Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Att hålla fast vid en strikt uppdelning i sword & sorcery och high fantasy – och inget annat – känns som att hålla fast vid kartan fastän landskapet förändrats. Ett verk som till exempel har moraliskt gråa protagonister, fokus på action och en berättelse vars konflikter berör världens själva öde hamnar till exempel enligt den klassiska definitionen "mellan" facken (mycket av vad Michael Moorcock skrivit hamnar till exempel här). Samtidigt finns det en hel del fantasy som snarare är någon sorts slice of life, utan vare sig våldsamheter eller högstämda kamper mellan kosmiska/moraliska krafter. Här hittar man till exempel en del av Ursula LeGuins noveller, liksom den växande undergenren av "mysfantasy" där huvudpersonerna må vara alver, orcher och dvärgar men driver fik snarare än att äventyra. Genren har kommit att omfatta så mycket som inte går att klassificera enligt denna dikotomi.