God45 recenserar scenarion på alexandria.dk!
- Thread starter God45
- Start date
Enorm eloge att du recenserat så mycket! Jag skulle supergärnahöra dina tankar om The Journey!
https://alexandria.dk/en/data?scenarie=3510
https://alexandria.dk/en/data?scenarie=3510
...och jag det här:
https://alexandria.dk/da/data?scenarie=6240
...och det här:
https://alexandria.dk/da/data?scenarie=6498
https://alexandria.dk/da/data?scenarie=6240
...och det här:
https://alexandria.dk/da/data?scenarie=6498
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Scenario: The Journey/Resan
Av: Fredrik Axelzon
Till: Friform
När: 2010
Jag har en djup kärlek för Cormac McCarthys mardrömmsvisioner. Ja, han har skrivit lite mjukare och gosigare grejer också. Men både The Road och Blood Meridian ligger mig väldigt nära. Den enda anledningen till att jag inte läst alla hans böcker är att varje gång jag läser någonting han skrivit så behöver jag en vecka till att återhämta mig mentalt och spirituellt. Han gnostiska nihilism är ofattbart träffande. Håller du inte med om vad Gud skapat åt dig? Kan du föreställa dig bättre platser och händelser? Kan du gör dem verkliga? Nej. Då kanske du inte ska försöka känna ditt eget hjärta för det är ett hjärta satt på en väg Gud inte valde.
The Journey är The Road + Lite annan McCarthys som ett rollspel. Fyller det de skorna? Delvis.
Symbolismen är här. Den karga, brutala, gnostiska symbolismen är här. Avsaknandet av att gå in i karaktärernas tankar är här. Karaktärerna är McCarthys liknande. The Stranger har ekon av The Judge i sig men är inte bara en pastisch. Scenerna är sådana av djup nihilism och brutalitet. Det är väldigt bra skrivet.
Problemet är strukturen. För mycket är förutbestämt. För mycket är styrt. Det här ligger nästan närmre att vara en pjäs än att vara ett rollspelsscenario. Och du behöver inte göra det. Med rätt karaktärer och med rätt värld kan du driva en grupp spelarkaraktärer med full frihet till att bete sig exakt som karaktärerna i en McCarthys bok. Det här lutar sig mot Svensk friform och Jeep form när det borde luta sig mot… D&D, eller DoD, eller Western eller vilket murderhobo tradspel som helst.
Men det här är en exceptionell översättning av McCarthy till ett annat medium. Det är som när No country for old men blev film och jag hade en svart klump av is i magen innan jag såg den och insåg att McCarthy fungerade på film. Han fungerar som rollspel också, i alla fall när sådant här arbetet går in i översättningsarbetet.
4 av 5 (5 av 5 om du älskar Jeep form)
Av: Fredrik Axelzon
Till: Friform
När: 2010
Jag har en djup kärlek för Cormac McCarthys mardrömmsvisioner. Ja, han har skrivit lite mjukare och gosigare grejer också. Men både The Road och Blood Meridian ligger mig väldigt nära. Den enda anledningen till att jag inte läst alla hans böcker är att varje gång jag läser någonting han skrivit så behöver jag en vecka till att återhämta mig mentalt och spirituellt. Han gnostiska nihilism är ofattbart träffande. Håller du inte med om vad Gud skapat åt dig? Kan du föreställa dig bättre platser och händelser? Kan du gör dem verkliga? Nej. Då kanske du inte ska försöka känna ditt eget hjärta för det är ett hjärta satt på en väg Gud inte valde.
The Journey är The Road + Lite annan McCarthys som ett rollspel. Fyller det de skorna? Delvis.
Symbolismen är här. Den karga, brutala, gnostiska symbolismen är här. Avsaknandet av att gå in i karaktärernas tankar är här. Karaktärerna är McCarthys liknande. The Stranger har ekon av The Judge i sig men är inte bara en pastisch. Scenerna är sådana av djup nihilism och brutalitet. Det är väldigt bra skrivet.
Problemet är strukturen. För mycket är förutbestämt. För mycket är styrt. Det här ligger nästan närmre att vara en pjäs än att vara ett rollspelsscenario. Och du behöver inte göra det. Med rätt karaktärer och med rätt värld kan du driva en grupp spelarkaraktärer med full frihet till att bete sig exakt som karaktärerna i en McCarthys bok. Det här lutar sig mot Svensk friform och Jeep form när det borde luta sig mot… D&D, eller DoD, eller Western eller vilket murderhobo tradspel som helst.
Men det här är en exceptionell översättning av McCarthy till ett annat medium. Det är som när No country for old men blev film och jag hade en svart klump av is i magen innan jag såg den och insåg att McCarthy fungerade på film. Han fungerar som rollspel också, i alla fall när sådant här arbetet går in i översättningsarbetet.
4 av 5 (5 av 5 om du älskar Jeep form)
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Scenario: De Ansiktslösa - och staden av glas
Av: Frans Björkstam och Björn Jacobsen
Till: Solar system
När: 2010
Det här scenariot är det värst organiserade och fulaste jag har stött på här hittills. Det finns inget sätt att recensera det här scenariot utan att vara öppen med det. Jag har recenserar scenarion här som bara varit word dokument men det har i alla fall varit tydligt. Här kommer informationen i en nonsens ordning, styckeindelningen är dålig och det är otydligt var saker och ting börjar och slutar.
Att det är svårt att läsa vore inte ett massivt problem om inte allting vore onödigt komplext. Men det här scenariot har lyckats blanda sin egna mytologi med demoner, ansiktslösa humanoider, Mu, kyrkordnar och 30-åriga kriget med demoner med onödigt komplex verklig historia. Det här är ett intrigspel där spelarkaraktärerna är på Mu där folk försöker kolonisera en stad av glas byggd av demoner och där är religösa, politiska och sociala konflikter och… Är det meningen att jag ska komma ihåg de här namnen som en spelare? Jag kommer inte ihåg den nu. Folk heter saker som Utukhegal, Ignacio, Ubara-Tutu och Arbetsfikas. Jag kom till ett stycke som började med raden “Ubara-Tutu är Arbetsfikas hantlangare” och gick “Jag vet inte vem någon är längre eller vad som händer! Vad hade 30-åriga kriget med detta att göra igen? Jag börjar om!”.
Det här är egentligen ett ganska lätt intrigspel men det är presenterat på det värsta möjliga sättet i alla aspekter. Det är så sjukt opedagogiskt att det inte är värt att spelleda. Jag hade kunnat designa något lika komplext på mindre tid än det tar att förstå det här och göra diagrammen/listorna/hjälpmedlen som jag skulle behöva för att spelleda det. Det är som om Jigsaw skrev ett rollspelsscenario, det känns som att någon gick “Do you want to play a game?” och sedan var där rostiga stålfällor och rakbladstråd.
Jag vet inte heller vad i helvetet scenariot säger politiskt. Något är det. Det är någon om kolonialismen kanske? De bokstavligt talat ansiktslösa humanoiderna som man kolonialiserar på Mu måste vara en kommentar? Eller? Och att man använder demonerna i krig är väl något? Jag förstår aldrig vad författarna vill säga och kanske är det bara sound and fury signifying nothing? Men det känns inte så.
Alla bitarna finns här för att spela ett rollspel och ingen av dem är dåliga. Men de sitter inte ihop. Läs bara om de älskar att bygga IKEA möbler utan instruktioner.
2 av 5
Av: Frans Björkstam och Björn Jacobsen
Till: Solar system
När: 2010
Det här scenariot är det värst organiserade och fulaste jag har stött på här hittills. Det finns inget sätt att recensera det här scenariot utan att vara öppen med det. Jag har recenserar scenarion här som bara varit word dokument men det har i alla fall varit tydligt. Här kommer informationen i en nonsens ordning, styckeindelningen är dålig och det är otydligt var saker och ting börjar och slutar.
Att det är svårt att läsa vore inte ett massivt problem om inte allting vore onödigt komplext. Men det här scenariot har lyckats blanda sin egna mytologi med demoner, ansiktslösa humanoider, Mu, kyrkordnar och 30-åriga kriget med demoner med onödigt komplex verklig historia. Det här är ett intrigspel där spelarkaraktärerna är på Mu där folk försöker kolonisera en stad av glas byggd av demoner och där är religösa, politiska och sociala konflikter och… Är det meningen att jag ska komma ihåg de här namnen som en spelare? Jag kommer inte ihåg den nu. Folk heter saker som Utukhegal, Ignacio, Ubara-Tutu och Arbetsfikas. Jag kom till ett stycke som började med raden “Ubara-Tutu är Arbetsfikas hantlangare” och gick “Jag vet inte vem någon är längre eller vad som händer! Vad hade 30-åriga kriget med detta att göra igen? Jag börjar om!”.
Det här är egentligen ett ganska lätt intrigspel men det är presenterat på det värsta möjliga sättet i alla aspekter. Det är så sjukt opedagogiskt att det inte är värt att spelleda. Jag hade kunnat designa något lika komplext på mindre tid än det tar att förstå det här och göra diagrammen/listorna/hjälpmedlen som jag skulle behöva för att spelleda det. Det är som om Jigsaw skrev ett rollspelsscenario, det känns som att någon gick “Do you want to play a game?” och sedan var där rostiga stålfällor och rakbladstråd.
Jag vet inte heller vad i helvetet scenariot säger politiskt. Något är det. Det är någon om kolonialismen kanske? De bokstavligt talat ansiktslösa humanoiderna som man kolonialiserar på Mu måste vara en kommentar? Eller? Och att man använder demonerna i krig är väl något? Jag förstår aldrig vad författarna vill säga och kanske är det bara sound and fury signifying nothing? Men det känns inte så.
Alla bitarna finns här för att spela ett rollspel och ingen av dem är dåliga. Men de sitter inte ihop. Läs bara om de älskar att bygga IKEA möbler utan instruktioner.
2 av 5
Det finns ärligt talat inte mycket som muntrar upp så en måndagmorgon som en recension som gör liknelser till jigsaw och rostiga stålfällor.God45;n335535 said:
Hade det inte varit sista stycket med (utan) IKEA instruktionerna så hade jag nog inte läst det här, men jag gillar ju exakt den utmaningen, så det här var nog uppenbarligen ändå något för mig
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Scenario: The book of Lilith
Av: Björn Stegerling
Till: Friform
När: 2001
Jag kanske håller på att bli dum i huvudet av att vara förkyld och det är därför jag inte förstår någonting. Men scenariot själv säger att det är knivigt att spelleda och det känns som en rejäl underdrift. Så det här är lite mer än ett halv-dussin pdf:er med två stycken för spelledaren och en för varje karaktär men färdiga scener att spela ut och händelser att presentera. Det finns meta-lager här och spelarna kommer inte veta vad som är verkligt eller inte, men man är mest på en båt. Scenariot säger typ till spelledaren:”Låt folk balla ut med instruktionerna de har på sina pdf:er, avancera tidslinjen när det måste göras och släpp lite förberedda händelser på spelarna. Oroa dig inte, det löser sig!”. Det är ju inte sant, det finns skit som måste klaffa. Men du kan inte lätt läsa dig till de sakerna utan som spelledare måste du läsa alla handoutsen och jämföra för att fatta vad som ska hända och när.
Premissen är också sällsynt förvirrande i att den menar att lura spelarna. Fuck, jag vet inte ens hur du pitchar det här till någon. Jag antar att det är dålig form att gå ”Det är ett meta twist scenario” men det är inte heller great att gå ”Man är typ på en kryssning”. Scenariot är onödigt höljt i dunkel, är inte så smart som det tror det är, lyckas ÄNDÅ vara för styrt och har ingen riktig krok. Jag har ibland sagt att vissa scenarion vore bättre som en pjäs. Men det här känns mer som en uppvärmningsövning på teatern i ”Go bananas” stil.
2 av 5
Av: Björn Stegerling
Till: Friform
När: 2001
Jag kanske håller på att bli dum i huvudet av att vara förkyld och det är därför jag inte förstår någonting. Men scenariot själv säger att det är knivigt att spelleda och det känns som en rejäl underdrift. Så det här är lite mer än ett halv-dussin pdf:er med två stycken för spelledaren och en för varje karaktär men färdiga scener att spela ut och händelser att presentera. Det finns meta-lager här och spelarna kommer inte veta vad som är verkligt eller inte, men man är mest på en båt. Scenariot säger typ till spelledaren:”Låt folk balla ut med instruktionerna de har på sina pdf:er, avancera tidslinjen när det måste göras och släpp lite förberedda händelser på spelarna. Oroa dig inte, det löser sig!”. Det är ju inte sant, det finns skit som måste klaffa. Men du kan inte lätt läsa dig till de sakerna utan som spelledare måste du läsa alla handoutsen och jämföra för att fatta vad som ska hända och när.
Premissen är också sällsynt förvirrande i att den menar att lura spelarna. Fuck, jag vet inte ens hur du pitchar det här till någon. Jag antar att det är dålig form att gå ”Det är ett meta twist scenario” men det är inte heller great att gå ”Man är typ på en kryssning”. Scenariot är onödigt höljt i dunkel, är inte så smart som det tror det är, lyckas ÄNDÅ vara för styrt och har ingen riktig krok. Jag har ibland sagt att vissa scenarion vore bättre som en pjäs. Men det här känns mer som en uppvärmningsövning på teatern i ”Go bananas” stil.
2 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Scenario: Waiting for Flight GO901
Av: Simon James Pettitt
Till: Black box lajv
När: 2014
Hela lajvet är att man väntar på flygplatsen på att någon man känner ska landa med ett inkommande flygplan. Sedan får man reda på att något är fel med planet och man rollspelar att man är orolig. Sedan störtar planet och man rollspelar att man är ledsen. Slut på scenariot! Känner du inte saker! KÄNNER DU INTE DEM?!
Bästa rekvisitan hittills i en ”Arrival skärm” som visar vilka plan som landar, vilka som är sena med mera. Där man ser planet man väntar på att ens nära och kära ska komma med bli senare, senare och sedan…
Det är mycket instruktioner här om rekvisita i övrigt, säkerhetstekniker (som för en gångs skull känns jävligt onödiga. Har din familj dött i en flygolycka eller är du rädd för att flyga? Spela inte det här scenariot!) och liknande. Scenariot är lika simplistiskt som det är kort.
Jag ska vara helt ärlig. Du kan få ut lika mycket av att spela det här scenariot som om någon skriker ”TÄNK OM DIN FAMILJ DOG?! PÅ ETT FLYGPLAN!”. Jag ser inte att det här har något existensberättigande alls.
Bilderna där folk låtsas att de är oroliga eller ledsna från tidigare uppsättningar sjönk in dolken ett par extra centimeter. Folk sitter rakt upp och ner på en stol och ”KÄNNER” saker. Jättehårt. Det är en bättre parodi av rollspelande än jag skulle kunna hitta på.
Att titeln är ett ”I väntan på Godot” skämt är också dumt. Men jag kan inte dra av fler poäng.
1 av 5
Av: Simon James Pettitt
Till: Black box lajv
När: 2014
Hela lajvet är att man väntar på flygplatsen på att någon man känner ska landa med ett inkommande flygplan. Sedan får man reda på att något är fel med planet och man rollspelar att man är orolig. Sedan störtar planet och man rollspelar att man är ledsen. Slut på scenariot! Känner du inte saker! KÄNNER DU INTE DEM?!
Bästa rekvisitan hittills i en ”Arrival skärm” som visar vilka plan som landar, vilka som är sena med mera. Där man ser planet man väntar på att ens nära och kära ska komma med bli senare, senare och sedan…
Det är mycket instruktioner här om rekvisita i övrigt, säkerhetstekniker (som för en gångs skull känns jävligt onödiga. Har din familj dött i en flygolycka eller är du rädd för att flyga? Spela inte det här scenariot!) och liknande. Scenariot är lika simplistiskt som det är kort.
Jag ska vara helt ärlig. Du kan få ut lika mycket av att spela det här scenariot som om någon skriker ”TÄNK OM DIN FAMILJ DOG?! PÅ ETT FLYGPLAN!”. Jag ser inte att det här har något existensberättigande alls.
Bilderna där folk låtsas att de är oroliga eller ledsna från tidigare uppsättningar sjönk in dolken ett par extra centimeter. Folk sitter rakt upp och ner på en stol och ”KÄNNER” saker. Jättehårt. Det är en bättre parodi av rollspelande än jag skulle kunna hitta på.
Att titeln är ett ”I väntan på Godot” skämt är också dumt. Men jag kan inte dra av fler poäng.
1 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Scenario: Imperiet 40k - Novelantologi
Av: Se nedan
Till: Systemlöst/Egna system
När: 2010
Det här är alltså en antologi med 9 små äventyr knutna av att de alla utspelar sig i Warhammer 40k universumet. Jag kommer göra en kort beskrivning av varje äventyr och sedan ge en bedömning av hela antologin. Alla scenariona följer tre regler som var uppsatta för antologin. De handlar primärt om mänskligheten (så inga scenarion där man spelar Orkerna och blir snabbare av röda kläder är jag rädd), de är dystopier och de har ikoniska 40k element med. I övrigt är de fantastiskt spretiga.
Antologin innehåller en kort introduktion till 40k universumet. Så det är nog faktiskt möjligt att ha det här som sin startpunkt med 40k. Talang för att måla små rymdnazister av plast är verkligen inte nödvändigt.
Jag tänker redan nu tala om att medan Warhammer 40k är menat att vara en parodi av krafter såsom fascismen (den största orkbossen i universum är döpt efter Margaret Thatcher FFA) så är det väldigt lätt för vissa att glida in på att skriva material som inte är så parodiskt alls. Inget av den skiten i den här antologin dock! Här suger rymdregimen så mycket som den ska göra.
Nu, till äventyren!
Forhøret" av René Toft:
Ett briljant litet indie scenario där spelarna tar rollen av fyra soldater som var och en har fallit till dyrkan av en av de fyra kaosgudarna. De har avgivit en rapport om händelsen där de föll (på den fantastiskt döpta planeten Croatoan IV) men den är full med lögner. Spelledaren är en inkvisitor som ställer ledande frågor och försöker få dem att avslöja sig själva, narrativ kontroll ligger nästan helt hos spelarna.
Använder universumet bra, har en perfekt stämning och gör att berätta en historia tillsammans nytt och fräscht.
5 av 5
"Fyrtårnsbrigaden - den tynde blå linje" av Kristian Bach Petersen
Det här scenariot är baserat på Lord Tenyssons dikt ”The charge of the light brigade”. Man spelar space marine scouts (nästan helt färdiga supersoldater ute på sina första uppdrag) från Ultramarine chaptert (Ultramarines är de mest nobla och by the book space marinesen i universumet. Någon kommer kommentera att de är fuckers här nedan. Antagligen Cybot) som lämnats kvar att dö i ett hopplöst krig utan att ens veta varför. Man spelar ut kampen mellan att nobelt offra sig själva eller fly, ett val färdiga Space Marines aldrig skulle ha eftersom de skulle offra sig själva.
Det här är riktigt jävla bra. Det använder styrkorna från 40k och friform perfekt blandat. Det här är ett av de bättre Space Marine scenarion jag läst.
5 av 5
”Kommissær" av Uffe Thorsen
Det här scenariot vidare arbetades senare till ett fullängds scenario. Jag förstår det efter att ha läst den här versionen. Det är spelledarlöst och man turas om/hjälps åt att spela en Kommissarie, alltså en politiskt officerare vars jobb det är att hålla moralen uppe och ordning i leden. Mest genom att skjuta folk som försöker desertera. Man spelar ut hur det allt mer pressade uppdraget sliter sönder kommissariens mänsklighet.
Inte lika skarpt som de tidigare scenariona. Men jävligt skarpt. Och jag tror att med mer sidor blev det här ännu bättre. Ser fram emot att titta på den längre versionen av scenariot
4 av 5
"Malleus" av Mads L. Brynnum och Kristoffer Rudkjær
Nobody suspects the Inquisition! Förutom i 40k rollspel där de är den vanligaste gruppen. De är som superhårda hemliga polisen i framtiden som slåss mot demoner, kättare och aliens. Varje inkvisitor har befogenheten att förinta planeter, starta korståg och avrätta nästan alla i universum. De brukar sätta ihop personliga arbetsgrupper för att axla den bördan. Ni är medlemmar av en sådan grupp och en av er har genom fegt förräderi fått er inkvisitor mördad. Inkvisitionen har mottot ”Oskuld bevisar ingenting alls” så det här är dåligt för er allihopa. Dags att försöka hitta vem av de andra som är den skyldige!
Det här är ett intrigspel där det inte från början är klart vem som är den skyldige utan detta kommer fram under spel. Känslan av panik och paranoia underbygger alla delar av scenariot i en perfekt dialog mellan system, genre och fiktion. Det är lite tunt, men med det givna utrymmet är det oförvånande.
4 av 5
"Space Hulk: Hendes mørke skønhed" av Morten Greis Petersen
Vad händer om man gör en Apocalypse World/indiespel inspirerad hyllning till Space Hulk miniatyr spelet? Awesome händer! Det här är faktiskt intensivt mekanisk och känns både genomarbetat och roligt. Man spelar Space Marines från Salamander chaptert (de är de enda humanisterna i rymden. Fast med eldkastare!) klädda i badass Terminator-Power armor på väg genom en Space Hulk (flera uråldriga rymdskepp ihoppressade till en skrotplanet). Det är riktigt, bra! Nästan lika bra som brädspelet och ganska annorlunda.
4 av 5.
"Under My Hive" av Elias Helfer
Det här är en rysk roulette simulator! Man spelar gängmedlemmar från Necromunda som istället för gängkrig bestämt sig för att göra upp genom just ryskroulett. Detta tas som en hub-mekanik för att utforska minnen om livet i slummen. Det hela är så jävla coolt och originellt att jag bara är glad av att läsa det! Fan vilket nytänk! Du bör omedelbart spela det här.
5 av 5
"Ne Cede Malis" av Martin Svendsen
Man spelar Stormtroopers i The Imperial Guard, alltså helt vanliga människor i armen, som verkligen sitter i skiten på en planet under invasion från mänsklighetens fiender. Det är det minst nyskapande scenariot i samlingen men wow vilken kärlek det är gjort med. Det handlar inte om kriget, utan människorna i det. Karaktärer har älsklings historier att berätta och broderskapet i skyttegraven är i fokus här 100%. Det är ett riktigt bra scenario med förvånande mycket hjärta trots att ingen del är särskilt nyskapande.
4 av 5.
"Remembering the Fall" av Peter Fallesen
Det här scenariot är det som kräver mest 40k lore kunskap för att den känslomässiga träffen ska komma. Men fuck me om det inte är ett bra slag. Fyra medlemmar av Dark Angels legionen ska snart möta varandra på slagfältet. Två av dem har fallit från Kejsarens ljus och två av dem är lojala. Man hoppar genom deras upplevelser av att växa upp, slåss, vara vänner och dö. Det är max friform och väldigt bra på sakerna bara friform kan göra. Det är inte så utvecklat bortom kärnan och lutar sig hårt på 40k loren. Men är man 40k nördar spelar inte det någon roll.
4 av 5.
"The Civilians" av Simon James Pettitt
Det här är ett hack av Mouse Guard där man spelar en familj helt normala civila människor som blir påverkade av ett av imperiets krig. Det är ett intressant perspektiv, långt från universumets vanliga fokus. Det är lite för rälsat och lite för otydligt här och där, men det är verkligen inga stora problem. Trots detta är det ett starkt scenario. Det kräver dock en spelledare som kan Mouse Guard för att fungera.
3 av 5
Hela paketet:
Är superbra! Det här är en bred bild av 40k universumet och alltihop får den tyngd som det förtjänar. Bra scenarion och bra 40k scenarion!
5 av 5
Av: Se nedan
Till: Systemlöst/Egna system
När: 2010
Det här är alltså en antologi med 9 små äventyr knutna av att de alla utspelar sig i Warhammer 40k universumet. Jag kommer göra en kort beskrivning av varje äventyr och sedan ge en bedömning av hela antologin. Alla scenariona följer tre regler som var uppsatta för antologin. De handlar primärt om mänskligheten (så inga scenarion där man spelar Orkerna och blir snabbare av röda kläder är jag rädd), de är dystopier och de har ikoniska 40k element med. I övrigt är de fantastiskt spretiga.
Antologin innehåller en kort introduktion till 40k universumet. Så det är nog faktiskt möjligt att ha det här som sin startpunkt med 40k. Talang för att måla små rymdnazister av plast är verkligen inte nödvändigt.
Jag tänker redan nu tala om att medan Warhammer 40k är menat att vara en parodi av krafter såsom fascismen (den största orkbossen i universum är döpt efter Margaret Thatcher FFA) så är det väldigt lätt för vissa att glida in på att skriva material som inte är så parodiskt alls. Inget av den skiten i den här antologin dock! Här suger rymdregimen så mycket som den ska göra.
Nu, till äventyren!
Forhøret" av René Toft:
Ett briljant litet indie scenario där spelarna tar rollen av fyra soldater som var och en har fallit till dyrkan av en av de fyra kaosgudarna. De har avgivit en rapport om händelsen där de föll (på den fantastiskt döpta planeten Croatoan IV) men den är full med lögner. Spelledaren är en inkvisitor som ställer ledande frågor och försöker få dem att avslöja sig själva, narrativ kontroll ligger nästan helt hos spelarna.
Använder universumet bra, har en perfekt stämning och gör att berätta en historia tillsammans nytt och fräscht.
5 av 5
"Fyrtårnsbrigaden - den tynde blå linje" av Kristian Bach Petersen
Det här scenariot är baserat på Lord Tenyssons dikt ”The charge of the light brigade”. Man spelar space marine scouts (nästan helt färdiga supersoldater ute på sina första uppdrag) från Ultramarine chaptert (Ultramarines är de mest nobla och by the book space marinesen i universumet. Någon kommer kommentera att de är fuckers här nedan. Antagligen Cybot) som lämnats kvar att dö i ett hopplöst krig utan att ens veta varför. Man spelar ut kampen mellan att nobelt offra sig själva eller fly, ett val färdiga Space Marines aldrig skulle ha eftersom de skulle offra sig själva.
Det här är riktigt jävla bra. Det använder styrkorna från 40k och friform perfekt blandat. Det här är ett av de bättre Space Marine scenarion jag läst.
5 av 5
”Kommissær" av Uffe Thorsen
Det här scenariot vidare arbetades senare till ett fullängds scenario. Jag förstår det efter att ha läst den här versionen. Det är spelledarlöst och man turas om/hjälps åt att spela en Kommissarie, alltså en politiskt officerare vars jobb det är att hålla moralen uppe och ordning i leden. Mest genom att skjuta folk som försöker desertera. Man spelar ut hur det allt mer pressade uppdraget sliter sönder kommissariens mänsklighet.
Inte lika skarpt som de tidigare scenariona. Men jävligt skarpt. Och jag tror att med mer sidor blev det här ännu bättre. Ser fram emot att titta på den längre versionen av scenariot
4 av 5
"Malleus" av Mads L. Brynnum och Kristoffer Rudkjær
Nobody suspects the Inquisition! Förutom i 40k rollspel där de är den vanligaste gruppen. De är som superhårda hemliga polisen i framtiden som slåss mot demoner, kättare och aliens. Varje inkvisitor har befogenheten att förinta planeter, starta korståg och avrätta nästan alla i universum. De brukar sätta ihop personliga arbetsgrupper för att axla den bördan. Ni är medlemmar av en sådan grupp och en av er har genom fegt förräderi fått er inkvisitor mördad. Inkvisitionen har mottot ”Oskuld bevisar ingenting alls” så det här är dåligt för er allihopa. Dags att försöka hitta vem av de andra som är den skyldige!
Det här är ett intrigspel där det inte från början är klart vem som är den skyldige utan detta kommer fram under spel. Känslan av panik och paranoia underbygger alla delar av scenariot i en perfekt dialog mellan system, genre och fiktion. Det är lite tunt, men med det givna utrymmet är det oförvånande.
4 av 5
"Space Hulk: Hendes mørke skønhed" av Morten Greis Petersen
Vad händer om man gör en Apocalypse World/indiespel inspirerad hyllning till Space Hulk miniatyr spelet? Awesome händer! Det här är faktiskt intensivt mekanisk och känns både genomarbetat och roligt. Man spelar Space Marines från Salamander chaptert (de är de enda humanisterna i rymden. Fast med eldkastare!) klädda i badass Terminator-Power armor på väg genom en Space Hulk (flera uråldriga rymdskepp ihoppressade till en skrotplanet). Det är riktigt, bra! Nästan lika bra som brädspelet och ganska annorlunda.
4 av 5.
"Under My Hive" av Elias Helfer
Det här är en rysk roulette simulator! Man spelar gängmedlemmar från Necromunda som istället för gängkrig bestämt sig för att göra upp genom just ryskroulett. Detta tas som en hub-mekanik för att utforska minnen om livet i slummen. Det hela är så jävla coolt och originellt att jag bara är glad av att läsa det! Fan vilket nytänk! Du bör omedelbart spela det här.
5 av 5
"Ne Cede Malis" av Martin Svendsen
Man spelar Stormtroopers i The Imperial Guard, alltså helt vanliga människor i armen, som verkligen sitter i skiten på en planet under invasion från mänsklighetens fiender. Det är det minst nyskapande scenariot i samlingen men wow vilken kärlek det är gjort med. Det handlar inte om kriget, utan människorna i det. Karaktärer har älsklings historier att berätta och broderskapet i skyttegraven är i fokus här 100%. Det är ett riktigt bra scenario med förvånande mycket hjärta trots att ingen del är särskilt nyskapande.
4 av 5.
"Remembering the Fall" av Peter Fallesen
Det här scenariot är det som kräver mest 40k lore kunskap för att den känslomässiga träffen ska komma. Men fuck me om det inte är ett bra slag. Fyra medlemmar av Dark Angels legionen ska snart möta varandra på slagfältet. Två av dem har fallit från Kejsarens ljus och två av dem är lojala. Man hoppar genom deras upplevelser av att växa upp, slåss, vara vänner och dö. Det är max friform och väldigt bra på sakerna bara friform kan göra. Det är inte så utvecklat bortom kärnan och lutar sig hårt på 40k loren. Men är man 40k nördar spelar inte det någon roll.
4 av 5.
"The Civilians" av Simon James Pettitt
Det här är ett hack av Mouse Guard där man spelar en familj helt normala civila människor som blir påverkade av ett av imperiets krig. Det är ett intressant perspektiv, långt från universumets vanliga fokus. Det är lite för rälsat och lite för otydligt här och där, men det är verkligen inga stora problem. Trots detta är det ett starkt scenario. Det kräver dock en spelledare som kan Mouse Guard för att fungera.
3 av 5
Hela paketet:
Är superbra! Det här är en bred bild av 40k universumet och alltihop får den tyngd som det förtjänar. Bra scenarion och bra 40k scenarion!
5 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Scenario: Förrädiskt fängelse
Av: Ulf Hartelius och Alexander Platon
Till: Alea Iacta Est
När: 2010
Alea Iacta Est förefaller vara ett hemmagjort fantasy rollspel. Från det här äventyret och vad lite detaljer jag kan hitta online ser det ut att vara ett fantasyspel av standardsnitt. Man pratar om att det finns fem olika raser och liknande saker istället för att beskriva något annat. Jag är intresserad av att titta på det utifrån att det är ett svenskt fantasy spel. Men från äventyret ser det tyvärr inte ut att göra något nytt.
Det här är en väldigt, väldigt enkel dungeon. Scenariot vill att det ska ha ha en skräck känsla och intro texten är ganska bra. Men i övrigt är det här standard fantasy grejer och uppmaningarna att förstärka känslan med ljussättning och så när man spelar känns lite överdrivna.
Rumbeskrivningarna är bra och tydliga. Kartan är super enkel men tydlig. Problemet här är att inget här är intressant. Det finns inget nytt eller spännande här. Det är helt enkelt bara en dungeon. Inget mindre men inget mer. Den är säkerligen helt okej att spela, men inte bättre än något du kan improvisera ihop själv.
2 av 5
Av: Ulf Hartelius och Alexander Platon
Till: Alea Iacta Est
När: 2010
Alea Iacta Est förefaller vara ett hemmagjort fantasy rollspel. Från det här äventyret och vad lite detaljer jag kan hitta online ser det ut att vara ett fantasyspel av standardsnitt. Man pratar om att det finns fem olika raser och liknande saker istället för att beskriva något annat. Jag är intresserad av att titta på det utifrån att det är ett svenskt fantasy spel. Men från äventyret ser det tyvärr inte ut att göra något nytt.
Det här är en väldigt, väldigt enkel dungeon. Scenariot vill att det ska ha ha en skräck känsla och intro texten är ganska bra. Men i övrigt är det här standard fantasy grejer och uppmaningarna att förstärka känslan med ljussättning och så när man spelar känns lite överdrivna.
Rumbeskrivningarna är bra och tydliga. Kartan är super enkel men tydlig. Problemet här är att inget här är intressant. Det finns inget nytt eller spännande här. Det är helt enkelt bara en dungeon. Inget mindre men inget mer. Den är säkerligen helt okej att spela, men inte bättre än något du kan improvisera ihop själv.
2 av 5
Det gjordes inte mindre förvirrande av att två ganska ointressanta dussinfantasyspel samtidigt uppstod med samma namn... att det ena av dem överlevde ända fram till 2010 är ju lite intressant dock. 2005 minns jag att vi på boningen tog upp spelet i våra förhandstips till det årets GothCon. Eller tips och tips, vi skrev om fel spel. Vi hade halv chans och misslyckades.God45;n336415 said:
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Scenario: Bajsmonstret
Av: Teddy Winroth
Till: Drakar och Demoner
När: 2003
Fan ta dig Teddy! Du får inte skriva ett bra äventyr och sedan döpa det till ”Bajsmonstret”! Fattar du vilken sits du sätter mig i? Jag vill kunna tala högtravande om konst och sådant på det här forumet. Folk kan inte veta att jag gillar något som heter Bajsmonstret!
Så den här PDF:en är en inskannad/fotograferad version av ett utskrivet worddokument som någon har strukit under saker i. Det finns till och med vad ser ut att vara en coca-cola/kaffe fläck på första sidan. Det är alltså inte någon design här alls.
Det här äventyret utspelar sig i Ereb och är fucking amazing i att det är skrivet väldigt avslappnat i lager. Så man presenterar Berendien och sedan noterar författaren att det är fantasy Frankrike. Man presenterar en sammanslutning onda stormän och deras roll i fantasy termer men gör det också klart att de ska vara högerpolitiker som ligger bakom en fascistisk kupp. Och vilken kupp det är!
Så spelarkaraktärerna är en grupp absoluta galningar till äventyrare (vi återvänder till dem senare) som efter att ha mördat en dödskult hittat ett enorm bajsmonster i kultens demontempels kloaksystem. Ett närbeläget rike vill köpa just ett sådant monster! Det är menat att vara med i en rituell teaterpjäs som spelas upp när de ska kröna sin konung. Den nya konungen ska spela upp ett av sina förfäders stordåd på scen. Så stormännen vill överraska honom med ett faktiskt monster att dräpa! Monstret kommer vara väldigt drogat så att det hela inte är farlig! Säger man till spelarkaraktärerna i alla fall. Egentligen tänker man inte alls droga bajsmonstret utan få kungen dödad offentligt av ett bajsmonster för att hindra honom från att liberalisera riket.
Så man ska smuggla en enorm bajsamöba (Amöbus Fagis Totalis) tvärs över landet genom byar, på ett skepp byggt exakt som regalskeppet Vasa och till teatern. På vägen stöter man på krigshjältar som råkar tända eld på sig själv med monstrets antändbara gaser, alkoholiserade ärkemagiker och nervösa teaterregissörer.
Scenariot är inte bäst organiserat, men det är betydligt mindre rakt än det verkar vara. När man väl kommit till hovet är karaktärerna väldigt fria att göra saker i vilken ordning de vill med en tickande klocka i form av pjäsen. Det ser mest lite linjärt ut för att scenerna är beskrivna en efter vartannat. Slutet är väldigt öppet och spelarkaraktärerna kan ingripa nästan var som helst under sista akten.
Beskrivningarna i äventyret är guld rakt igenom. Det drogade monstret beskrivs till exempel som ”en stor sladdrig sackosäck”. Detta kulminerar i spelkaraktärerna som är bäst. Varför inte en mystisk prins som ser ut som Steven Seagal med ”flottig hästsvans och kolsvart bakåtslickat hår” eller killen som växte upp i en dödskult och bara får ha en dolk som vapen för att han ibland får återfall där han går in i ett psykotiskt bärsärkaläge?
Det här är ett riktigt bra, riktigt vanvördigt scenario som jag verkligen vill spelleda. Hade det bara varit lite bättre organiserat eller lite mer genomarbetat hade det varit en femma. Men även i versionen där vissa relevanta detaljer bara är till skrivna med rött bläck för hand i marginalen är det här väldigt bra.
4 av 5
Av: Teddy Winroth
Till: Drakar och Demoner
När: 2003
Fan ta dig Teddy! Du får inte skriva ett bra äventyr och sedan döpa det till ”Bajsmonstret”! Fattar du vilken sits du sätter mig i? Jag vill kunna tala högtravande om konst och sådant på det här forumet. Folk kan inte veta att jag gillar något som heter Bajsmonstret!
Så den här PDF:en är en inskannad/fotograferad version av ett utskrivet worddokument som någon har strukit under saker i. Det finns till och med vad ser ut att vara en coca-cola/kaffe fläck på första sidan. Det är alltså inte någon design här alls.
Det här äventyret utspelar sig i Ereb och är fucking amazing i att det är skrivet väldigt avslappnat i lager. Så man presenterar Berendien och sedan noterar författaren att det är fantasy Frankrike. Man presenterar en sammanslutning onda stormän och deras roll i fantasy termer men gör det också klart att de ska vara högerpolitiker som ligger bakom en fascistisk kupp. Och vilken kupp det är!
Så spelarkaraktärerna är en grupp absoluta galningar till äventyrare (vi återvänder till dem senare) som efter att ha mördat en dödskult hittat ett enorm bajsmonster i kultens demontempels kloaksystem. Ett närbeläget rike vill köpa just ett sådant monster! Det är menat att vara med i en rituell teaterpjäs som spelas upp när de ska kröna sin konung. Den nya konungen ska spela upp ett av sina förfäders stordåd på scen. Så stormännen vill överraska honom med ett faktiskt monster att dräpa! Monstret kommer vara väldigt drogat så att det hela inte är farlig! Säger man till spelarkaraktärerna i alla fall. Egentligen tänker man inte alls droga bajsmonstret utan få kungen dödad offentligt av ett bajsmonster för att hindra honom från att liberalisera riket.
Så man ska smuggla en enorm bajsamöba (Amöbus Fagis Totalis) tvärs över landet genom byar, på ett skepp byggt exakt som regalskeppet Vasa och till teatern. På vägen stöter man på krigshjältar som råkar tända eld på sig själv med monstrets antändbara gaser, alkoholiserade ärkemagiker och nervösa teaterregissörer.
Scenariot är inte bäst organiserat, men det är betydligt mindre rakt än det verkar vara. När man väl kommit till hovet är karaktärerna väldigt fria att göra saker i vilken ordning de vill med en tickande klocka i form av pjäsen. Det ser mest lite linjärt ut för att scenerna är beskrivna en efter vartannat. Slutet är väldigt öppet och spelarkaraktärerna kan ingripa nästan var som helst under sista akten.
Beskrivningarna i äventyret är guld rakt igenom. Det drogade monstret beskrivs till exempel som ”en stor sladdrig sackosäck”. Detta kulminerar i spelkaraktärerna som är bäst. Varför inte en mystisk prins som ser ut som Steven Seagal med ”flottig hästsvans och kolsvart bakåtslickat hår” eller killen som växte upp i en dödskult och bara får ha en dolk som vapen för att han ibland får återfall där han går in i ett psykotiskt bärsärkaläge?
Det här är ett riktigt bra, riktigt vanvördigt scenario som jag verkligen vill spelleda. Hade det bara varit lite bättre organiserat eller lite mer genomarbetat hade det varit en femma. Men även i versionen där vissa relevanta detaljer bara är till skrivna med rött bläck för hand i marginalen är det här väldigt bra.
4 av 5
Cybot
Mest spelbar
Det finns liksom inte ens anledning varför det egentligen borde vara ett bajsmonster (det hade fungerat med i princip vilket monster som helst) förutom att författaren vill få ner det här på Beaves&Butthead nivå.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Det kan på riktigt vara precis vilket monster som helst. Det skulle kunna vara en drake, en minotaur, ett troll, en vampyr eller vad som helst. Jag tror på riktigt det här skulle kunna vara ännu lite bättre med ett inteligent monster.Cybot;n336449 said:
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 17,484
Scenario: Dödens tempel
Av: Ulf Hartelius och Alexander Platon
Till: Alea Iacta Est
När: 2008
Vi är tillbaka till det där fantasy spelet som jag inte kan hitta. Vi får reda på att två av raserna heter Ignis och Celesti. Utan någon mer beskrivning tänker jag gissa på dvärgar och alver. Scenariot använder plötsligt engelska namn för vissa saker. Till exempel kallas kultisterna som dyker upp i det onda templet ”Followers” och jag vet inte varför.
Det här är väldigt mycket sämre än det andra äventyret till samma spel. Jag kan bara ge det ett betyg som är ett steg lägre men jag vill att ni noterar att det här knappt kan kallas för ett scenario. Hela scenariot är en kort och tråkig dungeon och lite väldigt tråkiga vanliga byggnader som innehåller vad du tror de innehåller från namnet på platsen i fråga. Tortyrkammaren innehåller tortyrredskap!. Det finns verkligen ingenting här. Om jag ger dig en tom dungeon karta, slår dig med en käpp och skriker ”Improvisera” så är det inte bara en beskrivning av min normala lördagskväll men du kommer också producera något bättre än det här äventyret.
Det värsta är att det har en bra ide till en hook! Karaktärerna har dött och återupplivas av en god präst som skickar dem på ett uppdrag som betalning för att vara levande igen. Det hade fungerat om det inte var uselt genomfört. Prästen går ”Gör det, eller annars!”. Men eftersom han är för mesig för att döda lite ”Followers” själv vet jag inte vad han hotar gruppen med? Scenariot ger varken stats eller ett faktiskt hot! Och kör du de färdiga karaktärerna vet jag inte varför de här menlösa kräken är vem prästen kallar tillbaka från dödsriket.
Det finns ingenting alls av värde här.
1 av 5
Av: Ulf Hartelius och Alexander Platon
Till: Alea Iacta Est
När: 2008
Vi är tillbaka till det där fantasy spelet som jag inte kan hitta. Vi får reda på att två av raserna heter Ignis och Celesti. Utan någon mer beskrivning tänker jag gissa på dvärgar och alver. Scenariot använder plötsligt engelska namn för vissa saker. Till exempel kallas kultisterna som dyker upp i det onda templet ”Followers” och jag vet inte varför.
Det här är väldigt mycket sämre än det andra äventyret till samma spel. Jag kan bara ge det ett betyg som är ett steg lägre men jag vill att ni noterar att det här knappt kan kallas för ett scenario. Hela scenariot är en kort och tråkig dungeon och lite väldigt tråkiga vanliga byggnader som innehåller vad du tror de innehåller från namnet på platsen i fråga. Tortyrkammaren innehåller tortyrredskap!. Det finns verkligen ingenting här. Om jag ger dig en tom dungeon karta, slår dig med en käpp och skriker ”Improvisera” så är det inte bara en beskrivning av min normala lördagskväll men du kommer också producera något bättre än det här äventyret.
Det värsta är att det har en bra ide till en hook! Karaktärerna har dött och återupplivas av en god präst som skickar dem på ett uppdrag som betalning för att vara levande igen. Det hade fungerat om det inte var uselt genomfört. Prästen går ”Gör det, eller annars!”. Men eftersom han är för mesig för att döda lite ”Followers” själv vet jag inte vad han hotar gruppen med? Scenariot ger varken stats eller ett faktiskt hot! Och kör du de färdiga karaktärerna vet jag inte varför de här menlösa kräken är vem prästen kallar tillbaka från dödsriket.
Det finns ingenting alls av värde här.
1 av 5
Cybot
Mest spelbar
Nu vill jag ha en setting där återupplivning är att man helar kroppen och sedan i princip använder gudomligt superlim för att klistra fast själen vid kroppen igen. Den som återupplivat äventyrarna kan när som helst inom en tidsperiod (En vecka? Till nästa fullmåne?) lösa upp det här superlimmet om de misbehagar hen.