Ja, som jag minns det fanns det gott om redigeringsmissar. Min främsta kritik är dock att upplägget kändes så stelt, inte bara i den rälsade inledningen utan även på äventyrsplatsen. Få vägar att välja på. De flesta personerna knutna till specifika platser. Ingen tabell med slumphändelser. Mycket problemlösning av typen "slå för färdighet X".
upplägget kändes så stelt, inte bara i den rälsade inledningen utan även på äventyrsplatsen. Få vägar att välja på. De flesta personerna knutna till specifika platser. Ingen tabell med slumphändelser. Mycket problemlösning av typen "slå för färdighet X".
Det är sant att det finns få vägar, och även rummen är få. Äventyret är ju en liten rymd-dungeon. Men att det inte finns slumphändelser stämmer inte om man inte tar det extremt bokstavligt. Det finns hela fyra sidor med spännande och varierade händelser som SL kan köpa för Mörkerpoäng när det passar. Om man absolut vill slumpa fram dem så är det enkelt med en T20.
Huvudmotståndarens agenda är tydligt angiven. Det främsta problemet jag har i mina förberedelser här är att det är helt oklart hur mycket information och insikt huvudmotståndaren har om sin belägenhet. Vet han/hon var han/hon är? Förstår han/hon över huvud taget hur ett rymdskepp funkar? Huvudmotståndarens beteende bör i stort sett avgöras av de frågorna, men texten ger inga svar.
Jag menade det bokstavlig. Visst går det att numrera de angivna händelserna och slå en tärning för att slumpa fram något men det är uppenbarligen inte så äventyrets skapare har tänkt att spelledaren ska göra. En ordentlig slumptabell hade tillfört en dynamik och oförutsägbarhet som jag nu saknar i äventyret.
Jag minns att jag gjorde en del handpåläggning på det äventyret när vi spelade det, mer val och mer ledtrådar och förskuggning, eller vad man nu ska kalla det, jag gillade grunden men som ni skriver är det rätt låst
Jag började preppa äventyret Ghazalis sista färd men gav upp när jag stötte på följande.
"I akt 2 försöker RP förmodligen ta kontroll över situationen. Medlabbet är den naturliga basen för att samla ihop överlevare och organisera flykten..."
"RP vill förmodligen ta reda på vad som har hänt med skeppet."
"I takt med att RP börjat upprätta en bas i medlabbet...",
"Om RP sköter sina kort rätt kommer medpassagerarna att acceptera deras evakueringsförslag... Låt RP presentera sin plan... Komoro Vai kommer att ifrågasätta RP:s plan..."
(s. 23-32)
Scenariot gör helt enkelt jättestora orimliga antaganden om vad rollpersonerna kommer att göra. De befinner sig i en situation som närmast liknar passagerarfärjan Estonias undergång. I vår kampanj är rollpersonerna anställda som agenter och fixare åt en mäktig politiker. De har inget officiellt ansvar eller personligt engagemang där de befinner sig, de känner ingen av de andra ombord på det dödsdömda rymdskeppet, men däremot vet de förmodligen precis var deras eget lilla rymdskepp är dockat. Det enda rimliga, som jag ser det, är att de rusar raka vägen dit och låter övriga ombord klara sig bäst de kan.
Ett annat skäl till att jag strök scenariot från vår kampanj är att det är en inledning till megakampanjen Ikonernas Nåd, som inte har så gott rykte. Folk här på forumet säger att den gör hela den mycket omfattande spelvärldsbeskrivningen i Coriolis 2016 inaktuell. Det skulle bli konstigt att tala om för spelarna att "Ni hade blivit ivägskickade till Taoan, fast skeppet förliste under dramatiska omständigheter som verkar peka framåt mot något stort, men det gör det i själva verket inte, här är nu ett scenario som handlar om att smuggla levitanium".
Så på söndag spelar vi i stället något som jag sätter ihop utifrån slumptabellerna i Horisontens hemligheter och rollpersonernas bakgrund & personliga problem.
Jag började preppa äventyret Ghazalis sista färd men gav upp när jag stötte på följande.
Scenariot gör helt enkelt jättestora orimliga antaganden om vad rollpersonerna kommer att göra. De befinner sig i en situation som närmast liknar passagerarfärjan Estonias undergång. I vår kampanj är rollpersonerna anställda som agenter och fixare åt en mäktig politiker. De har inget officiellt ansvar eller personligt engagemang där de befinner sig, de känner ingen av de andra ombord på det dödsdömda rymdskeppet, men däremot vet de förmodligen precis var deras eget lilla rymdskepp är dockat. Det enda rimliga, som jag ser det, är att de rusar raka vägen dit och låter övriga ombord klara sig bäst de kan.
Ett annat skäl till att jag strök scenariot från vår kampanj är att det är en inledning till megakampanjen Ikonernas Nåd, som inte har så gott rykte. Folk här på forumet säger att den gör hela den mycket omfattande spelvärldsbeskrivningen i Coriolis 2016 inaktuell. Det skulle bli konstigt att tala om för spelarna att "Ni hade blivit ivägskickade till Taoan, fast skeppet förliste under dramatiska omständigheter som verkar peka framåt mot något stort, men det gör det i själva verket inte, här är nu ett scenario som handlar om att smuggla levitanium".
Så på söndag spelar vi i stället något som jag sätter ihop utifrån slumptabellerna i Horisontens hemligheter och rollpersonernas bakgrund & personliga problem.
Det vore en ganska svår lösning. Det skulle innebära att stoppa in något som är så viktigt att folk stannar kvar på Estonia och letar efter grejen / personen i stället för att ta sig ut ASAP. Och alla RP:na, som är arbetskamrater och i stort sett ger fan i varandra på det privata planet, skulle behöva engagera sig i det.
Det vore en ganska svår lösning. Det skulle innebära att stoppa in något som är så viktigt att folk stannar kvar på Estonia och letar efter grejen / personen i stället för att ta sig ut ASAP. Och alla RP:na, som är arbetskamrater och i stort sett ger fan i varandra på det privata planet, skulle behöva engagera sig i det.
Tja, säg att det går att konstruera hur mycket tid man har på sig (som det väl gör där men antagligen inte gör på Estonia)? Då kan man avgöra hur man tycker att läget ser ut och ta besluten därefter.
Jag började preppa äventyret Ghazalis sista färd men gav upp när jag stötte på följande.
"I akt 2 försöker RP förmodligen ta kontroll över situationen. Medlabbet är den naturliga basen för att samla ihop överlevare och organisera flykten..."
"RP vill förmodligen ta reda på vad som har hänt med skeppet."
"I takt med att RP börjat upprätta en bas i medlabbet...",
"Om RP sköter sina kort rätt kommer medpassagerarna att acceptera deras evakueringsförslag... Låt RP presentera sin plan... Komoro Vai kommer att ifrågasätta RP:s plan..."
(s. 23-32)
Scenariot gör helt enkelt jättestora orimliga antaganden om vad rollpersonerna kommer att göra. De befinner sig i en situation som närmast liknar passagerarfärjan Estonias undergång. I vår kampanj är rollpersonerna anställda som agenter och fixare åt en mäktig politiker. De har inget officiellt ansvar eller personligt engagemang där de befinner sig, de känner ingen av de andra ombord på det dödsdömda rymdskeppet, men däremot vet de förmodligen precis var deras eget lilla rymdskepp är dockat. Det enda rimliga, som jag ser det, är att de rusar raka vägen dit och låter övriga ombord klara sig bäst de kan.
Ett annat skäl till att jag strök scenariot från vår kampanj är att det är en inledning till megakampanjen Ikonernas Nåd, som inte har så gott rykte. Folk här på forumet säger att den gör hela den mycket omfattande spelvärldsbeskrivningen i Coriolis 2016 inaktuell. Det skulle bli konstigt att tala om för spelarna att "Ni hade blivit ivägskickade till Taoan, fast skeppet förliste under dramatiska omständigheter som verkar peka framåt mot något stort, men det gör det i själva verket inte, här är nu ett scenario som handlar om att smuggla levitanium".
Så på söndag spelar vi i stället något som jag sätter ihop utifrån slumptabellerna i Horisontens hemligheter och rollpersonernas bakgrund & personliga problem.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
