Era favoriter bland fiktiva världar

Bifur said:
Jag nämnde inte själv Martins värld (Planetos?) men i sak har den höga höjder och stor potential. Det som gör att den inte är fantastisk utan bara bra, är att den för mig känns lite orealiserad. Kanske för att romanerna aldrig blev klara men kanske också för att en del sammanhang aldrig riktigt spikades av författaren.
Click to expand...
Jag retade mig på hur smockfull av referenser och homage bokserien var. Kan köpa lite nickningar här och var, men ASoIaF kändes som ett slags Where's Waldo av fantastikreferenser.
 
entomophobiac said:
Tycker mycket om Amber, eftersom det är sån läsning som fick mig att vilja bläddra vidare på grund av twists and turns. Bara hur det börjar i modern tid var en rolig och oväntad twist. Plus: intriger och karaktärer i fokus!
Click to expand...
Amber är grym - den känns på nåt sätt både som att Zelazny kom på den allt eftersom, och som den alltid funnits. Full av märkliga karaktärer som man både känner igen direkt och inte vet vad man har, och detsamma med världsbygget. Trots att "multitude of worlds" liksom öppnar för att inget spelar roll eller att allt liksom är lite halvdant, blir det precis tvärt om. Man känner stenhårt för de stackars lurviga varelserna som blint följer vår huvudkaraktär på hans fälttåg mot familjen, personer spelar roll trots att världen är full av kaos och obestämbarhet.

Är svag för Z.s världar i Lord of Light, Creatures of Light & Darkness, och A Night In Lonesome October oxå. De första två mixar mytologi och scifi på ett lika absurt som självklart sätt, återigen så det känns som något som alltid funnits. ANILO är så skön med sin kitchen sink horror där varenda trope-monster (etc) från skräck är med, utan att det känns annat än självklart.
 
Midgård är på ohotad förstaplats för mig.

Resten utan inbördes ordning:

Världen i Wheel of Time

Världen i Final Fantasy VII

Världen i Womacks cyberpunkböcker

Fram till filmen Bilar hade jag en head canon att alla Pixars filmer utspelade sig i samma värld. Nu var det ju tyvärr inte så, men det hade varit coolt!

Världen i Dragon Age

Världen i Femte Elementet
 
Bifur said:
Jag nämnde inte själv Martins värld (Planetos?) men i sak har den höga höjder och stor potential. Det som gör att den inte är fantastisk utan bara bra, är att den för mig känns lite orealiserad. Kanske för att romanerna aldrig blev klara men kanske också för att en del sammanhang aldrig riktigt spikades av författaren.
Click to expand...
Visst spelade Panetoz i Västerås? Hoppas nån gjorde en grej av det!
 
Svår fråga! Men några axplock som jag spontant kommer på:
  • Mutant Chronicles är svårt att komma runt för mig. Den avfärdas ofta som något slags 40k-kopia, men jag vill ju hävda att MCs värld är, tja, bättre. Och dessutom inte alls likadan. De stora axelskydden och att det finns demoner är väl typ de egentliga likheterna; MCs specifika kombination av cyberpunk, etnonationalstiska megaföretag, Dune-inspirerad lowtech och hotet från Legionen är en i mina ögon svårslagen mix. Att megakorparna också alla har en lättfattad, lättpitchad grundtanke men också en bredd och djup i form av suborganisationer osv tycker jag också är himla bra.
  • The Final Architecture-världen av Adrian Tchaikovsky tyckte jag var hemskt trevlig. Jag gillade det episka scopet, jag gillade känslan av hur jävla små människor är i jämförelse med resten av universum och dess innevånare.
  • Firefall-världen (Peter Watts) får en shoutout, för sin extremt hårda scifi-approach och känsla av "här finns inga jävla barnvakter". Världen är hård och farlig och det finns inget som bryr sig om oss. Fuckar vi upp så fuckar vi upp. Och förresten är "medvetande" ändå mest bara en bugg, eller ett fulhack som vår biologi har för sig. Det finns ingen fördel med att "vara medveten", snarare tvärtom…
  • Rifters-världen (också Watts) är en av de cyberpunk-framtider jag läst som känts allra mest trolig och liksom ända in under skinnet. Jag blev aktivt mer deprimerad över hur världen ser ut av att läsa de böckerna.
  • Transformers är inte en värld utan en jäkla massa olika, efter olika reboots osv. Så jag ska smalna av mig lite: Den första generationens serietidning (från Marvel), IDW Publishings första två faser (innan de började med en massa snedtänkta crossovers) och det jag sett hittills av Skybound Entertainments version. EDIT: Jag gillar de här världarna dels av viss nostalgi såklart, men jag gillar hur de leker med skillnaderna och likheterna mellan robotvarelserna och människorna; hur skillnaden i storlek påverkar maktförhållandena. Och så tycker jag såklart det är ballt med robotar som kan förvandla sig till grejer.
Det finns en massa potentanter också (Buffy, Star Wars, Marvel osv) men det finns för mycket jag inte gillar med dem för att de ska kunna kvala in specifikt som världsbyggen.

Jag kommer säkert komma på fler. Det känns som att jag har flera som jag glömt, så jag får väl återkomma.
 
Last edited:
Franz said:
Midgård är på ohotad förstaplats för mig.

Resten utan inbördes ordning:

Världen i Wheel of Time

Världen i Final Fantasy VII

Världen i Womacks cyberpunkböcker

Fram till filmen Bilar hade jag en head canon att alla Pixars filmer utspelade sig i samma värld. Nu var det ju tyvärr inte så, men det hade varit coolt!

Världen i Dragon Age

Världen i Femte Elementet
Click to expand...
Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?
 
zonk said:
Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?
Click to expand...
Mest atmosfär tror jag. Många av världarna har ju flera saker av dessa, men atmosfären är nog det primära för mig.
 
Oooh!
  • Alien. Om en ny film eller nå't utspelar sig i den här världen blir jag automatiskt intresserad. Jag älskar estetiken. Alltså verkligen älskar den. Ful-industriell lived-in mörk skitig tech: mumma! Och så kontrasten mot enstaka vita, rena utrymmen. Och så är även det här en så skönt nihilistisk cyberpunkig framtidsvärld, som kombinerar några av mina favoritgrejer – företag som sätter profiten framför exakt allting och behandlar alla människor som inte är CEOn som expendable, en oändligt stor och kall rymd där ingen hör dig skrika och om de hör så bryr de sig inte, förhållandevis hård scifi (nej vi räknar inte in Prometheus nu)… Jag tycker inte ens xenomorferna är det bästa med den här världen; skulle jag göra något i den så skulle jag nog vilja stoppa in något helt annat. Xenos är lite gjorda (men såklart fortfarande coola). Men skulle jag göra Alien-rollspelskampanj skulle jag vilja ha nya, skitfarliga och obegripliga utomjordingar. Återigen lockas jag av det här med att det inte finns någon handhållning, inga barnvakter, inga hjältar med plot armor. Fuckar du upp så fuckar du upp, och fuckar du upp i rymden så dör du.
 
Jag måste nog även säga Star Wars, men då menar jag Star Wars innan folk fick för sig att saker måste hålla ihop utan gonzo-Star Wars från första filmen där man kunde klämma in western, samurajsaga, första världskriget, magi och heister i en härligt fantasifull röra.
 
Jag har som många andra influerats i olika grad av en mängd fiktiva världar men om jag ska välja favoriter...
Böcker: Tolkiens Arda
Film: Star Wars
Rollspel: Earthdawn

Jag orkar just nu bara skriva en längre förklaring till varför Tolkien är en favorit.
Det var inte den första fantasyn jag läste. Innan dess fanns sånt som Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta, samt en del mer obskyra 80-talsböcker och seriealbum som jag i princip glömt vad de hette. Men det var den första värld som verkligen drog in mig medan jag läste. Som 13-åring tyckte jag att allt var magiskt och jättehäftigt.

Som vuxen ser jag dock saker som gick över huvudet på den väldigt unga versionen av mig. Det finns mörka sidor av Tolkiens värld som jag gärna vill utforska mer. (Nu kommer jag att uttrycka mig delvis raljant så jag hoppas att ingen medlem i nåt Tolkiensällskap ser det här och börjar gå bärsärkagång på mig.)
Världen är ojämlik. Det enklaste exemplet är relationen mellan Frodo och Sam men det där går igen på många ställen. Problematisering av att vissa är födda att tjäna andra är ganska obefintlig i böckerna tycker jag.
Världen är ojämställd. Ja, jag känner till bland annat Galadriels och Eowyns existens i böckerna men de får kliva fram endast tillfälligt för att göra sin grej, sen är det dags för männen att ta över. Igen.
Allt som har att göra med blodslinjer och folkslag. De som är födda i rätt familj (kungligt blod ska det vara!) har förutsättningar att klara saker som personer av lägre kaliber helt enkelt inte fixar. Och i en del folkslag är i stort sett varenda individ stark och vettig. Andra folkslag är förutbestämda att ha krokig benstomme och tjäna ondskan.

Moderna tokningar, exempelvis filmatiseringarna, jobbar på att rätta till de här sakerna. När jag spelar rollspel i Midgård vill jag i stället behålla de här gamla quirksen och jobba med dem. Så, gudarna gullar med alverna medan människorna mfl är något de knappt verkar ägna en tanke? Ok. Och vad tycker vi om det? Och så vidare.
Det var kanske inte författarens mening att göra världen intressant på just det sätt som jag tar upp här. Men böckerna är i viss mån produkter av sin tid. Och jag kan i vilket fall som helst välja att ta den vinkeln för egen del.
 
Jag försökte komma på någon fantasyvärld jag gillar, som jag inte skrivit själv (Ödesväktarna) eller i hemlighet är scifi eller så. Men det närmaste jag kommer är nog något slags urban fantasy:
  • Hellboy/BPRD. Jag gillar visserligen Hellboys personliga story, men BPRD-seriealbumen är riktigt, riktigt bra och skulle lämpa sig skitbra för rollspelande. Jag gillar att världsbygget utgår från vår värld, men sedan inte är rädd att kasta in precis vad som helst från olika myter, lagom twistat och justerat. Upplägget med agenter som jobbar åt en byrå är ju som bekant min favoritstruktur, och jag tror att BPRD är en av mina huvudsakliga inspirationskällor där.
 
Så, vad gillar jag för världsbygget och inte annat? Inte Midgård som är bättre när man inte vet något ur Silmarillion. Absolut inte Star Wars som blir värre för varje del av världen som etableras men där ytan är fantastisk. Inte DC där de kosmiska bitarna är meh men de individuella hjältarna är bra. Så, rent världsbygge?

Marvel pga mutanterna, låtsas länderna och de gömda delarna av världen.

Dark Tower för det har så många fantastiska rörliga delar i sitt multiversum som knuts ihop så löst att det kan göras näsan vad som helst i det.

40k för… TITTA PÅ DET! Bättre än Dune.

World of Darkness för det är perfekt urban fantasy.
 
Trudvang: det var mitt första rollspel och jäklar vad den världen satte spår. Jag kunde sitta i timmar och bara fantisera om djupa Vildhjarta, den avlägsna ön Dalheim, mossbeklädda hemligheter i Svartliden, kungar i Majnjord och bara formen på Glimmersmond kittlade min fantasi. När jag skaffade världsboken från 30-års jubileumet så svämmade jag bara över av fantasi. Jag ville ha en hel kampanj endast i Junghart, eller vildland, eller Bysente. På grund av Trudvang så är troll min standard fiende snarare än orcher.

Ambria/davokar: även fast trudvang var min första så var Symbaroum var mitt första rollspel som fick luft under vingarna och flög. Till skillnad från trudvang så låg fokuset på ett enda land och närliggande vildmarken. Hur det är så proppfullt med fraktioner på en för liten yta och det spiller över på allt man gör i den världen. Världen är mörk, tragisk, och trasig in i själen, men den är inte grim-dark, det finns strimmor av hopp här och där. Hela landet är fullt med spår av ett av många bortglömt förflutet. Grottorna och ruinerna går djupa, de skyhöga trädkronorna döljer mycket från solens ljus, för att inte tala om det som är bundet av rötterna. Jag tycker de har gjort ett fantastiskt jobb med att skriva om världen på ett sätt som är fantasieggande, samtidigt som det är precis så ytligt att man kan själv fylla ut utan att oroa sig för att bryta kanon.

1700-talet/upplysningen: jag är i allmänhet svag för 1700 talet, spel som Götterdämmerung med trekornshattar och flintlåspistoler. Gärna med fantastiska element som alkemi, hemliga ordnar, och magiska reliker, för att inte tala om lovecraftianska vidunder.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top