Mrund utforskar Coriolis

Jag läser här om en viss Urzid som har befattningen driftspascha i en kolonial organisation som utvinner naturresurser. Lustigt för mig. Jag vet inte hur många kvinnor genom åren som leende skakat på huvudet och sagt, "Åh Martin, du är minsann en riktig driftspascha!"
 
Kan någon berätta hur rollpersonerna dras in i äventyret "Arams hemlighet"? Motsvarande "du träffar en gubbe med en karta på ett värdshus" eller "du har ärvt ett hus av en ockult onkel".

Jag har skaffat mig överblick över RP-motivationerna i de publicerade Coriolis-äventyren. Ett mönster framträder.

Det döende skeppet, Ghazalis sista färd och Vilddjurets öga har samma inledning:

"Hörni RP. Vi är bekymrade över att våra kompisar på en avlägsen plats inte svarar på anrop. Åk dit och kolla så får ni pröjs."
 
Jag har skaffat mig överblick över RP-motivationerna i de publicerade Coriolis-äventyren. Ett mönster framträder.
Ett mönster jag upplevde var att någon annan gör allt intressant, och ni som rollpersoner följer efter och försöker plocka ihop spillrorna eller bemöta konsekvenserna. Lite som jag kan föreställa mig det är att ha en väldigt bortskämd lillebror.
 
Ett mönster jag upplevde var att någon annan gör allt intressant, och ni som rollpersoner följer efter och försöker plocka ihop spillrorna eller bemöta konsekvenserna. Lite som jag kan föreställa mig det är att ha en väldigt bortskämd lillebror.
Vi måste konstruera ett rollspel som handlar om de sjukvårdare som kommer till en dungeon dagen efter ett äventyrarangrepp och lappar ihop alla sårade och traumatiserade alfer och troll!
 
Kan någon berätta hur rollpersonerna dras in i äventyret "Arams hemlighet"? Motsvarande "du träffar en gubbe med en karta på ett värdshus" eller "du har ärvt ett hus av en ockult onkel".

Jag har skaffat mig överblick över RP-motivationerna i de publicerade Coriolis-äventyren. Ett mönster framträder.

Det döende skeppet, Ghazalis sista färd och Vilddjurets öga har samma inledning:

"Hörni RP. Vi är bekymrade över att våra kompisar på en avlägsen plats inte svarar på anrop. Åk dit och kolla så får ni pröjs."
Med brasklappen att det var typ 6 år sedan jag läste scenariot:
Rollpersonerna är ute och har det gött med sitt skepp i Kua-systemet, när de plötsligt upptäcker en BOMB på skeppet som SPRÄNGS! De kraschlandar sedan på den rötna syraplaneten och behöver jiddra med lokalbefolkningen för att få tag i reservdelar för att reparera skeppet.
 
Med brasklappen att det var typ 6 år sedan jag läste scenariot:
Tack! Kua är planeten som rymdstationen Coriolis kretsar kring. Det är där som arkeologistudenten i äventyret "Zhar Baghras statyett" hittar och genast tappar bort en grej som han på något vis samtidigt får med sig till Coriolis. Det låter på din beskrivning som om "Arams hemlighet" inte handlar om att man tappar kontakten med omvärlden? Bara att ens fordon är trasigt så att man inte kan åka därifrån? "Fan också, motorstopp i Gagnef, nu blir vi försenade till Hasse och Bettans bröllop".
 
Tack! Kua är planeten som rymdstationen Coriolis kretsar kring. Det är där som arkeologistudenten i äventyret "Zhar Baghras statyett" hittar och genast tappar bort en grej som han på något vis samtidigt får med sig till Coriolis. Det låter på din beskrivning som om "Arams hemlighet" inte handlar om att man tappar kontakten med omvärlden? Bara att ens fordon är trasigt så att man inte kan åka därifrån? "Fan också, motorstopp i Gagnef, nu blir vi försenade till Hasse och Bettans bröllop".
Yes, systemet som helhet heter samma sak (det gör också stjärnan i systemet, vilket är lite förvirrande). Jina heter dock planeten som Arams hemlighet utspelar sig på.

Minns det inte som att rollpersonerna var helt avskurna från omvärlden, men jag har för mig att det är ett gäng ruskiga syrastormar som på något sätt ökar isoleringen. Men primärt så är det att man sitter fast med soppatorsk i en håla där sen olika saker sker.
 
Man blir otroligt förvirrad av syra. Å andra sidan blir man väldigt bra på att köra rymdskepp, om man får tro Frank Herbert.
 
Ett mönster jag upplevde var att någon annan gör allt intressant, och ni som rollpersoner följer efter och försöker plocka ihop spillrorna eller bemöta konsekvenserna. Lite som jag kan föreställa mig det är att ha en väldigt bortskämd lillebror.
Masks of Nyarlathotep är ju lite så (åtminstone om man kisar lite). Carlyle-gruppen som rollpersonerna jagar runt liknar en klassisk CoC-grupp på ett globetrotteräventyr.
 
Kan någon berätta hur rollpersonerna dras in i äventyret "Arams hemlighet"? Motsvarande "du träffar en gubbe med en karta på ett värdshus" eller "du har ärvt ett hus av en ockult onkel".
Jag läser tråden med spänning då jag funderar på att dra igång lite Coriolis då världen verkar så spännande och jag funderar på att starta med Arams Hemlighet. Då det är första äventyret funderade jag på att ha det ganska okomplicerat, helt enkelt att deras mecenat har intresse av eventuella fynd och vill att rollpersonerna åker dit och ser till att fynden kan hamna hos henne.
 
Jag har skaffat mig överblick över RP-motivationerna i de publicerade Coriolis-äventyren. Ett mönster framträder.

Det döende skeppet, Ghazalis sista färd och Vilddjurets öga har samma inledning:

"Hörni RP. Vi är bekymrade över att våra kompisar på en avlägsen plats inte svarar på anrop. Åk dit och kolla så får ni pröjs."

Det är ju en rätt klyschig lösning. Antar att den förekommer i fler rymd-rollspel.

Hur skulle du vilja att RP-motivationerna i Coriolis såg ut istället? Om du nu vill ändra på dem.
 
Hur skulle du vilja att RP-motivationerna i Coriolis såg ut istället? Om du nu vill ändra på dem.
Vad som helst bara det täcker alla de publicerade scenarier vi skall köra. Det är inget bra om man börjar med att spela ett scenario som förutsätter att RPna kör glassbilen, bara för att upptäcka att alla andra scenarier kräver att de är balettdansöser.

Det gruppkoncept som verkar funka bäst är "agenter för en fraktion i Tredje Horisontens Råd". Fast med frihandlare som täckmantel.
 
kortsiktigt positivt att be ikonerna om hjälp, men att balansen senare behöver återställas, mörkerpoängen behöver betalas tillbaka.
Jag tyckte aldrig om det, för att ikonerna var ingenting positivt att be till, bara något desperat.

Kanske hade något med bakgrunden till världen att göra, men för mig kändes det mer som att man gjorde en pakt med en demon mer än hade en gud som beskyddade en.
 
I just coriolis, tycker jag att det funkar väldigt fint med rätt lite meta-plot och övergripande storys.
När vi spelat det har vi ju haft en sån (båda gängen jag spellett har varit profitarkeologer på jakt efter ett stort fynd, letandet ledtrådar runt om i horisonten) men mest har det handlat om typ: hur tar vi oss förbi den här störiga tull-kontrollanten? Åhnej, vår mekaniker är hög som ett hus på opurr och vill att vi skaffar matchande tatueringar, ska vi lasta på getter eller vapen när vi ska till pelarkvadranten för att kunna finansiera resan?
 
I just coriolis, tycker jag att det funkar väldigt fint med rätt lite meta-plot och övergripande storys.
När vi spelat det har vi ju haft en sån (båda gängen jag spellett har varit profitarkeologer på jakt efter ett stort fynd, letandet ledtrådar runt om i horisonten) men mest har det handlat om typ: hur tar vi oss förbi den här störiga tull-kontrollanten? Åhnej, vår mekaniker är hög som ett hus på opurr och vill att vi skaffar matchande tatueringar, ska vi lasta på getter eller vapen när vi ska till pelarkvadranten för att kunna finansiera resan?
Håller med, det är en väldigt charmig värld att driva runt i. Det finns en bredd och ett djup som som gör det till en väldigt attraktiv setting.

Sen hänger det väl lite ihop med att jag tycker den metaplot som finns i Ikonernas nåd-kampanjen har en del övrigt att önska.
 
Vad som helst bara det täcker alla de publicerade scenarier vi skall köra. Det är inget bra om man börjar med att spela ett scenario som förutsätter att RPna kör glassbilen, bara för att upptäcka att alla andra scenarier kräver att de är balettdansöser.

Det gruppkoncept som verkar funka bäst är "agenter för en fraktion i Tredje Horisontens Råd". Fast med frihandlare som täckmantel.

Jag förstår. Är inte det gruppkoncept du nämner kanske den anpassning som krävs för att få Coriolis att funka bäst? Jag har några av böckerna hemma i bokhyllan men har aldrig riktigt fastnat för settingen. Så jag har inte koll på alla detaljer.
 
Back
Top