Idag har jag spelat...

DanielSchenström said:
Ett spelmöte till i Drakar och Demoner hanns med. Vi begav oss till ett orakel då en bortrövad pojk kanske skulle offras till henne och slapp bli mördade då vi mördade några andra varelser som irriterade oraklet och fick veta vart nästa statydel kanske fanns. En del kanske också fanns i ett gammalt dvärgrike. Dessa dvärgar hade grävt för djupt, vilket de inte hade gort om de var D&D-dvärgar som har egenskapen att veta hur djupt ner de är. Hur som var dvärgriket nu hem för svartalfer som togs om hand om på sedvanligt vis.
Där fanns också ett spöke som ville att vi skulle mörda en varelse mot att få fri tillgång till dvärgskatterna. Det säger vi ju inte nej till.
Click to expand...
Fan vad spännande! Skönt ändå att ingen över huvud taget blev mördad till slut.
 
Rollspelsklubben. Avslutning med andra gruppen, och därmed har jag officiellt lämnat över stafettpinnen som spelledare.

Hade en sån där spelträff som gör att man tappar rösten: urvampyren var en besvärjelse från att TPK:a alla ungdomar men slog, öppet på bordet, en nat 1 - till en hel kör av hurrarop!

River of Night till Shadowdark.
 
Last edited:
204. En Vintersaga (Väsen). Efter en lång torka av gäjming så börjar våran grupp äntligen starta upp igen. Spännande, kul, bra stämning. Roligt! Äventyret var bra och efter mycket om igen lyckades vi knäcka pusslet. Inte ett skott avlossades! Näst på tur blir Blade Runner Case file 2.
 
mrund said:
Fan vad spännande! Skönt ändå att ingen över huvud taget blev mördad till slut.
Click to expand...
Ingen viktig i alla fall.

Idag är kanske första gången jag postar samma dag då jag just kom hem.

Vår tappra grupp behövde ta kål på en stor vattenorm som dödat många av dvärgarna i grottan där vi nu befann oss. Med en svartalf om bete och en rävsax som krok fick vi tag på den och en kraftig ljungeld senare och några kniv och yxhugg så var den besegrad. I den, då den svalt vår riddare, fanns en väldigt sjysst yxa. Som tack för att ormen tagits om hand om fick vi veta hur man tar sig in i dvärgspökets gravvalv, där vi hittade spökets sarkofag, en massa fällor och en massa kopparmynt och några i silver.

I rummet innan fanns en smal gång som ledde till en gammal smedja där några trevliga orcher och svartalfer höll till. Visade sig att vi dödat en bunt av deras allierade tidigare. Men trots det kunde vi enas i kampen mot en demon, demonens underhuggare i vår värld, och jakten på de där statydelarna som ska leda till ett magiskt svärd som inte får falla i fel händer.

En av våra vargmän blev upprörd över dessa vänskapsband och försökte ta en av oss till en präst för nån slags konverteringsterapi då vargmannens främsta uppgift i livet är utrotandet av allt svartfolk. Prästen misslyckades så nya idéer behövs.

Den av oss vargmannen försökte fixa kan inte sova inomhus och denna natt upptäckte han en kvinna med en fladdermus inte långt från sin sovplats.
 
Mina spelare vaknade nakna i en cell i källaren till ett tempel i Marsklandet. De hade druckit sömnmedel och sedan dråsat i backen en efter en, vilt svingandes sina svärd och yxor för att hålla hånleende krokodilkultister på avstånd. Förgäves.

Nu låg de där fjättrade vid stenbänkar. Varför de fortfarande levde hade de ingen aning om. Vargmannen och orchen lyckades slita sig loss, men inte helt. Med hjälp av en ornamenterad kris-kniv (see KERBANGOs vapen 😍) arbetade de hela natten på sina bojor. Vid morgonsnåret hörde de någon sätta nycklar i låset till dörren. Vargmannen Alex och orchen Damdam hade nu båda helt tagit sig loss, men alla andra var fortfarande fast vid sina bänkar. De två ställde sig på varsin sida av dörren, Alex med kris-kniven, Damdam med en enkel träklubba.

In kom en dam i övre medelåldern! Orch och vargman må de vara, men det tar ändå emot att anfalla gamla damer! Det blev ett kort ögonblicks tvekan, men sedan drämde Damdam till damen i huvudet med påken i syfte att slå henne medvetslös, inte döda. Hon skrek men svimmade inte. Alex grep henne sedan och höll henne. Orchen slog upp dörren och hittade där två unga vidögda grabbar iklädda kåpor. Båda hade dragit sina egna kris-knivar. En av dem hade rött hår.

Ruth, den nu djupt religiösa piratdottern från Morëlvidyn, såg från sin stenbänk där hon låg fjättrad, det röda håret och mindes den gråtande mamman vid handelsstationen. Hon ropade "Melkor! Din mamma saknar dig! Hon har skickat oss!" Den rödhårige såg chockad ut och tvekade... Damdam tog tillfället i akt och försökte drämma till den andre ynglingen, men lyckas bryta påken istället.

Alex förstod att han inte kunde stå och hålla den lilla damen när hans vän stod öga mot öga med två beväpnade fiender. Han fattade ett desperat beslut och lyfte kultistdamen över huvudet och slungade henne ut i korridoren där hon kolliderade med Melkors kumpan. De två föll i en livlös hög på golvet. Melkor såg fortfarande chockad ut och Damdam använde sin brutna påk till att avväpna den uppenbarligen ganska misslyckade kultisten.

Och det var bara början...
 
Så var det slutligen till ända. För någon timme sedan avslutade vi Enemy Within, som har tagit oss 46 spelmöten och 5 år, 6 månader och 17 dagar (paus under pandemin gjorde att saker förskjutits, sas). Det hela slutade mycket lyckat, förutom för en av rollpersonerna som fick betalt för sina gamla synder. Lustigt nog så är den kanske mest uppenbara lösningen på slutscenen inte nämnd med en rad i boken, och naturligtvis var det den som karaktärerna valde.

Vi har haft kul, men kampanjen lever tyvärr inte upp till sitt rykte.
 
Jim Profit said:
Så var det slutligen till ända. För någon timme sedan avslutade vi Enemy Within, som har tagit oss 46 spelmöten och 5 år, 6 månader och 17 dagar (paus under pandemin gjorde att saker förskjutits, sas). Det hela slutade mycket lyckat, förutom för en av rollpersonerna som fick betalt för sina gamla synder. Lustigt nog så är den kanske mest uppenbara lösningen på slutscenen inte nämnd med en rad i boken, och naturligtvis var det den som karaktärerna valde.

Vi har haft kul, men kampanjen lever tyvärr inte upp till sitt rykte.
Click to expand...
Syftar du på bara första delen eller körde ni klart HELA reviderade kampanjen till WFRP 4th?
 
Platon said:
Syftar du på bara första delen eller körde ni klart HELA reviderade kampanjen till WFRP 4th?
Click to expand...
Lol, hade vi spenderat så mycket tid på första delen hade jag hängt mig själv... nej, det var hela reviderade.

(Det är långt ifrån vår längsta kampanj - X-files var 96 sessioner (ca), Demon the Fallen var någonstans kring 116. I tid vet jag inte.)
 
Jim Profit said:
Enemy Within, som har tagit oss 46 spelmöten
Click to expand...

Det var snabbt jobbat. Vi är på spelmöten 80 och har just börjat på del fyra. Iofs kör vi The Enemy Within till första utgåvan av WFRP, så inte riktigt samma innehåll vad jag förstått.
 
Jim Profit said:
Lol, hade vi spenderat så mycket tid på första delen hade jag hängt mig själv... nej, det var hela reviderade.

(Det är långt ifrån vår längsta kampanj - X-files var 96 sessioner (ca), Demon the Fallen var någonstans kring 116. I tid vet jag inte.)
Click to expand...
Helt otroligt snabbt jobbat. Jag har inte kört den men polaren kör i en grupp och de är på session 70 och någonstans i mitten av andra äventyret. Så 46 spelmöten för hela reviderade låter som en speed run av guds nåde!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top