God45 recenserar scenarion på alexandria.dk!

Scenario: Aliens: Ild og vand
Av: Morten Greis Petersen Fakkelskov
Till: Basic coolness
När: 2002

Det här scenariots miljö är max Aliens. Det utspelar sig på en liten och halvt förfallen avfallsstation där bara de företaget vill bli av med jobbar. Stationen beskrivs som universums rövhål och lever upp till det. Den här stationen är till för att skjuta skräp in i den närmsta solen och återvinna det som återvinnas kan. Det är på den här sönderfallande stationen utrustad med en enorm skräpkanon som spelarkaraktärerna blir fast i en brutal katt och råttalek som för tankarna till de mest spännande delarna av filmerna. Någon som förstärks av det modifierade BRP systemet som används här och att man är skitdåliga civilister allihop. Bakgrunderna till spelarkaraktärerna är guld också, vill du inte spela juristen skickad hit av en sexistisk chef när ni hamnar i brutal strid med ett rymdmonster? De få ställen där reglerna är för tunga eller skulle kunna modifieras för en bättre upplevelse är tydligt noterat av antecknignarna från i år.

Scenariot är uppdaterat i år, 2019, med små rutor och sidebars med noteringar från scenarioförfattaren som kommit till när scenariot laddats upp online. Det finns mycket från serietidningarna och filmerna här men scenariot tar bara de bra delarna och kräver ingen förkunskap förutom det som spelarna blir informerade om i scenariot.

Det här scenariot har fångat de politiska tematikerna från Aliens och serietidningen men också den klaustrofobiska paniken från den första filmen. Det är råare än de andra Alien scenariona av samma författare, direktare, argare och mer fyllt med iver. Men jag tycker att det ger scenariot en skärpa bortom de andra. Det här är riktigt, riktigt bra.

5 av 5
 
Scenario: Snöflodens fall
Av: Arvid Axbrink Cederholm och Jonas Ferry
Till: Dogs in the vineyard
När: 2006

Så Dogs in the Vineyard är en mormon västern där man är inkvisitorer kallade Dogs. Man är 18 åriga oskulder utrustade med biblar och pistoler, sedan skickas man ut för att lösa problem som inte kan lösas med en bibel eller en pistol. För synder drar till sig demoner och demoner skapar massivt lidande. Så det är bättre att skjuta en syndare i huvudet innan allting går åt helvetet. Även om du aldrig ska vilja skjuta någon i huvudet. Det är ett coolt spel, är du intresserad innehåller det här scenariot alla reglerna du behöver för en test session.

Dogs kan anpassas längs två axlar. Hur övernaturligt det är (från fulla shoot outs med demoniska monster till att inget övernaturligt någonsin bekräftat är närvarande) och hur orättvist vad en synd är. Det här scenariot har väldigt lite övernaturligt men JÄTTEMYCKET orättvisa runt synderna. Folket i byn man skickas för att ta hand om är mestadels traumatiserade, ledsna och oroliga. De har förlorat framtidstron och antingen gett upp, blivit bittra eller planerar för att ta hand om sin egen familj i första hand. Nu ska spelarna rulla in och fixa det hela genom att med ord och pistoler piska dem tillbaka in i leden.

Spelarna kommer nästan garantera skjuta någon i ansiktet framför dennes familj för att personen var ledsen och rädd.

Det är guld. Och ett riktigt bra intro scenario.

4 av 5
 
Scenario: Skuggor över Cragmoon
Av: David Skansholm
Till: D&D 4ed
När: 2010

Jag är inte lika ”anti” 4ed D&D som den genomsnittliga D&D nörden… Men hela handlingen här är baserad på ”The Spell plague” och Forgotten Realms 4ed meta-plotten som var så dålig att de backade hela grejen. Det är tyvärr inte scenariots största problem. Det här är ett helt vanligt D&D äventyr från 2010 av modellen som fick OSR rörelsen att bli en grej när folk tröttnade på dem. Det är rälsat, det har okej pussel men bara få sätt att lösa dem, ställen där man bara kan fastna, combat as sport och en fantas plot av standardmall. Ingenting här är dåligt. Det är bara väldigt gjort. Det kunde ändå vara användbart men layouten här gör det svårt att använda vid bordet.

Det är ett standard scenario från en annan tid.

2 av 5
 
Scenario: London Crawling
Av: Stefan Skriver Lægteskov och Kristian Bach Petersen
Till: Mutants & Masterminds
När: 2010

Det här scenariot är ett superhjälte äventyr som utspelar sig i London på 80-talet. Karaktärerna är aggressivt 90-tal iron age och street level. Någon heter ”Killshot” och ingen spelarkaraktär har en vettig superkraft. Man nämner Watchmen friskt och vill vara ett mörkt och politiskt scenario i Alan Moore stil (notera att V for Vendetta inte är en inspiration vi kommer tillbaka till det senare).

Så scenariot är uppbyggt på ett ganska unikt sätt. Det spelas med två spelledare och två skilda spelgrupper som inte vet om att den andra finns. De två spelar varsitt äventyr som länkar ihop på slutet. Det finns inte jättemånga tekniker för att hantera det men bra spelledare som kan sms:a varandra borde klara av det.

Sedan behöver jag prata om balansen i det här scenariot är jag rädd. Mutants & Masterminds är svårt att balansera överhuvudtaget men när man går väldigt högt eller väldigt lågt blir det värre. En normal superhjälte är power level 10, där kan du bygga de flesta marvel hjältarna något vettigt. Vill du bygga Stålmannen som han är i serierna är han power level 15. På power level 6 kan du bygga en kompetent polis eller en nybörjar spion. Power level 7 är väldigt svaga superhjältar, kanske de svåraste karaktärerna att balansera… och det är inte bra gjort. Ett par av de färdiga karaktärerna här är dödsmaskiner för allting som dyker upp i scenariot och ett par är värdelösa. Men det är svårt att se utan erfarenhet av spelet. Men jag hade byggt om karaktärerna om jag skulle spelleda det här scenariot.

Nu. Här kommer scenariots stora problem. Det är väldigt dumt. Hade det istället för Watchmen försökt vara Dark Knight Returns och handlat om serietidningsgrejer hade det inte spelat någon roll men nu försöker äventyret prata om brittisk politik under 80-talet och det enda som förmedlas är att författarna inte vet vad de pratar om. Margaret Thatcher framställs som en superskurk som använder det officiella super teamet (en av spelgrupperna) som sina privata busar. I svar på det har Labour partiet (!) satt ihop en olaglig supergrupp för att kontra henne. Man försöker förmedla detta som ett gritty politiskt scenario en grad från verkligheten och det fungerar inte. Look, hade de haft Robot-Margaret Thatcher stampades omkring i en mech skjutandes parasiter medan Labour partiet självmordsbombade höginkomsttagare hade jag skakat på huvudet och gått ”Det är dumt men de vet att det är dumt.” Men här har Labourpartiet skapat ett olagligt superteam med en snubbe som kallar sig ”The Croydon Bowler” som använder sina cricket skills för att spöa folk och scenariot säger till mig att saker ska vara gritty och politiska.

The Croydon Bowler är förresten döden inkarnerad i mänsklig form på Power Level 7. Fuck killarna och tjejerna med skjutvapen. Det här är grabben du inte vill träffa i en mörk gränd. Och det vore fine! Om det fanns ens ett uns humor i presentationen. Men hälften av hjältarna har citat som ”Freeze, fascist!” eller ” What… Are you doing, punk”.

Scenariot är rälsat och lite tråkigt i övrigt. Men den fullständiga politiska blindheten dömer det. Om jag skriver ett superhjälte spel där någon är powered av Socialdemokratin och knockar ut nazister med ”Välfärdens näve!” så är tonen humoristisk. Om jag har Kapten Välfärd kan jag inte göra saker grimdark och ”Nästan verkliga!”. Även om jag lyckas med tricket att göra båda kan jag inte ha Göran Persson som ståendes bakom att kapten Välfärd spöar Muf medlemmar. Det känns som om författarna har snubblat i fällan att de vill vara coolt politiska men inte vet vad de sysslar med.

Men det här är spelbart, det är inte politiskt ”dåligt” på något allvarligt sätt och jag vill skjuta folk med en pilbåge medan jag väser ”Feel the arrow of justice, bitch!” i ett grimdark superhjälte 80-tal.

Att en karaktär beskrivs som ”Han är riktig arbetarklass men också något av en psykopat” är kanske den mest dum 90-taliga meningen jag någonsin läst.

2 av 5

Det finns 2 uppföljare till scenariot. Så vi kommer snart tillbaka till London.
 
Scenario: London Crawling 2
Av: Kristian Bach Petersen
Till: Mutants & Masterminds
När: 2011

The Croydon Bowler har blivit ihjälskjuten mellan förra scenariot och det här får vi reda på i introt. Så jag är direkt glad. Illustrationerna är den här gången bilder av Banksy graffiti och det går perfekt med ett av de nya teman som dyker upp här som är ”Att minnas ett svunnet 80-tal”. Scenariot försöker inte vara lika politiskt eller verkligt, det här är fullt mytiskt 80-tal och en av de nya spelarkaraktärerna är den telepatiska hjälten ”Hawkwind”. Men det är inte det tydligaste tecknet på att saker är mer avslappnade den här gången, för det är skurken.

Den här gången är skurken Johnny Rotten. Nej, inte en stand in utan punk musikern Johnny Rotten i egen hög person. I en robotdräkt. Robotdräkten är formad som en punkare. Han har gått full Jokern och är nu en superskurk. Det finns en till brittisk kändis som en skurk här men vi behöver inte gå in på det för vi har nu kommit till brytlinjen i äventyret. Tycker du att Johnny Rotten är en kul superskurk eller tycker du det är ospelbart dumt? Jag tror inte det finns ett mellanting.

Jag tycker det här är ett mycket bättre äventyr. Det är rälsat men på ett sätt så att det känns naturligt eller att spelarna får ta ut svängarna med sitt superhjältande större delen av tiden. Det använder ett bildspråk och ordval som antyder att det här är ett politiskt scenario men det är det inte. Och att det inte är det utan istället omfamnar att superhjältar är tramsiga gör det hela rejält bättre än del 1.

3 av 5
 
Scenario: London Crawling III: Berlin Creeping
Av: Kristian Bach Petersen
Till: BRP
När: 2012

Den här gången hoppar vi lite i genre och det här är ett superspion scenario i Berlin 1987. Regelsystemet är helt utbytt och nu används BRP. Det är egentligen ett mycket sämre system för superhjältar men författaren erkänner att han aldrig lyckades behärska M&M så det är antagligen en bra ide. Hjältarna är mäktigare och mer ”super” den här gången än de varit vid något tidigare tillfälle, samtidigt är scenariot mer nedtonat.

Det här scenariot har en gimmick, halvvägs genom scenariot auto-kidnappas två av karaktärerna och de spelarna får istället spela ryska superhjältar. Det är en väldigt, väldigt dålig gimmick. Det är kanske den värsta gimmicken. Men i övrigt är scenariot ganska kul om än rälsat. Bilderna till texten den här gången är historiska bilder från Berlin på 80-talet.

Det är en märklig avsluttning på trilogin, ja, det handlar om ”slutet” på 80-talet men det här är väldigt mycket ett scenario om Berlin och inte London. Superspion känslan finns där men är mycket mer spion än super.

Det är ett okej scenario. Men det hindras av gimmicken, att ha fel regelsystem och en känsla av att det inte vet vad det vill vara för scenario.

2 av 5
 
Scenario: Prinsessa försvunnen - Återkomsten
Av: Jenny Silk
Till: D&D 3rd edition
När: 2006

Det här är den fristående uppföljaren till scenariot Prinsessa Försvunnen från 2001 (som inte finns upplagt). Prinsessa Försvunnen (originalet) har inspirerat ett annat äventyr som jag recenserat i en annan tråd, Abarax Hand av Gunnar Söderberg, som jag inte var superförtjust i. Så här börjar jag ändå knyta ihop lite rollspelshistoria genom recensionerna.

Så det här är alltså ett humor scenario som är menat att vara en D&D parodi. Det är aldrig någonsin en bra ide. Det finns inga bra D&D humor scenarion. Detta är för att D&D redan består av två delar: in-character rollspelandet och världen som är seriöst och den grekiska kören av spelare som drar skämt. Detta är bäst när saker är riktigt allvarliga eller viktiga i världen och folk skämtar om det runt bordet. Så när någon drar ett skämt om att den religiösa ordern egentligen är till för manschauvinister så är det kul. När texten skriver ut skämtet är det mest eh…. Dessutom är skämten inte roliga. En grupp Kender som dyker upp i IKEA jackor och är kopplade till att det onda templet är köpt på IKEA är höjden av humor här. Jag läste igenom scenariot och drog inte på smilbanden en enda gång. Jag är anti-glad. Jag skulle kunna gråta. Det känns som när jag skär en lök.

Jag gillar språkbruket för jag är en fucking ord hedning med dyslexi och har skrivit en hel kampanj på svengelska så när scenariot använder ord som ”Slåssat” gillar jag det. Men om du inte gillar sådant kommer du gräva ut dina ögon med trubbiga skedar.

Scenariot är samtidigt extremt rälsat på ett sätt man inte ens brukar se i D&D kampanjer från 2006 och är samtidigt så oorganiserat att det knappt går att använda. Det känns som om det är skrivet i en sittning och att ingen text är ens flyttad i efterhand.

Slutligen tänker jag protestera mot att det här skulle vara självständig utan att ha spelat den första delen. Det är bara inte sant. Jag förstod inte vad som hände i recappen ens.

1 av 5
 
Scenario: Lige lukt i Ragnarok
Av: Ryan Rohde Hougaard
Till: Werewolf the Apocalypse
När: 2004

Danskarna kan tydligen skriva Werewolf scenarion!

Man är en hel grupp av Get of Fenris Ahroun som ska till amazonas för ära! Man smiter nu för sept ledaren är borta och kan inte stoppa en.

Det öppnar med ”Ni vill slåss, hitta snygga kinfolk att ligga med och få alla att veta vem ni är!”. Sedan är det typ en roadtrip teen movie där man blir lurade att ligga med Black Spiral Dancers när man är packade, skickade att slåss mot folks politiska fiender för att de är ”onda” och i allmänhet beter sig som ett rockband på tour. Man är young, dumb and full of cum (och rage!).

För er som inte vet är Get of Fenris den idiotiska våld och ära gruppen av varulvar och Ahroun är den andra gruppen av idiotiska våld och ära varulvar. Man är alltså motherfucking dödstornados bestående av klor och superkrafter. Att spela en i en vanlig Werewolf kampanj är att ständigt hållas tillbaka av en grupp andra karaktärer vars spelare tittade på ett spel om att vara badass varulvskrigare mot apokalypse och valde att spela skit som spioner, shamaner eller diplomater. Så vad som är en lätt fight för dig lämnar dem som kladdiga bitar kött på väggarna (Seriöst. Spela en fucking ahroun om du spelar Werewolf. Det är amazing!). Men nu är man allihopa dödsmaskiner från en krigarkult så det är great. Lös problem med dina klor eller med din kuk.

På sin väg från Danmark till kriget i amazonas (amazonas är typ Gondor i Werewolf i det att de onda horderna står utanför JUST NU och faller det är alla fuuuucked) lyckas karaktärerna antagligen bryta mot alla varulvarnas heliga lagar.

Det här är naturligtvis ett komedi scenario och det är i kontrast mot det föregående scenariot jag recenserat riktigt bra. Anledningen till att det är riktigt bra är att det behandlar världen med respekt och utifrån faktorer i världen skapar en situation där spelarnas får spela absurda karaktärer. Klart du ligger med tjejen som uppenbarligen är en Black Spiral Dancer! Du är ung, kåt och hon verkar vara ett super het Silver Fang kinfolk. Klart du löser alla problemen med mord! Du är en dödsmaskin som inte kan hålla sig! Klart du äter människokött för, hej, du har alltid velat.

Scenariot har ingen snygg layout, är väldigt rakt (men inte rälsat) och inte bäst organiserat. Men fan vad kul det verkar. Det är som werewolf kampanjen jag alltid velat spela.

5 av 5
 
God45;n334838 said:
Scenario: Prinsessa försvunnen - Återkomsten
Av: Jenny Silk
Till: D&D 3rd edition
När: 2006

1 av 5
Click to expand...

Jag har inte läst scenariot, men jag tror det här med att göra fantasy-parodi är något som ändå tilltalar vissa (många?). Nu kanske min spelgrupp inte är ett statistiskt rättvisande exempel, men vet att de för några år sen pratade väldigt glatt om ett Gothcon-scenario ”Dä va bättre förr” som är en DoD parodi med slitna, välsuddade gamla rollformulär osv. Även om jag är med dig hela vägen när det gäller detta, så tror jag att parodin är en smaksak.
 
Henke;n334842 said:
Jag har inte läst scenariot, men jag tror det här med att göra fantasy-parodi är något som ändå tilltalar vissa (många?). Nu kanske min spelgrupp inte är ett statistiskt rättvisande exempel, men vet att de för några år sen pratade väldigt glatt om ett Gothcon-scenario ”Dä va bättre förr” som är en DoD parodi med slitna, välsuddade gamla rollformulär osv. Även om jag är med dig hela vägen när det gäller detta, så tror jag att parodin är en smaksak.
Click to expand...

Det är nog absolut en smaksak. Jag kände att jag skulle vara ärlig med att jag inte tycker om den här typen av parodi alls så att det är lättare att se vad som är mina fördomar/åsikter och inte universelt :)
 
Scenario: Reservoir Elves
Av: Kristian Bach Petersen och Julie Østrem Nielsen
Till: D&D 3.5
När: 2009

Det är Reservoir dogs fast med alver i Waterdeep. När det är sagt behöver du inte större delen av scenariot. Du bara kör Reservoir Dogs. I Waterdeep. Med alver.

Det finns verktyg här för att hjälpa till med att hålla monologer i Tarantino stil. Det finns skämt där man tagit namnen på karaktärerna i filmen och bytat ut dem så att folk är Mr. Gold och Mr. Electrum. Någon är ett psycho och någon är en förrädare… Det är Reservoir dogs med alver! Bilderna är folk i poser från Reservoir dogs fast de är alver och har armborst istället för pistoler.

Look, det finns inte mycket att säga här. Jag har läst scenariot tre gånger nu på jakt efter något men det finns verkligen inget mer att säga här. Du kan köra det här precis lika bra om du har hört namnet som om du läst scenariot.

Men jag tänker ta tiden och utrymmet här och klaga över en grej. När ett scenario använder ett regelsystem och texten inte bara erkänner att man använder systemet fastän man inte kan det men dessutom aktivt plockar bort grejerna som gör systemet kul… så är det inte bra. Det finns SÅ MYCKET kul man kan göra med en stöt i D&D. Det här scenariot går aktivt ur sin väg för att se till att man inte får göra något av det. Så behärskar du inte ens nödtorftigt ett scenario kanske du inte ska skriva ditt scenario till det?

1 av 5
 
Notering innan vi börjar. Jag har märkt att det kommer nya scenarion snabbare än jag kan recensera. Så vi kommer vara här ett tag! Reglerna att jag prioriterar saker ni vill se recenserade gäller fortfarande. Men i övrigt kommer jag recensera mig runt mer eller mindre slumpvis.

Scenario: Konsten att hämnas en vampyr
Av: Johan Lejonklev och Jens Olsson
Till: Vampire the Masquerade
När: 2007

En av de färdiggjorda karaktärerna i det här scenariot har Celerity 5 och Quietus 5. Om du har Celerity 5 och Quietus 5 är du en sådan jävla motherfucker. Hur mycket dödsblodsyra kan du spotta på folk varje runda? ALL DÖDSBLODSYRAN,

Förstod du den meningen? Då är det här scenariot för dig!

Så, det här är inte egentligen ett scenario. Det är en lista på folk som måste dö och en backstory om en dålig portal till helvetet. Spelarkaraktärerna är tre stycken 400-år gamla äldsta vampyrer. De globetrottar runt världen som i Kill Bill med en lista över folk som måste dö. Så man åker till ett ställe, undersöker motståndets bas, infiltrerar eller stormar deras bas och har en kung-fu döds fight mot skurken där.

Det är inte alls vad vampire är till för, det utnyttjar inte systemets styrkor och jag är ganska säker på att typ alla de här striderna kommer vara slut efter en stridsrunda där sidan som går först vinner och rocker tag mördar den andra sidan.

Det största problemet med scenariot är att Ormen är mycket, mycket bättre på vad scenariot handlar om än de andra två. Men ärligt talat hade jag låtit folk göra sina egna op karaktärer inför det här.

Men det är jävligt kul alltihop. Och jag vill springa runt som ”Ormen” eller ”Besten” och slakta ghulade munkar med nunchakus (både de och jag har nunchakus i det här scenariot ). Det är dumt, ytligt, och använder varken systemet eller världen. Men fuck me, det sticker mig ändå med en katana rakt i hjärtat.

3 av 5
 
God45;n335084 said:
Notering innan vi börjar. Jag har märkt att det kommer nya scenarion snabbare än jag kan recensera. Så vi kommer vara här ett tag! Reglerna att jag prioriterar saker ni vill se recenserade gäller fortfarande. Men i övrigt kommer jag recensera mig runt mer eller mindre slumpvis.
Click to expand...

Haha ber om ursäkt för flodvågen med nya scenariot. Jag fick ett litet genombrott i min konventscenariojakt härom veckan :-)
 
Henke;n335088 said:
Haha ber om ursäkt för flodvågen med nya scenariot. Jag fick ett litet genombrott i min konventscenariojakt härom veckan :-)
Click to expand...

Det är superhäftigt att allting sparas och läggs ut fritt! :D Det här är ju en blivande kulturskatt! Det är som om någon sparat alla filmerna från filmmediets barndom. Så jag klagar inte, jag vill mest förklara varför jag gett upp alla försök att recensera i en viss ordning :p
 
God45;n334838 said:
Scenario: Prinsessa försvunnen - Återkomsten

Så det här är alltså ett humor scenario som är menat att vara en D&D parodi. Det är aldrig någonsin en bra ide. Det finns inga bra D&D humor scenarion. Detta är för att D&D redan består av två delar: in-character rollspelandet och världen som är seriöst och den grekiska kören av spelare som drar skämt. Detta är bäst när saker är riktigt allvarliga eller viktiga i världen och folk skämtar om det runt bordet. Så när någon drar ett skämt om att den religiösa ordern egentligen är till för manschauvinister så är det kul. När texten skriver ut skämtet är det mest eh…. Dessutom är skämten inte roliga. En grupp Kender som dyker upp i IKEA jackor och är kopplade till att det onda templet är köpt på IKEA är höjden av humor här. Jag läste igenom scenariot och drog inte på smilbanden en enda gång. Jag är anti-glad. Jag skulle kunna gråta. Det känns som när jag skär en lök.

1 av 5
Click to expand...

Jag har spelat ett gäng D&D och DoD och annan random parodi-äventyr på rollspelskonvent. Och det är i princip aldrig mer än 1 av 5. De är skrivna av folk som inte vet vad varken humor eller parodi är. Det finns några undantag, de jag kommer på på rak arm är Bli snygg eller Rappa på Svenska och ett äventyr jag just nu inte minns namnet på där en av spelarna förvandlas till en Godzilla-ripoff och börjar äta upp staden. Men humor i rollspel fungerar bäst när rollpersonerna är seriösa och spelarna kan bete sig allvarligt runt något helt coco-bahija.

Edit: Det heter Mad Science vs You och gick av stapeln på GC XXXIII
 
Jocke;n335125 said:
Jag har spelat ett gäng D&D och DoD och annan random parodi-äventyr på rollspelskonvent. Och det är i princip aldrig mer än 1 av 5. De är skrivna av folk som inte vet vad varken humor eller parodi är. Det finns några undantag, de jag kommer på på rak arm är Bli snygg eller Rappa på Svenska och ett äventyr jag just nu inte minns namnet på där en av spelarna förvandlas till en Godzilla-ripoff och börjar äta upp staden. Men humor i rollspel fungerar bäst när rollpersonerna är seriösa och spelarna kan bete sig allvarligt runt något helt coco-bahija.

Edit: Det heter Mad Science vs You och gick av stapeln på GC XXXIII
Click to expand...

Jag skulle säga att jag haft fruktansvärt kul med samtliga Svenil-scenarier, inte bara Bli snygg eller rappa på svenska.

Jag har också bra minnen från Turister på Villovägar, där man spelar folk från vår värld som i bolaget Transdimensionella Äventyrsresors regi åker på charter till en generisk fantasyvärld. Bra karaktärer, bra humor och bra skurkar (den andra turistgruppen med fulla tyskar). Fantasy-parodi går att göra bra, men det är betydligt svårare än folk tror.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top