(Sorry för inaktiviteten, återigen, jobb och familj har behövt all koncentration och lite till.)
Hur som haver...
Ni rör er tillbaka till platsen där ni kom in i Labyrinten, samma väg ni kom. Utan sammanstötningar eller missöden. (Ni har haft tur med slumpmötesslagen, kan jag säga.) Dörren öppnar sig för ett trefaldigt upprepande av frasen "Ablathanalba".
Sulimans vinkällare är tom så när som på tunnor och fat, och guden Abraxas märkliga beläte. (Abraxas. Hörde ni Suliman säga det namnet när ni kom in? Märkligt.Nu minns ni det i alla fall.) När ni kommer upp i Gyllene Sköldens skänkrum har ca två timmar gått sedan ni klev ner i underjorden, enligt timglaset på väggen. Timmen är sen och lokalen nästan tom, några druckna eftersläntrare fördröjer det oundvikliga ögonblick då Suliman kommer att kasta ut dem i rännstenen för natten. Värden själv står och putsar krus bakom bardisken, och han ger era manglade gestalter en outgrundlig blick. Sedan tittar han på Anto Nios gäng, som sitter samlade kring sitt bord men som reser sig förväntansfullt när ni dyker upp. Anto själv klappar på bordskivan och inväntar att få inspektera era troféer.
(Nu händer följande: Om ni inte säger något annat så drar jag tio procent från era skatter, i så fall får ni alla 126 sp och 166 xp (ni får själva justera med den bonus som står på era rollformulär). Ni tillbringar sedan två dagar med att vila, läka era skador, studera trollformler etc. Suliman har ett enkelt kyffe som han kan hyra ut, i s f drar ni alla av 3 sp i levnadsomkostnader.)