Jag inser att jag inte är helt hundra på om den här tråden handlar om hur man kan gå till väga om man vill försöka skapa matriarkala eller jämlika samhällen i sin fantasyvärld, eller om tråden bara handlar om varför inga sådana någonsin har funnits på Jorden. Men i alla fall.
Ibland vill man ju spela rollspel som inte alls fokuserar på sexism och rasism, för att sådana ämnen är allvarliga och tunga, och för att de som utsätts för sådant i sina liv ofta har mer kunskap än de som inte utsätts, och kan vara osugna på att vara försökskaniner i andras ibland taffliga försök att utforska ämnena i spel. Då kan man väl bara handwave:a sånt? Jag spelar tex en variant av Väsen med mina tonårssöner och min fru och min dotter, och är inte så road av att spelleda olika former av sexism som de kvinnliga karaktärerna skulle kunna utsättas för i en ”realistisk” artonhundratalsvärld. När vi spelar finns det kvinnliga soldater och borgmästare och kvinnor kan resa genom vildmarken och gå och leta i mörka gränder utan ett ständigt hot om att överfallas och utsättas för övergrepp. Könsmaktordningen är en väldigt, väldigt liten del av spelet. Jag upplever inte det här som ett större ingrepp i ”realismen” än att Tolkien låter bli att göra en grej av att det saknas toalettpapper i Sagan om ringen, och aldrig nämner att Aragorn luktar surt av urin och exkrement. Ni är med på detta. Det är väl inte ens woke, det är bara självklart. Väl? Jag vet inte. Men jag tänker att i det här fallet blir det meningslöst och konstigt om en av spelarna börjar tjata om att det behövs en dos ”realistisk sexism” för att han ska kunna leva sig in i världen. För övrigt anser jag att ”realism” inte är mer ”verklig” eller ”trovärdig” än tex myter och poesi. ”Realism” är bara ett visst koordinatsystem som man låter den mänsklig erfarenheten projiceras över, så att en viss bild uppstår, där vissa saker framträder som större än andra. ”Surrealism” är bara ett annat koordinatsystem som samma sak - ”verkligheten” - projiceras över. Men det är en annan historia. Eller samma.
För mig är den här tråden som mest fruktbar när den inte handlar om sånt som jag har beskrivit ovan, utan om vad man gör när man VILL utforska just kön, maktordningar, sexualitet, och så vidare, i culture gaming, i skräckscenarion, i uttalat politiska spel, etc. Då duger det ju inte med att vifta med handen och säga att ”i den här världen styr kvinnorna över männen”, utan då vill man ju ta i beaktande just varför det inte tycks ha funnits sådana matriarkat i vår historia, och hur man kan komma runt de hinder som finns. Och då blir trådens alla utläggningar om svårigheten med matriarkala eller jämställda världar djupt meningsfulla.
Vill man tex utforska och gräva i det här med att ”all makt kommer ur gevärspipan”, och anser att det alltid, utan undantag är så? Ja, då måste man kanske låta kvinnorna i ett visst samhälle ha tillgång till de bästa ”gevärspiporna”, tex därför att drakar eller några andra fantastiska riddjur i en viss dal bara lyder kvinnor. Okej, det är lite halvfusk, lite halvt en handwave, men man kan ju lägga ”realismen” på att tänka kring vilken sorts samhälle de kvinnorna skulle bygga upp? Skulle samhället alls se annorlunda ut? Skulle det vara ”moderligare”? Vad betyder det ens, moderligare? Är inte själva vår förståelse av mödrar helt präglad av vår egen uppväxt i ett patriarkat? Kanske anser du, spelskaparen, att även kulturen, så att säga, kommer ur gevärspipan, så att den som tar makt med våld alltid bygger upp vad vi ser som ett ”patriarkat” — men i det här fallet med kvinnor överst om män underst? Oavsett vilket; de svar spelskaparen väljer att ge på de här frågorna säger något om hans eller hennes bild av världen och människan, och är intressanta bland annat därför att de går att hålla med eller stöta emot, och så vidare. Och möjligen är det även behjälpligt om spelskaparen är medveten om att han eller hon gör just val, och gör dessa val utifrån en situerad världsbild, en viss plats i tid och rum, så att säga, snarare än utifrån ”sunt förnuft” eller utifrån en rent objektiv kunskap om det som varit och det som är och det som är möjligt.
Och vill man istället utforska hur en sorts ursprunglig våldsmakt tycks artikuleras till diskursiv makt, till föreställningar om att den grupp som kan utöva mest våld också är intelligentare och mer lämpade att härska, då får man kanske, som jag föreslog i ett tidigare inlägg, gå in och försöka lirka loss något i den kedjan. Hur skulle ett samhälle kunna uppstå och reproduceras där förmågan att strida och döda å ena sidan förstås som ett nödvändigt värv, men å andra sidan inte alls ses som ett ädelt eller intelligent värv, utan mer är som att sköta latrinerna eller jobba på åkern? Kanske är det till och med så att män aldrig kan härska i det här samhället JUST FÖR ATT det är de som utövar våldet? Men vilka myter skulle ett sådant samhälle behöva? Hur skulle det samhällets manliga krigare se på sitt våldsutövande? Hur ser kvinnorna på våldet, som är nödvändigt men också, förstås, skrämmande, hotfullt, kringgärdat av tabun och vidskepelse, eller kanske av något som är analogt till det berömda Madonna-Sköka komplexet? Återigen: man gör val, man säger något om världen och människan.
Anser du, spelskaparen, att matriarkat eller jämställda samhällen är helt omöjliga, vad man än tar sig till? Då kan det väl vara ytterst intressant att skriva fram denna omöjlighet, som en tragisk läxa, som satir, eller något annat. Exakt varför är det omöjligt att ett matriarkat skulle uppstå, och vad skulle kunna driva en grupp kvinnor till att försöka åstadkomma det omöjliga ändå, och vilket pris skulle de få betala för sin hybris? Finns det inte möjlighet till dynamiskt och spännande världsbygge också här? Man kan kasta in magi eller övernaturligheter, eller hålla det på grisbondenivå, med någon dunkel, otäck byteshandel, som sker öppet eller dolt. Och, som sagt, så tycker jag att det vore superintressant att titta på flyktingarna från ett matriarkat som drar runt i världen efter att deras samhälle har lagts i ruiner; kanske finns ett finns ett borttynande, djupt matriarkalt nomadfolk, som håller fast vid sin kultur för att hedra de som dog för drömmen? Eller kanske finns bara en sista generation av spillror — kanske enstaka kringströvande kvinnliga filosofer och strateger och prästinnor som har berövats sin position, och nu är utkastade i den patriarkala världen, där deras kunskap inte ses för vad den är och inte alls värderas. Vad tar sådana gestalter sig för? Samlar kanske en av kvinnorna ihop ett äventyrargäng för att sätta en eller annan plan i verket? Får en av matriarkerna en enkel bondgård eller by att blomstra, därför att hon var en sorts, jag vet inte, jag höll på att skriva en Elon Musk, men han får väl inget att blomstra. Men ni fattar. En DaVincifigur vars genialitet ingen ser därför att hon är kvinna. Och kanske drar det runt kvinnliga krigare som är mycket skickliga, och som använder exotiska vapen som inte är lika beroende av styrka som yxor och svärd? Eller så drar det runt manliga krigare ur matriarkatet: män som är en sorts vilsna ronins som känner skam och skuld inför sin förmåga att döda och som söker en ny ledare som kan rikta deras våldskapital mot ett värdigt mål, men som förstås bara kan tänka sig att tjäna en kvinna, en moder till sju döttrar. Eller nåt. Förräderi. Sorg. Manlig heder i en spegelvärld. Osv.
Det känns som att det finns tallösa häftiga varianter på matriarkat och jämställda samhällen som skulle kunna uppstå i en fantasyvärld, och personligen skulle jag gärna höra folks tankar i den riktningen, kanske i synnerhet ifrån de av er som verkar vara rätt pålästa om historia och antropologi på ett sätt som jag sannerligen (och uppenbarligen) inte är.
