Svag motivation i äventyr

Det är nog en färdighet att kunna läsa upp en text med känsla (helt klart att en del har den). Jag har inte övat upp den så jag gör det inte utan läser texten och förmedlar sedan samma sak med egna ord.
 
Jag har också mängder av äventyr som jag läst och tänkt "nä fyfan, det här tänker jag inte leda!".
Däremot kan jag inte komma ihåg att inledning eller eventuell karaktärsmotivation har varit orsaken till det, då brister i det nog är det jag oftast tycker är enklast att hantera/åtgärda som SL (det löses som sagt oftast redan vid val av spel, eller vid karaktärsskapandet, eller att man skapar en egen "kampanjram" innan karaktärsskapandet). Oftare handlar det om problem längre fram i äventyret.

Ja, ska jag få "fyfan"-reaktion så är det typ antingen överväldigande massa prylar man förväntas hålla i huvudet, eller så är det alldeles för enkel och linjär plot.

Eller så är det uppenbart rasistiska (som de där "USAs invasion av Afghanistan men afghanerna är bokstavliga monster som är genetiskt oförmögna att känna empati"-äventyren till Delta Green…).
 
Eller så är det uppenbart rasistiska (som de där "USAs invasion av Afghanistan men afghanerna är bokstavliga monster som är genetiskt oförmögna att känna empati"-äventyren till Delta Green…).
 
Ja, ska jag få "fyfan"-reaktion så är det typ antingen överväldigande massa prylar man förväntas hålla i huvudet, eller så är det alldeles för enkel och linjär plot.

Eller så är det uppenbart rasistiska (som de där "USAs invasion av Afghanistan men afghanerna är bokstavliga monster som är genetiskt oförmögna att känna empati"-äventyren till Delta Green…).

Jag har, i fantasy och science fiction, inga som helst problem med "dessa varelser är inneboende onda och har från ett mänskligt perspektiv inga inneboende förmildrande egenskaper". Just för att fantasy och SF helt enkelt kan presentera verkligheter och världar som är väsensskilda från vår egen, där vi kan testa helt andra idéer (exempelvis ställa frågan "hur vore det om ondska fanns på riktigt och om vissa varelser helt enkelt bara är genuint onda?").

Det har jag inte i skräck heller, när det gäller varelser som är tydligt främmande (Deep Ones eller Ghouls i Cthulhumyten exempelvis). Jag tycker snabbt det blir mycket sämre när Tcho Tcho-liknande varelser dyker upp, exempelvis, eftersom de så uppenbart helt bygger på rasistiska nidbilder. Det finns verkligen ingen poäng med Tcho Tchos, de fyller inget syfte som man inte kan förmedla på annat sätt och samtidigt undvika implikationen. Det är verkligen jätteenkelt.
 
Back
Top