TheDawn
Veteran
- Joined
- 1 Feb 2024
- Messages
- 97
Klassiskt argument. Regler bör finnas för sådant som behöver regler. Strid har en tendens att vara det mest kaotiska att hantera rent narrativt och också sådant som riskerar att skapa flest konflikter. Om ett djur är sjukt och ett det finns ett botemedel så kan spelarna helt enkelt berätta att de söker upp vad detta botemedel är i närmsta bibliotek, sedan söker de upp ingredienserna vilket i sig kan kräva lite problemlösning, sedan applicerar de botemedlet på lämpligt vis. Inget av detta kräver tärningsslag så länge lösningarna finns i världen så som den etablerats. Om någon blir träffad av en attack i strid är svårare att bara svara på eftersom det handlar om färdighet och omständigheter och kan lätta falla in i en "gjorde du inte, gjorde jag visst"-cirkel. Att vissa rollspel bara har stridsregler gör inte så man inte kan rollspela, men att binda narrativet till regler och tärningsslag kan lätt komma ivägen för karaktärisering.Blir spelet verkligen mer likt ett riktat brädspel på grund av detta? De flesta rollspel är precis tvärtom: de innehåller bara regler för att slå ihjäl monstren, inte för att bota deras sjukdomar. Och det gör dem inte brädspelslika, utan till rollspel med fokus på en viss typ av aktivitet.
Det är inget fel i detta men jag finner det ofta lustigt när folk tar upp stridsregler som et bevis på att spelet inte tillåter rollspelande utan strid.
Jag kan, förresten, se att detta kan läsas som en dubbelstandard. Uteslutande av stridsregler utesluter strid men uteslutande av narrativa regler utesluter inte rollspelande. Kanske är det så. Kanske är det bara mina egna förutfattade meningar.
Det som får det att kännas brädspelsliknande är att det bara har en gameplay loop. Hitta sjukt djur, hitta botemedel, applicera botemedel. Nästa äventyr kommer ha samma loop igen. I andra rollspel kan du undersöka ruiner i första äventyret, slåss mot orcer i nästa, utreda ett mord i tredje och kanske färdas med skepp till fjärran land i fjärde. Med det sagt gillar jag brädspel väldigt mycket, och Monster Care Squad även om jag inte kan få den till bordet. Det jag beskrev från början är att jag tröttnar när jag får en känsla av att ett spel ser ner på mig för att jag väljer att lösa problem på annat vis än vad spelet önskar.
Långt, osammanhängande inlägg. Puss och kram allihopa om ni läst så här långt. Jag behöver nog en tupplur.