Mannen som kidnappade Sagan om Ringen (Sveriges Radio)

[Rymdhamster]

Översättningen av namnen är det absolut sämsta med den nya översättningen. Jag vet att det är i linje med vad Tolkien själv ville, men uppenbarligen har ju även Tolkien fel då och då. Så även i detta fall.

Nu är det inte just Riftedal som stör så mycket, även om jag gillar Vattnadal (Som för mig är mycket mer fantasieggande och passar den övergrippande estetiken bättre).

Men Bilbo och Frodo Secker? Blä för det, även om jag förstår tankegången bakom. Och Lobelia Kofferdi-Secker ger mig nästan kväjningar, ävn om jag finner det en smula roande att översätta sack till koffert och bag till säck.

Hmm... jag undrar om jag inte har Ohlmarks version nedbackad i någon låda någonstans. Jag har ju sagt att jag adrig kommer läsa om Sagon om ringen när jag är klar med min pågående (om än vilande) genomläsning på engelska. Men kanske behöver jag göra ett undantag för Ohlmarks översättning.

 

[zo0ok]

Nej. Den översättningen som har detta som mål är i dess fundament misslyckad. Originalet finns redan, att försöka skapa ett till är meningslöst och omöjligt.

Jag kan hålla med om mycket i detta bra inlägg.
Vad som är "rätt" eller "bra" översättning i allmänhet, av skönlitteratur, är inte min sak att avgöra.

Men Ohlmarks skrev "kung Denethor"på sid 307 (enligt artikeln/länken/posten som postats tidigare).
Det är bara slarvigt, förvirrande och dåligt.
Det har inget med bra eller dåliga namn att göra, och det är inte bara att man blandat ihop hassel med rönn.

 

[Bifur]

Vad som alltid varit det mest intressanta kring Ohlmarks ändring om vem som dödade Häxkungen är att jag inte fattar om det var ett medvetet val eller slarv. Karln var ju slarvig som tusan, så det skulle på intet sätt förvåna mig om han blandat ihop ett ”she” med ett ”he”. Å andra sidan kan jag absolut tänka mig honom göra ändringen för att han tänker att profetian om att ”no man kan kill The Witch King” blir mer begriplig på svenska om man ändrar till Merry, då hobbitar inte är människor (att det sedan går att använda ”man” på samma sätt i svenskan är en såpass logisk tanke att jag förstår att den inte föresvävade honom). Slarv eller medveten ändring, båda är ju lika illa här, men det är så talande om honom som person att det inte går att avgöra vilket det rör sig om.

Är ganska säker på att det är slarv. Framför allt för att det ändå inte rimmar med efterföljande meningar. Hade han medvetet ändrat det till Merry borde han ändrat på det med.

 

[Rickard]

Det är som isländska Dracula som är sin helt egen bok med neandertalare och onda kommunister. Problemet är att det inte är en översättning av Dracula utan en egen bok som man ljög om att den är Dracula! Är det en cool bok? Ja! Men ljug inte om att det är en annan bok! Det utnyttjar rollen som översättare för att bedra folk.

Tack! Från förra veckan ville jag hitta personen som skrev en fan fiction av Sagan om ringen, men det var ju Dracula! Nu fick jag svaret.

Powers of Darkness (Iceland) - Wikipedia

en.wikipedia.org

 

[Svarte Faraonen]

Var klar! För nu är du vid punkten där du antingen måste säga att något är objektivt dåligt eller måste säga att översättarens nazism motiverade ändring inte är objektivt dålig. Det låter som en besvärlig situation för dig att vara i.

Jag tycker det är en objektivt dålig ändring. Det är en lätt position att stå för och motivera.

Spänn av, va. Jag avskyr Ohlmarks, men även jag ser det som troligare att det berodde på slarv än genomtänkt policy. Sluta måla fan på väggen avseende dina meningsmotståndare.

 

[Franz]

Är ganska säker på att det är slarv. Framför allt för att det ändå inte rimmar med efterföljande meningar. Hade han medvetet ändrat det till Merry borde han ändrat på det med.

Absolut. Fast samtidigt vore det typiskt honom att få en idé, ändra utefter den idén och sedan glömma det i efterföljande meningar. Jag vill minnas att han någon gång i böckerna ger Isengard tre olika namn på en och samma sida

 

[Rymdhamster]

Slarv eller medveten ändring, båda är ju lika illa här

Alltså, här håller jag verkligen inte med dig alls.

Hur många böcker innehåller inte ett och annat skrivfel här och där? Oavsett hur mycket omsorg och hur många korrläsare som varit inblandade. vissa mig en enda kärleksfullt skriven och producerad rollspelsbok (något så när omfångsrik) som inte innehåller ett enda litet skrivfel någonstans.

Jag påstår inte att Ohmarks översättning är ett kärleksverk här, jag menar att ett och annat oskyldigt skrivfel får man räkna med i tre så omfångsrika böcker.

Om det här är just ett skrivfel eller inte har jag så klart ingen aning om.

 

[JohanL]

Alltså, här håller jag verkligen inte med dig alls.

Hur många böcker innehåller inte ett och annat skrivfel här och där? Oavsett hur mycket omsorg och hur många korrläsare som varit inblandade. vissa mig en enda kärleksfullt skriven och producerad rollspelsbok (något så när omfångsrik) som inte innehåller ett enda litet skrivfel någonstans.

Jag påstår inte att Ohmarks översättning är ett kärleksverk här, jag menar att ett och annat oskyldigt skrivfel får man räkna med i tre så omfångsrika böcker.

Om det här är just ett skrivfel eller inte har jag så klart ingen aning om.

Det här är möss och blåvalar - Ohlmarks översättning har inte några få slarvfel, det är en orgie i inkompetens som aldrig upphör. Varje människa med skam i kroppen (så inte Ohlmarks) hade skämts som en hund över hur klantigt och kackigt det är. Skulle tro att du kan ta 100 slumpmässiga böcker och summera översättningsfelen utan att ens komma i närheten.

 

[Franz]

Alltså, här håller jag verkligen inte med dig alls.

Hur många böcker innehåller inte ett och annat skrivfel här och där? Oavsett hur mycket omsorg och hur många korrläsare som varit inblandade. vissa mig en enda kärleksfullt skriven och producerad rollspelsbok (något så när omfångsrik) som inte innehåller ett enda litet skrivfel någonstans.

Jag påstår inte att Ohmarks översättning är ett kärleksverk här, jag menar att ett och annat oskyldigt skrivfel får man räkna med i tre så omfångsrika böcker.

Om det här är just ett skrivfel eller inte har jag så klart ingen aning om.

Just i det här enskilda fallet så menar jag ”lika illa” för läsaren, att ett väldigt viktigt skeende förvanskas. Sen måste jag rent allmänt säga att jag tycker att Ohlmarks översättning innehåller ovanligt mycket slarv. Det gäller för övrigt även andra grejer jag läst av honom, exempelvis en översättning av Shakespeares Stormen. Men vad som räknas som ”för mycket” slarv är såklart upp till var och en

 

[Rymdhamster]

Just i det här enskilda fallet så menar jag ”lika illa” för läsaren, att ett väldigt viktigt skeende förvanskas.

Okay, fair enough.

 

[Franz]

En sak som jag tycker är otroligt fascinerande med Ohlmarks är hans syn på tolkningar. Tolkien var ju väldigt noga med att hans verk inte skulle ses som en allegori. Eller, mest noga var han med att det inte sk ses som en allegori över andra världskriget. Men det var precis vad Ohlmarks ville få den till. Detta med mer eller mindre långsökta associationer. Min absoluta favorit är denna:

"Saruman, det vill säga SA-man (kanske med ett inbakat Ruhm, 'ära')"



Hursomhelst, det faktum att Tolkien förnekade dessa likheter bemötte Ohlmarks med att Tolkien har fel:

”Tolkien själv skulle ha slagit ifrån sig med båda händer och talat om 'nonsens', men icke för ty är jag övertygad om att en kommande litteraturhistorisk forskning kommer att ge mig rätt.”

[…]

"Att han själv skulle ha nekat indignerat till en sådan förklaring betyder givetvis mindre än ingenting, det gjorde han till absolut alla förklaringar, hur solklara och 'indlysende' de än var."

Och jag vill vara tydlig här. Jag är 100% team ”Författarens död”. När verket är skrivet är det upp till var och en att tolka verket alldeles oavsett vad författaren anser att det handlar om. Men Ohlmarks gör något jag aldrig stött på någon göra i litteraturvetenskapliga kretsar: Han sållar sig till författarens död, men istället för att var och en ska få göra sin egna tolkning är det alltså Ohlmarks tolkning som gäller istället för författaren!

 

[Vitulv]

Det här är möss och blåvalar - Ohlmarks översättning har inte några få slarvfel, det är en orgie i inkompetens som aldrig upphör. Varje människa med skam i kroppen (så inte Ohlmarks) hade skämts som en hund över hur klantigt och kackigt det är. Skulle tro att du kan ta 100 slumpmässiga böcker och summera översättningsfelen utan att ens komma i närheten.

Alltså herregud vad är det för hysteriska brösttoner i den här tråden? Andas, för fan.

 

[Svarte Faraonen]

Tobias Hübinette publicerade idag följande:

Märta Myrsteners aktuella radiodokumentär om Tolkiens översättare religionsvetaren Åke Ohlmarks har av någon anledning utelämnat dennes högerextrema bakgrund och yrkesverksamhet i Nazi-Tyskland och därför påminner jag gärna om följande:

På 1930-talet var Ohlmarks medlem i högerradikala Sveriges nationella förbund och på våren 1933 hyllade han de tyska nazisterna i en artikel i Lunds studenttidning Lundagård i samband med A.H.:s maktövertagande och jämförde dem med de enligt denne negativt inriktade ”kulturradikalerna”, vilka han fördömde. Samma år fick Ohlmarks jobb som lektor i svenska vid Tübingens universitet där han kvarstannade fram tills 1934.

År 1941 skrev Ohlmarks en artikel i Per Engdahls fascistiska tidskrift Vägen Framåt och det är antagligen därför som Hans Alfredson framställer Ohlmarks som en anhängare till Engdahl i sin kontroversiella kontrafaktiska roman ”Attentatet i Pålsjö skog” från 1996. I en scen i romanen äger festligheter rum på Skansen i Stockholm och Engdahl håller då ett tal som uppges vara författat av just Ohlmarks.

På 1940-talet var Ohlmarks medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST) och 1941-45 bodde han i Greifswald där han verkade som lektor i svenska vid den gamla svenskstadens universitet och han kvarstannade i landet ända fram till dess att Tredje riket bröt samman på våren 1945.

Under sina yrkesår i det krigstida Nazi-Tyskland hade han nära kontakt med ett flertal nazistiska religionsvetare och teologer – de s k tyskkristna. Ohlmarks erhöll exempelvis lektorattjänsten vid Greifswalds universitet tack vare att den tyskkristne nazisten och teologen Wolf Meyer-Erlach gick i god för att denne var pro-nazist hos det tyska utbildningsdepartementet.

Som tack föreläste Ohlmarks vid minst 54 tillfällen för Meyer-Erlachs antisemitiska forskningsinstitut Instituts zur Erforschung und Beseitigung des jüdischen Einflusses auf das deutsche kirchliche Leben (ungefär Institutet för studiet och eliminering av judiskt inflytande i tyskt kyrkoliv). År 1944 grundade Ohlmarks också ett forskningsinstitut för religionsvetenskap vid Greifswalds universitet tillsammans med den nazistiske religionsvetaren Wilhelm Koepp.

Därtill föreläste Ohlmarks på en rad nazistiska konferenser under krigsåren och bl a i november 1941 tillsammans med de nazistiska teologerna Meyer-Erlach och Walter Grundmann och de svenska pro-nazityska teologerna Hugo Odeberg, Nils Hannerz och Douglas Edenholm, som också ledde det tyskvänliga Sveriges religiösa reformförbund tillsammans med Emanuel Linderholm.

Efter kriget kom Ohlmarks dock att (åtminstone mig veterligen) aldrig mer engagera sig i högerextrema sammanhang.

 

[Vitulv]

För övrigt korrläste jag min bok typ tjugo gånger innan den gick till tryck. Utgivaren likaså. Designern säkert ett gäng gånger. Och så fort jag fick den tryckta boken i min hand och slog upp den såg jag ett stavfel.

Då ville man ju bara skrika rakt ut, men man blev också rätt ödmjuk av upplevelsen.

 

[JohanL]

Alltså herregud vad är det för hysteriska brösttoner i den här tråden? Andas, för fan.

Poängen är att det är just så illa. Den som tror att problemen med Ohlmarks-översättningen är några få oskyldiga misstag som vem som helst kunnat göra har noll koll på situationen.

 

[Vitulv]

Poängen är att det är just så illa. Den som tror att problemen med Ohlmarks-översättningen är några få oskyldiga misstag som vem som helst kunnat göra har noll koll på situationen.

Gick du upp i falsett när du skrev det där?

 

[Magnus Seter]

MODERERING

Man vad är det som ni håller på med? Gliringar, påhopp, sura kommentarer.

Jag låser denna tills jag hunnit läsa och försöka fatta varför det ska bråkas om en sån här sak.

/M

 

[Magnus Seter]

MODERERING

Jag låser upp tråden.

@Vitulv och @God45 kommer inte att delta vidare.

@krank, du dansar på linjen ... som alltför ofta. Men just den här gången klarar du dig.

Ni som vill fortsätta diskutera Ohlmarks översättning UTAN att göra det med personliga påhopp kan göra det.

MVH

/Magnus

 

[Bifur]

Jag tyckte i övrigt dokumentären var ett givande porträtt av Ohlmarks. Inte heltäckande men med många infallsvinklar som jag inte hört förr. Han verkar ju onekligen varit en gränslös person och haft en oerhörd tro på sina egna kvaliteter, vilket nog är det som bidrar till översättningens brister (om man ska hobbypsykologisera). Annars tycker jag hans strider med akademin i Lund är något av det mest intressanta i hans liv. Det hade varit roligt om det dök upp någon källa på av tex en sådan som Lauritz Weibull egentligen tyckte om honom. (Men det finns kanske traderat på Historiska?)

 

[JohanL]

En sak som antagligen bidrog till hur risig översättningen är, är att Ohlmarks tillhörde en av de sista generationerna där det stora akademiska språket var tyskan, inte engelskan - hans avhandling var på tyska (Heimdalls Horn und Odins Auge: Studien zur nordischen und vergleichenden Religionsgeschichte) - en riktig skandalavhandling som enligt uppgifter självaste Lauritz Weibull ville underkänna helt (den stora historiografiska händelsen i början av nittonhundratalet var hur Weibullarna med hugg och slag släpade svensk historieskrivning in i krav på evidens och källkritik, och då är det inte konstigt att en dilettant som Ohlmarks stötte på patrull). Man märker gång på gång i Tolkien-översättningen hur Ohlmarks har rätt dåliga kunskaper i engelska, med all säkerhet sämre än de flesta av oss här. I Tolkiens arv blir detta extra tydligt - Ohlmarks får information om Silmarillion av Christopher Tolkien som dock säger att denna är "privileged", vilket Ohlmarks glatt tolkar som att han fått den som ett särskilt privilegium och genast publicerar kring (detta är spiken i kistan till att han inte får översätta The Silmarillion, som i stället får en strålande översättning av Roland Adlerberth). Den stora behållningen av Tolkiens arv är att Ohlmarks inte verkar begripa vilket jäkla arsel han framställer sig själv som.

Som jag har noterat förr är det tragiskt hur Ohlmarks tid på Lunds universitet (1929-1937) faller just utanför perioden för svenska Call of Cthulhu, annars hade han varit given där.