Rollspelsprofilen: ”Ingen backstory längre än 30 ord tillför något”

Det är en gruppaktivitet trots allt. SL har bara sista ordet om gruppen tillåter det. Men det kan ju vara rätt praktiskt ibland då de har koll på äventyret.

Vissa spelledare borde dock lära sig en uns ödmjukhet.
 
Magnus Seter said:
Jag har deltagit i en tråd på EN World med runt 1000 inlägg där en handfull användare envist hävdade att SL inte alls har rätt till sista ordet vid spelbordet. :)
Click to expand...

1000 inlägg i en diskussion där det borde räcka med typ "well, ni gör väl som ni vill men kring mitt spelbord har jag som SL sista ordet om jag ska spelleda, och jag kommer att ge SL sista ordet när jag är spelare"?

…jag önskar att jag vore förvånad. =)
 
Magnus Seter said:
Jag har deltagit i en tråd på EN World med runt 1000 inlägg där en handfull användare envist hävdade att SL inte alls har rätt till sista ordet vid spelbordet. :)

Jag verkar bara dras in i de mest bisarra trådarna på EN World, inser jag nu.
Click to expand...

Det vill jag läsa 😂 Länk?
 
Alla verkar utgå från att det är spelaren som skriver bakgrunden? Så är det ju förstås ofta när det gäller kampanjer och liknande, men tar vi one-shots i betydelsen "konventsäventyr" så är det väl mer standard att det ingår i äventyret med rollbeskrivningar. Hur långa tycker ni att dom är när dom är som bäst, 40 ord där också, 1A4 eller en bok?
 
Jag har utgått från en kampanj. För konventsspel och oneshots så räcker ett par personlighetsdrag att spela på, och ett eller ett par mål.
 
God45 said:
Det vill jag läsa 😂 Länk?
Click to expand...
www.enworld.org

D&D 5E (2014) - We Would Hate A BG3 Campaign

Over the years I have noticed a phrase "player entitlement" thrown around. My tastes last few years gave been themed games. Stuff that doesn't fit is excluded. According to the forums that's bad wrong fun. BG3 has been a big hit. But consider. Curated list of phb options. PHB races plus...
www.enworld.org www.enworld.org

Det tar en liten stund innan det tar fart. Ni som känner mig kan nog läsa er till min frustration. :D
 
När det gäller bakgrundshistorier så är jag själv en "folkslag, yrke, ålder, tre nyckelord"-typ, men jag kan tänka mig att det finns rollspelare som också gärna skriver långa bakgrundshistorier som de sen inte delar med sig av, och att det är en stor del av deras behållning.

Så länge ingen spelare vill tvinga mig att göra hen till "main character" i min kampanj baserat på dennes bakgrundshistoria så är det okej med mig.
 
Magnus Seter said:
Jag har deltagit i en tråd på EN World med runt 1000 inlägg där en handfull användare envist hävdade att SL inte alls har rätt till sista ordet vid spelbordet. :)

Jag verkar bara dras in i de mest bisarra trådarna på EN World, inser jag nu.
Click to expand...
Jag har deltagit i flera sådana trådar på detta forum!
 
Magnus Seter said:
Så länge ingen spelare vill tvinga mig att göra hen till "main character" i min kampanj baserat på dennes bakgrundshistoria så är det okej med mig.
Click to expand...
Tror det är denna farhåga som gör att jag helst slipper detaljerade bakgrundshistorier.
verlandes. said:
Jag tror min reservation mot backstories främst handlar att det så lätt triggar igång spelares main character syndrome - vilket jag tycker kan vara bökigt i en samberättande aktivitet!
Click to expand...
 
Björn den gode said:
Alla verkar utgå från att det är spelaren som skriver bakgrunden? Så är det ju förstås ofta när det gäller kampanjer och liknande, men tar vi one-shots i betydelsen "konventsäventyr" så är det väl mer standard att det ingår i äventyret med rollbeskrivningar. Hur långa tycker ni att dom är när dom är som bäst, 40 ord där också, 1A4 eller en bok?
Click to expand...
Jag tycker att den vara längre, fast gärna under 1 A4, men jag tycker också att det är skillnad på syfte i det fallet. Det är en instruktion från scenariokonstruktören till spelaren och inte från spelaren till sig själv och SL. Men i de fallen när texten är längre är det nästan mer viktigt att det viktiga lyfts fram på något sätt. Fetstilt, punktlista som repeterar det centrala eller något liknande. Sedan borde författaren alltid sträva efter att ta bort onödig text.
 
Till one-shots/konventsscenarior tycker jag bakgrunden mest ska vara sådant som hjälper spelaren in i scenariot. Varför är rollpersonen där? Hur känner hen övriga rollpersoner? Personlighet och liknande tycker jag är roligast om spelaren får hitta på själv.
 
För min del beror det på spelet. Det är ju skillnad på Nordiska Väsen och Drakar och Demoner t.ex. Och även one shots/konvetsspel och kampanjer.
 
Rangertheman said:
Personlighet och liknande tycker jag är roligast om spelaren får hitta på själv.
Click to expand...
Jag håller med, med undantag från om scenariokonstruktören verkligen har tänkt på hur personligheterna ska påverka scenariot och gruppen.

Jag körde i urtiden något diskbänksrealistiskt scenario där hela scenariobeskrivningen var fyra normala personers bakgrund med varsin hemlighet, relationerna och deras personligheter. Det var en sparsam A4 per person. Själva scenariot i sig var: ni sitter vid en köksbord och pratar. Det var skitkul!
 
Jag lutar mot det kortfattade men vissa spel, spelvärldar, äventyrs-/kampanjupplägg och spelgrupper kan såklart bjuda in till mer. Generellt skulle jag säga att mer utförliga världar samt ambitiösare kampanjspel lockar till längre bakgrunder. Vid konventsspel är det istället mer lämpligt med något kortfattat, bara så att spelaren får något att utgå ifrån.
 
Last edited:
Som spelare* kan jag också känna mig lite låst om jag fått (eller råkat skriva) en alltför detaljerad bakgrundshistoria. Det lämnar så att säga rätt ont om benutrymme.

*sen är jag ytterst sällan spelare, så det är egentligen ett icke-problem.
 
Ett sak som jag upplevt i ett par kampanjer är vad vi kan kalla för bakgrundsasymmetri. Jag har haft några spelare som skrivit långa bakgrunder fulla med krokar för mig som SL och saker för dem att föra in i spelat. Jag har haft några spelare som skrivit korta/pliktskyldiga bakgrunder utan mycket för mig som SL att gå på och som också saknat förmågan/intresset att själva föra in det lilla som finns i spelet. De här kampanjer har därför gjort att ett par karaktärer har tagit över så att säga. Nu har jag inte upplevt att några spelare tyckte detta i sig var problematiskt (vissa spelare vill ju hålla en låg profil), men jag kan ju se att det är något som kan leda till problem. Har andra haft samma upplevelse?
 
Last edited:
När jag för ovanlighetens skull slog fram en rollperson, i Shadowdark, och insåg att de slumpmässigt slagna grundegenskaperna passade bäst för en tjuv, skrev jag: "Jag stjäl inte för att jag gillar att stjäla, utan för att jag är bra på det. Det är ett jobb!".

Sedan slumpade jag fram "Wizard's Apprentice" som bakgrund och då fick jag tänka till lite. Jag har kommit att föredra rollspel där slumpen tvingar mig att tänka utanför boxen även vid rollpersonsskapandet och på det viset även kan hjälpa mig undvika trötta stereotyper.
 
Last edited:
Magnus Seter said:
Jag har deltagit i en tråd på EN World med runt 1000 inlägg där en handfull användare envist hävdade att SL inte alls har rätt till sista ordet vid spelbordet. :)

Jag verkar bara dras in i de mest bisarra trådarna på EN World, inser jag nu.
Click to expand...
Min enda källa till vad som pågår på En World är du. Så jag är övertygad om att hundra procent av de som skriver där är rena psykfallen.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top