Rollspelsprofilen: ”Ingen backstory längre än 30 ord tillför något”

[verlandes.]

Jag kan gilla old school-grejen med att man rakt uppochned får ett yrke som man hade innan man blev äventyrare (och ännu mer hur det har byggts ut i Electric Bastionlands failed careers). Enormt spelbart och kan skvallra om vilket slags rollperson man är ("hur kommer det sig att denna florist blev en fighter, egentligen?").

 

[Quadrante]

Ser gärna bakgrunden som en del av skapelseprocessen. Får gärna vara inbakad på något smidigt sätt i mekaniken. Kan vara som ovan nämnda bakgrunder. Life-path-system, eller hellre som inbakt i de små enkla steg man gör när man väljer de komponenter (egenskap, färdighet eller vilka de nu är) man väljer.

 

[Mogger]

Helt klart detta. Men det är när spelaren förväntar sig att jag som spelledare ska lusläsa och anpassa kampanjen efter hens backstory som det blir klurigt - åtminstone för mig!

Fast, den överenskommelsen måste väl finnas innan?

Jag som SL kommer definitivt anpassa min prepp efter vad spelarna kokar ihop och vad vi pratar om före spel. För mig är det själva poängen med att ens ha rollpersoner.

 

[Troberg]

För one-shots skulle jag nog säga att några hundra ord är lagom, max 500. Då får man med lite karaktärisering och småbitar att droppa in. Men i kampanjspel tycker jag det är mer intressant att bli utvecklade karaktärer över tid snarare än att starta som det. Ganska många karaktärstyper gör sig bättre i blivande än i vardande.

En viktig sak här är kampanjens utforming. Är det "zero to hero", då behövs det inte så mycket. Är det karaktärer som börjar kompetenta och inte utvecklas så mycket siffermässigt, då behövs mer.

 

[aknaton]

För mig får skriva hur mycket eller lite bakgrund för sin rollperson. Men bara det som kommer i spel är ”på riktigt”. Och jag kommer inte läsa deras bakgrunder.

Det som jag som spelledare vill ha är en eller två meningar som jag kan ”spela på”. Spelarna får byta ut dessa efter varje session om de så önskar. Och det kan vara stort eller smått.

 

[Faehrengaust]

Märkligt att alla utgår ifrån att det hänt massor i dessa bakgrundshistorier.

Ja, det är faktiskt ett intressant fenomen. Vad hände med "När kon dog så svalt vi så jag gav mig ut på vägarna"?

 

[Samiloth]

Vi verkar skilja oss en del, vilket kan knytas tillbaka till vad vi anser en bakgrund är. Vissa orkar inte läsa text. Jag antar det bara är så, i det fallet, och kan inte riktigt knytas tillbaka till vad en bakgrund är.

I övrigt så finns åsikterna att:

Bakgrunden skapar referenserna som förklarar beteende hos karaktären, själva modellen för hens psyke.
Bakgrunden är irrelevant och som mest kuriosa, något vissa tycker man som SL kan använda.
Bakgrunden visar häftiga och storslagna saker som kan överskugga kampanjen och ställa till det.
Att en bakgrund kan skapa kärlek för karaktären hos spelaren, som ställer till det.
Att karaktärerna ska vara en slags tabula rasa. Deras utveckling ska bara ske i spel, inte före.

Jag antar att folk har sin uppfattning för att de själva skriver bakgrund på ett visst sätt, och/eller för hur deras spelare skrivit bakgrund till sina karaktärer. Med andra ord så har vi olika utgångspunkter när vi svarar på “samma” fråga.

Det här är en av de sakerna varför jag gillar rollspel. Betydande skillnader och mål, ändå skapar det ett stort nöje