Tja, det följande sker...
Ni följer alla (som aviserat) med Suliman. Han griper en lykta på vägen, tänder den och leder er ner för vinkällarens branta trappa. Den fortsätter ganska långt ner, längre än nödvändigt till en vinkällare kan man tycka, och slutligen kommer ni ner till ett långt och lågt rum med välvt tak.
Väggarna kantas av fat, och hyllor med flaskor och amforor. Längst in står ett stort fat Amon Tillado (ett mycket starkt vin som orsakar förföljelsemani och hämndbegär vid överkonsumtion), och bredvid fatet står en liten gudabild i en nisch. Suliman tänder en rökelsesticka framför gudabilden och mumlar någon ramsa, och genast rör sig fatet med ett muller åt sidan och blottar en liten låg dörröppning.
Suliman vänder sig till er. "Hör nu noga på. Ni är nu i Labyrinten. När ni kliver in genom den här dörren så stängs den bakom er, och kan inte synas från den andra sidan. Enda sättet att öppna den är att ställa sig rakt framför och säga ordet 'Ablanathanalba' tre gånger."
"Nu är ni er egen lyckas smeder. Era handlingar är era egna och ni själva ansvarar för följderna. Allt ni vinner med djärvhet eller list är det er uppgift att försvara. Farväl. Kanske möts vi igen, eller i en bättre värld än denna."
Han kliver åt sidan. Det är dunkelt innanför dörren, men bortom den tycks ligga en korridor av sten som delar sig åt tre håll.
Och ber de andra att hänga med på lite äventyr: Fega inte ur nu, det här kan bli kul. Om ni inte hänger med så går jag ut och hugger ved i stället.