Nekromanti Vampire - The Masqerade

Tegrevan

Veteran
Joined
26 Sep 2000
Messages
134
Location
Norrland
Skulle vilja ha några synpunkter på rollspelet som åsyftas i titeln, funderar på att eventuellt införskaffa det till spelgruppen och jag vill vara säker på att det är en investering väl värd pengarna. Även om Kult alltid kommer att vara det bästa rollspelet.

//Tegrevan
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Min synpunkt - ett mycket bra spel

Skulle vilja ha några synpunkter på rollspelet som åsyftas i titeln, funderar på att eventuellt införskaffa det till spelgruppen och jag vill vara säker på att det är en investering väl värd pengarna.

Skräckspelsforumet har varit lite dött de senaste dagarna, men nu är det uppenbar risk/chans att det blir ändring på de saken. Att somliga spelar Vampire är av någon anledning mycket svårt att smälta för andra, trots att man kan tycka att de knappast kan ha koll på hur andra spelar eller vilka delar i spelet de väljer att betona. Bl.a. var det någon som tyckte att alla vampirespelare borde skjutas med hagelgevär... Nåja, här är i alla fall mina synpunkter och min beskrivning om Vampire som grundas utifrån det jag spelat:

Vampire är ett spel där intrigerna står i centrum och där skräcken inte så ofta visar sig öppet, men ändå hela tiden finns där och lurar. Till skillnad från många spel, t.ex. fantasyspel, där rollpersonerna själva har valt att bli äventyrare och söka upp faror och spänning är man som vampyr mer eller mindre tvingad att delta i ett smutsigt och farligt spel vare sig man vill det eller inte. I och med att man är vampyr finns det alltid vampyrjägare och varulvar som vill dräpa en. Andra vampyrer ser en som ett hot eller någon de kan utnyttja för sitt eget bästa. Att bli avslöjad som vampyr för människor vore förenligt med livsfara för både egen och andras del; därför måste man bevara den s.k. Maskeraden, ingen människa ska få reda på vem man egentligen är. Maskeraden innebär en kraftig begränsning av möjligheten att använda de speciella vampyregenskaper man har.

Eftersom vampyrer lever på människors blod och vill undvika att dra på sig omgivningens misstankar bor de mestadels i större städer där de kan gömma sig i storstadens anonymitet. I städerna uppstår maktkamp och intriger eftersom vampyrerna ser varandra som hot. Samtidigt måste de samarbeta för att klara sig mot yttre fiender och för att bevara maskeraden. Detta leder till ständiga komplotter och försök att manipulera omgivningen. Rollpersonerna dras ofrånkomligt in i detta, och märker snart att det är en ganska otäck miljö de hamnat i. De vet inte vem som är vän eller fiende, de vet inte vem som är mäktig och vem som inte är det, vilka som är allierade med varandra eller vilka planer de har. Detta skapar en paranoid skräck. Det är alltid risk att någon spionerar på en för att få se det som ingen borde få se, och sen utnyttjar det mot en. Det finns alltid de som ser en som ett hot och därför väntar på att slå till när du minst anar det. Efterhand som man lär känna staden där man bor och de andra vampyrerna ökar dock ens möjligheter att själv vara aktiv part i intrigerna och vara den försöker styra eller undanröja andra. Svårigheten för en vampyr att lämna sin stad gör att det är knepigt, ibland smått omöjligt, att fly från fiender och sin egen historia. Att det inte går att undkomma de hot som riktas mot en ökar känslan av skräck.

Det intensiva intrigspelandet där man ofta interagerar med varandra och med andra vampyrer ger mycket goda möjligheter till karaktärsspel, bättre än något annat spel jag spelat. Faktum är att man i princip tvingas till att ha en utpräglad personlighet eftersom det är den som avgör hur man hanterar de olika situationerna och vilka val och prioriteringar man gör i relationen till andra.
Slutligen ska sägas att regelsystemet i Vampire är flexibelt och passar spelet bra. Sammanfattningsvis är Vampire är mycket bra spel och definitivt värt pengarna!

Även om Kult alltid kommer att vara det bästa rollspelet.

Jämfört med Kult (som jag också gillar starkt) kan man säga att Vampire inte på samma sätt är ett utpräglad skräckspel, och att intrigerna är mer långlivade och påtagliga.

En varning dock: Det finns högar med olika moduler till spelet. Utan att ha sett så många av dem vill jag ändå avråda dig från att langa iväg tusentals kronor för att köpa dessa. Det går utmärkt att spela med bara själva spelet och en stadsbok (där du har en stad, personerna som finns i den med egenskaper och personlighet, och vilka intriger och tänkbara äventyr/händelser som kan utspelas). Vill man ha fler grejer till spelet så småningom finns det säkerligen folk här på forumet som har bra synpunkter på vad som bör köpas och inte köpas.
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,107
Location
Tindalos
Innan du påbörjar dina inlöp av Vampire så bör du nog kolla med dina medspelare vad de tycker. Är de intrsserade?

Nu har jag själv inte den senaste versionen utan hänger med de böcker som tillhör första och andra versionen.

Det bästa med Vampire är att det är ett helt annorlunda rollspel som skiljer sig markant från de som tidigare finns på marknaden. Förr bekämpade man vampyrer - nu är man helt plötsligt en av "De onda" (om man så vill) med allt vad det innebär.

Tonvikten i spelet ligger på rollspel (eller Storytelling enl. White Wolf) och därmed är reglerna enkla. Näst intill simpla. Något som jag vet att mina spelare var lite irriterade över. Speciellt stridsreglerna (Inga snaskiga detaljer om brutna ben här inte...).

Haka inte upp dig på begreppet Storytelling som är ett smart trick av WW att lansera sina spel på. Det är helt enkelt vanligt rollspel enligt min egen åsikt.

Så vad får man då ut av Vampire? En regelbok som bra beskriver den världsbild man har skapat för spelet. Världen är lite mörkare och otrevligare. Inslag av goth och anarki. Jag själv brukar jämföra med filmen The Crow.

Generellt så är vampyrerna indelade i klaner och dessa presenteras lite löst i version 2. (Kanske bättre i nya -jag vet inte). Därav alla klanböcker som inte ger mycket mer än man kan föreställa sig själv.

Övriga sekter och grupperingar har sina avsnitt. Bland annat Camarilla och Sabbat.

Naturligtvis täcker inte en regelbok upp allt som kan skrivas och White Wolf vill också tjäna pengar (precis som alla andra företag) och därmed släpps en hel del böcker kring spelet. En del är bra och en del är ren sk-t.

Men jag kan dock rekommendera att köpa Storytellers Handbook och Players Guide utan att ha sett de nya versionerna. (Version 2 är så bra att de nya inte kan vara sämre.) Jag har också en känsla av att Camarilla och Sabbat ger en hel del nyttig information.

Sen börjar man skriva kampanj...



/PAX - vill också göra inlägg ibland.
 

Jake Steele

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
389
Location
Göteborg
J-a bra sammanfattning

Jag vill bara berömma Arcana för den utmärkta sammanfattningen, jag har spelat ytterst lite Vampire men jag kan säga att det stämmer med min uppfattning om hur spelet lättast spelas utan att det blir power play.

Vill man gå djupare i spelet kommer väl ångest-delen över att vara ett monster att dyka upp som en del av spelet.

_öRn
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
KÖP !

Jag som spelare i VtM tycker att dte är ett OTROLIGT bra spel !! Så jag tycker att du ska köpa det !

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanis !</font color=red>
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Uppfyller min plikt som gnällspik

Nej, jag tycker inte att Vampire är värt pengarna.

Regelsystemet är, till skillnad vad andra hävdar, inte enkelt. Själva förfarandet är visserligen simpel, men kräver en jefla massa tärningar. Konsekvenserna av mekaniken bakom spelet är helt omöjlig att begripa sig på utan en doktorshatt i matematisk statistik. Reglerna är dessutom så förbaskat luddiga att om inte spelarna ser spelledaren som Der Führer eller Il Ducce och aldrig invänder det minsta så kommer det att uppstå regeldiskussioner. Det finns rätt viktiga områden (mtp spelets miljö) som inte ens tas upp utan överlämnas till spelledarens vilda goja.

Spelvärlden är vår egen, fast nattetid med evigt ösregn. Huruvida vampyrerna är stackare som det är synd om som måste hålla sig hemliga hela tiden, som i Interview with the Vampire (filmen), eller maffiabossar som redan styr världen, som i Blade, är svårt att säga. Det finns milt sagt motstridiga signaler på detta.

Uppdelningen av vampyrer i klaner är något som, förlåt mitt ordval, suger hästgenitalier. Det leder oftare till stereotyper än till gott rollspel, då beskrivningarna av klanerna betonar uppträdande och politisk ståndpunkt än blodslinje. Rollpersonerna blir allt för lätt Tremere #1, Gangrel #1 och #2 och Nosferatu #1 istället för individer med djup och personlighet.

Den inre skräcken tycker jag känns krystad - oftare handlar Vampire om rena territoriella konflikter mellan de olika klanerna än att man mår dåligt av att vara halsgnagare. Vampyrernas superkrafter leder inte till mer skräck, utan snarare till någon slags odöd sandlådefajt. Och för att få in den yttre skräcken krävs en hel del jobb från spelledaren.

Det som är bra med Vampire är att det ger en jefla massa goda råd om rollspelande och spelledande. Framförallt berättarteknik och dramaturgi framhävs, vilket är ett stort plus.

Personligen föredrar jag Paranoia när det gäller stereotypa grupperingar som käbblar sinsemellan, Marvel Super Heroes när det gäller balla superkrafter, Diplomacy (brädspel) när det gäller intriger, diplomati och territoriella konflikter, och Call of Cthulhu när det gäller skräck.

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Exterus

Veteran
Joined
18 May 2000
Messages
126
Location
Sundsvall
Att fråga i wrnu's forum om ett spel är bra eller inte är nog det dummaste du kan göra.
Det enda du uppnår med det är att du kommer att få höra här en massa åsikter (vissa kallar det universiell lag) som inte är dina egna.
Det smartaste du kan göra är nog att chansa och skaffa spelet och testa det, gillar du det så är den välspenderade pengar, gillar du det inte så har du iallafall inga problem att sälja det.

Tokstolle där.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Ösregn och doktorstitlar - vad får du allt ifrån?

Regelsystemet är, till skillnad vad andra hävdar, inte enkelt. Själva förfarandet är visserligen simpel, men kräver en jefla massa tärningar.

Men det är ganska enkelt ändå, slå tärningarna och se hur många av dem som är över svårighetsgraden. Man behöver inte räkna samman vad varje tärning visar så som är fallet i t.ex. Viking eller Star Wars.

Konsekvenserna av mekaniken bakom spelet är helt omöjlig att begripa sig på utan en doktorshatt i matematisk statistik.

Nja, knappast. Tar man chansen för en tärning att bli en success minus 0,1 och multiplicerar med antalet tärningar har man en mycket bra måttstock på hur många success man får i snitt. Då är fummelrisken också medtagen i resonemanget. En väldigt enkel räkning enligt min mening.

Reglerna är dessutom så förbaskat luddiga att om inte spelarna ser spelledaren som Der Führer eller Il Ducce och aldrig invänder det minsta så kommer det att uppstå regeldiskussioner.

Jag citerar ur ett spel som du nog känner till väl: ”Nackdelen är nämligen att väldigt mycket överlämnas åt spelledaren att bestämma. Det här är ett problem för en ovan spelledare och för en spelledare som är lite ovan vid just Västmark. Har man dock fått in vanan brukar det inte vara några problem.”
Detsamma gäller Vampire – och alla andra rollspel jag spelat. Det måste vara så att SL har sista ordet, annars fungerar det inte. Vampire uppmuntrar inte till mer regeltjafs eller en mer auktoritär SL än något annat spel. Inte heller är reglerna luddigare, däremot är de flexibla vilket gör att det relativt enkelt går att hitta lösningar på olika situationer.

Spelvärlden är vår egen, fast nattetid med evigt ösregn.

Att vampyrer mestadels är verksamma på natten tycker jag är en intressant begränsning. Det där med evigt ösregn får stå för dig.

Huruvida vampyrerna är stackare som det är synd om som måste hålla sig hemliga hela tiden, som i Interview with the Vampire (filmen), eller maffiabossar som redan styr världen, som i Blade, är svårt att säga. Det finns milt sagt motstridiga signaler på detta.
Grejen är att det ena inte alls utesluter det andra. Du kan styra över folk och fä, och samtidigt vara skraj att din antagonist ska få fatt på dig.

Uppdelningen av vampyrer i klaner är något som, förlåt mitt ordval, suger hästgenitalier. Det leder oftare till stereotyper än till gott rollspel, då beskrivningarna av klanerna betonar uppträdande och politisk ståndpunkt än blodslinje. Rollpersonerna blir allt för lätt Tremere #1, Gangrel #1 och #2 och Nosferatu #1 istället för individer med djup och personlighet.

För att undvika stereotyper bör man först fundera fram personligheten, därefter bestämma vilken klan man ska vara. Två vampyrer som tillhör samma klan kan vara väldigt olika varandra så inte ska man behöva fastna i stereotyper. Tycker inte klanerna innebär en större begränsning än vad t.ex. olika raser och arter gör i ett vanligt fantasyspel.

Vampyrernas superkrafter leder inte till mer skräck, utan snarare till någon slags odöd sandlådefajt. Och för att få in den yttre skräcken krävs en hel del jobb från spelledaren.

Det är inte vampyrernas särskilda krafter som leder till skräck i första hand. Det är sammanhanget som skapar skräcken. Man vet att man ständigt är omgiven av folk som vill spionera, utnyttja eller ta kål på en. En sorts krypande skräck som kan slå till när som helst och man vet aldrig i vilken form eller vem som står för faran. Det går inte att bara sticka till någon annan del av världen, utan hoten kommer hela tiden finnas i den egna närheten. Krafterna skiljer sig inte så mycket från särskilda egenskaper och krafter i andra rollspel. Skillnaden är att man aldrig får avslöja sina krafter för icke-vampyrer.
Jobb från spelledaren? Tja, han eller hon får ju förstås se till att ha koll på vem som tycker eller gör vad, precis som spelarna. Det ser inte jag som ett ”jobb” utan en kul utmaning och en rolig del av spelet. Men vill man ha enkla äventyr med avsaknad av intriger som kräver minimalt med förberedelser är Vampire inget passande spel eftersom just den komplexa omgivningen där är en viktig del.
 

Jake Steele

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
389
Location
Göteborg
Jag brukar läsa recensioner på rpg.net. Även om de mest är de som fanatiska i spelet som skriver in så är de flesta ingående. Du vet vad du får efter att ha läst ett par recensioner.

_öRn
 

thRaWn

Veteran
Joined
26 May 2000
Messages
5
Vampire står för en psykisk inre skräck från spelarna. Moral och intriger är det som kännertecknar spelet.
Jag har fått en uppfattning om att många som spelar det inte verkar förstå riktigt det som gör vampire så genialt. När jag spelleder är det som jag helst vill få fram ångest och desperation.
De flesta vill inte vara vampyrer, de avskyr det som dem är. Sätt dig in i situationen att kunna döda någon för att få ditt begär uppfyllt. Att du försöker hålla inne ditt sanna jag (the beast) eftersom du avskyr den. Det som du fruktar allra mest i livet är att du ger efter för din sanna personlighet.
Det viktigaste elementet i vampire är trots allt det faktum att du är en vidrig blodsugare. Camarilla gör vad de kan för att säga emot detta faktum och de flesta i Camarilla ser det som en riktigt stort misslyckande att ge efter för sin best.

Förutom detta så består vampire av maktkamper. Interna inom gruppen och/eller på större plan. Camarilla och Sabbat kämpar ständigt om makt och åsikter, samtidigt som gehenna närmar sig. Gehenna är slutet på världen när de äldsta vampyrerna kommer att vakna och vara så blodtörstiga att inget kan hindra dem från att förinta jorden.

Tänk dig att leva i denna ständiga skräck om att slutet kan komma när som helst, tecknen har redan börjat visa sig, samtidigt som rädslan för dig själv till och med är större. Du är rädd för att gå nära de som var viktiga för dig när du var människa eftersom du kanske skadar dem pga deras blod. Du går omkring på gatorna i ständig skräck över varulvar och vampyrjägare. Du kan inte lita på någon, allra minst dina kamrater eftersom dem känner dig bäst.

Vampire är inte som något annat spel, men det är nog samtidigt det spel som används mest på "fel" sätt. Med det menar jag det sättet som white-wolf menar att det ska spelas.

Angående deras ofattbart stora mängd med tilläggsböcker kan jag bara säga att alla som jag har läst har hållt extremt hög klass, men de är ändå inte nödvändiga för spelandet.

Slutsats... Vampire är väldigt svårt att spela/spelleda men man blir belönad rikligt om det lyckas.
 

Lycan

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
1,211
Location
Malmö
Paranoia (OT)

Heh heh, då antar jag att man ser dig på SydCon iförd fula kläder och tjatandes om datorn.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Min synpunkt - ett mycket bra spel

Det går utmärkt att spela med bara själva spelet och en stadsbok

Jag skulle t.o.m. tycka att det var _lättare_. Om man redan i början av kampanjen går ut med att man använder minimalt med officellt material och att man kan ha gjort rätt omfattande ändreingar/påhitt med det lilla man faktiskt har köpt så finns det mycket större chans att få spelet litet mystiskt och intressant även för dem som är bekanta med världen sedan förut.

Jag är litet känslig på denna punkt eftersom jag sett för många WoD-sessioner urarta till WoD-trivia-tävling. (det har naturligtvis rätt litet med spelet och rätt mycket med spelarna att göra :)
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Om folk skriver varför de gillar det så kan man i.a.f få en viss aning om det är vad man letar efter. "Ja, köp det! Blodigare spel har aldrig skådats! [color:red]Muahahaha</font color=red>" är t.ex helt annorlunda från "Ja, min vän, detta spel är ett måste för att du skall komma i kontakt med din inre blomma..." :)
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Ångest?

Jag har fått en uppfattning om att många som spelar det inte verkar förstå riktigt det som gör vampire så genialt. När jag spelleder är det som jag helst vill få fram ångest och desperation.
De flesta vill inte vara vampyrer, de avskyr det som dem är. Sätt dig in i situationen att kunna döda någon för att få ditt begär uppfyllt.


Det är därför det inte funkar för mig... Det är irrationellt och konstigt. Om man måste dricka blod för att överleva så har man ju ett val: är det för hemskt att döda folk för att leva så kan man ju ta livet av sig, annars är det bara dricka, le och fösöka hålla antalet vampisar till ett minimum.
Jag tror också att de flesta människor i en sådan situation skulle anpassa sin moral efter situationen... folk gör det vanligtvis... titta på ett godtyckligt krig så får du se: Får man bara till den där vi-mot-dom-känslan så kan man få människor att göra de hemskaste saker. Jag kan inte tro att en grupp personer som genom sitt drickande får superkrafter skulle ha särskillt svårt att rationalisera de mindre mysiga delarna av det hela.

Dessutom behöver vampsen inte döda. De kan ju småsnutta.

Jag föredrar vampyrerna i Buffy eller Blade. De funkar och känns rimliga...

(Buffy The Vampire Slayer är f.ö. ruskigt bra... började just titta på säsong fem och den rockar!) <P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Vindhand on 2001-06-17 04:10.</EM></FONT></P>
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Vampire - The Masquerade

Vampire är:

- En mycket bra kampanjvärld, med välgjorda, intressanta och mångfacetterade fraktioner som verkligen uppmuntrar till intrigskapande.

- Ett spel med en kampanjvärld vars historia är väldigt detaljerad, välgjord och spännande.

- Ett mycket inkonsekvent spel som tycks lida en rejäl brist på konsekvens, logik och koll på frilansarna.

- Ett spel med en kampanjvärld som hela tiden uppdateras, en värld där saker och ting hela tiden händer. Personligen älskar jag inte spelskaparnas officiella handling, men andra lär dyrka den.

- Ett spel med ett dåligt och inkonsekvent regelsystem, där främst skadesystemet brister och är nästintill outhärdligt dödligt.

- Ett spel vars regelsystem i sanning uppmuntrar till Powergäjjming

- Ett spel vars inbitna fans kan vara outhärdligt dryga, inskränkta och oflexibla. Varning utfärdas, umgås inte för mycket med sådana.

- Ett spel där folk har fått för sig att man måste spela ond, gotisk, hemsk och ångestfylld. Det är bara bullshit, spela som du vill.

- Ett spel där man gör bäst i att byta regelsystem.

- Ett spel som imho inte direkt passar i "Skräckgenren", men onekligen är mörkt och sadistiskt.

Och slutligen: Ett spel som mer än något annat blir vad man gör det till. Skit i allt och alla, skit i White Wolf, köp Vampire och gör det till vad du vill.

- Ymir, förhållandevis flexibel rollspelare med god smak.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Berätta!

Ett spel där man gör bäst i att byta regelsystem.
Ett spel som mer än något annat blir vad man gör det till. Skit i allt och alla, skit i White Wolf, köp Vampire och gör det till vad du vill.


Eftersom Vamire finns med bland dina favoritspel samtidigt som du rekommenderar att man byter regelsystem så undrar jag om och i så fall hur du gjort om reglerna. Det låter som en del jobb att ge spelet ett helt nytt system. Skulle vara kul att höra hur du gjort.
 

Blaze^

Veteran
Joined
7 Jan 2001
Messages
57
Location
Uppsala
Ett hett tips angående systemet:

Dumpa alla regler... jag föredrar att köra vampire i relativ fri-form med ett par tärningskast ibland då SL har svårt att avgöra situationen utan. Det beror ju iofs. på vilken typ av äventyr man kör men om man ska försöka få fram den mökra gotiska känslan och intrigerna så är detta att föredra.
F.ö. tycker jag VtM är ett bra spel med en bra värld. Som någon nämnde tycker jag att det är bra att köpa så lite böcker som möjligt ibland de utgivna, för dels är de inkonsikventa och dels är det en del av stämningen att inte vet något om sitt ursprung. Jo, jag föredrar 2:nd ed. grundboken + player's guide framför 3:rd edition, dett just p.g.a. att jag tycker det står lite för mycket information i 3rd ed. grundboken, men om man köper den får man ju helt klart mer för pengarna.

Good? Bad? I'm the guy with the gun...!
- Good Ash, Evil dead 3: Army of darkness
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Från regelböckerna och hur de appliceras, förstås

"Nja, knappast. Tar man chansen för en tärning att bli en success minus 0,1 och multiplicerar med antalet tärningar har man en mycket bra måttstock på hur många success man får i snitt. Då är fummelrisken också medtagen i resonemanget. En väldigt enkel räkning enligt min mening."

Hörde jag multiplikation? Bara det gör det ointuitivt. Det faktum att man har hela tre olika ställen att modifiera tärningsslaget på som alla får helt olika konsekvenser på sannolikhetsutfallet gör det inte lättare. Vi talar om någon slags fyrdimensionell sannolikhetsgraf här. Hur intuitivt är det på en skala?

"Jag citerar ur ett spel som du nog känner till väl: ”Nackdelen är nämligen att väldigt mycket överlämnas åt spelledaren att bestämma. Det här är ett problem för en ovan spelledare och för en spelledare som är lite ovan vid just Västmark. Har man dock fått in vanan brukar det inte vara några problem.”"

Varför tror du att jag skriver "nackdel" för? Och nackdelen i det spel som jag "väl känner till" är inte på tok när lika hög som i Vampire.

En viktig skillnad är att "jobbet från spelledaren" i Västmark syftar på att hålla reda på egenskaper och välja vilken som passar bäst - motsvarande att hålla reda på Vampires attributter och välja den som passar bäst. Det är resten av luddigheterna i Vampire - som Västmark förhoppningsvis saknar - som gör Vampire till ett så förgjordat jobbigt spel att spelleda.

"Vampire uppmuntrar inte till mer regeltjafs eller en mer auktoritär SL än något annat spel. Inte heller är reglerna luddigare, däremot är de flexibla vilket gör att det relativt enkelt går att hitta lösningar på olika situationer."

Jo, de är luddiga. Ta en sådan sak som spårljus och vampyrer. Vampyrer får krupp av att någon tänder en cigarett i närheten, så logiskt sett borde spårljus (som också brinner, och dessutom hetare) ge dem lika mycket krupp. Ger spårljus aggravated wounds som annan eld eller inte? Hittills har jag inte ens sett det nämnas i någon utgåva av Vampire.

Det här är en typsituation som kan leda till regeltjafs, speciellt om en rollperson håller på att dö pga att spelledaren har den motsatta åsikten som spelledaren och tycker att spelaren får skylla sig själv eftersom han agerade så dumt, vilket spelaren inte gjorde, då spelaren agerade på den information som han hade och sin egen logik. En enda rad hade räckt: "spårljusammunition ger/ger inte aggravated wounds", så hade hela diskussionen varit ur världen.

Just på grund av att Vampire är så luddigt som det är och på grund av att alla spelare inte accepterar spelledarens domslut när han så uppenbart har fel, så uppstår regeldiskussioner. Och jo, det finns sådana spelare. Det räcker med en sådan spelare och en något oflexibel spelledare så har man en kombination som är direkt explosiv. Jag har allt för mycket erfarenhet av sådana situationer.

"Grejen är att det ena inte alls utesluter det andra. Du kan styra över folk och fä, och samtidigt vara skraj att din antagonist ska få fatt på dig."

Bara om man gör skillnad på det styrda folket och fäet och antagonisterna. I Vampire görs inte detta utom vad gäller andra vampyrer. Resten av omvärlden är livsfarliga antagonister och styrt folk och fä - samtidigt.

"Tycker inte klanerna innebär en större begränsning än vad t.ex. olika raser och arter gör i ett vanligt fantasyspel."

Japp, varför jag är emot detta även i vanliga fantasyrollspel. Att Vampire fastnar i samma stereotypfraktioneringsmodell som alla andra gör inte Vampire till ett bättre spel. Jag är kraftigt emot alla former av yrkes-, klass-, klan-, och artstereotyper annat än i parodiskt syfte, och när Vampire plockar fram både klanstereotyper och personlighetsstereotyper (Nature/Demeanor) så kan jag inte se det på annat sätt som en stor nackdel.

"Det är inte vampyrernas särskilda krafter som leder till skräck i första hand."

Håller med och fortsätter i samma bana: krafterna dödar tvärtom skräcken lika effektivt som Freddy Krueger dödar ungar i huset på Elm Street.

"Det är sammanhanget som skapar skräcken. Man vet att man ständigt är omgiven av folk som vill spionera, utnyttja eller ta kål på en. En sorts krypande skräck som kan slå till när som helst och man vet aldrig i vilken form eller vem som står för faran."

Gratulerar Du har just bevisat för mig att filmen "Telefon" är skräck. Alla element är med där: Charles Bronsons rollfigur är omgiven av folk som vill spionera, utnyttja och ta kål på honom, och han vet över huvud taget inte vilken form eller vem som står för faran.

Dessutom har han inre problem, eftersom han hela tiden är tvungen att döda inte bara oskyldiga människor, utan till och med landsmän som planterats som mullvadar - vapen - i USA utan deras vetskap mha posthypnotisk suggestion.

Den är rätt gammal, den rullen, men du kan ju leta upp den. Det enda den saknar är väl i princip vassa hörntänder, men annars är den ett suveränt exempel på skräcken och intrigerna i Vampire.

"Krafterna skiljer sig inte så mycket från särskilda egenskaper och krafter i andra rollspel."

De flesta fantasyrollspel brukar stoppa in motsvarande effekter som magi. De flesta framtidsrollspel saknar dem helt. Alla rollpersoner har i vilket fall som helst inte tillgång till dem, och inget av dem är skräckrollspel. Ser vi ett samband?

"Jobb från spelledaren? Tja, han eller hon får ju förstås se till att ha koll på vem som tycker eller gör vad, precis som spelarna. Det ser inte jag som ett ”jobb” utan en kul utmaning och en rolig del av spelet. Men vill man ha enkla äventyr med avsaknad av intriger som kräver minimalt med förberedelser är Vampire inget passande spel eftersom just den komplexa omgivningen där är en viktig del."

Jobbet jag syftar på är ett administrativt härke för att hålla reda på vad var och en kan och vilka regelmässiga domslut som man har fattat tidigare. Att inte hålla reda på dem leder till en irriterande inkonsekvens, i stil med "men jag kunde ju italienska förra spelmötet" eller "men förra gången fungerade spårljus".

Jobbet är en konsekvens av det luddiga regelsystemet. Det enda sättet att undgå det jobbet är att skita i reglerna. Först genom att göra det kan man koncentrera sig på den komplexa (fniss) omgivningen. Med ett smidigare, mindre luddigt regelsystem så hade behovet av det administrativa härket minskat kraftigt.

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Håller med

Jag är litet känslig på denna punkt eftersom jag sett för många WoD-sessioner urarta till WoD-trivia-tävling. (det har naturligtvis rätt litet med spelet och rätt mycket med spelarna att göra :gremsmile:

När jag spelade Star Wars på den gamla goda tiden hände det att man tvingades lyssna på en del sånt, typ "I den där scenen i den filmen så håller Luce skeden i höger hand", "Nej, han har den i vänster hand först..."
Jobbigt värre, men som tur var har jag sluppit det i Vampire. Eftersom ingen i gänget har massa böcker så finns det ingen grund för triviadiskussioner. Men den stora mängden moduler i Vampire bäddar säkert för ”jag-vet-en-massa”-spelare att diskutera udda detaljer, de har ju inte samma möjligheter i ett spel där allt som finns att veta ryms i en bok.

Jag skulle t.o.m. tycka att det var _lättare_. Om man redan i början av kampanjen går ut med att man använder minimalt med officellt material och att man kan ha gjort rätt omfattande ändreingar/påhitt med det lilla man faktiskt har köpt så finns det mycket större chans att få spelet litet mystiskt och intressant även för dem som är bekanta med världen sedan förut.

Håller med. Det kan vara grymt jobbigt att vara SL för ett spel där folk vet, eller tror sig veta, en massa. Den bästa, men iofs ganska ansträngande lösningen, är att göra ett eget spel, då är man totalt garderad mot ”men jag kollade i den boken att...”. Själv har jag haft ett litet elände genom åren med alver i DoD eftersom jag inte låtit alverna vara som de beskrivits i diverse regler; eller rättare sagt som spelarna fått för sig utifrån reglerna att alver ska vara. De har nämligen bestämt sig för att alver ska vara jättesnälla, dela med sig av allt de äger och hjälpa rollpersonerna med allt möjligt utan motprestationer. Om en alv som givit rollpersonerna ett uppdrag inte vill betala dem deras belöning eftersom de inte lyckats genomföra det de åtagit sig, då blir det gnäll om att han är skam för alvsläktet m.m. /images/icons/crazy.gif
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,107
Location
Tindalos
Re: Från regelböckerna och hur de appliceras, förstås

Hmm

Bra inlägg förresten (skapar disskution).

Beträffande regeldisskutioner så kommer de alltid att finnas. Det går inte att täcka upp alla tänkbara situationer med regler. Som SL har man den berömda gråzonen att röra sig med.

Regler kan ju också utelämnas även om de är skrivna i en regelbok.

Ang.
"Jo, de är luddiga. Ta en sådan sak som spårljus och vampyrer. Vampyrer får krupp av att någon tänder en cigarett i närheten, så logiskt sett borde spårljus (som också brinner, och dessutom hetare) ge dem lika mycket krupp. Ger spårljus aggravated wounds som annan eld eller inte? Hittills har jag inte ens sett det nämnas i någon utgåva av Vampire."

Oupps! WW har utelämnat något till SL att bestämma! Så kan man ju inte göra?!

Ang.
"De flesta fantasyrollspel brukar stoppa in motsvarande effekter som magi. De flesta framtidsrollspel saknar dem helt. Alla rollpersoner har i vilket fall som helst inte tillgång till dem, och inget av dem är skräckrollspel. Ser vi ett samband?"

NEJ? eller JA?
Psi-krafter och cybernetik får väl i det närmaste vara motsvarigheten. (X-men, Neotech, Mutant, Wastelands, Rifts, Shadowrun, Ereb 98???) Visserligen inga skräckrollspel men...



/PAX - vill också göra inlägg ibland.
 
Top