Vad blir ni direkt trötta av att se?

Subjektivt ser jag som en skitsak i frågan, det undviker ju inte att det är sjukt trött att ogilla zombies eller whatever om det nu kanske ändå görs en bra zombiefilm då och då. (Med det sagt, ogilla på, men gör det lite tystare, håll koll på vad du är ute efter och har för preferenser.)
Klart uppskattat att bli kallad trött för att bli trött av zombies. En sån metakommentar passar fint. Nu fattas bara nån som blir trött av metakommentarer.
 
I have resolved to boycott any RPG product that contains "viking themes" unless its written by either a historian or an actual Scandinavian.

Also I am not a fan of the idea that you can only sell a cool historical game by jamming faeries or witches into it, but that may be a minority opinion. Nothing makes me put a book back on the shelf faster than checking out a ww2 themed RPG or something and here come the Nazi zombies.
 
Also I am not a fan of the idea that you can only sell a cool historical game by jamming faeries or witches into it, but that may be a minority opinion. Nothing makes me put a book back on the shelf faster than checking out a ww2 themed RPG or something and here come the Nazi zombies.
Jag kan sympatisera. Fast jag är mer trött på att det inte görs fler välgjorda spel i historisk setting än jag är trött på att det görs sådana med fantastisk (för de känns inte heller så vanliga).
 
I have resolved to boycott any RPG product that contains "viking themes" unless its written by either a historian or an actual Scandinavian.
Jag läste fantasyserien som börjar med Shadow of the Gods, och min reaktion var "det här känns som om det vore skrivet av en amerikansk vikingalajvare)".

Det är skrivet av en amerikansk vikingalajvare. :)
 
Nu var väl poängen att de inte var så lyriska, men visst inga problem. Om jag råkar vara i stan en pubkväll kan vi ta det då.
Att det inte var lyriskt väl mest ditt problem? Men kör i vind, jag lyssnar på din utsaga. Bjuder på en öl också.
 
  • Spel som lovar mycket rent spelmässigt men mest smackat på d20 eller Powered by the Apocalypse (PtbA).
  • Spel med politisk agenda. Jag har inget emot politiska spel men jag har något emot när författarrösten propagerar för det.
  • OSR-spel och solospel som tror allt löses med tabeller.
  • PbtA som tror allt löses med moves och klockor.
  • Spel som plikttroget drar in saker som spelskaparna tror att folk vill ha.
  • Spel som förmedlar massvis med värld utan tanke på att man ska använda det.
  • Äventyr som förmedlar massvis med information utan tanke på att man ska använda det.
  • Eskapism Fantasy/Sci-Fi/övernaturligheter och slump, särskilt som det spenderas hundratals sidor på det.
  • Spel som säger att man ska ignorera regler. Varför läser jag då dom?
  • Meta-regler, som lines and veils, som ligger utanpå övriga regler, istället för att vara en del av det.
  • XP (eller liknande) för att få spelarna att göra saker, istället för faktiskt designa en rolig spelprocedur.
  • Spelledaren delar ut pudelpoäng (XP för saker), istället för att folk gör saker dom tycker är roliga.
  • Mest killar på bilder och namn.
  • Mest vita på bilder och namn.
  • Tjocka rollspelsböcker (100+) där få av sidorna handlar om själva spelandet.
  • "Vad är rollspel" som en generell grej istället för att beskriva vad rollspelet går ut på. Hade hellre läst en säljpitch.
  • Rollspel som jämför sig med andra.
  • Spel som är edgiga.
Många av dom här är fällor jag själv gått i när det kommer till mitt skapande.
 
Last edited:
När det blir för övergripande mekaniker, typ Blades in the Dark. Och Edgelord grejer, känsligare med åren.
 
I mitt huvud låter Eskapism och Slump som de två grundpelarna som typ alla rollspel bygger på i någon utsträckning (eventuellt med en tredje pelare som är Social interaktion).
Ja, exakt, så hur skapar du en intressant historia eller spelmöte utan dom? Rollspel har förlitat sig såpass mycket på dom att folk inte kan spela utan dom. Jag har spenderat åratals i att få lära om mig i hur man ska designa spel.

Båda skapar nämligen osäkerhet. För är något förutsägbart blir det tråkigt, men ... OK, "eskapism" är fel ord eftersom det är verklighetsflykt och grunden för rollspel. Vad jag menade egentligen var "fantasy" och den typen av övernaturlighet. Jag ändrar i mitt första inlägg.
 
Jo, förresten, antagligen också det som vill beskriva en massa men som inte gör det bra. Svårläst text, eller tråkig text, eller en som inte riktigt vet vad den vill … men vill mycket, alternativt utgår ifrån att man redan vet alla insider begrepp. Typ som detta … babbligt, utan tydlig poäng om vilket av allt av det som vill fås sagt.
 
Slump som de två grundpelarna som typ alla rollspel bygger på i någon utsträckning
Nu vet jag att slump förmodligen utgick ifrån slump skapat från tärning, kortlek eller andra metoder.

Men jag tror problemet att vi begränsas i synen på slump. Alla spelare utöver mig, runt spelbordet, är slump element och slumpgeneratorer som i flertal fall generar bra mycket bättre utfall än tärning och kortlek - Om inte kortleken är en lek med promptar som vi spelar ut eller använder oss av, det är kul slump till skillnad från slump i form av siffror och värden (i mitt tycke då).
 
Spel med politisk agenda. Jag har inget emot politiska spel men jag har något emot när författarrösten propagerar för det.
Kan för övrigt säga att jag känner detsamma för speldesignprinciper kring hur dom har byggt spelet. Lät mig få spela spelet, inte läsa en uppsats.

Jag läste Dog Eat Dog nyligen - ett spel som handlar om imperialism och att utplåna minoritetskulturer - och jag tyckte det var intressant att läsa essän som kom efter rollspelet, för att få ta del av spelskaparens tankar och erfarenheter. Jag hade tyckt det varit lika intressant om spelprinciper fanns som en essä någonstans, men inte i spelet. I Dog Eat Dog kunde jag förstå spelet bara genom att den som spelar imperialisten kunde säga att ett slag misslyckades i efterhand. Ingen uppsats behövdes för att förklara varför det var så. Temat för spelet i kombination med mekaniken var tillräckligt för mig.
 
Back
Top