Mannen som kidnappade Sagan om Ringen (Sveriges Radio)

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
8,483
Det hade varit roligt om det dök upp någon källa på av tex en sådan som Lauritz Weibull egentligen tyckte om honom. (Men det finns kanske traderat på Historiska?)
Vill du läsa Ohlmarks eget karaktärsmord på Lauritz Weibull finns det i Doktor i Lund, första delen av hans självbiografi (andra delen, om åren i Tyskland, heter med typisk Ohlmarksk bombasm Efter mig syndafloden).

Men ja, Ohlmarks är verkligen allt som Weibullarna var emot.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
6,131
Som jag har noterat förr är det tragiskt hur Ohlmarks tid på Lunds universitet (1929-1937) faller just utanför perioden för svenska Call of Cthulhu, annars hade han varit given där.
Haha, jag satt faktiskt och skissade på ett Ohlmarks-inspirerat porträtt av min RP! Men det föll lite på att en annan spelare redan skissat på en RPn med liknande akademisk stil, så jag strök det.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
6,131
Vill du läsa Ohlmarks eget karaktärsmord på Lauritz Weibull finns det i Doktor i Lund, första delen av hans självbiografi (andra delen, om åren i Tyskland, heter med typisk Ohlmarksk bombasm Efter mig syndafloden).

Men ja, Ohlmarks är verkligen allt som Weibullarna var emot.
Jo, jag är bekant med det. Tror jag läst någon gång på 90-talet. Så jag vore mer intresserad av den andra sidans bild.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
1,273
För att Tolkiens egen instruktioner om hur man ska översätta hans verk innehåller instruktioner om hur man ska översätta namn.

Jag tror det här är baserat på att tolken skrev böckerna som om de var översättningar han gjort ifrån ett gammalt bortglömt språk.
Så han ville att översättare skulle "översätta" namnen på samma sätt som han 'gjort",
Håller jag med om det, nja inte riktigt, men jag kan. Respektera att Tolkien visste vad han ville med sina böcker.
Just det här var ju f ö en punkt där Ohlmarks och Tolkien var helt på samma våglängd - då den engelska texten i sin tur är en fiktiv översättning, ska den svenska översättningen inte låta engelsk. Man kan ha många synpunkter på hur väl det lyckades men Ohlmarks gick in med ambitionen att ge Sagan om Ringen en konsekvent svensk språkdräkt. Just det är något som jag kunde önska att det blivit mer stilbildande för senare svenska fantasyöversättningar från engelskan.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
8,483
Just det här var ju f ö en punkt där Ohlmarks och Tolkien var helt på samma våglängd - då den engelska texten i sin tur är en fiktiv översättning, ska den svenska översättningen inte låta engelsk. Man kan ha många synpunkter på hur väl det lyckades men Ohlmarks gick in med ambitionen att ge Sagan om Ringen en konsekvent svensk språkdräkt. Just det är något som jag kunde önska att det blivit mer stilbildande för senare svenska fantasyöversättningar från engelskan.
Erik Anderssons första instinkt var den i normalfallet vettiga, att man inte översätter namn (om det inte är en barnbok). Expertreferensgruppen fick övertyga honom om varför det trots allt var rätt val här.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
6,131
Man kan ha många synpunkter på hur väl det lyckades men Ohlmarks gick in med ambitionen att ge Sagan om Ringen en konsekvent svensk språkdräkt. Just det är något som jag kunde önska att det blivit mer stilbildande för senare svenska fantasyöversättningar från engelskan.
Det är ju generellt Ohlmarks stora styrka, och många gånger lyckas han verkligen. (Nu syftar jag på namn på platser och personer. Inte språket i allmänhet.) Hade han varit mer noggrann och kanske bättre på engelska (eller bara mer noggrann 🙂) hade han säkert kunnat lyckas 100%-igt.
 

Oscar Silferstjerna

Ett moln i byxor
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,989
Location
Nirvana
Vill du läsa Ohlmarks eget karaktärsmord på Lauritz Weibull finns det i Doktor i Lund, första delen av hans självbiografi (andra delen, om åren i Tyskland, heter med typisk Ohlmarksk bombasm Efter mig syndafloden).

Men ja, Ohlmarks är verkligen allt som Weibullarna var emot.
Du verkar vara väl inläst på Ohlmarks. Har du skrivit uppsats eller något annat om honom?

Weibullarna, som länge styrde och ställde i den lundensiska delen av historievetenskapen, känner jag bättre till (genom kurslitteratur). De verkar ha styrt sitt ämne dynastiskt.

Antar att Ohlmarks även kände (och kanske umgicks med?) litteraturhistorikern och nazistsympatisören Fredrik Böök, även han knuten till Lunds universitet.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
8,483
Du verkar vara väl inläst på Ohlmarks. Har du skrivit uppsats eller något annat om honom?
Inget seriöst, men jag har hållit föreläsning hos tyska Tolkien Gesellschaft om honom när jag var där som utländsk fanhedersgäst (Tom Shippey var den riktiga hedersgästen, och han är alltid fantastisk).

(Det blir direkt pinsamt i Efter mig syndafloden när Ohlmarks försöker framställa sig själv som hemlig agent för de västallierade - boken är ett försök till försvarsskrift och äroräddning.)
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,630
Jag tror ingen översättning kan vara neutral, och för att det ska bli bra *måste* en översättare ta kreativa och konstnärliga beslut, lite det som @Stämma skriver. Men samtidigt finns det såklart en bruks-aspekt, att texten också *måste* oundvikligen, per definition, förhålla sig till originalet. Den kommer jämföras, och du som översättare kommer dömas, och det kommer aldrig bli helt "rätt". Det är ingen position som iaf jag avundas. Jag vill ju att översättare ska våga ta kreativa beslut, och göra livliga, vackra, överraskande översättningar; och inte bli avskräckta av de misstag som Ohlmarks gjorde och det solkiga eftermäle han lämnar efter sig.

Jag har ett citat som jag sparat från The Two Towers, för det lät så bra, bara ljuden och rytmen i det. Och det här är bara ett av många liknande utdrag som jag hade kunnat göra. Hur fan översätter man det här och behåller (eller snarare förvaltar) ljuden, rytmen, allitterationerna??

”…high on a rocky seat upon the black knees of the Ephel Dúath, stood the walls and tower of Minas Morgul. All was dark about it, earth and sky, but it was lit with light. Not the imprisoned moonlight welling through the marble walls of Minas Ithil long ago, Tower of the Moon, fair and radiant in the hollow of the hills. Paler indeed than the moon ailing in some slow eclipse was the light of it now, wavering and blowing like a noisome exhalation of decay, a corpse-light, a light that illuminated nothing”.
 

Oscar Silferstjerna

Ett moln i byxor
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,989
Location
Nirvana
Inget seriöst, men jag har hållit föreläsning hos tyska Tolkien Gesellschaft om honom när jag var där som utländsk fanhedersgäst (Tom Shippey var den riktiga hedersgästen, och han är alltid fantastisk).

(Det blir direkt pinsamt i Efter mig syndafloden när Ohlmarks försöker framställa sig själv som hemlig agent för de västallierade - boken är ett försök till försvarsskrift och äroräddning.)
Ok! Efter mig syndafloden är för övrigt en synnerligen komisk titel på en memoarbok. Han tog inte bara sig själv på stort allvar, utan snarare, verkar det som, på gigantiskt allvar… Att ha honom som handledare eller kollega var nog rätt påfrestande.
 
Last edited:

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
8,483
Det är imponerande hur exakt Tolkien lyckas pricka in Ohlmarks karaktär utifrån bara korrespondens och översättning - "vain" och "conceited".
Ohlmarks is a very vain man (as I discovered in our correspondence), preferring his own fancy to facts, and very ready to pretend to knowledge which he does not possess.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,918
Location
Ludvika
Jag kan ju säga att efter att ha lästs Ohlmarks försök är jag än mer sugen på att läsa om hans versioner!

Jag börjar tro att jag gjort ett misstag i alla dessa år att ha försökt ge mig på orginalversionen i tron att den på något sätt skulle vara bättre så som ju ofta är fallet i andra sammanhang. Jag skulle nog hållit mig till Ohlmarks så hade kanske även jag kunnat titulera mig ett saganomringen-fan!
 
Joined
6 Oct 2015
Messages
63
Jag har ett citat som jag sparat från The Two Towers, för det lät så bra, bara ljuden och rytmen i det. Och det här är bara ett av många liknande utdrag som jag hade kunnat göra. Hur fan översätter man det här och behåller (eller snarare förvaltar) ljuden, rytmen, allitterationerna??
Intressant! Ett utmärkt exempel på Tolkiens vackra prosa. Och, som du säger, förtvivlat svårt att göra rättvisa i en översättning. Vi kan väl göra en jämförande studie!

Tolkien said:
A long-tilted valley, a deep gulf of shadow, ran back far into the mountains. Upon the further side, some way within the valley's arms high on a rocky seat upon the black knees of the Ephel Dúath, stood the walls and tower of Minas Morgul. All was dark about it, earth and sky, but it was lit with light. Not the imprisoned moonlight welling through the marble walls of Minas Ithil long ago, Tower of the Moon, fair and radiant in the hollow of the hills. Paler indeed than the moon ailing in some slow eclipse was the light of it now, wavering and blowing like a noisome exhalation of decay, a corpse-light, a light that illuminated nothing.
Ohlmarks said:
En långsluttande dal, en djup bukt av idel skugga, sträckte sig långt inåt bergen till. På dess bortre sida ett stycke innanför de åsryggar som ingärdade sänkan reste sig högt uppe på ett massivt klippfundament på Ephel Dúaths svarta knän Minas Morguls murar och höga torn. Allt var mörkt runtomkring detta näste, jord såväl som himmel, men självt var det upplyst av ett underligt skimmer. Det var inte det infångade månskenet som glindrat genom Minas Ithils vita marmormurar en gång för längesen, från Månens torn, fagert och ljusgnistrande nere i sänkan mellan bergen. Blekare än månens ljus även när den är sjuk i förmörkelse och sot var detta som nu lyste där, detta spöksken som fladdrade och flimrade likt en pestsmittad, stinkande förruttnelsens utdunstning, ett gravbloss, ett likskimmer, ett ljus som upplyste ingenting.
Andersson said:
En långsmal lutande dal, ett djupt skuggrikt svalg, drog sig långt in mellan bergen. På bortre sidan, en bit in från mynningen och högt upp på en klippavsats bland Ephel Dúaths svarta utlöpare, reste sig Minas Morguls murar och torn. Allt var mörkt omkring, både himmel och jord, men staden var upplyst. Inte med det dämda månljus som vällde genom Minas Ithils marmormurar för länge sedan: Månens torn som lyste vida mellan bergen. Långt blekare än månen då han tvinar i någon långdragen förmörkelse var det ljus som lyste nu, flackande och flämtande som vämjeliga pustar av förruttnelse, ett likskimmer, ett ljus som inte lyste upp någonting.
Kamelen said:
En lång sluttande dalgång, ett djupt svalg av skugga, skar långt in i bergen. På bortre dalsidan en bit innanför mynningen, högt uppe på en klippa på Ephel Dúaths svarta knän, reste sig Minas Morguls murar och torn. Allt omkring staden var mörkt, jord och himmel, men den var upplyst av ljus. Inte det infångade månljus som en gång för länge sedan sågs kvälla fram genom marmormurarna kring Minas Ithil, Månens torn, fagert och strålande i bergens hägn. Blekare än ens en måne som förtvinade i någon långsam förmörkelse var dess ljus nu, fladdrande och flämtande som en vämjelig utdunstning av förruttnelse, ett likljus, ett ljus som lyste upp ingenting.
 
Top