Era favoriter bland fiktiva världar

[Gurgeh]

Jag gillar Iain M Banks The Culture -- en interplanetär utopi vars invånare har tillgång till i stort sett allt de önskar sig, och det mesta styrs av gudalika artificiella intelligenser. Men naturligtvis har de en underrättelsetjänst som inte har några problem med att bete sig som svin mot närliggande civilisationer.

 

[Badmojo]

Tom Puss sagovärld - dvs Marten Toonders serier från staden Bumblestone och omgivningarna Glåmiga Skogen, Dystra Bergen etc.

Neverwhere - Richard Corbens serieepos DEN. "This is the world of Corben, the prog rock strip club in the far end of your mind" eller hur citatet nu löd.

Los Angeles 2019 - Early in the 21th century, the Tyrell Corporation....

New York 1997 - New York City is a walled maximum security prison. Breaking out is impossible. Breaking in is insane.

Gibsonverse - The Sprawl/Chiba City/Night City/Freeside/Zion etc.

Galaxity/Point Central - Linda och Valentins rymdstation där universums olika raser möts i ett slags rymdålderns FN.

Samtliga serier, filmer, böcker ovan klarar @Moggers tre kriterier!

 

[Rangertheman]

Tolkiens världsbygge är svårt att överträffa. Den är nummer 1 för mig. Star Wars Extended Universe tvåa.

Sedan blir det svårare. Jag gillar verkligen Stephen Brusts värld (böckerna om Vlad Taltos och böckerna som utspelar sig 500 år tidigare). Den hade fungerat utomordentligt bra som rollspelsvärld; med sin tvådelade magi, Morganti-vapen som äter själar, härskarcykeln, m.m.

Ambria/Davokar (Symbaroum) kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta med sina många lager och gråzoner, det tankeväckande och det fantastiska.

Tillägg: Dragaera heter Brusts universum.

 

[cogitare]

Mutant 2089 - Spelvärlden som dominerade mina tidiga tonår. En i många sett typisk cyberpunk/nära framtid-värl, men med sin egna twist. Men det fina med den var att den hade utrymme för ALLA sci-fi troper och inspiration från 80- och tidiga 90-talets filmer och böcker i den genren. Vi stoppade utan problem in Blade runner, Robocop, Flykten från New York, Rovdjuret, Neuromancer, Mad Max, X-Men, mm och lät det projiceras genom Mutant-filtret. Underbar smältdegel!

Sånt medhåll och att jag glömt det. Mutant 2089 var det första rollspel jag ägde själv och var SL i. Känner igen mig i allt du skriver om att man plockade Flykten från New York, Terminator och annat. En del rakt från Sinkadus. En härlig tid!

Cog.

 

[Kraftsoppa]

Spännande att så många så här långt efter publikation fortfarande tycker Tolkiens Midgård är deras favorit, jag blir nyfiken, varför? Varför är den oöverträffad för er? Tänker att även världbyggande likt/som konst är iterativt och borde bli mer förfinat över tid även när man återvinner varandras ideer. Själv läste jag allt Tolkien under mina formativa år men tog mig mest igenom de utan större känslosvall, tyckte bäst om Silmarillion som är mycket mer gråskalor och mytisk.

 

[Hägerstrand]

Circle of the world (Joe Abercrombie, First Law) är en fantasyvärld som känns som att den faktiskt existerar utanför kamerans perspektiv. Jag tycker det är tråkigt med världar som känns helt statiska och där de enda gånger saker händer är när det är direkt kopplat till narrativet. First law-världen är istället en värld i förändring där huvudpersonerna försöker överleva så gott det går när gränser ändras och yrkesgrupper plötsligt blir överflödiga. Jag försöker alltid ha med det om jag spelar i hittepåvärldar också, allt blir bättre om man har lite industrirevolution eller religiösa maktskiften antingen nyligen eller stundande.

 

[Anthrox]

Arrakis
Agweon
Underlandet
Min hjärna

Är väl de världar som mest av alla kittlar, men jag gillar de flesta en kan fly till och mycket existerar bara i stunden.

 

[terje]

Det här var en förvånansvärt svår fråga. Å ena sidan vill jag lista hemskt många världar som jag uppskattar, å andra sidan vill jag säga att det skiftar allt för ofta för att någon alls ska kunna kallas för favorit. Men det finns ju några som jag ofta återkommer.

Tékumel: Trots otrevligheterna kring skaparen, M.A.R. Barker, fortsätter jag att fascineras av den omfattande historien, de komplexa kulturerna, de kosmologiska mysterierna, de främmande icke-mänskliga arterna, osv.

Leigh Bracketts Mars, Venus, Skaith: De mystiska och exotiska (!) platserna och kulturerna, de uråldriga mysterierna, de koloniala maktförhållandena, den melankoliska känslan och den hårdkokta stilen.

HP Lovecrafts Cthulhu Mythos: Känslan av att pussla samman de fragmentariska detaljerna från skilda historier och ana en helhet som hotar sluka mänsklighetens hela historia och uppfattning om världen. Jag är ärligt talat lite mätt på de specifika varelserna osv från HPL och hans kompisar och efterföljare, men är fortfarande förtjust i nya spännande tagningar på koncepten.

Edit: Bubblare: Tribe 8, Mutant-skandinavien, Kult.

 

[Lemur]

Övärlden, av Le Guin
Att verkligheten liksom sakta mattas ut desto längre ut till havs man kommer är så himla poetiskt och fint.

Morrowind (inte resten av TES) - lite nostalgi men en känsla jag jagar än, det främmande på ett sätt som kittlar fantasin. Väckte upptäckarlustan i i mina tonår på ett sätt som inget annat gjort.

Ja! Mitt favoritspel bland TES. Vilken stämning! Silhuetter av stora svampar som skymtar i den täta dimman. Enastående.

 

[verlandes.]

Bastionland i alla dess iterationer.

 

[zonk]

Newhon - Lankhmar, Hyborian Age, Grayhawk

Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?

 

[zonk]

Arrakis
Agweon
Underlandet
Min hjärna

Är väl de världar som mest av alla kittlar, men jag gillar de flesta en kan fly till och mycket existerar bara i stunden.

Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?

 

[zonk]

Bastionland i alla dess iterationer.

Vad gjorde att du fastnade för Bastionland? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?

 

[verlandes.]

Vad gjorde att du fastnade för Bastionland? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?

Tycker den har exakt rätt balans av en stark, kärnfull världsbeskrivning och utrymme för spelbordets medskapande. Grunden är väldigt tydlig så att den kan bära alltmöjligt som spelarna vill lägga på den.

Sen gillar jag hur de olika iterationerna tillåter rätt vaga trådar mellan spelen, både tidsmässiga och geografiska. Är Mythic en annan tid än Electric, eller utspelar det sig bara i The Deep Country? Boken säger: både och och ingetdera. Sånt gillar jag.

edit: sen tycker jag om hur någon (kanske var det rentav Chris McDowall) beskrev Bastion som en blandning av Brazil och Mupparnas julsaga. Hör man den kombon fattar man direkt (men det är också fritt fram att ignorera - mitt Bastion har också inslag av Mega City One).

 

[Anthrox]

Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?

Bra fråga, ärligt talat.
I Agweons fall handlar det mycket om en färgsprakande värld i kontrast mot allt annat grått, brunt och svart som skapas. Samt att det förmedlas väldigt mycket känsla på väldigt få ord, så att det kännas spännande att vara i världen och lyfta på minsta sten.
Arrakis vet jag inte vad det är jag tycker om med. Kanske har det med storpolitiken att göra. Det är levande på ett gigantiskt plan, med tusentals års historia och ändå nära och tillgängligt.
Och Underlandet är för att surrealismen matchar min egna hjärna. På liknande ställen som jag ofta är själv liksom.

 

[Mogger]

Mutant 2089 - Spelvärlden som dominerade mina tidiga tonår. En i många sett typisk cyberpunk/nära framtid-värld, men med sin egna twist. Men det fina med den var att den hade utrymme för ALLA sci-fi troper och inspiration från 80- och tidiga 90-talets filmer och böcker i den genren. Vi stoppade utan problem in Blade runner, Robocop, Flykten från New York, Rovdjuret, Neuromancer, Mad Max, X-Men, mm och lät det projiceras genom Mutant-filtret. Underbar smältdegel!

Den hade ockå något eget. Kanske berodde det på att cyberpunken inte var helt etablerad som genre eller så var det bara skaparglädje men det är mer än summan av enskilda delar.

 

[zonk]

Den hade ockå något eget. Kanske berodde det på att cyberpunken inte var helt etablerad som genre eller så var det bara skaparglädje men det är mer än summan av enskilda delar.

Mutant 2089 är oxå en av mina favorit-cyberpunkvärldar. Kanske just för att det inte bara är tjugo minuter in i framtiden utan faktiskt är rejält annorlunda, en hiskelig mix av allt från Judge Dredd till gamla Mutant 1984, och typ varenda annan popkulturell framtidsgrej öht. Likväl är det som du säger nåt väldigt eget! Men att skapa i den stilen är ju Ä-spel långt ifrån ensamma om. Games Workshop har ju lånat väldigt friskt när de skapat 40k, och likväl har det blivit en väldigt udda och personlig setting. Stjäl, blanda, och gör det till ditt eget!

 

[Zire]

Jag är väldigt svag för Trudvang och har varit det sedan dag ett. Troll, mossbevuxna gravrösen, djupa kärr och urskogar. Det pirrar i fantisatorn av bara att skriva den meningen.

Medhåll på detta! I synnerhet den värld som förmedlas i bilderna är helt fantastisk! Kungstroll i dimman, spåren efter en lömsk lindorm, korpikalla som bevakar från trädens skuggor, vandrande dvärgar som tystlåtna väntar på andra sidan den spegelblanka tjärnen.

 

[ArcaneTurtle]

Vad gjorde att du fastnade för dessa? Atmosfär, sammanhängande världsbygge, fantasieggande beskrivningar, öppet spelfält, eller?

Newhon - Lankhmar - Blev helt frälst i Lankhmar när jag som 7-8 åring läste om Fafhar Barbaren och Mouser: Juvelskallens hämnd i serietidningen Gigant Nr 4 1975

Som tonåring 12-13år läste jag sedan Fritz Leibers böker om Fafhrd och grey mouser och blev än mer förtjust i Lankhmar och Newhon.
Sedan när TSR gav ut Lankhmar City settingen till AD&D och mina rollspelande polare också gillade Lankhmar spelade vi flera längre stadskampanjer där. Vi har egentligen aldrig slutat spela i Lankhmar utan med jämna mellanrum alltid kommit tillbaks till denna setting - senast vi spelade där var för en 2-3år sedan.

Hyborian Age - Efter att sett Conan Barbaren på Bio blev inte intresset för Sword & Sorcery direkt mindre

Gillar således spelvärldar som lutar lite åt S&W samt low fantasy med delvis begränsad eller svåråtkomlig magi för PC medans NPC i form av Sorcerers, Necromancers och Witches har tillgång till olika former av Black Magic.

Greyhawk - Mycket nostalgisk kärlek för denna spelvärld då den var den första stora spelvärlden som jag kom i kontakt med i form av TSR Greyhawk boxset. Här spelades det en hel del parallellt med kampanjerna i Lankhmar. I början mycket Home brew innan vi fick tag på TSRs alla klassiska moduler som Tomb of Horrors, Descent into the Depths of Earth, Temple of Elemental Evil/Village of Homlet, Expedition to Barier peaks osv.

 

[ArcaneTurtle]

Som fan av OSR rörelsen så har jag på senare år även upptäckt och spelat lite smått i dessa världar som jag också gillar:

Bastionland/Into the Odd - Hade jag vetat att jag skulle spela något sådant här i vuxen ålder när jag satt på tonårsrummet på 80-talet hade jag bara skakat på huvudet.
Vaults of Vaarn - Mitt tonårs jag hade skyllt på tillfällig sinnesförvirring eller hög feber...
Ultra Violet Graslands - nu måste den gamle Grognarden fått minst 40C graders feber
The Painted Wastelands - Ännu mera Gonzo, men som Moebius fanboy kan man ju inte motstå denna setting oavsett om den kommer hamna på spelbordet eller inte...
Bladerunner - Mystery role playing kombinerat med dystopisk sci-fi baserad på en av världens bästa filmer, vad mer kan man begära!
Har dock bara spelat Bladerunner vid ett tillfälle - men det gav definitivt mersmak... nåja kanske inte direkt en nyupptäckt värld då jag såg filmen redan i början på 90-talet under Skövdes filmfestival.
Longwinter - Blev inlurad i denna värld av @Bitterknekt - vi har haft en och annan djupdykning i lämpligt spelsystem samt passande PC arketyper till settingen i trevlig pub miljö. Jag drev ett tag idén om att PbtA kanske skulle passa till Longwinter, jag har dock abdikerat gällande den idén...