Era favoriter bland fiktiva världar

[verlandes.]

Jag nämnde inte själv Martins värld (Planetos?) men i sak har den höga höjder och stor potential. Det som gör att den inte är fantastisk utan bara bra, är att den för mig känns lite orealiserad. Kanske för att romanerna aldrig blev klara men kanske också för att en del sammanhang aldrig riktigt spikades av författaren.

Jag retade mig på hur smockfull av referenser och homage bokserien var. Kan köpa lite nickningar här och var, men ASoIaF kändes som ett slags Where's Waldo av fantastikreferenser.

 

[zonk]

Tycker mycket om Amber, eftersom det är sån läsning som fick mig att vilja bläddra vidare på grund av twists and turns. Bara hur det börjar i modern tid var en rolig och oväntad twist. Plus: intriger och karaktärer i fokus!

Amber är grym - den känns på nåt sätt både som att Zelazny kom på den allt eftersom, och som den alltid funnits. Full av märkliga karaktärer som man både känner igen direkt och inte vet vad man har, och detsamma med världsbygget. Trots att "multitude of worlds" liksom öppnar för att inget spelar roll eller att allt liksom är lite halvdant, blir det precis tvärt om. Man känner stenhårt för de stackars lurviga varelserna som blint följer vår huvudkaraktär på hans fälttåg mot familjen, personer spelar roll trots att världen är full av kaos och obestämbarhet.

Är svag för Z.s världar i Lord of Light, Creatures of Light & Darkness, och A Night In Lonesome October oxå. De första två mixar mytologi och scifi på ett lika absurt som självklart sätt, återigen så det känns som något som alltid funnits. ANILO är så skön med sin kitchen sink horror där varenda trope-monster (etc) från skräck är med, utan att det känns annat än självklart.

 

[Franz]

Midgård är på ohotad förstaplats för mig.

Resten utan inbördes ordning:

Världen i Wheel of Time

Världen i Final Fantasy VII

Världen i Womacks cyberpunkböcker

Fram till filmen Bilar hade jag en head canon att alla Pixars filmer utspelade sig i samma värld. Nu var det ju tyvärr inte så, men det hade varit coolt!

Världen i Dragon Age

Världen i Femte Elementet

 

[Mogger]

Jag nämnde inte själv Martins värld (Planetos?) men i sak har den höga höjder och stor potential. Det som gör att den inte är fantastisk utan bara bra, är att den för mig känns lite orealiserad. Kanske för att romanerna aldrig blev klara men kanske också för att en del sammanhang aldrig riktigt spikades av författaren.

Visst spelade Panetoz i Västerås? Hoppas nån gjorde en grej av det!

 

[Bifur]

Jag retade mig på hur smockfull av referenser och homage bokserien var.

Hur menar du då?

 

[krank]

Svår fråga! Men några axplock som jag spontant kommer på:

• Mutant Chronicles är svårt att komma runt för mig. Den avfärdas ofta som något slags 40k-kopia, men jag vill ju hävda att MCs värld är, tja, bättre. Och dessutom inte alls likadan. De stora axelskydden och att det finns demoner är väl typ de egentliga likheterna; MCs specifika kombination av cyberpunk, etnonationalstiska megaföretag, Dune-inspirerad lowtech och hotet från Legionen är en i mina ögon svårslagen mix. Att megakorparna också alla har en lättfattad, lättpitchad grundtanke men också en bredd och djup i form av suborganisationer osv tycker jag också är himla bra.
• The Final Architecture-världen av Adrian Tchaikovsky tyckte jag var hemskt trevlig. Jag gillade det episka scopet, jag gillade känslan av hur jävla små människor är i jämförelse med resten av universum och dess innevånare.
• Firefall-världen (Peter Watts) får en shoutout, för sin extremt hårda scifi-approach och känsla av "här finns inga jävla barnvakter". Världen är hård och farlig och det finns inget som bryr sig om oss. Fuckar vi upp så fuckar vi upp. Och förresten är "medvetande" ändå mest bara en bugg, eller ett fulhack som vår biologi har för sig. Det finns ingen fördel med att "vara medveten", snarare tvärtom…
• Rifters-världen (också Watts) är en av de cyberpunk-framtider jag läst som känts allra mest trolig och liksom ända in under skinnet. Jag blev aktivt mer deprimerad över hur världen ser ut av att läsa de böckerna.
• Transformers är inte en värld utan en jäkla massa olika, efter olika reboots osv. Så jag ska smalna av mig lite: Den första generationens serietidning (från Marvel), IDW Publishings första två faser (innan de började med en massa snedtänkta crossovers) och det jag sett hittills av Skybound Entertainments version. EDIT: Jag gillar de här världarna dels av viss nostalgi såklart, men jag gillar hur de leker med skillnaderna och likheterna mellan robotvarelserna och människorna; hur skillnaden i storlek påverkar maktförhållandena. Och så tycker jag såklart det är ballt med robotar som kan förvandla sig till grejer.

Det finns en massa potentanter också (Buffy, Star Wars, Marvel osv) men det finns för mycket jag inte gillar med dem för att de ska kunna kvala in specifikt som världsbyggen.

Jag kommer säkert komma på fler. Det känns som att jag har flera som jag glömt, så jag får väl återkomma.

 

[zonk]

Midgård är på ohotad förstaplats för mig.

Resten utan inbördes ordning:

Världen i Wheel of Time

Världen i Final Fantasy VII

Världen i Womacks cyberpunkböcker

Fram till filmen Bilar hade jag en head canon att alla Pixars filmer utspelade sig i samma värld. Nu var det ju tyvärr inte så, men det hade varit coolt!

Världen i Dragon Age

Världen i Femte Elementet

Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?

 

[Franz]

Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?

Mest atmosfär tror jag. Många av världarna har ju flera saker av dessa, men atmosfären är nog det primära för mig.

 

[verlandes.]

Hur menar du då?

Martin är ju känd för att göra referenser till andra fantasyverk, och han är inte särskilt subtil med det. Sam och Pip, osv...!

 

[krank]

Oooh!

• Alien. Om en ny film eller nå't utspelar sig i den här världen blir jag automatiskt intresserad. Jag älskar estetiken. Alltså verkligen älskar den. Ful-industriell lived-in mörk skitig tech: mumma! Och så kontrasten mot enstaka vita, rena utrymmen. Och så är även det här en så skönt nihilistisk cyberpunkig framtidsvärld, som kombinerar några av mina favoritgrejer – företag som sätter profiten framför exakt allting och behandlar alla människor som inte är CEOn som expendable, en oändligt stor och kall rymd där ingen hör dig skrika och om de hör så bryr de sig inte, förhållandevis hård scifi (nej vi räknar inte in Prometheus nu)… Jag tycker inte ens xenomorferna är det bästa med den här världen; skulle jag göra något i den så skulle jag nog vilja stoppa in något helt annat. Xenos är lite gjorda (men såklart fortfarande coola). Men skulle jag göra Alien-rollspelskampanj skulle jag vilja ha nya, skitfarliga och obegripliga utomjordingar. Återigen lockas jag av det här med att det inte finns någon handhållning, inga barnvakter, inga hjältar med plot armor. Fuckar du upp så fuckar du upp, och fuckar du upp i rymden så dör du.

 

[Franz]

Jag måste nog även säga Star Wars, men då menar jag Star Wars innan folk fick för sig att saker måste hålla ihop utan gonzo-Star Wars från första filmen där man kunde klämma in western, samurajsaga, första världskriget, magi och heister i en härligt fantasifull röra.