Vad blir ni direkt trötta av att se?

Sömniga Isaac said:
Men jag tror problemet att vi begränsas i synen på slump. Alla spelare utöver mig, runt spelbordet, är slump element och slumpgeneratorer som i flertal fall generar bra mycket bättre utfall än tärning och kortlek -
Click to expand...
Exakt ... eller göra en fisktank med massor av intriger - komplexiteten blir såpass stor att det inte längre blir förutsägbart. Jag har skrivit en artikel kring att skapa osäkerhet i rollspel.
 
Jag blir trött av att se någon beskriva sitt spel som om det vore bra på precis allt samtidigt, inte sällan på ett motsägelsefull vis.

”Det här är ett nydanande system med realistiska regler och fokus på drama, rollgestaltning och berättande och med ett cinematiskt narrativt stridssystem med stort taktiskt djup.”

När någon försöker göra allt bra samtidigt tror jag att bristen på fokus gör att inget blir bra - och jag orkar sällan ens ta reda på om det stämmer.
 
Mikl said:
Jag blir trött av att se någon beskriva sitt spel som om det vore bra på precis allt samtidigt, inte sällan på ett motsägelsefull vis.

”Det här är ett nydanande system med realistiska regler och fokus på drama, rollgestaltning och berättande och med ett cinematiskt narrativt stridssystem med stort taktiskt djup.”

När någon försöker göra allt bra samtidigt tror jag att bristen på fokus gör att inget blir bra - och jag orkar sällan ens ta reda på om det stämmer.
Click to expand...
“Our new rules are specifically designed for the dual interests of Japanese high school romance and simulating ww1 trench warfare”
 
Ivan NWG said:
may I add: useless tables.
“D100 door handles” is not helping anybody be a better GM
Click to expand...
Jag är less på alla slumptabeller. Som andra varit inne på, så finns det så många rörliga delar ändå i rollspel och kring bordet.

Regelsystem och tärningsmekanik som påstår sig vara realistisk får också en stor suck från mig.
 
Jag blir nog mest trött av att se sådant som jag inte helt utan ansträngning kan ta till mig. Det kan vara en lång och tillsynes ogenomtränglig stämningstext, 6 uppslag med tabeller eller ett avancerat flödesschema. Sedan kan det såklart visa sig att jag har fel. Det är lite som att cykla en längre sträcka. Man blir trött bara av att tänka på det, men när man sedan kommer fram till festen så visade det sig att det var värt det. Förhoppningsvis :) Så när jag väl använder de tabellerna, eller har använding för flödesschemat, eller när stämningstexten visar sig vara oerhört välskriven, ja, då blir jag istället glad :)

Genuint trött kan jag bli av folk som vill visa sin nya teori, tes, spel och som självsäkert utmålar det som nyskapande, men där jag genast ser att det same old. Jag har inget emot att folk uppfinner hjulet på nytt. Bara på de som tror att just deras hjul kommer påverka världen lika mycket som alla befintliga hjul redan har gjort.
 
JohanL said:
Bra grejer behöver inte vara bra.
Click to expand...
Jo, annars hade de ju inte varit bra :) Bra grejer behöver dock inte alltid passa ens egna preferenser. Jag har försökt gilla suröl, Bruce Springsteen och Mission Impossible-filmerna. Jag har misslyckats. Det gör inte dessa saker dåliga.
 
Ost. Alltså äventyr och så där twisten har med ost att göra. "Den onde trollkarlens torn är byggt av ost", "Drakens skatt består av dyrbara dessertostar, lagrade i århundraden", "uppdragsgivaren är egentligen en västerbottenost", "i kloakerna bor muterade mögelostar", ostmonster, ostskatter och så vidare. WTF is up with that liksom? Sjukt tjatigt
 
Sömniga Isaac said:
OT men fick mig att tänka på något jag tror jag läste i sociologi. När folk strävade efter att bli mer unika, så ledde det istället till att folk blev mindre unika. Kan minnas helt fel, men det är lite det som dök upp i huvudet på mig.
Click to expand...

Lite relaterat är ju den gamla improvisationssanningen (t ex påpekad av Keith Jonstone i Impro) att det inte finns något dödligare gift för spontan kreativitet än just viljan att vara originell. Man låser sig direkt och tar inte de infall som kommer.

Vimes said:
Ost. Alltså äventyr och så där twisten har med ost att göra. "Den onde trollkarlens torn är byggt av ost", "Drakens skatt består av dyrbara dessertostar, lagrade i århundraden", "uppdragsgivaren är egentligen en västerbottenost", "i kloakerna bor muterade mögelostar", ostmonster, ostskatter och så vidare. WTF is up with that liksom? Sjukt tjatigt
Click to expand...

Är det en grej alltså?
 
Just tjocka spel är inga större problem för mig så länge inte en majoritet av dem är regler men – om ett spel explicit skryter om hur mycket bös det har för spelarna så blir jag ganska trött. "Trettio klasser! Trehundra vapen! Tusen unika abilities!"

Jag struntar helt ärligt rätt mycket i "vad man kan spela", jag vill veta vad vi gör och vad spelet gör för att hjälpa oss med det. Huvudgrejen för mig är inte rollpersonen. Det är inte viktigt för mig att kunna skapa en kattman med vingar och fem armar som kan teleportera på torsdagarna och vars päls innehåller sporer till hjärnkontrollsvamp. Jag är alltså inte nödvändigtvis emot just det konceptet, men det är för mig definitivt en anti-selling point om alltför många av spelets sidor upptas av rollpersonstillval.
 
Rickard said:
  • Mest vita på bilder och namn.
Många av dom här är fällor jag själv gått i när det kommer till mitt skapande.
Click to expand...
Onekligen en rejäl utmaning för Expert Partisans kampanjmiljö Dackeland (Kalmar med omnejd 1982). Kanske lättare att åtgärda i spelets nya Stockholmsmiljö Sigurd Röd. ;)

När det gäller kvinnlig representation resonerar jag såhär:

Valkyriornas krig
På 1970-talet bestod Sveriges militär till mer än 90 procent av män. Nästan alla grabbar gjorde värnplikt, medan kvinnor erbjöds frivillig utbildning till lottor, bilkårister, osv, varefter de krigsplacerades bakom fronten inom administration, sjukvård, telekommunikation och logistik.
Vid krigsutbrottet mobiliseras 800 000 män, en femtedel av den arbetsföra befolkningen. Samtidigt evakueras många barn och gamlingar från storstäderna till landsbygden. I maj 1982 har Stockholm krympt med 30 procent till 600 000 invånare, varav två tredjedelar är vuxna kvinnor. Barn, tonåringar och gamlingar är fåtaliga. Låt dessa demografiska skevheter märkas i din kampanj.
 
Last edited:
D&D:s nuvarande estetik och sånt som liknar den. Jag avskyr det karaktärsfokuserade, färgglada, digitala, tillrättalagda gegget. Alla ska vara snygga och coola och helst le skälmskt, och det ska vara så många olika typer av varelser att det ser ut som en kåt femtonårig furrys tolkning av kantinen i Mos Eisley. Jag fattar varför de använder det konstuttycket givet power-fantasy-fokuset i 5E, men det gör mig trött, så trött.

71RMC25gTJL._AC_SL1500.webp
 
Theo said:
Lite relaterat är ju den gamla improvisationssanningen (t ex påpekad av Keith Jonstone i Impro) att det inte finns något dödligare gift för spontan kreativitet än just viljan att vara originell. Man låser sig direkt och tar inte de infall som kommer.
Click to expand...
Det är här jag tycker settingskrivandet har en roll – vill man ha säregna, unika saker är de oftare bättre att lägga där man inte improviserar fram dem. Impro frodas bäst inom kända ramar, sedan må dessa bestå i standardfantasy eller diskbänksrealism.
 
Mogger said:
En annan grej som gör mig trött är rollspelsnördars besatthet av Monty Python och deras nästan tvångsmässiga behov av citera/posta sketcher i tid och otid.
Click to expand...

En gång när jag var kanske femton och spelade Magic på den lokala nördklubben började en äldre snubbe plötsligt sjunga hela Brave Sir Robin-visan. Oklart varför. För att han kunde antagligen. Spelet stannade upp och han liksom krävde allas uppmärksamhet med menande blickar och fotstampad takt.

Jag gick aldrig dit igen. Och slutade med Magic samma år.
 
Vitulv said:
D&D:s nuvarande estetik och sånt som liknar den. Jag avskyr det karaktärsfokuserade, färgglada, digitala, tillrättalagda gegget. Alla ska vara snygga och coola och helst le skälmskt, och det ska vara så många olika typer av varelser att det ser ut som en kåt femtonårig furrys tolkning av kantinen i Mos Eisley. Jag fattar varför de använder det konstuttycket givet power-fantasy-fokuset i 5E, men det gör mig trött, så trött.

View attachment 25128
Click to expand...

Ja fyfan.
Hela den där kontemporära Young adult-amerikanska McFantasy-estetiken från WotC-DnD, Magic the Gathering, WoW, League of Legends, Brandon Sanderson, Critical Role, senare Dragon Age etc är verkligen fullständigt avskyvärd och känns som det finns precis överallt.
 
Last edited:
Vimes said:
En gång när jag var kanske femton och spelade Magic på den lokala nördklubben började en äldre snubbe plötsligt sjunga hela Brave Sir Robin-visan. Oklart varför. För att han kunde antagligen. Spelet stannade upp och han liksom krävde allas uppmärksamhet med menande blickar och fotstampad takt.

Jag gick aldrig dit igen. Och slutade med Magic samma år.
Click to expand...
Monty Pyhton-plågan är på riktigt. Vet inte hur många opåkallade "NI!" man har fått utstå genom åren!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top