”Riftedal” är bra.
Jo men visst. Egentligen förstår jag det synsättet också. Men jag tycker det ligger närmare det resonemang @God45 skrev om att göra egna versioner och stå för det. Att göra en kraftigt omarbetad översättning utan närmare förklaring blir att ge sig själv makten att styra läsarens möjligheter att uppleva originalverket. (Om vi förutsätter att denne inte har kunskap för att ta till sig detta.) Inte minst i den juridiska verklighet vi de facto lever i där en översättning ofta är utan konkurrens. (Medan om konkurrerande översättningar vore en realitet skulle frågan vara annorlunda.)
Nu ja, men det var ju ett antal decennier när Ohlmark var den naturliga ingången för svenska nördar, inklusive jag själv. Genomsnittsåldern här på WRNU är ju ändå rätt medelålders.Jag tycker det inte är konstigt att man reagerar på att man blivit "förd bakom ljuset" som barn.
Jag gillar Sagan om Ringen. Ska man vara korrekt så torde ju Ringarnas Herre eller Ringarnas Härskare vara att föredra. Hatar inte de namnen heller, men Sagan om Ringen ligger mig varmare om hjärtat, säkert helt sv nostalgiska skäl. Härskarringen är helt okej tycker jag, har ingen särskilt stark åsikt åt något håll där.
För att Tolkiens egen instruktioner om hur man ska översätta hans verk innehåller instruktioner om hur man ska översätta namn.
Om ens största trauma som tonåring är att man läste en bok vars översättning inte höll sig nära originalet (och där en mer trogen översättning senare fanns att tillgå) då tycker jag att man istället borde se sig som lyckligt lottad.
Tycker också mycket om Riftedal.
Ja, medhåll.
Bättre, förutom hur inarbetat det är, att köra Andersson rakt av och kalla trilogin Ringarnas herre.
Jag har aldrig förstått varför inte ge det namnen "älvdal" på svenska?
Dock inte en korrekt översättning. En rift är såvitt jag förstår en avlång dalgång eller sänka som bildats genom att jordskorpan sjunkit ned mellan parallella spricksystem, vilket revan i Rivendell inte nödvändigtvis är. Och ”dell” betyder snarare ”däld” än ”dal”. Erik Anderssons första förslag som översättning till denna plats var faktiskt Kleva Däld vilket är en mer trogen översättning, men då fick folk i taket för att det inte lät bra och övertalade honom att ändra sig.
Du utgår från den engelska betydelsen, vilket verkar vara att börja i fel ände.
Instruktioner som kom efter att Ohlmark hade gjort sin översättning, och delvis som reaktion på den.
Det har du nog i och för sig rätt i. Jag står dock fast vid Däld.
Det är absolut ett alternativ, men mitt exempel handlade om dessa två, att om man måste välja mellan Honmonstret och Lockan föredrar i alla fall jag Honmonstret även om Lockan ligger mer nära. Min poäng är alltså inte att Honmonstret är det absolut bästa namnvalet, utan att det mest nära namnvalet inte alltid per automatik är att föredra.
Det här är fånigt. Trådens ämne är Ohlmarks och dokumentären, inte ”vilket var ert största ungdomstrauma”.
Passa dig! Minst 45% av WRNU är bibliotekarier!De menar inte det. De är bara konträrer.
Ja, jag gör den fulaste möjliga läsningen av alla typ alla som skrivit i den här tråden
Eller så är de översättare!
När jag ändå gräver den här graven. Andra yrkesgrupper jag hatar: Busschafförer, bibliotekarier och mattanter.
Nu var det inte min avsikt att raljera, och ingenstans har jag önskat att folk ska börja jämföra trauman. Inte heller har jag missunnat någon att prata om lite griniga känslor. Jag trodde ju själv att Ohlmarks översättning var korrekt när jag läste den som tonåring. Sen när en mer trogen översättning kom blev jag glad. Men det är väl det som är grejen; det kom faktiskt en ny översättning och det är den man numera kan få tag i. Så har det varit i 21 års tid. Så ja, jag har lite svårt att förstå folk som fortfarande tycker att det är jobbigt att en bok de läste i tonåren inte var så nära originalet de trodde. Men samtidigt vill jag såklart inte förringa någons känslor så känner man att man behöver ventilera och prata om detta så ska man naturligtvis få göra det, jag vill verkligen inte ta ifrån någon det. Så jag ber om ursäkt om jag förringade någons känslor, lovar att jag inte kommer att ta upp den aspekten av översättningarna igen.
Man kan alltid göra som den finska översättningen och äta kakan och ha den kvar: Sagan om ringarnas herre
Jag tycker det där är lite tråkig ton. Det är väl ingen som sagt att det är det största traumat man varit med om.
…men det är inte "lite tråkig ton" att beskriva något som det uppenbarligen finns folk som tycker om som "objektivt dåligt"?
