Två gånger tillbaks
"Jag vet inte vad du har spelat för märkliga kampanjer, men mig veterligen har man som vanlig RP maximalt 10 tärningar per slag. Detta brukar vara väldigt ovanligt då det betyder att man är bland de absolut bästa i världen."
Jag jämför inte kampanjer. Jag jämför regelsystem. De max tio tärningar per slag som man har i Vampire (stämmer iofs inte alltid - med rätt disciplines kan man kräma upp det där en del till) ska jämföras med de spel vars regler jag föredrar framför Storyteller-systemet.
Som exempel kan vi ta
Ars Magica eller
TORG som kräver en (1) tärning per slag, oavsett om man är bäst i världen eller amatör.
Pendragon klarar sig med en tjugosidig tärning per slag (utom slagen för skada, som kräver en liten kasse sexsidiga).
Cthulhu använder en procenttärning istället för tjugosidig, men i princip gäller samma situation som Pendragon.
All Flesh Must Be Eaten kör normalt med en tiosidig.
Cyberpunk kör med en tiosidig för allt utom skada, som kräver en liten kasse sexsidiga). Till och med gamla goda
Phoenix Command klarar sig med procenttärning.
Sex eller sju tärningar är jämfört med en definitivt "en jefla massa", IMHO.
"Jag tror inte att vi har diskuterat mer om reglerna i Vampire jämfört med andra spel."
Det beror på hur man menar "diskutera". Det förekommer inte mycket paragrafdiskussioner i Vampire, det medges, men orsaken är ju att det inte finns några paragrafer att diskutera. Däremot förekommer det tämligen ofta gräl om hur man översätter en viss situation till regeltermer (av samma typ som den av mig ofta använda spårljusdebatten), återigen av den enkla anledningen att det inte
finns någon regel som säger bu eller bä.
"Självklart finns det klan-stereotyper och RP:s som gillar sitt nya liv, men det är ju upp till spelaren (och SL, förstås) vad som är intressant i kampanjen/äventyret och vad man vill spela."
Ah. Ett spel blir bra för att spelledaren och spelarna gör något bra av det. Förstås. Hur i hela Västergötland kan man då över huvud taget någonsin hävda att
något spel i sig är bra?
Vad jag klagar på är spelet och vilka effekter dess presentation resulterar i, det vill säga vad spelet i sig implicerar i worst case-scenarier. Vad jag
inte klagar på är hur "riktiga spelare" gör när de bortser från vad som impliceras av böckerna och presentationen.
"Varför är det så många som har hakat upp sig på "superkrafter"? Så länge man gör en RP som är tänkt att vara mer än en dödsassamite-som-spöar-dig-och-20-som-dig-med-en-hand, blir man inte Stålmannen. Man blir mäktig, men det finns alltid någon som är fetare och man kan inte, i Vampire, fläka sina Disciplines överallt."
På samma sätt som att man i Marvel Superheroes är mäktig, men det finns alltid någon fetare och man kan inte heller fläka sina superkrafter överallt (glöm inte mutantregistreringslagen, Daily Bugle, diverse lagar som förbjuder allmän förstörelse, samt typer som Magneto och Doctor Doom, liksom).
Oavsett vilka begränsingar som finns och om det finns någon fetare så hjälper det inte särskilt mycket. Superkrafter är superkrafter ändå, även om man gömmer dem bakom namnet "disciplines" istället.
"Förresten, Krille, vad var det där om att "med fem i Thaumaturgy blir man mäktigare än Gud och hans farfar"? Jag såg det inte själv, Dio skvallrade. Jag bara undrar om du kan motivera det."
Man kan (eller kunde, i alla fall fram till och med 2nd Ed), om man anstränger sig och dibbar lite först, komma ner i generation -3, om än tillfälligt. Om generation 1 är Kain, så är generation 0 Adam och Eva. Då blir Gud generation -1 och generation -3 blir då Guds farfar.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>
