Vad blir ni direkt trötta av att se?

Jag får nog också säga att jag har vissa problem med D&D5 men jag tycker faktiskt att själva spelsystemet är bra. Det bör naturligtvis inte användas om man inte vill ha superhjältar i fantasyskrud, men annars är det stabilt och välgjort.

Det jag över tid tröttnat på är alla de saker i (de flesta spelledares) settings, där logiska följder av att spela D&D blivit så accepterade som naturlagar att många D&D-spelare nog inte ens är medvetna om dem.
  • Det finns höglevlade och låglevlade.
  • Det finns onda och goda.
  • Tillgången på magi och magiska föremål är väldigt god, men allt är för dyrt för att det ska finnas någon fungerande handel - hela samhällsekonomin är kalibrerad för äventyrargruppen.
Och säkert 100 små saker till som jag inte kommer på just nu.
 
Blir riktigt avtänd om det inte finns detaljerade regler för årlig avkastning utifrån yta, gröda och arbetsinsats. Gärna modifierad av jordmån, klimat och förra och årets väder …

Nja, men håller med om att den nya D&D-estetiken inte är i min smak. Gissar att den ska anspela på och möjliggöra cosplay.

Inte dum idé, men nog något som får mig att skippa just den. Gillar tanken (om jag nu har rätt).
 
Lovecraft. Mitt intresse sjunker direkt till 1-3%. Mythoset tillför absolut nada. Dataspel har haft en massiv tillökning av Lovecraftspel.

Världens kanske mest värdefulla IP som får användas helt fritt av vem som helst. Heter någonting vagt skräckrelaterat något med Cthulhu så säljer det bättre än om det är exakt samma sak fast utan namnet. Problemet (tycker jag) är att 99% av allt "Mythos"-material som skapas enbart hanterar materialet estetiskt, aldrig tematiskt.
 
Fantasyraser, folk med övernaturliga förmågor, robotar, mutanter, sagoväsen, aliens, mytologiska varelser, odöda, talande djur etc etc etc och andra typer av människosnarlika varelser med används som allegori för rasism, förtryck, diskriminering, orättvisa, fördomar etc. Det är så dumt att klockorna stannar och är nära nog i 100% av fallen och trots goda intentioner enbart avslöjande av hur lite skaparen faktiskt förstår om ämnet.

Fantasyraser som bara är ytliga cosplayvarianter av 2020-tals människor istället för att faktiskt vara egna arter med unik biologi, evolution, kultur, mentalitet osv. Ja det betyder att jag väldigt gärna ser fler fantasyvärldar där det existerar andra tänkande varelser men där dessa inte är spelbara pga totalt omänskliga.

Lore som fakta
 
Ja, exakt. Jag var lite mer generös med 97-99% :D

Sidenote:

För mig funkar Cthulhumytologin rätt mycket som en del av skräckgenrens standardpalett jämte vampyrer, varulvar, spöken, zombies, onda dockor, slashermördare, demoner etc. Jag tappar inte nödvändigtvis intresset för något av dem bara för att de hanteras ytligt, särskilt inte i rollspel där jag ändå väldigt sällan söker djup, insiktsfullhet eller konstnärlig verkshöjd i spelens "litterära" teman (jag anser ju att rollspel som konstform i första hand inte är text/litteratur utan process/aktivitet, det är mer dans än roman, men det är en helt annan diskussion).

Därför gör det i de flesta fall inte så mycket att det inte finns så mycket Lovecraft kvar i det mesta som hämtar sin inspiration från Lovecraft, det går att skapa spännande mysrysigt skräckmysterierrollspel med det ändå, väldigt effektivt till och med. Men samtidigt finns det så mycket outnyttjad potential i det att man blir lite matt när det är samma 3-4 överanvända troper som liksom dyker upp gång på gång.
 
För mig funkar Cthulhumytologin rätt mycket som en del av skräckgenrens standardpalett jämte vampyrer, varulvar, spöken, zombies, onda dockor, slashermördare, demoner etc.
Jag håller med, och det skulle få Lovecraft att rotera i sin grav - hela poängen var att skapa skräckelement som inte var de gamla trötta och trygga, utan kunde vara nya och faktiskt skrämmande.

Den som vill göra ett Lovecraftianskt rollspel idag borde alltså undvika att använda Lovecrafts innehåll. Få är idag rädda för att Gud inte finns och kosmos är meningslöst och fientligt, det är liksom fel sorts sak att skrämmas med. (Här tycker jag att The Esoterrorists landar rätt - det är spelet som kan spela på din rädsla att ditt barn dragits in i något mörkt hörn av Internet.)

((En av de roligaste analyserna jag vet är skräckhistorier om hemsökta hem handlar om att spela på skräcken att du belånat dig upp över öronen och köpt ett nytt hus och det verkar vara något fel på det. Poltergeists eller svartmögel är då samma typ av problem.))
 
Jag håller med, och det skulle få Lovecraft att rotera i sin grav - hela poängen var att skapa skräckelement som inte var de gamla trötta och trygga, utan kunde vara nya och faktiskt skrämmande.

Den som vill göra ett Lovecraftianskt rollspel idag borde alltså undvika att använda Lovecrafts innehåll. Få är idag rädda för att Gud inte finns och kosmos är meningslöst och fientligt, det är liksom fel sorts sak att skrämmas med. (Här tycker jag att The Esoterrorists landar rätt - det är spelet som kan spela på din rädsla att ditt barn dragits in i något mörkt hörn av Internet.)

((En av de roligaste analyserna jag vet är skräckhistorier om hemsökta hem handlar om att spela på skräcken att du belånat dig upp över öronen och köpt ett nytt hus och det verkar vara något fel på det. Poltergeists eller svartmögel är då samma typ av problem.))

Nu glider vi ifrån trådens ämne tänker jag, men att göra skräck om mänsklig hybris och övertron på sin egen förmåga tror jag absolut funkar fortfarande. På många sätt är ju den mänskliga självbilden ännu mer narcissistisk och självtillräcklig nu än när Lovecraft skrev sina noveller (pga mer sekulär, vi har ersatt gud med oss själva i västerländsk kultur). Men det krävs andra medel, eller i vart fall att medlen hanteras på ett väldigt annorlunda sätt.

Men, jag vet inte om jag själv tycker att rollspel är mediet för det, jag spelar Call of Cthulhu för att det är kul att springa runt med käpp och plommonstop på kullerstensgator, hitta levande lik i mögliga källare som är besatta av själen av en 10 000 år gammal magiker, bryta sig in i hemliga bibliotek och avslöja ondsinta konspirationer. Inte för att grubbla över det mänskliga tillståndet eller tillvarons meningslöshet.
 
Men, jag vet inte om jag själv tycker att rollspel är mediet för det, jag spelar Call of Cthulhu för att det är kul att springa runt med käpp och plommonstop på kullerstensgator
Jag med, och jag tycker till och med att Cthulhu funkar bättre som den sortens kostymdrama. På samma vis uppskattade jag hur Chock kändes som män i manchesterkostym i rökrum och ett tydligt kolonialt anslag.

"Ännu ett Mythos-spel" gör mig också trött, om vi återgår till ämnet. Finns det något mer överanvänt, efter generisk D&D-fantasy?

En annan sak med hög trötthetsfaktor: Superhjältar, men inte alls på det yviga viset som i Marvel eller DC. Det är ett rätt trist element i The Boys att alla har exakt samma superhero origin, till exempel, och otaliga superhjälterollspel reproducerar detta. Det är en av sakerna som gör att jag tror på Invincible-rollspelet.
 
Även om det varit coolare med Kalle har jag med tiden börjat uppskatta Chock mer och mer, ärlig kiosklitteraturskräck.

Jag brukar lite skämtsamt skilja på våt och torr skräck.
  • Kalle är våt: tentakler, havsfasor, dräglande galningar, förvrängda kroppar, oformliga fasor ur kosmos.
  • Chock är torr: Peter Cushing som van Helsing, dammiga slottskällare, urgamla arkiv, monster i människohamn, hybris och nemesis -- homo homini lupus est, inomvärldslig skräck förankrad i vår historia.
 
Vad i ett verk får er att känna "Å nej, inte den här uttjänta gamla dojan igen!"
Väldigt mycket faktiskt. Det känns betydligt vanligare än att man känner "åh, vilken fräsch och rolig take" eller "vilket spännande helt annorlunda spel som inte innehåller Cthulhu-mythos, OSR-dungeons eller rymdopera.
 
Jag brukar lite skämtsamt skilja på våt och torr skräck.
  • Kalle är våt: tentakler, havsfasor, dräglande galningar, förvrängda kroppar, oformliga fasor ur kosmos.
  • Chock är torr: Peter Cushing som van Helsing, dammiga slottskällare, urgamla arkiv, monster i människohamn, hybris och nemesis -- homo homini lupus est, inomvärldslig skräck förankrad i vår historia.
Jag skulle vara benägen att även ha med "kletig", som med Hellraiser, Alien och body horror generellt.
 
Tonåring/HighScool-setting/teman på filmer, serier och rollspel.
Förstår att det är där pengar finns och stor publik med sålda böcker/film/serier och alla runtomkring prylar å merc men tycker det sänker filmer såsom tex senaste Aliens och Electric State.
 
Back
Top