Rollspelsprofilen: ”Ingen backstory längre än 30 ord tillför något”

Det är en gruppaktivitet trots allt. SL har bara sista ordet om gruppen tillåter det. Men det kan ju vara rätt praktiskt ibland då de har koll på äventyret.

Vissa spelledare borde dock lära sig en uns ödmjukhet.
 
Jag har deltagit i en tråd på EN World med runt 1000 inlägg där en handfull användare envist hävdade att SL inte alls har rätt till sista ordet vid spelbordet. :)

1000 inlägg i en diskussion där det borde räcka med typ "well, ni gör väl som ni vill men kring mitt spelbord har jag som SL sista ordet om jag ska spelleda, och jag kommer att ge SL sista ordet när jag är spelare"?

…jag önskar att jag vore förvånad. =)
 
Jag har deltagit i en tråd på EN World med runt 1000 inlägg där en handfull användare envist hävdade att SL inte alls har rätt till sista ordet vid spelbordet. :)

Jag verkar bara dras in i de mest bisarra trådarna på EN World, inser jag nu.

Det vill jag läsa 😂 Länk?
 
Alla verkar utgå från att det är spelaren som skriver bakgrunden? Så är det ju förstås ofta när det gäller kampanjer och liknande, men tar vi one-shots i betydelsen "konventsäventyr" så är det väl mer standard att det ingår i äventyret med rollbeskrivningar. Hur långa tycker ni att dom är när dom är som bäst, 40 ord där också, 1A4 eller en bok?
 
Jag har utgått från en kampanj. För konventsspel och oneshots så räcker ett par personlighetsdrag att spela på, och ett eller ett par mål.
 
Det vill jag läsa 😂 Länk?

Det tar en liten stund innan det tar fart. Ni som känner mig kan nog läsa er till min frustration. :D
 
När det gäller bakgrundshistorier så är jag själv en "folkslag, yrke, ålder, tre nyckelord"-typ, men jag kan tänka mig att det finns rollspelare som också gärna skriver långa bakgrundshistorier som de sen inte delar med sig av, och att det är en stor del av deras behållning.

Så länge ingen spelare vill tvinga mig att göra hen till "main character" i min kampanj baserat på dennes bakgrundshistoria så är det okej med mig.
 
Jag har deltagit i en tråd på EN World med runt 1000 inlägg där en handfull användare envist hävdade att SL inte alls har rätt till sista ordet vid spelbordet. :)

Jag verkar bara dras in i de mest bisarra trådarna på EN World, inser jag nu.
Jag har deltagit i flera sådana trådar på detta forum!
 
Så länge ingen spelare vill tvinga mig att göra hen till "main character" i min kampanj baserat på dennes bakgrundshistoria så är det okej med mig.
Tror det är denna farhåga som gör att jag helst slipper detaljerade bakgrundshistorier.
Jag tror min reservation mot backstories främst handlar att det så lätt triggar igång spelares main character syndrome - vilket jag tycker kan vara bökigt i en samberättande aktivitet!
 
Alla verkar utgå från att det är spelaren som skriver bakgrunden? Så är det ju förstås ofta när det gäller kampanjer och liknande, men tar vi one-shots i betydelsen "konventsäventyr" så är det väl mer standard att det ingår i äventyret med rollbeskrivningar. Hur långa tycker ni att dom är när dom är som bäst, 40 ord där också, 1A4 eller en bok?
Jag tycker att den vara längre, fast gärna under 1 A4, men jag tycker också att det är skillnad på syfte i det fallet. Det är en instruktion från scenariokonstruktören till spelaren och inte från spelaren till sig själv och SL. Men i de fallen när texten är längre är det nästan mer viktigt att det viktiga lyfts fram på något sätt. Fetstilt, punktlista som repeterar det centrala eller något liknande. Sedan borde författaren alltid sträva efter att ta bort onödig text.
 
Till one-shots/konventsscenarior tycker jag bakgrunden mest ska vara sådant som hjälper spelaren in i scenariot. Varför är rollpersonen där? Hur känner hen övriga rollpersoner? Personlighet och liknande tycker jag är roligast om spelaren får hitta på själv.
 
För min del beror det på spelet. Det är ju skillnad på Nordiska Väsen och Drakar och Demoner t.ex. Och även one shots/konvetsspel och kampanjer.
 
Back
Top