Tangent på diskussionen om kvinnor i historiska sammanhang

Tråden började med en intressant poäng; att folk tenderar att prata om att män är fysiskt mer kapabla, istället för att fokusera på att det finns ett samhällssystem. Själva samhällssystemet presenterades dock inte, vilket jag kan förstå då samhällen är komplexa med många olika komponenter och nivåer.

Poängen är uppenbarligen sann då en stor del av tråden har halkat ned i olika “män starka, kvinnor svaga” argument flera gånger. Jag tror det är möjligt att skapa världar som gör många olika världar logiska, om man arbetar igenom världen på de nivåer som behövs. Ju större skillnad med vår värld, desto mer arbete behövs.

Frågan ställs i OP om hur man överhuvudtaget kan sitta vid makten, och syftar på att det är mer bakom det än styrka och våld. Det är en bra fråga för alla som skapar världar, och det finns god potential för intressanta inlägg utöver att styrka är grejen.

Edit: Och att hitta undantag om styrka och presentera dem som en norm, är fortfarande ett samtal om styrka.
 
För att bestämma vad som gäller i en fantasyvärld tänker jag att man kan ta enstaka nedslag från historien.

Historisk korrekthet från jordens historia ser jag inte som något positivt.

För kvinnor använder jag gärna Boudicea eller Jean D'arc, men inte precis som de historiskt antagligen var, utan snarare som myten om dem.

Så jag tänker ofta att myten om Boudicea eller liknande fungerar som inspiration för mängder av flickor i världen som växer upp och vill bli krigargeneraler.

Jag vill egentligen inte att fantasy alls kopplas ihop med historiskt korrekt, vagt inspirerat av historia är max.

Jag förstår att andra har andra preferenser. Det blir ju en fråga om smak och i vissa fall allergi.
 
Mycket märklig tråd.

Trådstarten handlar om acceptansen av samhällssystem i fantasy där kvinnor skulle kunna ha en mer dominerande roll.

När det kommer till fantasy så sväljer vi normalt sett väldigt mycket "felaktigheter" om man jämför med historien:
  • Ekonomi. Fungerar allt som oftast helt annorlunda.
  • Moral och etik brukar fungera relativt modernt.
  • Lag och rätt brukar också vara mer moderna.
  • Vi ser ofta något som liknar nationalstater vilket är ett relativt sent påfund.
  • Läskunnigheten och bildningen brukar vara väsentligt mycket högre.
  • Stadsvakter
  • Läkekonst/helning som är på en helt annan nivå
  • Fördelning mellan stånd/klasser som inte är historisk
  • Vi brukar ta bort "obekväma" saker som slaveri, våld i vardagen, svält, de ständiga sjukdomarna, parasiterna, etc.
  • Etc.
Det vi egentligen har är ett relativt modernt samhälle men historisk front.

Men, så inför man kvinnor i maktposition och då verkar hela allt rasa ihop. Helt plötsligt blir det "orealistiskt" och omöjligt att acceptera. Jag skulle nog snarare säga att det är trångsynthet som spökar.

---

Kvinnor som krigare/soldater/riddare är en helt separat diskussion. Att kunna slåss ger inte makt i fungerande samhällen. Om personlig förmåga att slåss ger makt i ett samhälle så har något gått allvarligt snett. Det är val snart och jag tror inte någon väger in Magdalenas eller Ulfs stridsförmåga när de ska rösta. Och så var det förut också - det var andra faktorer som räknades, inte stridsförmåga.

---

Med det sagt så kan jag erkänna att jag har mestadels patriarkala samhällen i mina världar när jag spelar med vuxna spelare. Egentligen spelar det ingen roll för mig om de är matriarkala eller patriarkala, men jag vill ha ojämna samhällen för att skapa friktion och intressanta spelmöjligheter. Om 90% av alla ledare är män, så blir de 10% av ledarna som är kvinnor ännu intressantare - ty de har kämpat emot ett ojämlikt samhälle och ändå blivit ledare vilket gör att det finns något speciellt med dem. Det blir även intressantare att spela en kvinna som ledare eftersom det är en utmaning.

Att göra samhällen helt jämlika gör dem tråkigare - tycker jag som gillar friktion, konflikt, etc.

Som sagt skulle jag lika gärna kunna vända på det, men har aldrig gjort det och det är nog mest gammal vana. Om jag skulle göra det så skulle jag också inkludera någon form av förklaring för det. Och den här tråden har fått mig att fundera på om jag faktiskt borde vända på det nästa gång.

Jag brukar också:
  • Låta magin tillhöra kvinnorna i större grad - de har makten i den sfären
  • Alltid ha någon/några samhällen som är matriarkala för att skapa kontrast och friktion - ibland rör det sig om en annan ras
 
Last edited:
För kvinnor använder jag gärna Boudicea eller Jean D'arc, men inte precis som de historiskt antagligen var, utan snarare som myten om dem.
Det är bra exempel. Det ger en bra förklaring till varför det kan vara accepterat i samhället. Folk kan till och med se upp till sådant som de inte stödjer.

Bohemer är ett bra exempel från vår egen historia, när vagabondiskt konstnärligt folk och fritänkare började romantiseras som frihetsälskande människor. Många såg upp till den andan, den idealiserade bilden av dem, men få önskade att deras egna barn skulle bli bohemer. Oavsett hur romantiskt, spännande och beundransvärt det verkade vara, så skulle den överväldigande majoriteten motverka sina barn om de ville ut och leva i fattigdom bland konstnärer, musiker och teaterfolk :D
 
Om 90% av alla ledare är män, så blir de 10% av ledarna som är kvinnor ännu intressantare
Både jag som spelledare, spelare och mina spelare när jag spelleder reagerar precis så här. Ofta resulterar det inte bara i att de tycker att det är intressant, utan även nyfikenhet och respekt från spelarkaraktärerna. Nu inser jag att det kan variera från spelgrupp till spelgrupp, men du är i alla fall inte ensam i att tycka det.
 
Last edited:
Onekligen skrev jag "ett annat perspektiv". Om du finner det relaterat eller ej är upp till dig. Jag fann det tillräckligt närliggande för att vilja ta upp det.

Jag kanske missade att skriva att det är främst klassiska fantasyrollspel jag avser. Rollspel med ett mer eller mindre framträdande element av närstrid med klubbor spjut och svärd.

I varje värld med skjutvapen (laserpistoler, magiska missiler, charm person formler etc) spelar givetvis styrka mindre roll.

Och sedan var mitt fokus spelbalans. Inte att "tvinga" någon att spela det denne inte vill. Jag skrev uttryckligen att det finns många som inte ö.h.t. ser det som ett problem. I mitt tycke, kanske lite väl många.
Ok, tänkte att eftersom du citeterade mig så var det någon form av replik på det jag skrev. Du får gärna ha ditt perspektiv och dina preferenser.
 
Det där med att manlig styrka och agressivitet => våldskapital => makt => patriarkat.

Hur förklarar vi inom den förklaringsmodellen att prästerskap eller andra ideologiska eliter suttit på makten trots att de (oftast) inte personligen utövar våld eller ens behöver vara särskilt fysiska eller aggressiva. Mitt svar skulle vara att de på ett eller annat sätt kontrollerar våldskapitalet, och varför skulle då inte kvinnor på motsvarande sätt kunna göra det?
Det finns en teori om detta från feministisk antropologi, om än av rätt gammalt dautom (70-tal om jag minns rätt).

Den postulerar att på grund av kedjan du beskriver (manlig styrka och agressivitet => våldskapital => makt => patriarkat) kom män i urtiden att symboliskt associeras med kulturen, medan kvinnorna associerades med naturen. Över tid uppförstorades kulturens roll jämfört med naturens, och män blev de ledande kulturbärarna och i synnerhet kulturproducenterna, och deras makt sträckte sig snart bortom det rent fysiska, till att också bli intellektuell och spirituell, när kvinnor stängdes ute från vissa former av bildning, ritualer och sociala sammanhang.

Vidare, som jag nämnde häromdagen i den förra diskussionen om det här - religioner under axialåldern och framåt i vår värld har en tydlig tendens att börja som mer egalitära, för att sedan under en formativ fas anpassa sig till de patriarkala normerna och bli mer patriarkala i sitt perspektiv, med kristendomen och islam som praktexempel, men samma process finns i tex buddhistiska sekter.

Men basically, mäns våldskapital är bara den ursprungliga gnistan bakom patriarkatet, som fick strukturen att uppstå i urtiden. Efter det har den vidmakthållits och reproducerats genom alla tänkbara kulturella fenomen, och inte sällan involverat att stänga kvinnor ute från utbildning och viktiga samhällsbärande ceremonier och titlar. Därmed växte sig patriarkatet som struktur starkare på det rent intellektuella planet över tid, och allt mer diskurs skapades för att motivera och befästa systemet. Vissa kulturer gick till och med så långt som att permanent stympa kvinnor (kinesisk fotlindning är det primära exemplet här) för att cementera deras underordning. Likt andra förtryckande system (slaveriet har tex samma mekanism) fick man också den förtryckta gruppen att själva hjälpa till att upprätthålla systemet, genom att de uppfostrades att det var det rätta att göra - så kvinnor har i alla tider själva hjälpt till att tukta sina döttrar, slut-shame:a andra kvinnor, etc etc.
 
Fast nu är väl just gevärspipor exceptionellt jämställda?

När klubbor och spjut var högteknologi är det inte svårt att se hur styrka och storlek spelar roll. Men även en halvliten flicka kan teoretiskt ha ihjäl ett helt kompani soldater, bara vi ger henne ett skjutvapen.

Icke desto mindre ser vi knappt några kvinnliga soldater i de flesta av jordens arméer, och kvinnor är extremt underrepresenterade både när det kommer till våldshandlingar med skjutvapen, eller ens intresse för skjutvapen. Vapen-entusiaster pratar ofta om skjutvapen som en great equalizer, men jag ser inget som pekar på att det faktiskt är så, varken historiskt eller i nutiden.
 
Och vår faktiska historia har flera kvinnor som framgångsrikt verkar kunnat ha inneha positioner som annars mest verkar ha gått till män. Ibland för att de kanske helt enkelt varit så överlägsna andra kandidater att de helt enkelt kunnat ta den positionen och behålla den. I andra fall kanske för att de råkat uppfylla tillräcklig många teknikaliteter för att samhället skulle gå in och säkerställa deras position så som Troberg är inne på.

Detta är extremt kulturberoende. Kvinnliga härskare på någon som helst nivå är nästan icke-existerande i både persisk, kinesisk och muslimsk historia, med några enstaka undantag under tusentals år. Detta torde innebära att majoriteten av alla människor som någonsin har levt har levt i samhällen där kvinnor inte kan inneha formella maktpositioner.

Men detta handlar inte primärt om att dessa kulturer nödvändigtvis var mer misogyna än Europa - kvinnor hade tex mer juridiska rättigheter i medeltida arabvärlden, de turkiska sultanernas mammor kunde bli extremt inflytelserika, och det äldre Kina har en bättre representation av kvinnliga poeter och dylikt än Europa. Snarare var det nog så att Europa råkade ha äktenskaps- och arvsystem av en typ som ibland gjorde att kvinnor kunde ärva titlar, vilket nästan aldrig var fallet i polygyna kulturer.
 
Jag inser att jag inte är helt hundra på om den här tråden handlar om hur man kan gå till väga om man vill försöka skapa matriarkala eller jämlika samhällen i sin fantasyvärld, eller om tråden bara handlar om varför inga sådana någonsin har funnits på Jorden. Men i alla fall.

Ibland vill man ju spela rollspel som inte alls fokuserar på sexism och rasism, för att sådana ämnen är allvarliga och tunga, och för att de som utsätts för sådant i sina liv ofta har mer kunskap än de som inte utsätts, och kan vara osugna på att vara försökskaniner i andras ibland taffliga försök att utforska ämnena i spel. Då kan man väl bara handwave:a sånt? Jag spelar tex en variant av Väsen med mina tonårssöner och min fru och min dotter, och är inte så road av att spelleda olika former av sexism som de kvinnliga karaktärerna skulle kunna utsättas för i en ”realistisk” artonhundratalsvärld. När vi spelar finns det kvinnliga soldater och borgmästare och kvinnor kan resa genom vildmarken och gå och leta i mörka gränder utan ett ständigt hot om att överfallas och utsättas för övergrepp. Könsmaktordningen är en väldigt, väldigt liten del av spelet. Jag upplever inte det här som ett större ingrepp i ”realismen” än att Tolkien låter bli att göra en grej av att det saknas toalettpapper i Sagan om ringen, och aldrig nämner att Aragorn luktar surt av urin och exkrement. Ni är med på detta. Det är väl inte ens woke, det är bara självklart. Väl? Jag vet inte. Men jag tänker att i det här fallet blir det meningslöst och konstigt om en av spelarna börjar tjata om att det behövs en dos ”realistisk sexism” för att han ska kunna leva sig in i världen. För övrigt anser jag att ”realism” inte är mer ”verklig” eller ”trovärdig” än tex myter och poesi. ”Realism” är bara ett visst koordinatsystem som man låter den mänsklig erfarenheten projiceras över, så att en viss bild uppstår, där vissa saker framträder som större än andra. ”Surrealism” är bara ett annat koordinatsystem som samma sak - ”verkligheten” - projiceras över. Men det är en annan historia. Eller samma.

För mig är den här tråden som mest fruktbar när den inte handlar om sånt som jag har beskrivit ovan, utan om vad man gör när man VILL utforska just kön, maktordningar, sexualitet, och så vidare, i culture gaming, i skräckscenarion, i uttalat politiska spel, etc. Då duger det ju inte med att vifta med handen och säga att ”i den här världen styr kvinnorna över männen”, utan då vill man ju ta i beaktande just varför det inte tycks ha funnits sådana matriarkat i vår historia, och hur man kan komma runt de hinder som finns. Och då blir trådens alla utläggningar om svårigheten med matriarkala eller jämställda världar djupt meningsfulla.

Vill man tex utforska och gräva i det här med att ”all makt kommer ur gevärspipan”, och anser att det alltid, utan undantag är så? Ja, då måste man kanske låta kvinnorna i ett visst samhälle ha tillgång till de bästa ”gevärspiporna”, tex därför att drakar eller några andra fantastiska riddjur i en viss dal bara lyder kvinnor. Okej, det är lite halvfusk, lite halvt en handwave, men man kan ju lägga ”realismen” på att tänka kring vilken sorts samhälle de kvinnorna skulle bygga upp? Skulle samhället alls se annorlunda ut? Skulle det vara ”moderligare”? Vad betyder det ens, moderligare? Är inte själva vår förståelse av mödrar helt präglad av vår egen uppväxt i ett patriarkat? Kanske anser du, spelskaparen, att även kulturen, så att säga, kommer ur gevärspipan, så att den som tar makt med våld alltid bygger upp vad vi ser som ett ”patriarkat” — men i det här fallet med kvinnor överst om män underst? Oavsett vilket; de svar spelskaparen väljer att ge på de här frågorna säger något om hans eller hennes bild av världen och människan, och är intressanta bland annat därför att de går att hålla med eller stöta emot, och så vidare. Och möjligen är det även behjälpligt om spelskaparen är medveten om att han eller hon gör just val, och gör dessa val utifrån en situerad världsbild, en viss plats i tid och rum, så att säga, snarare än utifrån ”sunt förnuft” eller utifrån en rent objektiv kunskap om det som varit och det som är och det som är möjligt.

Och vill man istället utforska hur en sorts ursprunglig våldsmakt tycks artikuleras till diskursiv makt, till föreställningar om att den grupp som kan utöva mest våld också är intelligentare och mer lämpade att härska, då får man kanske, som jag föreslog i ett tidigare inlägg, gå in och försöka lirka loss något i den kedjan. Hur skulle ett samhälle kunna uppstå och reproduceras där förmågan att strida och döda å ena sidan förstås som ett nödvändigt värv, men å andra sidan inte alls ses som ett ädelt eller intelligent värv, utan mer är som att sköta latrinerna eller jobba på åkern? Kanske är det till och med så att män aldrig kan härska i det här samhället JUST FÖR ATT det är de som utövar våldet? Men vilka myter skulle ett sådant samhälle behöva? Hur skulle det samhällets manliga krigare se på sitt våldsutövande? Hur ser kvinnorna på våldet, som är nödvändigt men också, förstås, skrämmande, hotfullt, kringgärdat av tabun och vidskepelse, eller kanske av något som är analogt till det berömda Madonna-Sköka komplexet? Återigen: man gör val, man säger något om världen och människan.

Anser du, spelskaparen, att matriarkat eller jämställda samhällen är helt omöjliga, vad man än tar sig till? Då kan det väl vara ytterst intressant att skriva fram denna omöjlighet, som en tragisk läxa, som satir, eller något annat. Exakt varför är det omöjligt att ett matriarkat skulle uppstå, och vad skulle kunna driva en grupp kvinnor till att försöka åstadkomma det omöjliga ändå, och vilket pris skulle de få betala för sin hybris? Finns det inte möjlighet till dynamiskt och spännande världsbygge också här? Man kan kasta in magi eller övernaturligheter, eller hålla det på grisbondenivå, med någon dunkel, otäck byteshandel, som sker öppet eller dolt. Och, som sagt, så tycker jag att det vore superintressant att titta på flyktingarna från ett matriarkat som drar runt i världen efter att deras samhälle har lagts i ruiner; kanske finns ett finns ett borttynande, djupt matriarkalt nomadfolk, som håller fast vid sin kultur för att hedra de som dog för drömmen? Eller kanske finns bara en sista generation av spillror — kanske enstaka kringströvande kvinnliga filosofer och strateger och prästinnor som har berövats sin position, och nu är utkastade i den patriarkala världen, där deras kunskap inte ses för vad den är och inte alls värderas. Vad tar sådana gestalter sig för? Samlar kanske en av kvinnorna ihop ett äventyrargäng för att sätta en eller annan plan i verket? Får en av matriarkerna en enkel bondgård eller by att blomstra, därför att hon var en sorts, jag vet inte, jag höll på att skriva en Elon Musk, men han får väl inget att blomstra. Men ni fattar. En DaVincifigur vars genialitet ingen ser därför att hon är kvinna. Och kanske drar det runt kvinnliga krigare som är mycket skickliga, och som använder exotiska vapen som inte är lika beroende av styrka som yxor och svärd? Eller så drar det runt manliga krigare ur matriarkatet: män som är en sorts vilsna ronins som känner skam och skuld inför sin förmåga att döda och som söker en ny ledare som kan rikta deras våldskapital mot ett värdigt mål, men som förstås bara kan tänka sig att tjäna en kvinna, en moder till sju döttrar. Eller nåt. Förräderi. Sorg. Manlig heder i en spegelvärld. Osv.

Det känns som att det finns tallösa häftiga varianter på matriarkat och jämställda samhällen som skulle kunna uppstå i en fantasyvärld, och personligen skulle jag gärna höra folks tankar i den riktningen, kanske i synnerhet ifrån de av er som verkar vara rätt pålästa om historia och antropologi på ett sätt som jag sannerligen (och uppenbarligen) inte är.
 
Last edited:
Det var nog ingen som riktigt noterade min frågeställning.

I en fantasivärld där mänskliga män inte sitter på det yttersta muskelmassan/våldskapitalet, och där mänskliga kvinnor inte heller fysiskt befinner sig i andra änden av skalan (det gör ju en myriad av olika småfolk), varför ska det då vara så oerhört svårt att tänka sig att vår världs patriarkat inte lika självklart uppstår?

För det kräver i sig en massa antaganden som inte uppstår ur intet:
  1. Mänsklig kultur är fantasivärldens majoritetskultur. Varför är den det? Och varför skulle den inte vara starkt influerad av kulturer som härstammar från folk med helt andra biologiska förutsättningar? I en värld där olika folk har levt sida vid sida i hundratals eller tusentals år vore väl snarare motsatsen ganska märklig.
  2. Manlig fysisk styrka får en alldeles särskild betydelse inom den mänskliga kulturen. Men i en värld där det alldeles uppenbart finns mängder av varelser som är starkare än mänskliga män, varför skulle just skillnaden i muskelmassa mellan mänskliga män och kvinnor få samma kulturella betydelse som den fått i vår värld?
  3. Muskelmassa och fysiskt våldskapital ges en väldigt stor betydelse jämfört med andra maktmedel. I en värld där magi, andra folkslag, helt andra biologiska förmågor och gudarna vet vad har existerat sedan historiens början är det knappast självklart att just mänsklig fysisk styrka får samma samhällsformande betydelse som den haft hos oss.
  4. Just den specifika styrkeskillnaden mellan mänskliga män och kvinnor blir samhällsavgörande. Varför är det så lätt att acceptera att fantasyvärlden har helt andra biologiska, magiska och historiska förutsättningar än vår värld, men ändå framhäva att det är just den specifika muskelmassan hos mänskliga män som avgör hur dess samhällen utformas, till deras fördel?
Det betyder förstås inte att en sådan värld måste vara jämställd. Inte heller att fysisk styrka plötsligt saknar betydelse. Min poäng är snarare att vårt patriarkat inte självklart kan behandlas som något slags biologiskt defaultläge som automatiskt uppstår när man förändrat en stor del av de biologiska och historiska förutsättningarna.

Drar man resonemanget ”större muskelmassa -> större våldskapital -> samhällelig dominans” till sin spets blir det dessutom lite märkligt. Då borde rimligen jättar, eller vad det nu finns som är ännu större och starkare, sitta högst upp i hierarkin och mänskliga män befinna sig en bra bit längre ner. Men så brukar vi ju inte resonera, eftersom vi intuitivt förstår att samhällelig makt är betydligt mer komplicerad än så.

Vad är det med starka mänskliga män egentligen?
 
Mycket märklig tråd.

Trådstarten handlar om acceptansen av samhällssystem i fantasy där kvinnor skulle kunna ha en mer dominerande roll.

När det kommer till fantasy så sväljer vi normalt sett väldigt mycket "felaktigheter" om man jämför med historien:
  • Ekonomi. Fungerar allt som oftast helt annorlunda.
  • Moral och etik brukar fungera relativt modernt.
  • Lag och rätt brukar också vara mer moderna.
  • Vi ser ofta något som liknar nationalstater vilket är ett relativt sent påfund.
  • Läskunnigheten och bildningen brukar vara väsentligt mycket högre.
  • Stadsvakter
  • Läkekonst/helning som är på en helt annan nivå
  • Fördelning mellan stånd/klasser som inte är historisk
  • Vi brukar ta bort "obekväma" saker som slaveri, våld i vardagen, svält, de ständiga sjukdomarna, parasiterna, etc.
  • Etc.
Det vi egentligen har är ett relativt modernt samhälle men historisk front.

Men, så inför man kvinnor i maktposition och då verkar hela allt rasa ihop. Helt plötsligt blir det "orealistiskt" och omöjligt att acceptera. Jag skulle nog snarare säga att det är trångsynthet som spökar.
Jag tycker din lista stämmer - vi moderniserar fantasyvärldar för att göra dem enklare att äventyra i.
Jag tycker att synen på kvinnor hör till din lista - inte är ett undantag från den.

Det är väl inte någon som påstår att kvinnor inte kan ha maktpositioner! (eller?)
Jag tycker inte ens att det behöver motiveras (precis som resten på listan ovan).
Men om det nu ska motiveras eller diskuteras (och det är väl det som är syftet med en tråd), så är det väl rimligt att belysa kvinnors väg eller hinder till makten från olika håll? Utan att bli kallad trångsyn för att man gör det?
 
Så här tänker jag:
  • Män i genomsnitt är bättre krigare:
    • I genomsnitt större
    • I genomsnitt aggressivare och har mer av vikten fördelat på muskler (mer testosteron)
    • Föder inte barn = ger inte lika stor skada på samhället om han dör
    • Gör också mindre skada för samhället att förbereda för strid och vara borta från hemmet som pappa än mamma
Därför är det mer sannolikt att en krigare är en man och därför är det mer sannolikt att en man än en kvinna är ledare över krigarna.

Men varför skulle ledaren för krigarna med tiden få makten över samhället? Jämfört med andra typer av ledare så blir krigarnas försvarsförmåga mer viktigt för överlevnaden i en tid där olika samhällen konflikter än någon annan ledare.

Ledaren för tvättlaget, jaktlaget, matlaget osv är viktiga för överlevnaden på sikt. Men det hjälps inte att skörden kom in i tid ifall grannbyn slog ihjäl bönderna och tog skörden. Alla samhällen som tvingar krigarna att stå tillbaka kommer så småningom att riskera utplåning (och då försvinner också en instans av praktiserandet att låta krigarna stå tillbaka), förutsatt att omvärlden innehåller sådana omedelbara risker som krigare kan avvärja.

Därför är det sannolikt att ledaren för krigarna också blir ledare för samhället.

En intressant not om testosteron är att höga nivåer ökar tävlings/vinnarinstinkten så därför ökar chansen att någon med mycket testosteron tävlar sig till toppen i en hierarki. Men samtidigt så ökar det också risken för att samhället kommer att söka konflikter med andra samhällen. Många ledare med högt testosteron ökar alltså konfliktnivå vilket ökar sannolikheten att andra samhällen behöver ledare med högt testosteron.

Sedan finns ju vane effekten ovanpå det. Om män tenderar att vara ledare så föreställer man sig troligare att nästa ledare också är en man, och då minskar sannolikheten att det blir en kvinna istället.
 
Här är en annan idé för ett samhälle med kvinnor i makt.

För länge sedan bestämde sig kvinnorna i detta samhälle att männen var jobbiga (och det hade männen säkert förtjänat).
Så kvinnorna fann ett sätt att fortplanta sig utan män (i vår värld är det bara XX + XX = XX så det är hur lätt som helst att föreställa sig i vilken värld som helst), och sagt och gjort dräpte de alla män. Och sedan dess är det bara kvinnor.

En variant är såklart att en liten grupp män hålls som slavar och för avel.

Om man vill resonera kring det så kan man såklart fundera på varför evolutionen på vår planet hittade på att det ska finnas män alls, när män inte behövs (en del djur fungerar annorlunda). Och så kan man fundera på vad män alls har att erbjuda kvinnor - om de inte behövs.
 
Om man vill resonera kring det så kan man såklart fundera på varför evolutionen på vår planet hittade på att det ska finnas män alls, när män inte behövs (en del djur fungerar annorlunda). Och så kan man fundera på vad män alls har att erbjuda kvinnor - om de inte behövs.
Fast evolutionen fungerar tvärtom. Uppdelningen mellan män och kvinnor fyller en funktion (under de 250000 år som homo sapiens levt) annars skulle evolutionen optimera bort det, sedan kanske vi inte känner till funktionen.

Under de 10000 som moderna samhällen med stora grupper, jordbruk och avancerad teknologi funnits så hinner inte evolutionen ha allt för stor effekt så det är ju möjligt att män är en rest som kommer att optimeras bort för att t ex skapa stabilare samhällen med färre våldsamma konflikter. Men om sådana konflikter är bra för samhället (även om de inte behöver vara det för individen) så lär det inte ske.
 
Några ytterligare aspekter jag funderar på att man kan tweaka runt för att bygga en case för varför jämställdhet funkar i ett givet samhälle:

Den reproduktiva sidan har redan till viss del tagits upp – framför allt tillgång till preventivmedel. Något som jag dock menar är minst lika viktigt i detta sammanhang är framför allt barnadödlighet, och i någon mån allmän dödlighet. Ju fler nyfödda som kan förväntas nå vuxen ålder, ju lägre är trycket på att skaffa en massa barn. Detta är ofta något som fantasyvärldar redan brukar undvika att uppehålla sig vid, kanske för att ämnet upplevs som allt för sorgligt för att man ska vilja syssla med det – jag kan till exempel inte dra mig till minnes att några av familjerna i A Song of Ice and Fire har erfarenhet av barnadödlighet på medeltida nivå, trots påstådd realism. I en lågteknologisk spelvärld kan man, utöver det självklara alternativet med magiska lösningar, till exempel inkludera sådant som en bättre förståelse för hur man upprätthåller hygien och undviker infektioner, kunskap om en effektiv rehydreringsmetod vid diarrésjukdomar, ingenjörskonst som innebär förbättrad tillgång till rent vatten, samt ympning som en form av primitiv vaccination mot vissa sjukdomar. Man behöver inte nödvändigtvis veta varför det fungerar, men man har hittat att det gör det. Många av de ovanstående faktorerna påverkar också mödradödligheten positivt. Ytterligare en faktor är bättre näringstillgång – om spelvärlden sällan utsätts för hungersnöd gör det mycket.

En annan faktor man kan fundera på är det här med utbildning. I samhällen utan formellt skolsystem är det ju fortfarande nödvändigt att barn lär sig saker för att förbereda dem för deras vuxenroll. I takt med större samhällelig komplexitet uppstår dock ett bekymmer – det är svårt att lära sig allt man behöver för ett fungerande hushåll. En av de mest grundläggande formerna av uppdelning i fråga om vem som från unga år lär sig vad är då tilldelat kön vid födseln. Då finns också en tendens att pojkar får lära sig färdigheter som är mer förenliga med att utnyttja fysisk (särskilt överkropps-)styrka* och längre frånvaro från hemmet, medan flickor får lära sig sådant som går att sköta i hemmet, eftersom antagandet är att havandeskap och skötsel av små barn kommer hålla dem bundna till hemmet åtminstone periodvis. Ett typiskt sådant exempel är att spinna och väva – det är antagligen en av de mest komplexa färdigheter som behöver utövas i ett bondehushåll, och något som också alltid behövs. Det är alltså viktigt att detta övas in så bra som möjligt sedan barnsben. Sedan är då frågan i vilken mån denna typ av uppdelning i olika sfärer innebär en statusskillnad, och i vilken mån det finns en acceptans för att ägna sig åt "felkönade" aktiviteter. Vissa färdigheter är också sådana som alla behöver lära sig. I ett nomadiskt ryttarsamhälle kan man till exempel ha denna typ av uppdelning för många sysslor, men alla behöver kunna rida.

En tilltagande nivå av specialisering i samhället innebär också att denna könade färdighetsträning inte duger, utan olika personer specialiserar sig på olika sysslor – vilka i sin tur går i arv till deras barn, som får lära sig av föräldern. Ständer, klasser eller kaster uppstår – även här ofta med en statusdimension, där vissa sysslor ger tillgång till makten. Krigare är vanligt, men inte allenarådande – det finns ju också exempel på prästerlig, byråkratisk och på andra vis intellektuell auktoritet. Något jag funderat på som en potentiell möjlighet för att göra världar mer jämställda är att ett samhälle som styrs av en byråkratisk eller prästerlig klass driver genom diverse påbud i syfte att bryta en tidigare, försvagad jordägande krigararistokratis möjligheter att utöva makt, till exempel genom att ersätta en tidigare manlig primogenitur med lika delning av arv oavsett kön kombinerat med en befordringsgång inom den intellektuella härskarklassen som bygger på mer könsneutrala egenskaper.

*Det här är dock inte så enkelspårigt att det är män som gör de styrkekrävande grejerna. Testa att tvätta på medeltida vis, och se hur du mår i armarna efteråt. Kvinnor utövade också styrkekrävande kroppsarbete.
Jag vet att du ofta tvivlar på din förmåga, men vilken briljant skribent du är! Det här var en väldigt bra beskrivning av olika anledningar till arbetsfördelning.
 
Fast evolutionen fungerar tvärtom. Uppdelningen mellan män och kvinnor fyller en funktion (under de 250000 år som homo sapiens levt) annars skulle evolutionen optimera bort det, sedan kanske vi inte känner till funktionen.

Under de 10000 som moderna samhällen med stora grupper, jordbruk och avancerad teknologi funnits så hinner inte evolutionen ha allt för stor effekt så det är ju möjligt att män är en rest som kommer att optimeras bort för att t ex skapa stabilare samhällen med färre våldsamma konflikter. Men om sådana konflikter är bra för samhället (även om de inte behöver vara det för individen) så lär det inte ske.
Män kommer uppenbarligen inte att optimeras bort av evolutionen.

Jag menade mer att män är varierade specialister genom vår historia. Evolutionen har resulterat i viss - men inte jättestor - variation och specialisering jämfört med kvinnor.

Men den variationen som bakgrund, så kan man fundera på hur det påverkar mäns val och prioriteringar i ett mer fritt samhälle med visst överflöd. Och så kan man fundera på hur det påvekar hur ett matriarkat eller ett samhälle med mindre skillnader mellan könen kommer att se ut.
Och det resonemanget kan man använda - helt oberoende av genitik - också för att konstruera välgrundade jämställda fantasysamhällen - vilket är vad jag uppfattat att tråden handlar om.
 
Det blir som ett sånt kul skämt:
Hur många dudes behövs för att logiskt rättfärdiga patriarkatet? 🥰
Logik är ett patriarkaliskt verktyg. Förlåt för min ambition att försöka resonera logiskt.

När du skriver patriarkatet så, så ser det ut som att du menar patriarkalt förtryck, och det tror jag inte någon har försökt rättfärdiga.
 
Något som kan visa att varken barnafödande eller styrka fungerar som förklaringar på patriarkat är djurvärlden, exempel:
  • Elefanter: Matriarkat. Leds normalt av äldsta honan som fattar beslut. Här verkar det vara kompetensen (i någon mening) som gör att de har ledarskapspositionen. Hannarna är mycket större och starkare än honorna som dessutom har en lång graviditet.
  • Hyenor: Lever i "klaner" med strikt rangordning. Klanen domineras av honorna och rangen är dessutom ärftlig. Kvinnliga släktlinjer skapar ärftlig makt. Hos hyenorna så är honorna något större, men forskning har visat att det inte är den största och starkaste honan som har makten utan det är sociala faktorer som avgör tillsammans med arvet.
  • Bonoboer: Intressant eftersom hannarna är tydligt större och starkare. Men, honorna är socialt mer kompetenta och bildar grupper som dominerar. Det handlar alltså om "politiska koalitioner" av honor som har makten.
  • Många fler som t.ex: Lemurer, surikatter, nakenråttor, späckhuggare, etc. (bin och myror är inte så intressanta att jämföra med)
Sen kan man såklart säga att detta inte är samhällen, men å andra sidan borde väl samhällen vara ännu längre ifrån "styrka = makt".

---

Möjligheter i rollspel:

Elefanter: Man kan tänka sig en "elefantliknande" gudinna (det finns ju exempel på det...) som ett matriarkalt samhälle dyrkar. Ålderdom och vishet ger makt åt kvinnor. Männen kan fortfarande vara dominerande inom militären, men de kanske leds av kvinnliga officerare.

Hyenor: Gnolls måste ju vara matriarkala! Det skulle i sin tur kunna inspirera andra liknande raser i deras närhet. Kanske dominerar gnolls ett visst område och de vägrar att acceptera manliga ledare bland de andra raserna i området utan förhandlar bara med kvinnor vilket gör att kvinnors status bland dessa raser ökar.

Bonoboer: Visar att samarbete kan leda till makt. Om kulturen/religionen/traditionen gör gällande att män ska visa individuell styrka medan kvinnor ska samarbeta så kommer kvinnorna att vinna makten. Med tiden kan detta utvecklas till ett samhälle där kvinnorna kontroller reproduktionen så att männen måste visa sig starka i någon form av tävlingar eller kamp. Män tävlar konstant med varandra och kan därför inte ta makten. Om en man försöker ta makt över kvinnorna med hjälp av sin styrka så kommer han snabbt avlivas av ett kvinnligt militärt förband som samarbetar.

Det går säkert att komma på många fler exempel.
 
Back
Top