Idag har jag spelat...

ska hitta delar av en liten staty av Drakkejsaren. Den första får man automatiskt och vi har hittat den andra.
Av metaskäl så vet ni förstås att det går att hitta alla bitarna. Men har era rollpersoner något skäl att lita på att det är möjligt? Jag har ofta hittat skärvor av krukor som krossades för flera hundra eller tusen år sedan. De är i regel inte kompletta. Att hitta resten är helt omöjligt. Inte egentligen för att övriga skärvor måste vara hemskt långt borta. Utan för att jag skulle bli tvungen att gräva ut och sålla hela kommunen.
 
Av metaskäl så vet ni förstås att det går att hitta alla bitarna. Men har era rollpersoner något skäl att lita på att det är möjligt? Jag har ofta hittat skärvor av krukor som krossades för flera hundra eller tusen år sedan. De är i regel inte kompletta. Att hitta resten är helt omöjligt. Inte egentligen för att övriga skärvor måste vara hemskt långt borta. Utan för att jag skulle bli tvungen att gräva ut och sålla hela kommunen.
Låt oss säga att våra rollpersoner har lite olika uppfattningar om det ens går att lita på personen som berättade om de fyra delarna, och om det ens är det viktiga här i livet. När det gäller att gräva ut en kommun så kan jag rekommendera att du anlitar en bard både vid inlämnandet av ansökan för tillståndet att gräva ut den, och för själva grävandet. Det har gjort under för våra rollpersoners åtaganden.
 
Av metaskäl så vet ni förstås att det går att hitta alla bitarna. Men har era rollpersoner något skäl att lita på att det är möjligt? Jag har ofta hittat skärvor av krukor som krossades för flera hundra eller tusen år sedan. De är i regel inte kompletta. Att hitta resten är helt omöjligt. Inte egentligen för att övriga skärvor måste vara hemskt långt borta. Utan för att jag skulle bli tvungen att gräva ut och sålla hela kommunen.
Som kampanjen är skriven så får spelarna berättat för sig att statyn medvetet är delad i ett antal delar som sedan är utspridda på diverse platser.
 
Som kampanjen är skriven så får spelarna berättat för sig att statyn medvetet är delad i ett antal delar som sedan är utspridda på diverse platser.
"En del är nedgrävd någonstans i Ögleboda socken, en rodde de ut och kastade i Vänern, och den tredje tror jag de gav till en same som lovade att gömma den i en grotta någonstans norr om Dalälven" ;)
 
Jag spelledde ALIEN för första gången. Hope's Last Day, alltså introäventyret till nya utgåvan. Bara fyra spelare då en var sjuk, så PC:n med den klassiska rörelsedetektorn fattades. Med eftertankens kranka blekhet inser jag att jag borde gett dem en sådan ändå, för det är coolt, men annars märktes det inte så mycket att den inte var med. Mycket kul, massor av stress.

Andra justeringar jag tror jag använder nästa gång: komma ihåg bättre att slå på paniktabellen (sp. när xenomorferna kommer nära); poängtera att man kan vila för att sänka stressnivån en aning; och kanske att ge huvudmonstret två HP mindre om det ser för tufft ut...
 
Rollspelsklubben. Min sista gång som spelledare - vi avrundade med (det numera fenixnominerade...!) biblioteksäventyret jag skrivit för klubben. Två av spelarna har redan kört det, men var väldigt bjussiga och metaspelade inte.
Ganska känslosam spelträff. Vissa av ungdomarna är lite ledsna över att klubben byter form, men jag har ett enormt förtroende för 15-åringen som tar över. Lyckades få en hälsning av spelets författare där hon hajpar den unga förmågan, vilket känns jättefint.

Men ja, end of an era på ett sätt. Haft otroliga spelstunder med dessa kids, känner att jag kompenserats för min egna ungdoms uteblivna rollspelstid. Rollspelselsklubben Två Facklor 4 ever.

Duinos gruva till Shadowdark.
 
Last edited:
Igår spelade jag Ur varselklotet. (En sanning med modifikation. Vi spelade inget utan hade en Session Zero.) Gruppen pratade ihop sig och diskuterade hur slingans 1980-tal skiljer sig, och inte skiljer sig, från det riktiga 1980-tal som bara delar av gruppen faktiskt var med om.

Men framförallt så gjorde vi rollpersoner. Det var första gången för oss alla. Och i alla fall jag blev mycket överraskad av hur lätt det var att skapa ett djup i rollpersonerna, bara genom att följa regelbokens steg-för-steg-anvisningar, något som man sällan uppnår med nygjorda rollpersoner utan som, vanligen, i min erfarenhet i alla fall, uppstår först när man spelat med dem ett tag. Och roligt var det dessutom på ett sätt som processen att göra rollpersoner sällan är. Det var faktsikt en ren fröjd att sitta och diskutera genom de frågor regelboken föreslår att man ställer spelarna om deras rollpersoner. Och att de även ska svara på ett antal av dess inte en och en utan tillsammans som grupp var som grädde på ett redan mycket välsmakande mos.

Det här gjorde mig tokpepp!
 
Igår spelade jag Ur varselklotet. (En sanning med modifikation. Vi spelade inget utan hade en Session Zero.) Gruppen pratade ihop sig och diskuterade hur slingans 1980-tal skiljer sig, och inte skiljer sig, från det riktiga 1980-tal som bara delar av gruppen faktiskt var med om.

Men framförallt så gjorde vi rollpersoner. Det var första gången för oss alla. Och i alla fall jag blev mycket överraskad av hur lätt det var att skapa ett djup i rollpersonerna, bara genom att följa regelbokens steg-för-steg-anvisningar, något som man sällan uppnår med nygjorda rollpersoner utan som, vanligen, i min erfarenhet i alla fall, uppstår först när man spelat med dem ett tag. Och roligt var det dessutom på ett sätt som processen att göra rollpersoner sällan är. Det var faktsikt en ren fröjd att sitta och diskutera genom de frågor regelboken föreslår att man ställer spelarna om deras rollpersoner. Och att de även ska svara på ett antal av dess inte en och en utan tillsammans som grupp var som grädde på ett redan mycket välsmakande mos.

Det här gjorde mig tokpepp!
ur Varselklotet är nog mitt favvos bland År noll-spelen, haft riktigt kul med det!
 
Idag så har jag spelat Call of Cthulhu Sverige. Från att det blev ett "låt oss testa på det här"-spel med stresstest så har det utvecklat sig till en liten kampanj som så småningom kommer dyka upp i Soloäventyret. Idag så tog vi oss an äventyret Guldfeber som, om jag förstått det rätt är skrivet av @Brödbane - det är i alla fall ett äventyr från Miskatonic Repository (alltså fanskrivet-material). Tre saker som jag uppskattade väldigt mycket var:
  1. att det var skrivet på svenska
  2. utspelade sig i Stockholm
  3. var väldigt välstrukturerat
Jag kunde plocka upp Guldfeber snabbt, skumma igenom det då det blev ändrade spelplaner med kort varsel och köra - och trots det få ett riktigt, riktigt trevligt spelmöte. Vi blev inte klara med det, utan kom ungefär halvvägs. Bonuspoäng för att det utspelade sig delvis i Sorsele, en stad som har trevliga kopplingar till min barndom. :)
 
Last edited:
Igår blev det ännu en sväng Drakar och Demoner med biblioteks-ungarna. Denna gång tog de sig an kongress-scneariot Gyllene stjärnans krypta. De kom halvvägs ungefär. Speciellt gillad de skelettkatten. Fortsättning, och förhoppningsvis avslut, följer nästa gång.
 
Mina släktrötter fanns tre mil bort i Sandsele så då kan vi vara släkt. 😂
2b1f6e43-c7af-4caa-b5b3-8f5ebd4216d4_text.gif
 
Idag var det massor av rollspel på Nördhäng Norrtälje 🙂 Jag spelledde Shadowdark som vanligt, plus att det spelades Stjärnornas krig-rollspelet, WHFRP och Drakar och Demoner. Det blev lite stökigare idag än senast, eftersom flera av spelarna har särskilda utmaningar med turtagningen, men det var kul ändå.
 
Back
Top