Mrund utforskar Coriolis

mrund said:
... men helt kass redigering.
Click to expand...
Ja, som jag minns det fanns det gott om redigeringsmissar. Min främsta kritik är dock att upplägget kändes så stelt, inte bara i den rälsade inledningen utan även på äventyrsplatsen. Få vägar att välja på. De flesta personerna knutna till specifika platser. Ingen tabell med slumphändelser. Mycket problemlösning av typen "slå för färdighet X".
 
luddwig said:
upplägget kändes så stelt, inte bara i den rälsade inledningen utan även på äventyrsplatsen. Få vägar att välja på. De flesta personerna knutna till specifika platser. Ingen tabell med slumphändelser. Mycket problemlösning av typen "slå för färdighet X".
Click to expand...
Det är sant att det finns få vägar, och även rummen är få. Äventyret är ju en liten rymd-dungeon. Men att det inte finns slumphändelser stämmer inte om man inte tar det extremt bokstavligt. Det finns hela fyra sidor med spännande och varierade händelser som SL kan köpa för Mörkerpoäng när det passar. Om man absolut vill slumpa fram dem så är det enkelt med en T20.

Huvudmotståndarens agenda är tydligt angiven. Det främsta problemet jag har i mina förberedelser här är att det är helt oklart hur mycket information och insikt huvudmotståndaren har om sin belägenhet. Vet han/hon var han/hon är? Förstår han/hon över huvud taget hur ett rymdskepp funkar? Huvudmotståndarens beteende bör i stort sett avgöras av de frågorna, men texten ger inga svar.
 
mrund said:
Men att det inte finns slumphändelser stämmer inte om man inte tar det extremt bokstavligt.
Click to expand...
Jag menade det bokstavlig. Visst går det att numrera de angivna händelserna och slå en tärning för att slumpa fram något men det är uppenbarligen inte så äventyrets skapare har tänkt att spelledaren ska göra. En ordentlig slumptabell hade tillfört en dynamik och oförutsägbarhet som jag nu saknar i äventyret.
 
Jag minns att jag gjorde en del handpåläggning på det äventyret när vi spelade det, mer val och mer ledtrådar och förskuggning, eller vad man nu ska kalla det, jag gillade grunden men som ni skriver är det rätt låst
 
Jag började preppa äventyret Ghazalis sista färd men gav upp när jag stötte på följande.
  • "I akt 2 försöker RP förmodligen ta kontroll över situationen. Medlabbet är den naturliga basen för att samla ihop överlevare och organisera flykten..."
  • "RP vill förmodligen ta reda på vad som har hänt med skeppet."
  • "I takt med att RP börjat upprätta en bas i medlabbet...",
  • "Om RP sköter sina kort rätt kommer medpassagerarna att acceptera deras evakueringsförslag... Låt RP presentera sin plan... Komoro Vai kommer att ifrågasätta RP:s plan..."
(s. 23-32)
Scenariot gör helt enkelt jättestora orimliga antaganden om vad rollpersonerna kommer att göra. De befinner sig i en situation som närmast liknar passagerarfärjan Estonias undergång. I vår kampanj är rollpersonerna anställda som agenter och fixare åt en mäktig politiker. De har inget officiellt ansvar eller personligt engagemang där de befinner sig, de känner ingen av de andra ombord på det dödsdömda rymdskeppet, men däremot vet de förmodligen precis var deras eget lilla rymdskepp är dockat. Det enda rimliga, som jag ser det, är att de rusar raka vägen dit och låter övriga ombord klara sig bäst de kan.

Ett annat skäl till att jag strök scenariot från vår kampanj är att det är en inledning till megakampanjen Ikonernas Nåd, som inte har så gott rykte. Folk här på forumet säger att den gör hela den mycket omfattande spelvärldsbeskrivningen i Coriolis 2016 inaktuell. Det skulle bli konstigt att tala om för spelarna att "Ni hade blivit ivägskickade till Taoan, fast skeppet förliste under dramatiska omständigheter som verkar peka framåt mot något stort, men det gör det i själva verket inte, här är nu ett scenario som handlar om att smuggla levitanium".

Så på söndag spelar vi i stället något som jag sätter ihop utifrån slumptabellerna i Horisontens hemligheter och rollpersonernas bakgrund & personliga problem.
 
mrund said:
Jag började preppa äventyret Ghazalis sista färd men gav upp när jag stötte på följande.

Scenariot gör helt enkelt jättestora orimliga antaganden om vad rollpersonerna kommer att göra. De befinner sig i en situation som närmast liknar passagerarfärjan Estonias undergång. I vår kampanj är rollpersonerna anställda som agenter och fixare åt en mäktig politiker. De har inget officiellt ansvar eller personligt engagemang där de befinner sig, de känner ingen av de andra ombord på det dödsdömda rymdskeppet, men däremot vet de förmodligen precis var deras eget lilla rymdskepp är dockat. Det enda rimliga, som jag ser det, är att de rusar raka vägen dit och låter övriga ombord klara sig bäst de kan.

Ett annat skäl till att jag strök scenariot från vår kampanj är att det är en inledning till megakampanjen Ikonernas Nåd, som inte har så gott rykte. Folk här på forumet säger att den gör hela den mycket omfattande spelvärldsbeskrivningen i Coriolis 2016 inaktuell. Det skulle bli konstigt att tala om för spelarna att "Ni hade blivit ivägskickade till Taoan, fast skeppet förliste under dramatiska omständigheter som verkar peka framåt mot något stort, men det gör det i själva verket inte, här är nu ett scenario som handlar om att smuggla levitanium".

Så på söndag spelar vi i stället något som jag sätter ihop utifrån slumptabellerna i Horisontens hemligheter och rollpersonernas bakgrund & personliga problem.
Click to expand...
Är inte den enkla lösningen här att stoppa in något som de behöver fixa/rädda/hämta?
 
JohanL said:
Är inte den enkla lösningen här att stoppa in något som de behöver fixa/rädda/hämta?
Click to expand...
Det vore en ganska svår lösning. Det skulle innebära att stoppa in något som är så viktigt att folk stannar kvar på Estonia och letar efter grejen / personen i stället för att ta sig ut ASAP. Och alla RP:na, som är arbetskamrater och i stort sett ger fan i varandra på det privata planet, skulle behöva engagera sig i det.
 
mrund said:
Det vore en ganska svår lösning. Det skulle innebära att stoppa in något som är så viktigt att folk stannar kvar på Estonia och letar efter grejen / personen i stället för att ta sig ut ASAP. Och alla RP:na, som är arbetskamrater och i stort sett ger fan i varandra på det privata planet, skulle behöva engagera sig i det.
Click to expand...
Tja, säg att det går att konstruera hur mycket tid man har på sig (som det väl gör där men antagligen inte gör på Estonia)? Då kan man avgöra hur man tycker att läget ser ut och ta besluten därefter.
 
mrund said:
Jag började preppa äventyret Ghazalis sista färd men gav upp när jag stötte på följande.
  • "I akt 2 försöker RP förmodligen ta kontroll över situationen. Medlabbet är den naturliga basen för att samla ihop överlevare och organisera flykten..."
  • "RP vill förmodligen ta reda på vad som har hänt med skeppet."
  • "I takt med att RP börjat upprätta en bas i medlabbet...",
  • "Om RP sköter sina kort rätt kommer medpassagerarna att acceptera deras evakueringsförslag... Låt RP presentera sin plan... Komoro Vai kommer att ifrågasätta RP:s plan..."
(s. 23-32)
Scenariot gör helt enkelt jättestora orimliga antaganden om vad rollpersonerna kommer att göra. De befinner sig i en situation som närmast liknar passagerarfärjan Estonias undergång. I vår kampanj är rollpersonerna anställda som agenter och fixare åt en mäktig politiker. De har inget officiellt ansvar eller personligt engagemang där de befinner sig, de känner ingen av de andra ombord på det dödsdömda rymdskeppet, men däremot vet de förmodligen precis var deras eget lilla rymdskepp är dockat. Det enda rimliga, som jag ser det, är att de rusar raka vägen dit och låter övriga ombord klara sig bäst de kan.

Ett annat skäl till att jag strök scenariot från vår kampanj är att det är en inledning till megakampanjen Ikonernas Nåd, som inte har så gott rykte. Folk här på forumet säger att den gör hela den mycket omfattande spelvärldsbeskrivningen i Coriolis 2016 inaktuell. Det skulle bli konstigt att tala om för spelarna att "Ni hade blivit ivägskickade till Taoan, fast skeppet förliste under dramatiska omständigheter som verkar peka framåt mot något stort, men det gör det i själva verket inte, här är nu ett scenario som handlar om att smuggla levitanium".

Så på söndag spelar vi i stället något som jag sätter ihop utifrån slumptabellerna i Horisontens hemligheter och rollpersonernas bakgrund & personliga problem.
Click to expand...
Jag har försökt spela det en gång, men det flög inte superbt. Tyvärr, lite intressant premiss men det var svårt att få det bra för mig.
 
Tjoho, gruppens yngste medlem (40) som älskar att optimera har åtagit sig att utvärdera rymdstridsreglerna! Och han får bergis med sig sin brorsa regelkungen på att lära sig dem. Asbra, då kan vi köra rymdstrider -- jag lämnar över det till dem och lutar mig tillbaka.

Jag vill verkligen upprepa min rekommendation -- tycker du som SL att det är jobbigt att lära dig vissa regelavsnitt och använda dem effektivt, lägg då gärna ut den saken på hågade spelare!
 
entomophobiac said:
Spelas någonting på det här sättet, någonsin [att spelgruppen läser settingmaterialet]?
Click to expand...
Det här förvånar mig. I alla spelgrupper jag har varit med i har settingen varit väldigt viktig och alla har varit pålästa. På forum om spelet har det diskuterats setting väldigt ingående. Min bild av hobbyn sedan jag började typ -86 är att man alltid velat läsa allt om settingen.

Jag förstår att det, i synnerhet sedan 2010 eller så, växt fram en spelstil, som delvis är tillbakablickande, som skalat bort setting. Kanske för att efterlikna spelen på 70- och 80-talet när man ännu inte skrivit så många settingböcker.

Men nog nördar folk ner sig i sina spelvärldar!
 
Mogger said:
Det här förvånar mig. I alla spelgrupper jag har varit med i har settingen varit väldigt viktig och alla har varit pålästa. På forum om spelet har det diskuterats setting väldigt ingående. Min bild av hobbyn sedan jag började typ -86 är att man alltid velat läsa allt om settingen.

Jag förstår att det, i synnerhet sedan 2010 eller så, växt fram en spelstil, som delvis är tillbakablickande, som skalat bort setting. Kanske för att efterlikna spelen på 70- och 80-talet när man ännu inte skrivit så många settingböcker.

Men nog nördar folk ner sig i sina spelvärldar!
Click to expand...
Detta är också min uppfattning, att spelgruppen förväntas ha koll på spelvärlden. Har haft flera introsessioner där spelledaren haft timlånga powerpoint-presentationer över hur världen är uppbyggd.

Obs inget ont om det, om det är ens jam så är det ju otroligt - jag har bara lärt mig med åren att intrikat världsbygge inte inte är min grej.
 
verlandes. said:
Har haft flera introsessioner där spelledaren haft timlånga powerpoint-presentationer över hur världen är uppbyggd.
Click to expand...
Det tror jag är bortkastad tid om inte spelarna är tonåringar. Mina 50-plus-spelare har svårt att komma ihåg vad de själva har haft för sig om det går mer än en vecka mellan sittningarna. De skulle somna under powerpoint-presentationen och glömma bort det lilla de hört. Jag har lagt ribban för världskunskap i Coriolis 2016 att vi repeterade i början av de första sittningarna vad Tredje Horisonten, Coriolis, zeniter och förstkomna är. Fyra saker, inte mera.
 
verlandes. said:
Har haft flera introsessioner där spelledaren haft timlånga powepoint-presentationer över hur världen är uppbyggd.
Click to expand...
Oj! Något sådant har jag aldrig ens hört talas om förut under alla år i hobbyn. Så ambitiöst och samtidigt avskräckande. Det vanliga i de grupper jag spelat har alltid varit en kort genomgång inför spelstart, säg 15-30 minuter i samband med att rollpersonerna skapas. Sedan presenteras små bitar värdsinfo då och då under spelets gång, vid behov. Sällan att spelarna läst något alls och endast i undantagsfall att någon läst en världsbok.
 
luddwig said:
Oj! Något sådant har jag aldrig ens hört talas om förut under alla år i hobbyn. Så ambitiöst och samtidigt avskräckande. Det vanliga i de grupper jag spelat har alltid varit en kort genomgång inför spelstart, säg 15-30 minuter i samband med att rollpersonerna skapas. Sedan presenteras små bitar värdsinfo då och då under spelets gång, vid behov. Sällan att spelarna läst något alls och endast i undantagsfall att någon läst en världsbok.
Click to expand...
Det har hänt mig tre gånger, med två olika spelledare! Och ja, jag tyckte att det var lite maffigt, men samtidigt så lyste spelledarnas entusiasm för världen igenom, så jag förlät det hela. En av dem är därtill min bästa vän och har lite lämnat den spelstilen bakom sig, för att snarare bli den skickligaste spelledare jag känner.
 
Last edited:
Ett tag gjorde jag faktiskt Powerpoints för min digitala spelgrupp när det blev långt mellan mötena. Var dock typ 5-10 minuters material som de kunde skumma innan mötet. Det var rätt kul att göra som jag minns, även om jag är osäker på om det alltid gav något för spelararna.

Här finns ett exempel som jag grävde upp ur historiens gömmor (OBS: innehåller spoilers för Det döende skeppet och lite intro till Skräddaren från Mira):

https://docs.google.com/presentatio...LEXm7KgY_g1qvCWtFsvt2emPqag/edit?usp=drivesdk
 
Vår kampanj gick in i en ny fas idag utan färdigskrivna scenarier. Det innebar att spelarna måste lära sig en massa om hur rymdfärder funkar i Tredje Horisonten, vilket tidigare inte spelat någon roll eftersom rollpersonerna redan har befunnit sig på respektive plats när ett äventyr börjat.

Jag använde min vanliga metod för lore dumping: kopierade de väsentliga textstyckena till ett ordbehandlingsdokument, redigerade litegrann, printade ut, och så skickade jag runt de fyra sidorna med text och tabeller så att alla spelarna fick läsa en bit högt vardera för varandra. Jag började med det här när vi spelade Delta Green första gången. De fick en dossier om varje fall att läsa upp och diskutera. Oslagbart!
 
Äventyret ”Arams hemlighet” av M. Lilja m.fl. presenterar i några få meningar vad som kan vara den märkligaste spelledarperson jag någonsin har stött på: den förståndshandikappade gigolon Amil. Han bor i det enda lilla samhället på den gudsförgätna planeten Jina, där han är en av fyra personer som prostituerar sig på badhuset och på den lite mera populära av två krogar. Här är allt vi får veta om honom.

DEN DESPERATA KURTISANEN
Amil är det närmaste Arams ravin kommer en byfåne. Den unge mannen uppträder konsekvent som en kurtisan, men saknar givetvis allt en äkta kurtisan måste ha i fråga om stil, utseende och social fingertoppskänsla. Amil har lagt sig till med en läspning och skorrande ”r”. I eget tycke sensuellt, i många andras ännu en obegriplig olat. Amils sorgliga skepnad kommer relativt omgående att erbjuda nyanlända RP sina tjänster och tyr sig omedelbart till eventuella äkta kurtisaner. Det är inte omöjligt att den desperate ”kurtisanen” försöker övertala RP att ta honom med sig, kanske smyger han ombord på RP:s skepp och gömmer sig om han nekas resa. Amil vägrar låta sig anställas av [krögaren] Nohak utan tjänar sitt magra uppehälle bland badhusets klientel, kolonialagenten inkluderad.
Click to expand...

Det finns flera sätt att värdera stycket om Amil. Grundproblemet är om han skall uppfattas som en komisk, tragisk eller tragikomisk figur. Över lag beskrivs kurtisaner i positiva ordalag genom allt material om Coriolis 2016. De är inte offer, de är skickliga proffs. Det finns inget som tyder på att Amil är tvungen att jobba som kurtisan. Snarast verkar det som om han är stolt över det. Men vad menar egentligen Lilja & Co?

1) Det är lyteskomik och funkofobi.
2) Det är homofobi, en drift med Amils effeminerade manér.
3) Det synliggör funkisar och ger dem en roll som de aldrig annars får spela.
4) Det synliggör prostituerade och deras utsatta position.
5) Det hyllar prostituerade, samtidigt som det är en drift med den förståndshandikappade som inte klarar av att prostituera sig på ett skickligt sätt.

Jag vet inte!
 
mrund said:
Äventyret ”Arams hemlighet” av M. Lilja m.fl. presenterar i några få meningar vad som kan vara den märkligaste spelledarperson jag någonsin har stött på: den förståndshandikappade gigolon Amil. Han bor i det enda lilla samhället på den gudsförgätna planeten Jina, där han är en av fyra personer som prostituerar sig på badhuset och på den lite mera populära av två krogar. Här är allt vi får veta om honom.



Det finns flera sätt att värdera stycket om Amil. Grundproblemet är om han skall uppfattas som en komisk, tragisk eller tragikomisk figur. Över lag beskrivs kurtisaner i positiva ordalag genom allt material om Coriolis 2016. De är inte offer, de är skickliga proffs. Det finns inget som tyder på att Amil är tvungen att jobba som kurtisan. Snarast verkar det som om han är stolt över det. Men vad menar egentligen Lilja & Co?

1) Det är lyteskomik och funkofobi.
2) Det är homofobi, en drift med Amils effeminerade manér.
3) Det synliggör funkisar och ger dem en roll som de aldrig annars får spela.
4) Det synliggör prostituerade och deras utsatta position.
5) Det hyllar prostituerade, samtidigt som det är en drift med den förståndshandikappade som inte klarar av att prostituera sig på ett skickligt sätt.

Jag vet inte!
Click to expand...
Hur får du det till att Amil har en funktionsnedsättning?
 
mrund said:
Fattar, du menar att folk tycker han är fjollig och larvig, men att han kanske inte är dummare än snittet.
Click to expand...
En byfåne är väl en person som är socialt utstött och inte riktigt klockar de sociala koderna. Behöver ju verkligen inte ha med funktionsnedsättning att göra - eller med personen själv, kan ju vara vanlig mobbing.

Homofobin undra jag också lite vad du får den ifrån? Det står väl inget om hans sexuella läggning? Eller är det så att alla kurtsianer är bi?
 
Ordet fåne var en gång i tiden det politiskt korrekta ordet för en person med intellektuell funktionsnedsättning. Man skiljde mellan stillsamma fånar och utagerande dårar.

Amil läspar och skorrar på R:en. En gång i tiden kraftigt fjolligt kodat.
 
Tror generellt att man ska vara försiktigt med att tillskriva diagnoser till rollpersoner och SLP:er. Det landar lätt fel.
 
mrund said:
Ordet fåne var en gång i tiden det politiskt korrekta ordet för en person med intellektuell funktionsnedsättning. Man skiljde mellan stillsamma fånar och utagerande dårar.

Amil läspar och skorrar på R:en. En gång i tiden kraftigt fjolligt kodat.
Click to expand...

Ja, jag säger inte att din läsning är konstig, bara att det kanske inte är den enda möjliga.
 
mrund said:
Att kalla någon för fåne är att tillskriva personen en diagnos.
Click to expand...

Det är inte min språkkänsla, och jag tror inte heller det är en särskilt spridd läsning av ordet fåne. Jag hittar inte heller något om funktionsnedsättning på SO eller SAOL.

Jag tror det här kan röra sig om en missuppfattning av hur ordet Fåne används.

Jag kan helt klart förstå att man kan ha använt ordet fåne för att beskriva personer med funktionsnedsättning, särskilt innan man började prata i termer av diagnos. Men jag delar inte uppfattningen av att det har blivit en etablerad betydelse av ordet.
 
Jag talar över lag en ganska ålderdomlig svenska. Jag lärde mig läsa i Nils Holgerssons underbara resa från 1907, och inom mig tycker jag nog omedvetet att det är normal nutidssvenska år 2026. En gång i tiden var jag en pojke som pratade som en gammal bok. Nu är jag snart en gammal man som pratar som en ännu äldre bok.

Men OK Leon, det här intresserar mig: ge mig din läsning av stycket jag citerade. Min fråga är inte avsedd att vara konfrontativ, något slags utmaning, utan jag är genuint intresserad av hur olika vi kan läsa samma text.
 
mrund said:
Jag talar över lag en ganska ålderdomlig svenska. Jag lärde mig läsa i Nils Holgerssons underbara resa från 1907, och inom mig tycker jag nog omedvetet att det är normal nutidssvenska år 2026. En gång i tiden var jag en pojke som pratade som en gammal bok. Nu är jag snart en gammal man som pratar som en ännu äldre bok.
Click to expand...
Jag är också bekväm i ålderdomlig svenska. Jag tror inte det är det diskussionen handlar om.
mrund said:
Men OK Leon, det här intresserar mig: ge mig din läsning av stycket jag citerade. Min fråga är inte avsedd att vara konfrontativ, något slags utmaning, utan jag är genuint intresserad av hur olika vi kan läsa samma text.
Click to expand...

Det rör sig om en ganska förlöjligad karaktär med tydliga drag av fars.

Om man vill läsa karaktären som funkofob eller homofob så går det. Men det finns inget uttryckligt i beskrivningen som gör den läsningen nödvändig.

Jag tror definitvt han hade mått bra av att skrivas om till Arams hemlighet 2.0.
 
Aha, så Lilja & Co menar definitivt att Amil är löjlig, men inte för att han är dum i huvudet eller omanlig: han är bara världens klantigaste kurtisan?
 
Leon said:
En byfåne är väl en person som är socialt utstött och inte riktigt klockar de sociala koderna. Behöver ju verkligen inte ha med funktionsnedsättning att göra
Click to expand...
Är då "ett original" och "en byfåne" samma sak?
 
Han är enligt texten du citerade:
  • nära en byfåne
  • uppträder som en kurtisan men saknar stil, utseende och fingertoppskänsla för att vara äkta
  • läspning och skorrande "r" som han har lagt till sig för att vara sensuell (men misslyckas uppenbarligen kapitalt eftersom andra tycker att det är en olat)
  • sorglig skepnad
  • desperat
  • "kurtisan" (citationstecken)
  • tjänar magert uppehälle
Vilket tyder på någon slags ömkansvärd figur, men det enda i beskrivningen som bär någon ledtråd om funktionsnedsättning är väl egentligen att han är "det närmaste Arams ravin kommer en byfåne". Men byfåne beskriver väl snarare andras relation till honom är huruvida han har en funktionsnedsättning. Nu var väl byfåne knappast en diagnos som sattes av en läkare, utan snarare ett nedsättande begrepp som användes i vida begrepp om avvikande personer (inklusive funktionsnedsatta).
 
Zire said:
Han är enligt texten du citerade:
  • nära en byfåne
  • uppträder som en kurtisan men saknar stil, utseende och fingertoppskänsla för att vara äkta
  • läspning och skorrande "r" som han har lagt till sig för att vara sensuell (men misslyckas uppenbarligen kapitalt eftersom andra tycker att det är en olat)
  • sorglig skepnad
  • desperat
  • "kurtisan" (citationstecken)
  • tjänar magert uppehälle
Vilket tyder på någon slags ömkansvärd figur, men det enda i beskrivningen som bär någon ledtråd om funktionsnedsättning är väl egentligen att han är "det närmaste Arams ravin kommer en byfåne". Men byfåne beskriver väl snarare andras relation till honom är huruvida han har en funktionsnedsättning. Nu var väl byfåne knappast en diagnos som sattes av en läkare, utan snarare ett nedsättande begrepp som användes i vida begrepp om avvikande personer (inklusive funktionsnedsatta).
Click to expand...

En perfekt redogörelse för vad jag haltande försökte få fram ;)

En intressant fråga är hur byfåne förhåller sig till hovnarr (förutom den uppenbara skillnaden i social milieu)
 
Zire said:
det enda i beskrivningen som bär någon ledtråd om funktionsnedsättning är väl egentligen att han är "det närmaste Arams ravin kommer en byfåne". Men byfåne beskriver väl snarare andras relation till honom än huruvida han har en funktionsnedsättning.
Click to expand...
Nu kallar de iofs Amil för definitiv byfåne på sid. 7. Men det är nog ett av många exempel på att även detta tillbehör (liksom Det Döende Skeppet) är illa redigerat och uppvisar motsägelser. Det är till exempel tvetydigt huruvida Amil jobbar på krogen (sid. 7) eller vägrar jobba på krogen (sid. 19).
 
Jag tror att jag snarare läser karaktären som någon som försöker för hårt, som en tonåring som försöker vara cool som marline Monroe men totalt misslyckas och därför blir tragi-komisk.

Kurtisaner framställs ju som eleganta, högstatus figurer (jag skyller på fire fly) och då försöker den hör figuren och misslyckas, så lite buskis

Men då läser jag lite snällt
 
Intressant diskussion och i fin ton! Grymma ni är :)

Man kan ju verkligen tänka sig att en person med funktionsnedsättning kan bli offer för sexhandel, särskilt på en så här isolerad och laglös plats. Funderar på hur man skriver om det, utan att hamna i Kult eller komik, eller funkofobi. Men det kanske skulle bli för mörkt för Coriolis? Ett ämne textförfattare ska hålla sig borta från?
 
Nässe said:
Intressant diskussion och i fin ton! Grymma ni är :)

Man kan ju verkligen tänka sig att en person med funktionsnedsättning kan bli offer för sexhandel, särskilt på en så här isolerad och laglös plats. Funderar på hur man skriver om det, utan att hamna i Kult eller komik, eller funkofobi. Men det kanske skulle bli för mörkt för Coriolis? Ett ämne textförfattare ska hålla sig borta från?
Click to expand...
Det är väl bara att låta hen vara trogen sig själv men att omgivningen inte riktigt håller med? Världen är stor nog för flera perspektiv. Nu har ju författaren valt sida. Bara genom att inte göra det så får läsaren skapa sin egen bild och uppfattning.
 
Sitter och preppar nästa äventyr. Det är fan helt magiskt hur man kan slumpa fram en synbarligen disparat samling med omständigheter från generatortabellerna i Horisontens hemligheter, och så hittar man den ena kopplingen efter den andra, till både rollpersonernas tidigare upplevelser och den kanoniska världsbeskrivningen. Allt hänger ihop!
 
Nu har vi spelat fyra sittningar utan något tryckt eller förskrivet äventyr. Det här gör jag väldigt sällan, för det får mig att känna mig som tre tvättbjörnar i en trenchcoat. Spelarna verkar dock nöjda och glada. De interagerar engagerat med platser och personer som jag preppat med kanske sju ord och sedan improviserar fram.

De 36 stjärnsystemen i den Tredje Horisonten är som en dungeon där ett fåtal rum är beskrivna med flera sidor text vardera, medan de flesta bara har tre ord. Vi tillbringade nyligen två sittningar i Marfik-systemet. Allt spelet meddelar om det (på lösbladskartan) är att Marfik är känt för drottning Quara, Lithoforen och vakuumvarelser. Inget av dessa begrepp förklaras någonstans! Men det blev ett minnesvärt besök.
 
Kopierar in en rapport från förrförra sittningen.
Idag har vi haft vår elfte sittning med Coriolis 2016. RP:na spelade upp sitt fejkade filmklipp för planeten Marfiks statsöverhuvud. På klippet verkade en ökänd piratdrottning göra narr av just detta statsöverhuvud, som eventuellt kan ha varit hennes hemliga sponsor. Dagen därpå fick RP:na utan närmare förklaring ett utdrag skickat till sig ur Marfiks fornminnesregister. Det var en detaljerad beskrivning av en månghundraårig övergiven rymdbas på en öde måne kring en öde planet i Marfik-systemet.

RP:na åkte en sväng i den riktningen och konstaterade med sina skeppsinstrument att dels fanns det nu minst två aktiva kärnreaktorer på den där basen, dels såg hela anläggningen annorlunda ut än när den registrerades, med ganska omfattande schaktningar genomförda på månen. De meddelade sina kontakter i Zenits Hegemonis rymdflotta. Några dagar senare atombombades den hemliga basen utan förvarning. Vem vet om piratdrottningen var där då?
Click to expand...
 
mrund said:
Nu har vi spelat fyra sittningar utan något tryckt eller förskrivet äventyr. Det här gör jag väldigt sällan, för det får mig att känna mig som tre tvättbjörnar i en trenchcoat. Spelarna verkar dock nöjda och glada. De interagerar engagerat med platser och personer som jag preppat med kanske sju ord och sedan improviserar fram.

De 36 stjärnsystemen i den Tredje Horisonten är som en dungeon där ett fåtal rum är beskrivna med flera sidor text vardera, medan de flesta bara har tre ord. Vi tillbringade nyligen två sittningar i Marfik-systemet. Allt spelet meddelar om det (på lösbladskartan) är att Marfik är känt för drottning Quara, Lithoforen och vakuumvarelser. Inget av dessa begrepp förklaras någonstans! Men det blev ett minnesvärt besök.
Click to expand...
Marfik borde stå i samma relation till fik som mardröm gör till dröm. Ve och fasa! :kaffe:
 
Hur är din spelargrupp, vad är de intresserade av att göra?
 
nano said:
Hur är din spelargrupp, vad är de intresserade av att göra?
Click to expand...
Det är lite blandat. Ingen av dem är teaterapa. Allihop är vana vid att få uppdrag som oftast handlar om att utreda något. Bröderna David och Niklas gillar därtill att plugga och optimera stridsregler. Därför är David militärattaché och sköter gruppens motståndare i strider (för det blir bara larvigt att slåss mot en slutboss som SL inte kan sköta kompetent inom ramarna för reglerna). Och Niklas verkar vara på väg att internalisera rymdstridsreglerna, vilket kan bli spännande framöver.

Finns det spelare som är flamboyanta teaterapor, men också fyrkantigt styrda av sina almanackor så att man kan boka sittningar med dem på ett förutsägbart sätt? Jag har inte mött någon.
 
Nu håller jag mest på med impro men de mest lojala deltagarna där är nog inte klassiska teaterapor utan folk som hittat sitt sammanhang i just vår grupp snarare än i teater i allmänhet.
 
När jag säger "förutsägbart sätt" menar jag folk som kommer till den avtalade spelsittningen, inte glömmer bort den eller prioriterar bort den.

Jag älskar flamboyanta teaterapor! Men som SL älskar jag ännu mera folk som kommer till den avtalade spelsittningen.
 
mrund said:
När jag säger "förutsägbart sätt" menar jag folk som kommer till den avtalade spelsittningen, inte glömmer bort den eller prioriterar bort den.

Jag älskar flamboyanta teaterapor! Men som SL älskar jag ännu mera folk som kommer till den avtalade spelsittningen.
Click to expand...
Det finns, jag lovar! Jag känner flera stycken. Folk jag lärde känna i student-spex sammanhang och fortfarande spelar med
 
När Niklas är med, han vars rollperson är pilot ombord på gruppens rymdskepp, då spelar vi rymdresor genom interstellära portaler, slår tärningar för pilotfärdigheten etc. När han inte är med klipper vi bara från det ena stället till det andra, "OK, ni är framme, resan gick bra".

Det här betyder att inom spelvärlden ökar risken för haveri enormt om Niklas är med. :D
 
Varje rymdskeppsbesättning i Coriolis får en ärkefiende när man skapar rollpersonerna. I vårt fall är det diplomaten Hadassah Arias från den teokratiska diktaturen i Zalos-systemet. Jag har just upptäckt att Arias till utseendet är häpnadsväckande lik den populäre azeriske skådespelaren Hikmat Rahimov.

Hadassah Arias.jpg
 
Väldigt bra sittning idag trots väldigt klena och skissartade förberedelser från min sida. Jag hade tänkt ut ett sätt på vilket huvudskurken skulle försöka lura sällskapet. Vad som skulle hända sedan kunde jag inte riktigt förbereda eftersom det berodde så mycket på om spelarna insåg sanningen eller ej. Så det blev 3:45 med improvisation, och det funkade!
 
mrund said:
Väldigt bra sittning idag trots väldigt klena och skissartade förberedelser från min sida. Jag hade tänkt ut ett sätt på vilket huvudskurken skulle försöka lura sällskapet. Vad som skulle hända sedan kunde jag inte riktigt förbereda eftersom det berodde så mycket på om spelarna insåg sanningen eller ej. Så det blev 3:45 med improvisation, och det funkade!
Click to expand...
Vi körde klart del 3:1 av Ikonernas nåd i helgen och fortsatte med del 3:2. Något som är väldigt uppenbart så här mot slutet av kampanjen är att även om man har varit bra på att anteckna (det har gjorts kontinuerligt åtminstone) så skulle man verkligen ha behövt göra ett register också så att man hittar tillbaka till var man har antecknat något om X.

Vi gjorde en intressant upptäckt under spelmötet och nedtecknade det, och blev senare tvungen att kolla upp en annan uppgift för att då hitta att vi redan uppenbarligen hade gjort den intressanta upptäckten tidigare (den fanns redan nedtecknad långt tillbaka)! Det får en att fundera på hur mycket annat vi har glömt under kampanjens gång. Anteckningen var från typ 2023-2024, så jag tycker att det var ok att vi inte kom ihåg det, men genom att upprätta ett register så avlastar det mycket.

Tips till dina spelare.
 
mrund said:
Avslutade scenariot "Vilddjurets öga" på ett lyckat sätt, genom att RPna förklarade pedagogiskt för den besvärlige anläggningschefen att det fanns ett mycket enklare sätt för honom att lösa den uppkomna krisen.

Scenariot innehåller ett udda inslag: en lista på grejor som SL skall meddela spelarna att de har insett. Det blev lite konstigt eftersom spelarna tyckte att de hade insett något delvis helt annorlunda. Konstruktören vill verkligen fösa in dem i ett svårt dilemma. Men det undvek de elegant.
Click to expand...
Jag satt och grunnade på hur jag skulle köra det äventyret med min spelgrupp, men det slutade med att jag körde Skräddaren från Mira i stället.
Jag var då helt färsk som spelledare. Trots att jag först testade rollspel ca 1985....
 
Kom på en fin associativ koppling nyss.

Vi vet från kampanjens första sittning med äventyret "Vilddjurets öga" att levitanium gör antigravmotorer radikalt mera effektiva, och att ämnet bara utvinns i Uharu-systemet (fig. 1).

Vi vet från spelets världsböcker att det finns ett emirat på Dabaran, i Uharus grannsystem, som håller till på en flera kilometer lång svävande plattform. Detta samhälle måste ha stora utgifter för antigravitation.

Därtill måste det komma mycket färre rymdskepp till Uharu numera, eftersom världsboken fastslår att handelstraden Dabarancirkeln blivit avbruten av någonting läskigt i nästa system, Taoan. (Den läskiga grejen är hooken till kampanjen Ikonernas Nåd, men den river ner hela världsbygget om man spelar den, så den kör vi inte. Avbrottet på traden är dock kanoniskt.)

Alltså: svävaremiran behöver hjälp att få tag i mera levitanium. Så idag på sittning nr 14 kommer sällskapet få återse ett par bekanta från sittning nr 1.

Fig. 1
--- Taoan (läskig grej) --- Uharu (levitanium) --- Dabaran (emira som vill köpa levitanium) --- [resten av spelvärlden]
 
Idag: var på planeten Dabaran befinner sig driftpaschan Urzid?

Det visade sig att han satt, drogad och buntbandad, på handikapptoaletten för anställda på det sjaskigaste kasinot i Molnstaden.
 
Jag är jäkligt glad att min kompis lånade mig PDF:erna också till det här spelet. Jag preppar aktiviteter i Uharu-systemet. Informationen om det är utspridd som korta omnämnanden över 17 separata sidor i grundregelboken och världsboken. Inte måste man väl hålla sig till varenda detalj i kanon. Men om man vill veta vad kanon om Uharu-systemet egentligen är, och inte har PDF:erna, då är man hänvisad till att skumma igenom två tjocka böcker.
 
Det här beror på att Kostulas strör korta omnämnanden av platser, organisationer och personer genom texten som krydda eller lokalfärg när ett stycke egentligen handlar om någon regel eller en äventyrskrok. Han har kanske aldrig tänkt sig att någon skall uppfatta det som ett kanoniskt faktum när han nämner en helkroppstatuerad shaman från Uharu. Men nu finns det inte så mycket man kan veta om just detta stjärnsystem, så jag är glad för alla fragment jag kan samla ihop.
 
mrund said:
Det här beror på att Kostulas strör korta omnämnanden av platser, organisationer och personer genom texten som krydda eller lokalfärg när ett stycke egentligen handlar om någon regel eller en äventyrskrok. Han har kanske aldrig tänkt sig att någon skall uppfatta det som ett kanoniskt faktum när han nämner en helkroppstatuerad shaman från Uharu. Men nu finns det inte så mycket man kan veta om just detta stjärnsystem, så jag är glad för alla fragment jag kan samla ihop.
Click to expand...
Jag brukar tänka på det som et slags detektivarbete… Det finns ju en del scifiromaner etc som gör liknande; man får liksom försöka samla ledtrådar och räkna ut hur saker hänger ihop. Vilket kan vara lite kul såklart – men kanske inte när man förbereder rollspelande.

Men ja, PDF:er är väldigt bra där =) Jag köper gärna fysiska böcker, men när jag ska spelleda vill jag absolut ha en sökbar PDF.
 
@mrund har du bland det Coriolis-material du läst hittat något äventyr som verkar lämpligt för ett konventspass på fyra timmar? Det är en fördel om äventyret är hyfsat rimligt uppbyggt, komplett och inte alltför hårt rälsat. Frågar eftersom jag har 1) ett oanvänt Coriolis i min spelhylla och 2) ett konvent inbokat om ungefär en månad.
 
luddwig said:
@mrund har du bland det Coriolis-material du läst hittat något äventyr som verkar lämpligt för ett konventspass på fyra timmar? Det är en fördel om äventyret är hyfsat rimligt uppbyggt, komplett och inte alltför hårt rälsat. Frågar eftersom jag har 1) ett oanvänt Coriolis i min spelhylla och 2) ett konvent inbokat om ungefär en månad.
Click to expand...
Moa Frithiofsson har ett Coriolis-äventyr som jag minns som kul och kort. Har obs bara varit spelare i det, så vet inte hur mycket SL pelade med det. The Prisoner of Arkus heter det!
 
verlandes. said:
Moa Frithiofsson har ett Coriolis-äventyr som jag minns som kul och kort. Har obs bara varit spelare i det, så vet inte hur mycket SL pelade med det. The Prisoner of Arkus heter det!
Click to expand...

Jag spelade Arkus fånge på ett GothCon, jag tror det var 2017. Bra äventyr men då kändes det som att spelledaren fick skynda på ordentligt för att hinna på fem timmar.
 
luddwig said:
@mrund har du bland det Coriolis-material du läst hittat något äventyr som verkar lämpligt för ett konventspass på fyra timmar? Det är en fördel om äventyret är hyfsat rimligt uppbyggt, komplett och inte alltför hårt rälsat. Frågar eftersom jag har 1) ett oanvänt Coriolis i min spelhylla och 2) ett konvent inbokat om ungefär en månad.
Click to expand...
Scenariohäftet Det döende skeppet (2016) kan man spela på en sittning om man kapar introscenerna och börjar spela när isfraktaren Orun II dyker upp på scannern. Till sin struktur är detta helt enkelt en liten rymd-dungeon med 9-10 rum. Det finns pregens i häftet också.

I Scenariokompendium 1 (i en serie som till sist omfattade 1 häfte när spelet lades ner...) från 2019 finns scenariot "Vilddjurets öga" som går att spela i sin helhet på en sittning om man föser spelarna litegrann. Men det är kraftigt rälsat. Och skogsmånen Arzachel där äventyret äger rum återkommer inte i andra tryckta scenarier till spelet, omnämns ej heller i grundregelbok eller världsbok. Så konventsspelarna skulle lämna bordet med en helt avvikande idé om vad Coriolis 2016 handlar om.

Vi hade kul med båda dessa!
 
mrund said:
Det döende skeppet
Click to expand...

Jag är inte jättesugen på Det döende skeppet av de skäl som framgår av post #3 i denna tråd.

mrund said:
Vilddjurets öga
Click to expand...

Jag får kika på det. Min Coriolis-samling innefattar scenariokompendiet men jag har bara bläddrat lite i det. Jag tilltalas väldigt mycket av Coriolis som koncept. Reglerna är ingen dock favorit och att hitta färdiga äventyr som faller mig i smaken verkar snudd på omöjligt.
 
Inför dagens sittning har jag med framgång spånat loss om relationerna mellan Penta-emiratet på Dabaran, de dabaranska kolonierna i det angränsande Uharu-systemet, och det pågående antikoloniala upproret där. Till sin kärna är det en konflikt om naturresurser mellan traditionalistiska förstkomna och mera nyanlända och moderna zeniter.

Det är ett kanoniskt faktum att zeniterna nyligen har satt in battle mechs i en offensiv mot Uharu-rebellerna. Mera oklart är världsbokens rykte om ett träningsläger för rebellsoldater i Penta-emiratet...
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top