Svag motivation i äventyr

Hörni, vad deprimerande det är att läsa ett publicerat äventyr och inse att hela berättelsen bygger på en rad med oförklarliga motivationer för rollpersonerna.

I begynnelsen fanns inte det här problemet. Alla D&D-rollpersoner var ”äventyrare” som förutsattes vara starkt motiverade att riskera livet i vildmark och grottgångar för att hitta en skatt eller bara vara med om något spännande p.g.a. adhd. Men redan med det första populära utredningsrollspelet, Call of Cthulhu, uppstod det här problemet. Varför är era rollpersoner a) en återkommande grupp, som b) utforskar mer än ett spökhus med livet som insats, c) i stället för att bränna ner dem direkt? Det finns aldrig något guld där inne. Man blir bara galen eller dör rakt av.

Nu preppar jag ett äventyr som skall förbli namnlöst. Startmotivationen är att det dyker upp en fattig gubbe som ni inte känner till, han är jagad av hotfulla män av skäl som aldrig förklaras, och han letar under denna jakt specifikt rätt på just er därför att en viss Siv-Gudrun som ni knappt har hört talas om har sagt till honom att ni är hjälpsamma och pålitliga. Detta trots att ni befinner er på 1,5 km avstånd från platsen där jakten startade.

När ni har skrämt bort de hotfulla karlarna drar gubben sitt livs historia, som är helt frikopplad från allting ni intresserat er för hittills, och sedan säger han att han är orolig: Siv-Gudrun har inte kommit tillbaka efter att hon sagt att hon skulle bryta sig in hos en välrenommerad varumäklare. Vill ni vara snälla och leta reda på henne? Här kommer en strimma av motivation: Siv-Gudrun, inte känd för att vara särskilt välinformerad, tror att mäklaren har hemlig information i ett ärende som ni är lite ljummet nyfikna på efter tidigare äventyr.

Sådär ja, alla löparna är på startlinjen, NU KÖR VI!!! PEPP!!! Suck.
"Vi kommer inte fortsätta på kampanjen. Den är helt enkelt för dålig. Vad vill ni spela istället? Operation Reset kanske? Lär bli feeet! Annars kan vi köra DoD. Nya Ereb Altor ser ju galet coolt ut!!"

Men ja, så har jag gjort ofta som SL. Eller nån gång iaf. Fast oftast har jag ju läst äventyret först och orkar inte ens försöka spela det.
 
Slår mig just nu, så har jag nog aldrig spelat ett köpesäventyr RAW … utan alltid haft den som en ”… ja det är det här vi spelar (tittar på bilder, läser något brottstycke, improviserar vilt) …”
 
Den sämsta motivationen jag sett i ett skrivet äventyr är i det där gamla Kult scenariot från grundboken där en obehaglig kille i en regnrock som man inte känner och som luktar slaktavfall kommer till en och är ”Följ med mig till det övergivna huset”. Nej och också fuck off.

Jag är 100% ”Gör en karaktär som vill äventyra eller undersöka” men någon jävla gräns finns det.

Nu tror ni jag överdriver så bildbevis:
View attachment 25731
View attachment 25732

Det jag reagerar mest på är varför det är skrivet som om hela texten skall läsas innantill av spelarna?
Vill äventyret vara en roman?

Det där kunde varit typ tre rader text.
 
Det jag reagerar mest på är varför det är skrivet som om hela texten skall läsas innantill av spelarna?
Vill äventyret vara en roman?

Det där kunde varit typ tre rader text.

Typ hela gamla Kult är skrivet på det sättet. Det är max 90-tal. Sjukt snyggt dock!
 
"Vi kommer inte fortsätta på kampanjen. Den är helt enkelt för dålig. Vad vill ni spela istället? Operation Reset kanske? Lär bli feeet! Annars kan vi köra DoD. Nya Ereb Altor ser ju galet coolt ut!!"

Men ja, så har jag gjort ofta som SL. Eller nån gång iaf. Fast oftast har jag ju läst äventyret först och orkar inte ens försöka spela det.

Vi har kört de skrivna kampanjerna till Vampire som rollspels arkeologi. Och vid tillfällen har jag bara fått hålla fram boken och vara ”Det står så här i boken! Ni är i Paris nu och Sofies karaktär är död mellan scenariona pga hennes klan! Klaga inte på mig, det är kampanjen!”. ”Talar någon enochian? Nej? Då slutar scenariot här! Nej, det fanns inga ledtrådar om att man skulle kunna det. Get fucked det är så i boken!”
 
Och vid tillfällen har jag bara fått hålla fram boken och vara ”Det står så här i boken! Ni är i Paris nu och Sofies karaktär är död mellan scenariona pga hennes klan! Klaga inte på mig, det är kampanjen!”.
Inte konstigt att du hatar rälsning... :D
 
Inte konstigt att du hatar rälsning... :D

Alltså, biten i en av deras största och mest kända kampanjer där de går ”Alla som spelar en medlem av klan X är döda mellan de här två scenariona. Spela ut det om ni vill men inget duckande av att karaktären dör med någon smart lösningen. Det minskar tragedin om det finns några överlevande från den klanen. Inga undantag från detta. Inte ens spelarkaraktärer.” och sedan har de jävlarna mage att ha TVÅ NPC:ER som är överlevare från den klanen senare i kampanjen!

Liksom, det finns bra bitar också, men mycket är såhär.
 
Back
Top