Idag har jag spelat...

Hypersleep Terminated: sci-fi skräck med roterande SL-ansvar och färdiga rollpersonsarketyper och mallar för scenstruktur baserade på olika hot. Vi väcktes av rymdskeppets dator då den fångat upp sos-meddelanden från en nödkapsel och dockat med den. Sedan följde en historia som var ganska rolig att spela, men som blev väldigt rörig då plotten improviserades av allt för många kockar.
 
Blev session #4 i Cyberpunk idag. Rollpersonerna valde att försöka anfalla en rätt tuff Solo, trots att de nog visste att deras sannolikhet att överleva inte var den största. Men rollspel med tärningar är som de är trots allt. De lyckades slänga en granat som detonerade och spred splitter till den här bepansrade Solons oskyddade arm och ben, vilket inte gav några djupa sår, men var tillräckligt för framtvinga ett Consciousnesslag.

Okej, tänkte jag. Han behöver slå 8 eller lägre på d10 för att inte bry sig alls. Slår 9. Han får stå över nästa fas.

Då springer nästa agerande rollperson fram med ett automatgevär och tömmer ett magasin full auto i Solons arm. Massiv skada Point Blank -- "Dead". När dammet lagt sig är den här solon död, på grund av en förlorad fas i rundan, och gärningskvinnan (en journalist) har vespat sig hemåt för att kräkas, duscha, och försöka glömma alltihop.

Egentligen ligger de lågt för tillfället. De är bara dåliga på det.
 
Afterworkspel. Fortsatt speltest av Karelska gåtor till Kutulu, med kollegor. Jag tycker det är lite knepigt med speltest - dagens session var så jävla bra, men jag kan liksom inte avgöra om det beror på att äventyret funkar eller om det bara handlar om att rollspel är en så otrolig sysselsättning (och att kollegorna är så fina). Just nu tillåter jag mig dock landa i hur kul det var med läskiga vinterscener på de karelska fjällen.
 
Last edited:
Delta Green: Vi fortsätter undersöka de många olika trådarna i vad som hänt medlemmarna i N-cellen / arbetsgrupp "Narnia". En abstrakt staty av vulkaniskt glas (som verkar sluka ljus och orsakar märkliga hallucinationer för den som vidrör den), underliga glapp i tiden och en garderob (!) i vilken det hörs mässande röster. Tillslut leder alla spåren till ett gammalt nedlagt modell.
 
Det var igår, och det var Delta Green. One-on-one-kampanjen No Real Person Involved har gått in i The Good Life. Andra spelmötet. Förra gången skickades K Cell (spelaren, agent Kennedy, samt NPC Kenny) under raska och rätt oklara former till Atlanta. En friendly har sett mönster i hur barn försvinner i staden, och det här är något annat än Atlanta Child Murders, som han jobbade med när det begav sig. Eller kanske hänger det ihop. Hursomhelst är det inte fattiga svarta barn från innerstaden som dödas, det är barn från vita välbärgade familjer och områden som plötsligt tas ur skolan, aldrig anmäls saknade och inte syns till igen. Alltid det andra födda barnet, och det har pågått i generationer utan att uppmärksammas. Spelmötet avrundas efter att K Cell bestämt sig för att undersöka det senaste fallet, den plötsligt försvunne Henry Venable, 12. Vars föräldrar nyligen omkommit i en olycka. De åker till Druid Hills och träffar storasystern, Abby, 19, blir bjudna på manchego och "prosciutto" och får veta att Henry är på internatskola i Michigan efter föräldrarnas död. Kul session!

Och just ja! Agent Renko (The Labyrinth) dök plötsligt upp på det sunkiga rum på Super 8 by Wyndham som deras Handler bokat åt dem. Men det är en annan historia.
 
Idag spelade vi vidare i basilisktemplet i Shadowdark. Eftersom det är sportlov var det bara tre spelare, så de fick med sig två SLP-krigare. Utan dem hade det nog gått åt skogen. Nu klarade de sitt uppdrag och alla fick tillräckligt med XP för level 2.
 
Inte idag men igår var jag med och arrangerade SchtaanCon #14 i Studiefrämjandets lokal Hubben i Skellefteå. Omkring 30 personer dök upp vilket var rekordmånga. Bland spelen fanns Alien, Drakar och Demoner, Kutulu samt Mörk Borg. Själv spelledde jag två pass De fördömda, dels testspel av det som ska bli årets GothCon-äventyr, dels testspel av ett miniäventyr som kan bli ett töjmål till den kommande Kickstarter-kampanjen. En nöjd person vann även ett exemplar av Blodveden, donerat av Dunderdagar, som vi lottade ut bland spelledarna. Som helhet kändes det som ett riktigt lyckat arrangemang. SchtaanCon #15 är bokat till den 13 juni.
 
Last edited:
Mina spelare tog sig fram till kristallkulan i Marsklandet, vilken i min kampanj bytts ut mot en magisk kula av obsidian. En av mina spelare har fått en doktorandplats i Schweiz(!) och det var hans sista spelmöte med oss, så det var kul att de hade en klar framgång.

Vi spelar engelska Dragonbane och jag har konverterat Marsklandet till både engelska och till de nya reglerna. Ett ganska stort projekt, men det har varit roligt.

För er som känner till/kommer ihåg modulen, så blir följande en liten blast from the past. De tog de sig genom träsket och fram till Kristallön (Obsidian Island) genom att först ha:
  1. attackerats och tagits tillfånga av svartalferna (hobgoblins i min kampanj),
  2. besökt Svartnissarnas torn (swamp goblins),
  3. besegrat svartalferna efter att dessa attackerats av reptilmän,
  4. sprungit på piraterna och muckat gräl med dessa (blodbad),
  5. hittat till den kardiska handelsstationen och löst fallet med den förgiftade bybon,
  6. åkt på ett diplomatiskt ärende till Alvön,
  7. träffat Ka'aa-följarna och urbefolkningen Ker-Bosh (grodmän i min kampanj),
  8. besökt Magiakademin i lagom tid för att konfrontera en formskiftande och teleporterande demon där,
  9. paddlat till träskets ände och besökt en ö i deltats mynning där de slogs mot en jättebläckfisk,
  10. hittat Kristallön, frontalattackerat Kang-Szrit (Häxmästarens utsände) och hans rese och orc-trupper, och (nu i fredags)
  11. tagit sig igenom Kristallöns labyrint och hittat kulan.
Två av dem har dött hittills och huvuduppdraget är nu fixat, men de har fortfarande inte besökt:
  • Tigerön,
  • Drakön (tack och lov!),
  • Vargön med en varulv på (de har en karta av Vargön dock),
  • najaderna och karkionen (trots löfte till Ka'aa-följarna), eller
  • Templet (trots löfte till en mor vars son gått med i kulten).
Vi får se om/hur de tar sig ur Marsklandet utan att springa på dessa platser/faror, och hur kampanjen fortskrider därifrån. 😅
 
Symbarom: Ett misslyckat angrepp mot storhövdingen av attentatsmän som ansträngt sig för att framhäva sin ambriska identitet. En möjlig koppling till nordliga stammar. Detaljerna är än så länge oklara. När vi söker den försvunna äventyrerskan som kanske funnit vägen till Symbar finner vi flera av hennes tidigare bekanta döda. Spåret leder slutligen i en riktning som kanske antyder ett samband mellan de två mysterierna.
 
Är det comme il faut att berätta att jag har spelat en massa Dungeons&Dragons Online på sistone? Jag brukar verkligen inte spela spel på datorn, men just detta är faktiskt jäkligt kul. Köpte det när det kom ut 2006 och har precis plockat upp detta syndiga nöje igen och tagit mig igenom Keep on the Borderlands. :D
 
Delta Green: I går återupptog vi 90-talsscenariot som pausades medan jag låg hemma med diskbråck. Ett paket innehållande ett reanimerat hundhuvud. En grupp radikala miljöaktivister. Ett skumt bioteknologiskt företag. Skulle kunna ha varit ett Arkiv-X avsnitt, men jag tror Mulder och Scully skulle ha haft större framgång med utredningen.
 
Spelar o en D&D kampanj över discord och foundry vtt. Har aldrig förstått grejen med D&D förutom att det är det sämsta regelverk jag varit om…hehe. Spelar mest för att jag gillar rollspel men just D&D tar bort det roliga och gör det så fruktansvärt dåligt… figurer med hp, ingen”halsuggning/död” utan man tål tydligen hur mycket som helst, sen när man nästan där får man flera chanser att plötligt kvickna till igen… nej för mig är det sämsta system jag sett hittills men jag gillar själva Rollspelandet :)
 
KnightGejmer said:
Spelar o en D&D kampanj över discord och foundry vtt. Har aldrig förstått grejen med D&D förutom att det är det sämsta regelverk jag varit om…hehe. Spelar mest för att jag gillar rollspel men just D&D tar bort det roliga och gör det så fruktansvärt dåligt… figurer med hp, ingen”halsuggning/död” utan man tål tydligen hur mycket som helst, sen när man nästan där får man flera chanser att plötligt kvickna till igen… nej för mig är det sämsta system jag sett hittills men jag gillar själva Rollspelandet :)
Click to expand...
Finns andra D&D än 5E/5.5E från förr i tiden, som är aningen mer dödliga.
 
P.eLL.e said:
Finns andra D&D än 5E/5.5E från förr i tiden, som är aningen mer dödliga.
Click to expand...
Ja jag menar inget illa på det sättet. Läste inlägget o tänkte att det lät lite för negativt… men ja jag gillar CoC, Traveller, Mythras pga att det känns mer dödligt.
 
Första sessionen i en kampanj som utspelar sig cirka 100 f.kr. i Rom, som vi tror kommer att ha cthulhoida element, och där SL (som inte är jag för omväxlings skull!) introducerar sin tungt husreglade version av BRP som spelsystem.

Denna första spelning är 5 år före den riktiga kampanjstarten, våra karaktärer är bara 12 år, vimsar runt i staden, upplever det dagliga livet och knyter kontakter med mer eller mindre hedersamma individer. Det skall ske ett tidshopp tills nästa session.
 
Vi spelade just sista sessionen i Savage Tides till D&D 3.5.

Vi besegrade den försvagade Demorgon... Det var en tuff fight. AC 50, ca 1200 HP... Som tur var hade vi en karaktär som kunde göra massor med skada och hjälp av en epic level Eladrin Barbarian som verkligen inte gillade Demogorgon.

Alla överlevde som tur var. Sedan var det kanske inte helt bra att det var vår Binder som tog Demogorgons krona. Han blev den nye demonlorden och är fast i abyssen, och han har nu 2 huvuden. det andra huvudet var från en av hans gamla vestiges.. Så han är Chaotic good men samtidigt Chaotic evil.

Så Abyssen släpper nu lös massa Vestiges...
 
Speltest av Karelska gåtor till Kutulu. Startade äventyret med den andra testgruppen (som är min vanliga spelgrupp). Denna gång kör vi online, vilket jag brukar försöka undvika. Därmed sagt gick det väldigt bra, får ändå känsla för att äventyret - hittills - gör vad jag vill att det ska göra.

Nästa spelträff kommer de förmodligen göra ett besök hos denna runosångare/crawling one, illustrerad av Per Gradin.

1000023674.jpg
 
Last edited:
Delta Green: Agenterna undersöker ett gammalt nedlagt motell som otaliga spår från våra utredningar pekat mot. Platsen visar sig vara ett slags hyperdimensionellt nexus där tid och rum, dröm och vaket medvetande flyter samman. Vi går var och en vilse i en labyrint där gränsen mellan förnuft och vansinne bryts ned. Vid spelpassets slut har en av oss transporterats till en helt annan plats, och en försvunnit och ersatts med en agent som vi tidigare sett dö. Good times.
 
Jag hade så himla kul idag när jag spelledde Shadowdark på Nördhäng Norrtälje! 🙂 Fyra av spelarna hade aldrig spelat rollspel förut och en hade inte spelat sedan tonåren. Av de helt nya var det en pappa och hans son och döttrarna till en av mina vanliga spelare. Pappan och sonen spelade en karaktär tillsammans och tjejerna hade en. Gruppen hamnade bland annat i en ruinstad som kom till liv under natten.
 
Idag har jag spellett Hot Springs Island, först för fem vuxna män och sedan för fem 15-17-åringar, mest tjejer. Kul tyckte jag, och spelarna verkade nöjda med. Fast ungdomarna hade inte riktigt fattat att de skulle hexkräla, utan höll sig inom ett litet område och blev frustrerade när de inte kunde lösa sitt huvudproblem på det viset.
 
Symbaroum: Fortsatta oroligheter vid Karvosti klippa med attentatsmän som hellre dör för egen hand än att låta sig tillfångatas, stamkrigare som bränt bort sina totem-tatueringar, en häxa och en lindorm. En avfällig svartkappa ger oss värdefulla ledtrådar till Symbars hemligheter. Oroande rykten talar om stora truppförflyttningar hemmavid.
 
Mythic Bastionland-kampanjen med den gamla spelgruppen. Det känns nästan överilat att säga, så här två spelträffar in, men jag undrar om jag inte hittat mitt favoritspel. Helt otroligt hur bra det flyter på, t.om. striderna är roliga.

Idag klarade riddarna av hela två myter (en av dem i förtid, eftersom vi hittade ett slut som funkade toppen). Därtill hann de påbörja en egen myt jag knåpat ihop (och som kommer ingå i fanzinet Den Onda Hobbyn, som kommer saluföras på GothCon)!

1000023738.jpg
 
Last edited:
verlandes. said:
Mythic Bastionland-kampanjen med den gamla spelgruppen. Det känns nästan överilat att säga så här två spelträffar in, men jag undrar om jag inte hittat mitt favoritspel. Helt otroligt hur bra det flyter på, t.om. striderna är roliga.

Idag klarade riddarna av hela två myter (en av dem i förtid, eftersom vi hittade ett slut som funkade toppen). Därtill hann de påbörja en egen myt jag knåpat ihop (och som kommer ingå i fanzinet Den Onda Hobbyn, som kommer saluföras på GothCon)!

View attachment 29141
Click to expand...
Har du lagt in barriers?
 
En av mina spelare var med om en jobbig händelse så vi blåste av spelandet ett tag. Nu har jag startat upp en förenklad D&D-kampanj där vi kommer köra några färdiga äventyr innan vi hoppar in i det reguljära spelandet igen.

Först ut är Keep on the Borderlands som de nu röjt runt i i några veckor. De fick börja med 3 rollpersoner var på grad 3. Striderna liknar rundbaserade strider från japanska tv-spelsrollspel så det finns en fiendesida och en hjältesida med tre led där normallånga vapen når första ledet, långa vapen når andra och avståndsvapen når allt. Andra grejer är att formelkastare kan kasta alla sina formler 1 gång i varje strid, att saker inte väger någonting och lite sånt. När jag insåg vad stridssystemet liknande så fick sen hela kampanjen en japansk tv-spelsrollspelskänsla och de kunde välja bakgrunder som att komma från en annan värld, ha minnesförlust och liknande.

En annan spelledare har startat upp en kampanj i nya Drakar och Demoner. Vet inte vad kampanjen heter men vi utgår från byn Utkante och ska hitta delar av en liten staty av Drakkejsaren. Den första får man automatiskt och vi har hittat den andra. Jag är så van att man har träffområden i DoD att det inte riktigt känns rätt för mig att inte ha det, men jag spelar en anka så det jämnar ut sig. Vi spelar denna första kampanj för att bli bra nog för att kanske överleva Ärans väg längre fram.

Sen har vi spelat Eclipse Phase. Tycker det är ett svårt spel att komma in i, man behöver få mycket förklarat eller läsa för att förstå världen och vad man kan göra. Jag hoppade av förra gången vi körde på grund av detta och var nära på att göra det denna gång också men vi körde klart och har avslutat spelet för nu i alla fall. För mig är förmågan att förstå världen och vad min rollperson kan göra i den viktigt för att kunna spela rollpersonen och inte bara hänga på det andra gör.
 
DanielSchenström said:
ska hitta delar av en liten staty av Drakkejsaren. Den första får man automatiskt och vi har hittat den andra.
Click to expand...
Av metaskäl så vet ni förstås att det går att hitta alla bitarna. Men har era rollpersoner något skäl att lita på att det är möjligt? Jag har ofta hittat skärvor av krukor som krossades för flera hundra eller tusen år sedan. De är i regel inte kompletta. Att hitta resten är helt omöjligt. Inte egentligen för att övriga skärvor måste vara hemskt långt borta. Utan för att jag skulle bli tvungen att gräva ut och sålla hela kommunen.
 
mrund said:
Av metaskäl så vet ni förstås att det går att hitta alla bitarna. Men har era rollpersoner något skäl att lita på att det är möjligt? Jag har ofta hittat skärvor av krukor som krossades för flera hundra eller tusen år sedan. De är i regel inte kompletta. Att hitta resten är helt omöjligt. Inte egentligen för att övriga skärvor måste vara hemskt långt borta. Utan för att jag skulle bli tvungen att gräva ut och sålla hela kommunen.
Click to expand...
Låt oss säga att våra rollpersoner har lite olika uppfattningar om det ens går att lita på personen som berättade om de fyra delarna, och om det ens är det viktiga här i livet. När det gäller att gräva ut en kommun så kan jag rekommendera att du anlitar en bard både vid inlämnandet av ansökan för tillståndet att gräva ut den, och för själva grävandet. Det har gjort under för våra rollpersoners åtaganden.
 
mrund said:
Av metaskäl så vet ni förstås att det går att hitta alla bitarna. Men har era rollpersoner något skäl att lita på att det är möjligt? Jag har ofta hittat skärvor av krukor som krossades för flera hundra eller tusen år sedan. De är i regel inte kompletta. Att hitta resten är helt omöjligt. Inte egentligen för att övriga skärvor måste vara hemskt långt borta. Utan för att jag skulle bli tvungen att gräva ut och sålla hela kommunen.
Click to expand...
Som kampanjen är skriven så får spelarna berättat för sig att statyn medvetet är delad i ett antal delar som sedan är utspridda på diverse platser.
 
Organ said:
Som kampanjen är skriven så får spelarna berättat för sig att statyn medvetet är delad i ett antal delar som sedan är utspridda på diverse platser.
Click to expand...
"En del är nedgrävd någonstans i Ögleboda socken, en rodde de ut och kastade i Vänern, och den tredje tror jag de gav till en same som lovade att gömma den i en grotta någonstans norr om Dalälven" ;)
 
Jag spelledde ALIEN för första gången. Hope's Last Day, alltså introäventyret till nya utgåvan. Bara fyra spelare då en var sjuk, så PC:n med den klassiska rörelsedetektorn fattades. Med eftertankens kranka blekhet inser jag att jag borde gett dem en sådan ändå, för det är coolt, men annars märktes det inte så mycket att den inte var med. Mycket kul, massor av stress.

Andra justeringar jag tror jag använder nästa gång: komma ihåg bättre att slå på paniktabellen (sp. när xenomorferna kommer nära); poängtera att man kan vila för att sänka stressnivån en aning; och kanske att ge huvudmonstret två HP mindre om det ser för tufft ut...
 
Rollspelsklubben. Min sista gång som spelledare - vi avrundade med (det numera fenixnominerade...!) biblioteksäventyret jag skrivit för klubben. Två av spelarna har redan kört det, men var väldigt bjussiga och metaspelade inte.
Ganska känslosam spelträff. Vissa av ungdomarna är lite ledsna över att klubben byter form, men jag har ett enormt förtroende för 15-åringen som tar över. Lyckades få en hälsning av spelets författare där hon hajpar den unga förmågan, vilket känns jättefint.

Men ja, end of an era på ett sätt. Haft otroliga spelstunder med dessa kids, känner att jag kompenserats för min egna ungdoms uteblivna rollspelstid. Rollspelselsklubben Två Facklor 4 ever.

Duinos gruva till Shadowdark.
 
Last edited:
Igår spelade jag Ur varselklotet. (En sanning med modifikation. Vi spelade inget utan hade en Session Zero.) Gruppen pratade ihop sig och diskuterade hur slingans 1980-tal skiljer sig, och inte skiljer sig, från det riktiga 1980-tal som bara delar av gruppen faktiskt var med om.

Men framförallt så gjorde vi rollpersoner. Det var första gången för oss alla. Och i alla fall jag blev mycket överraskad av hur lätt det var att skapa ett djup i rollpersonerna, bara genom att följa regelbokens steg-för-steg-anvisningar, något som man sällan uppnår med nygjorda rollpersoner utan som, vanligen, i min erfarenhet i alla fall, uppstår först när man spelat med dem ett tag. Och roligt var det dessutom på ett sätt som processen att göra rollpersoner sällan är. Det var faktsikt en ren fröjd att sitta och diskutera genom de frågor regelboken föreslår att man ställer spelarna om deras rollpersoner. Och att de även ska svara på ett antal av dess inte en och en utan tillsammans som grupp var som grädde på ett redan mycket välsmakande mos.

Det här gjorde mig tokpepp!
 
Organ said:
Igår spelade jag Ur varselklotet. (En sanning med modifikation. Vi spelade inget utan hade en Session Zero.) Gruppen pratade ihop sig och diskuterade hur slingans 1980-tal skiljer sig, och inte skiljer sig, från det riktiga 1980-tal som bara delar av gruppen faktiskt var med om.

Men framförallt så gjorde vi rollpersoner. Det var första gången för oss alla. Och i alla fall jag blev mycket överraskad av hur lätt det var att skapa ett djup i rollpersonerna, bara genom att följa regelbokens steg-för-steg-anvisningar, något som man sällan uppnår med nygjorda rollpersoner utan som, vanligen, i min erfarenhet i alla fall, uppstår först när man spelat med dem ett tag. Och roligt var det dessutom på ett sätt som processen att göra rollpersoner sällan är. Det var faktsikt en ren fröjd att sitta och diskutera genom de frågor regelboken föreslår att man ställer spelarna om deras rollpersoner. Och att de även ska svara på ett antal av dess inte en och en utan tillsammans som grupp var som grädde på ett redan mycket välsmakande mos.

Det här gjorde mig tokpepp!
Click to expand...
ur Varselklotet är nog mitt favvos bland År noll-spelen, haft riktigt kul med det!
 
Idag så har jag spelat Call of Cthulhu Sverige. Från att det blev ett "låt oss testa på det här"-spel med stresstest så har det utvecklat sig till en liten kampanj som så småningom kommer dyka upp i Soloäventyret. Idag så tog vi oss an äventyret Guldfeber som, om jag förstått det rätt är skrivet av @Brödbane - det är i alla fall ett äventyr från Miskatonic Repository (alltså fanskrivet-material). Tre saker som jag uppskattade väldigt mycket var:
  1. att det var skrivet på svenska
  2. utspelade sig i Stockholm
  3. var väldigt välstrukturerat
Jag kunde plocka upp Guldfeber snabbt, skumma igenom det då det blev ändrade spelplaner med kort varsel och köra - och trots det få ett riktigt, riktigt trevligt spelmöte. Vi blev inte klara med det, utan kom ungefär halvvägs. Bonuspoäng för att det utspelade sig delvis i Sorsele, en stad som har trevliga kopplingar till min barndom. :)
 
Last edited:
Igår blev det ännu en sväng Drakar och Demoner med biblioteks-ungarna. Denna gång tog de sig an kongress-scneariot Gyllene stjärnans krypta. De kom halvvägs ungefär. Speciellt gillad de skelettkatten. Fortsättning, och förhoppningsvis avslut, följer nästa gång.
 
Robert Jonsson said:
Mina släktrötter fanns tre mil bort i Sandsele så då kan vi vara släkt. 😂
Click to expand...
2b1f6e43-c7af-4caa-b5b3-8f5ebd4216d4_text.gif
 
Idag var det massor av rollspel på Nördhäng Norrtälje 🙂 Jag spelledde Shadowdark som vanligt, plus att det spelades Stjärnornas krig-rollspelet, WHFRP och Drakar och Demoner. Det blev lite stökigare idag än senast, eftersom flera av spelarna har särskilda utmaningar med turtagningen, men det var kul ändå.
 
Ett spelmöte till i Drakar och Demoner hanns med. Vi begav oss till ett orakel då en bortrövad pojk kanske skulle offras till henne och slapp bli mördade då vi mördade några andra varelser som irriterade oraklet och fick veta vart nästa statydel kanske fanns. En del kanske också fanns i ett gammalt dvärgrike. Dessa dvärgar hade grävt för djupt, vilket de inte hade gort om de var D&D-dvärgar som har egenskapen att veta hur djupt ner de är. Hur som var dvärgriket nu hem för svartalfer som togs om hand om på sedvanligt vis.
Där fanns också ett spöke som ville att vi skulle mörda en varelse mot att få fri tillgång till dvärgskatterna. Det säger vi ju inte nej till.
 
DanielSchenström said:
Ett spelmöte till i Drakar och Demoner hanns med. Vi begav oss till ett orakel då en bortrövad pojk kanske skulle offras till henne och slapp bli mördade då vi mördade några andra varelser som irriterade oraklet och fick veta vart nästa statydel kanske fanns. En del kanske också fanns i ett gammalt dvärgrike. Dessa dvärgar hade grävt för djupt, vilket de inte hade gort om de var D&D-dvärgar som har egenskapen att veta hur djupt ner de är. Hur som var dvärgriket nu hem för svartalfer som togs om hand om på sedvanligt vis.
Där fanns också ett spöke som ville att vi skulle mörda en varelse mot att få fri tillgång till dvärgskatterna. Det säger vi ju inte nej till.
Click to expand...
Fan vad spännande! Skönt ändå att ingen över huvud taget blev mördad till slut.
 
Rollspelsklubben. Avslutning med andra gruppen, och därmed har jag officiellt lämnat över stafettpinnen som spelledare.

Hade en sån där spelträff som gör att man tappar rösten: urvampyren var en besvärjelse från att TPK:a alla ungdomar men slog, öppet på bordet, en nat 1 - till en hel kör av hurrarop!

River of Night till Shadowdark.
 
Last edited:
204. En Vintersaga (Väsen). Efter en lång torka av gäjming så börjar våran grupp äntligen starta upp igen. Spännande, kul, bra stämning. Roligt! Äventyret var bra och efter mycket om igen lyckades vi knäcka pusslet. Inte ett skott avlossades! Näst på tur blir Blade Runner Case file 2.
 
mrund said:
Fan vad spännande! Skönt ändå att ingen över huvud taget blev mördad till slut.
Click to expand...
Ingen viktig i alla fall.

Idag är kanske första gången jag postar samma dag då jag just kom hem.

Vår tappra grupp behövde ta kål på en stor vattenorm som dödat många av dvärgarna i grottan där vi nu befann oss. Med en svartalf om bete och en rävsax som krok fick vi tag på den och en kraftig ljungeld senare och några kniv och yxhugg så var den besegrad. I den, då den svalt vår riddare, fanns en väldigt sjysst yxa. Som tack för att ormen tagits om hand om fick vi veta hur man tar sig in i dvärgspökets gravvalv, där vi hittade spökets sarkofag, en massa fällor och en massa kopparmynt och några i silver.

I rummet innan fanns en smal gång som ledde till en gammal smedja där några trevliga orcher och svartalfer höll till. Visade sig att vi dödat en bunt av deras allierade tidigare. Men trots det kunde vi enas i kampen mot en demon, demonens underhuggare i vår värld, och jakten på de där statydelarna som ska leda till ett magiskt svärd som inte får falla i fel händer.

En av våra vargmän blev upprörd över dessa vänskapsband och försökte ta en av oss till en präst för nån slags konverteringsterapi då vargmannens främsta uppgift i livet är utrotandet av allt svartfolk. Prästen misslyckades så nya idéer behövs.

Den av oss vargmannen försökte fixa kan inte sova inomhus och denna natt upptäckte han en kvinna med en fladdermus inte långt från sin sovplats.
 
Mina spelare vaknade nakna i en cell i källaren till ett tempel i Marsklandet. De hade druckit sömnmedel och sedan dråsat i backen en efter en, vilt svingandes sina svärd och yxor för att hålla hånleende krokodilkultister på avstånd. Förgäves.

Nu låg de där fjättrade vid stenbänkar. Varför de fortfarande levde hade de ingen aning om. Vargmannen och orchen lyckades slita sig loss, men inte helt. Med hjälp av en ornamenterad kris-kniv (see KERBANGOs vapen 😍) arbetade de hela natten på sina bojor. Vid morgonsnåret hörde de någon sätta nycklar i låset till dörren. Vargmannen Alex och orchen Damdam hade nu båda helt tagit sig loss, men alla andra var fortfarande fast vid sina bänkar. De två ställde sig på varsin sida av dörren, Alex med kris-kniven, Damdam med en enkel träklubba.

In kom en dam i övre medelåldern! Orch och vargman må de vara, men det tar ändå emot att anfalla gamla damer! Det blev ett kort ögonblicks tvekan, men sedan drämde Damdam till damen i huvudet med påken i syfte att slå henne medvetslös, inte döda. Hon skrek men svimmade inte. Alex grep henne sedan och höll henne. Orchen slog upp dörren och hittade där två unga vidögda grabbar iklädda kåpor. Båda hade dragit sina egna kris-knivar. En av dem hade rött hår.

Ruth, den nu djupt religiösa piratdottern från Morëlvidyn, såg från sin stenbänk där hon låg fjättrad, det röda håret och mindes den gråtande mamman vid handelsstationen. Hon ropade "Melkor! Din mamma saknar dig! Hon har skickat oss!" Den rödhårige såg chockad ut och tvekade... Damdam tog tillfället i akt och försökte drämma till den andre ynglingen, men lyckas bryta påken istället.

Alex förstod att han inte kunde stå och hålla den lilla damen när hans vän stod öga mot öga med två beväpnade fiender. Han fattade ett desperat beslut och lyfte kultistdamen över huvudet och slungade henne ut i korridoren där hon kolliderade med Melkors kumpan. De två föll i en livlös hög på golvet. Melkor såg fortfarande chockad ut och Damdam använde sin brutna påk till att avväpna den uppenbarligen ganska misslyckade kultisten.

Och det var bara början...
 
Så var det slutligen till ända. För någon timme sedan avslutade vi Enemy Within, som har tagit oss 46 spelmöten och 5 år, 6 månader och 17 dagar (paus under pandemin gjorde att saker förskjutits, sas). Det hela slutade mycket lyckat, förutom för en av rollpersonerna som fick betalt för sina gamla synder. Lustigt nog så är den kanske mest uppenbara lösningen på slutscenen inte nämnd med en rad i boken, och naturligtvis var det den som karaktärerna valde.

Vi har haft kul, men kampanjen lever tyvärr inte upp till sitt rykte.
 
Jim Profit said:
Så var det slutligen till ända. För någon timme sedan avslutade vi Enemy Within, som har tagit oss 46 spelmöten och 5 år, 6 månader och 17 dagar (paus under pandemin gjorde att saker förskjutits, sas). Det hela slutade mycket lyckat, förutom för en av rollpersonerna som fick betalt för sina gamla synder. Lustigt nog så är den kanske mest uppenbara lösningen på slutscenen inte nämnd med en rad i boken, och naturligtvis var det den som karaktärerna valde.

Vi har haft kul, men kampanjen lever tyvärr inte upp till sitt rykte.
Click to expand...
Syftar du på bara första delen eller körde ni klart HELA reviderade kampanjen till WFRP 4th?
 
Platon said:
Syftar du på bara första delen eller körde ni klart HELA reviderade kampanjen till WFRP 4th?
Click to expand...
Lol, hade vi spenderat så mycket tid på första delen hade jag hängt mig själv... nej, det var hela reviderade.

(Det är långt ifrån vår längsta kampanj - X-files var 96 sessioner (ca), Demon the Fallen var någonstans kring 116. I tid vet jag inte.)
 
Jim Profit said:
Lol, hade vi spenderat så mycket tid på första delen hade jag hängt mig själv... nej, det var hela reviderade.

(Det är långt ifrån vår längsta kampanj - X-files var 96 sessioner (ca), Demon the Fallen var någonstans kring 116. I tid vet jag inte.)
Click to expand...
Helt otroligt snabbt jobbat. Jag har inte kört den men polaren kör i en grupp och de är på session 70 och någonstans i mitten av andra äventyret. Så 46 spelmöten för hela reviderade låter som en speed run av guds nåde!
 
Rollspelsklubben. Idag var första gången som klubbens nya spelledare satt bakom spelledarskärmen, medan jag agerar extra trygghetsbemanning i biblioteket. Det var dock väldigt lugnt på bibblan, så jag satt med vid bordet en stor del av tiden (och fick därmed skapa min första Shadowdark-karaktär).

Jag är SÅ jävla nöjd med att ha anlitat just denna ungdom att ta över, en riktig naturbegåvning till spelledare. Detta kommer bli så sjukt bra.
 
Last edited:
Jag och den spelgrupp jag är del av har just haft den första sittningen med Ur varselklotet. Spelarna är en samling udda ungar med det enda gemensamma att de inte riktigt passar in någon annanstans. De bor i det samhälle på Munsö som uppstått invid slingans inhägnade område och har ett gömställe i en övergiven manskapsbod som Riksenergi glömt kvar i en liten dunge precis utanför samhället. De har precis börjat nysta i det märkliga att det plötsligt verkar ha försvunnit en massa djur i området. Katter, hundar, höns och till och med en hel häst vad det verkar. Mycket mysko.

Mitt absoluta favoritögonblick från spelmötet var den helt oviktiga biten lore som spelarna tillsammans kom fram till. På grund av slingans framsteg så introduceras mikrovågsugnen mycket tidigare i kampanjens 1980-tal än i vår verklighet. Det får följden att även Gorby-pirogen existerar i spelvärldens 1984. Gorbyn i vår värld är döpt efter Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov. Men då han var okänd i Sverige 1984 så kom spelarna fram till att i spelvärlden så kallas Gorbyn istället för "Brezjny" efter Leonid Brezjnev. Förutom det annorlunda namnet så är pirogens förpackning och smak fortfarande identisk.
 
Efter förra passet på Nördhäng Norrtälje kände jag mig som norra Europas sämsta spelledare. Idag känns det bra igen 🙂 Vi hade väldigt kul och jag tror att spelarna också var nöjda. Fast magikerna var på pyromanstråt och hade nog gärna bränt upp mer 😀
 
Last edited:
Dolmenwood: Nytt försök efter tpk. Gänget består av en cleric, en enchanter, en fighter och två breggle-fighters som alla arbetar för huset Ramius. På uppdrag av baronen av High Wold ger vi oss ut för att undersöka varför skattmasen vägrar åka ut och ta upp skatt från byn Swinecomb. Väl på plats visar det sig att alla byborna har trynen och deras boskap ser obehagligt mänskliga ut... Grisodlarfantasy goes body horror.
 
terje said:
Dolmenwood: Nytt försök efter tpk. Gänget består av en cleric, en enchanter, en fighter och två breggle-fighters som alla arbetar för huset Ramius. På uppdrag av baronen av High Wold ger vi oss ut för att undersöka varför skattmasen vägrar åka ut och ta upp skatt från byn Swinecomb. Väl på plats visar det sig att alla byborna har trynen och deras boskap ser obehagligt mänskliga ut... Grisodlarfantasy goes body horror.
Click to expand...
Dina Dolmenwood-rapporter gör mig alltid så sugen att starta en kampanj i det landskapet, men har nog bara plats för ett fantasy-hexcrawl. Kanske efter Mythic Bastionland att jag prövar...!
 
Idag har vi haft vår elfte sittning med Coriolis 2016. RP:na spelade upp sitt fejkade filmklipp för planeten Marfiks statsöverhuvud. På klippet verkade en ökänd piratdrottning göra narr av just detta statsöverhuvud, som eventuellt kan ha varit hennes hemliga sponsor. Dagen därpå fick RP:na utan närmare förklaring ett utdrag skickat till sig ur Marfiks fornminnesregister. Det var en detaljerad beskrivning av en månghundraårig övergiven rymdbas på en öde måne kring en öde planet i Marfik-systemet.

RP:na åkte en sväng i den riktningen och konstaterade med sina skeppsinstrument att dels fanns det nu minst två aktiva kärnreaktorer på den där basen, dels såg hela anläggningen annorlunda ut än när den registrerades, med ganska omfattande schaktningar genomförda på månen. De meddelade sina kontakter i Zenits Hegemonis rymdflotta. Några dagar senare atombombades den hemliga basen utan förvarning. Vem vet om piratdrottningen var där då?
 
Mina spelare tog sig ut ur Viandar's tempel i Marsklandet genom att, i sedvanlig stil, mer eller mindre frontalattackera. I upprinnelsen till konfrontationen såg de till att först utlösa två fällor: en som gjorde att alla fiender varslades att de var på väg, och en andra som totalt slog ut deras vargmannakrigare medelst sömnmedel.

Det ska sägas att alla saknade rustningar och vapen, förutom erövrade kris-knivar. De överlevde, Etin ske lov, till synes mot alla odds.

Halvlingsmentalisten leviterade kultister på löpande band och piratdottern (som dock förlorade en tå den här sessionen) lyckades gång på gång hitta sårbara punkter utan rustning, vilket är viktigt när man använder en kris-kniv.

En ny spelarkaraktär, en kattman med häxmagi, halverade faran från fiendens två pantrar genom att ta över en av deras kroppar och ge sig av för att sniffa fram var hans nya allierades utrustning fanns. Översteprästen blev mycket arg av att förlora kontroll över sin panter. Han dog sedermera av en kris i halsen.

Sällskapets dvärgköpmannakvinna lyckas bli nedslagen i varje session och när spelaren slår för skada blir det alltid 11 eller 12, vilket betyder "Djupa Sår". Vi förlänger detta tillstånd med 2D6 dagar varje gång och hon är nu uppe i 21 dagar till innan dessa läks...

Men, på det hela taget: heroisk seger!
 
Igår spelledde jag den femte sittningen i kampanjen Drakkejsarens hemlighet till Drakar och Demoner. Rollpersonerna har tagit sig igenom deläventyren Ridders rös och Bothilds bryte och är nu på väg mot Suckarnas torn. De har en statydel men vet exakt var ytterligare en finns. Nu är de på jakt efter något att byta till sig den med.
 
Tre spelmöten har hållt sen senast.

I Dimmornas dal har jakten på de fyra statydelarna fortsatt. Vi hade fått information att en statydel färdats förbi Värdshuset vid vägs ände så vi begav oss dit. Det visade sig vara förbannat och när en av oss försökte lämna det så hamnade vi i nån slags annan dimension? Kanske? Förbannelsen hade sin grund i en otrevlig händelse med ett bortrövat barn. Våld löste situationen dock, som det för det mesta gör. Ingen statydel i värdshuset och inget visste nåt om det.

Efter det bar det av till det närliggande Suckarnas torn där det skulle finnas rövare och en jätte. Det fanns det. Inget våld utövades mot dem utan de var ganska medgörliga vilket inte kunde sägas om spöket som anföll oss på vägen dit. En bit staty fanns i tornets källare tillsammans med en hjälpsam vålnad. Jätten fick följa med tillbaks till människobyn där han förhoppningsvis ska bli en tillgång.

I ett annat spel med två D:n i initialerna så håller vi på med Keep on the Borderlands, slightly japanese video game role playing games style, och gruppen rensade ut den sista grottan och började sen på In Search of the Unknown. Därefter kommer de ha möjlighet att ta sig an Silverprinsessans palats i modifierad form för lite högre grader då de redan kört det äventyret 3 ggr, och även Fasornas berg som de gav upp på för några år sedan.
Keep on the Borderlands är stridsfokuserat medan In Search of the Unknown handlar mer om mystiska fenomen.
 
Tolfte sittningen i Coriolis 2016. Bekauri-museet För De Förstkomnas Religiösa Konst ligger i ett gammalt privatpalats i Dar Bahri på emirernas planet Dabaran. Museet har flera unika objekt av extremt hög kvalitet men med ytterst skakig proveniens, som verkar vara utsmugglade från den teokratiska diktaturen i Zalos-systemet. Museets grundare har nära band till teokraternas inofficiella ambassadör i Dar Bahri, som också råkar vara RP:nas personliga nemesis. Om man kunde hitta bevis för att ambassadören tjänar pengar vid sidan om genom att förmedla utsmugglade heliga bilder från Zalos, då skulle han sitta väldigt löst.

RP:na hackade servern hos firman som monterat larmen i museet, och räknade ut hur man kunde ta sig in och snoka runt lite. De kom framgångsrikt ut med bilder av komprometterande korrespondens mellan ambassadören och museets grundare...
 
Organ said:
Vad betyder det?
Click to expand...
Två uppställda sidor av fiender å ena sidan och hjältar på den andra istället för sedvanlig theatre of the mind eller rutnät i strid, bakgrunder som är inspirerade av visual novels, manga, anime och japanska tv-spelsrollspel som isekai, barn som äventyrar, minnesförlust, en värld där du kan köpa bättre vapen i nästa stad du kommer till, där några kristaller ligger till grunden för nationers makt, där det bara finns guldmynt och utrustning och prylar inte väger nåt (inom nån lags rimlighetsgräns), samt färglada hårfärger. (Tror jag beskrev vissa saker mer ingående i tidigare post i denna tråd.)
 
DanielSchenström said:
Två uppställda sidor av fiender å ena sidan och hjältar på den andra istället för sedvanlig theatre of the mind eller rutnät i strid, bakgrunder som är inspirerade av visual novels, manga, anime och japanska tv-spelsrollspel som isekai, barn som äventyrar, minnesförlust, en värld där du kan köpa bättre vapen i nästa stad du kommer till, där några kristaller ligger till grunden för nationers makt, där det bara finns guldmynt och utrustning och prylar inte väger nåt (inom nån lags rimlighetsgräns), samt färglada hårfärger. (Tror jag beskrev vissa saker mer ingående i tidigare post i denna tråd.)
Click to expand...
Men finns där en Cid?
 
Inte idag men igår testspelade jag miniäventyret Blodspår till De fördömda. Egentligen spelar den gruppen Världsrymdens vagabonder men eftersom en spelare hade förhinder fick det bli De fördömda istället. Det hade kunnat sluta med att alla rollpersonerna dog men nu var det bara stackars Randall som strök med. Kul spelpass i övrigt och miniäventyret (eller ettbladsscenariot om man så vill) som är ett töjmål i den pågående Kickstarter-kampanjen fungerade som tänkt. Spelarna förstod dock snabbt vad som egentligen pågick. Jag får försöka göra det mindre uppenbart i slutversionen av äventyret.
 
luddwig said:
Inte idag men igår testspelade jag miniäventyret Blodspår till De fördömda. Egentligen spelar den gruppen Världsrymdens vagabonder men eftersom en spelare hade förhinder fick det bli De fördömda istället. Det hade kunnat sluta med att alla rollpersonerna dog men nu var det bara stackars Randall som strök med. Kul spelpass i övrigt och miniäventyret (eller ettbladsscenariot om man så vill) som är ett töjmål i den pågående Kickstarter-kampanjen fungerade som tänkt. Spelarna förstod dock snabbt vad som egentligen pågick. Jag får försöka göra det mindre uppenbart i slutversionen av äventyret.
Click to expand...
Jag tycker egentligen inte att det behöver vara ett problem att "twisten" avslöjas för snabbt. I mitt äventyr "Kadaverklubben" har alla spelgrupper identifierat ondingen på dirren, men jag upplever inte att äventyret fördenskull är sämre!
 
verlandes. said:
Jag tycker egentligen inte att det behöver vara ett problem att "twisten" avslöjas för snabbt.
Click to expand...

Nej, det behöver det inte vara, särskilt inte i ett miniäventyr tänkt att spelas på säg 1-3 timmar. I detta fall blev det även så att spelarna identifierade den verkliga antagonisten men saknade länge svar på frågorna "hur?" och "varför?".
 
verlandes. said:
Idag har jag spelat Jag blev idag kontaktad av ett gäng japaner som har spelat min kampanjmiljö Kaskelot. Känns smått overkligt...!
Click to expand...
Nu blev man ju nyfiken på vad Japanerna sa... var det Fanboy fyrverkerier och/eller ville de flyga över dig till Tokyo över en weekend för F2F spel?
Kommer dom på nästa Munkcon? 😅
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top