Bra filmer du ogillar

Mekanurg said:
Lindgren går ofta rakt in i samtids svärta. Kalle Blomkvist och kamrater måste hantera ett mord, ett mordförsök och en kidnappning, alltså närmast småstadsvåld av Maria Lang-typ. Mio, min Mio och Nils Karlsson Pyssling handlar om död och misär bland 1950-talets underklass. Och så vidare.

Lindgrens tidiga verk är dock väldigt förankrade i sin tid och därför gissar jag att hennes senare tidlösa fantasy, såsom Ronja och Bröderna Lejonhjärta är mer populära idag.
Click to expand...

Hon går bara in i en del av sin samtids svärta. Jag, som också har en del av mina rötter i Vimmerby och de omgivande byarna, är väl medveten om de stora klasskillnaderna i bygden. Tycker du att Lindgren skildrar dem bra? Det finns ju en anledning till att Bullerbyn uppfattas som sinnebilden för svenska idyller. Jag har svårt för idyllisering av miljöer som egentligen präglades av fattigdom.

Min släkt levde nästgårds (Sevedstorp är den verkliga förlagan till Bullerbyn) i vad som var allt annat än en idyll. Förmodligen är jag åtminstone avlägset släkt med Lindgren - flera av födelseplatserna i min antavla finns också i hennes - men av hennes texter att döma upplever vi trakten på helt olika sätt.

Jag är väl medveten om de existentiella bottnarna i både Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta, men varken böckerna eller filmatiseringarna - den här tråden handlar ju om film - engagerar mig. Möjligen är det en konsekvens av tidens tand. Eller så beror det på att jag har svårt för den i mina ögon präktiga och tillrättalagda tonen.

Som i princip alla vuxna svenskar vet har Astrid Lindgren sedan åtminstone ett halvsekel hyllats som ett litterärt nationalhelgon. Jag tror att det är bra att nyansera både bilden av henne och hennes verk. Följer man inte tyckandets huvudström kan man få syn på nya saker.
 
Last edited:
There will be blood (fullständigt genomusel, brydde mig inte ens om att se klart den)
Tenet (förvirrande, osympatiska karaktärer rakt igenom)
Oppenheimer (helt oengagerande)
Avatar, way of water (lyckas göra samtliga karaktärer ointressanta eller osympatiska, seg handling – och för mycket ointressant action, för lång)
 
Jag tycker egentligen att typ alla actionfilmer är riktigt tråkiga. Bad Boys-filmerna är i särklass sämst, men så har vi John Wick m.m. Vissa Bond-filmer faller in här, och gör mig trött och uttråkad. Vet inte om någon tycker Fast and Furious-filmerna är bra, men de är ju galet dåliga. Så typ allt i den här kategorin går bort.
 
Mogger said:
Jag tycker egentligen att typ alla actionfilmer är riktigt tråkiga. Bad Boys-filmerna är i särklass sämst, men så har vi John Wick m.m. Vissa Bond-filmer faller in här, och gör mig trött och uttråkad. Vet inte om någon tycker Fast and Furious-filmerna är bra, men de är ju galet dåliga. Så typ allt i den här kategorin går bort.
Click to expand...
I samstämighet med det så dras automatiskt betyget för en film ner för mig ifall den innehåller en biljakt för, oavsett vad det är. Kanske inte helt inom trådens ramar, men det är helt meningslösa scener i filmer som aktivt kan göra att jag slutar kolla på dem. Fram för allt gjorde det ju att Mad Max Fury Road för mig blev en menlös dussinrulle jag aldrig kommer ta i med tång igen.
 
Anthrox said:
I samstämighet med det så dras automatiskt betyget för en film ner för mig ifall den innehåller en biljakt för, oavsett vad det är. Kanske inte helt inom trådens ramar, men det är helt meningslösa scener i filmer som aktivt kan göra att jag slutar kolla på dem. Fram för allt gjorde det ju att Mad Max Fury Road för mig blev en menlös dussinrulle jag aldrig kommer ta i med tång igen.
Click to expand...
For the record så tycker att Fury Road är en av de bästa filmerna som gjorts :) Jag tycker jaktscener är betydligt mer intressanta än ändlösa scener där någon cool huvudroll går loss med vapen och det är tänkt att jag ska tycka att det är intressant i sig självt.
 
Överlag är ju actionscener de minst intressanta i filmer – strider, biljakter osv. Det är som med videospel, där jag bara spelar såna med realtids-action om det finns andra delar som väger upp. Och som i rollspel, där strid ju är allt det jag ogillar med regelmekanik fast mer och längre.

Och ja, jag inser att det därmed kan tyckas lite märkligt att jag gillar superhjältefilmer, men precis som serierna är ju superhjältefilmer oftast något annat också – och de bästa superhjältefilmerna har världsbyggen, estetik, mysterier och/eller relationellt såpa-drama som väger upp.

Det ska till något alldeles speciellt för att en slagsmålsscen ska hålla mitt intresse uppe speciellt länge. Riktigt snygg koreografi som flödar bra utan en massa klipp hela tiden, eller överdriven men estetiskt genomtänkt brutalitet, stiliserad estetik, snygga praktiska äckel-effekter osv kan göra det, men det händer inte superofta.
 
Bombu said:
Jurasic park hade så hög svansföring när den kom, sen var den väldigt fascistisk i att man kunde veta vilka som dinosaurierna skulle äta upp och vilka som skulle klara sig.

Är man fet blir man uppäten, är man en söt unge klarar man sig.

Det var min analys när filmen kom och jag har inte ids uppdatera min analys av en gammal fascistrulle. ;)
Click to expand...

Okej, men bra, så är det en åsikt som inte bygger på något verkligt. För det är inte så folk dör i den och även om det hade varit så karaktärerna dog så hade det inte varit fascism.

Och holy shit, det är en film om dinosaurier! Att det inte är grejen du tänker på får mig att vilja ställa följdfrågor om sköldpaddor i öknen.
 
Att inte gilla action filmer eller biljakter även när de är bra känns som att inte gilla dans även när den är bra. Det finns en anledning till att folk inte gillar balett för det är dans länge.
 
Oscar Silferstjerna said:
Jag tycker också att Astrid Lindgren är våldsamt överskattad - och, för att nu hålla mig on topic, precis alla filmatiseringar av hennes böcker. Det finns en ”busig” präktighet i hennes historier som irriterar mig lika mycket som personkulten kring henne (den felfria sagotanten). Jag får lust att skriva en roman där hon är skurken. ”Men Astrid Lindgren är ju en av de stora”, tycker nog många. Det är just det jag inte håller med om.
Click to expand...
Grejen är väl att hon var banbrytande och jättebra för sin tid, en tid som är sedan länge förgången numera.

Sådant här gäller mycket kultur - man kan uppskatta att det måste ha varit väldigt bra för sin tid, och ändå inte vara så imponerad av filmen. Jag skulle klassa Jurassic Park där också. Självklart var effekterna helt rubbat bra för sin tid, vilket gav den en stark effekt då. Men nu?
 
God45 said:
Att inte gilla action filmer eller biljakter även när de är bra känns som att inte gilla dans även när den är bra. Det finns en anledning till att folk inte gillar balett för det är dans länge.
Click to expand...
När är de bra då? Jag har inte sett en biljaktsscen någonsin som gett mig något vad jag vet.
 
Anthrox said:
När är de bra då? Jag har inte sett en biljaktsscen någonsin som gett mig något vad jag vet.
Click to expand...

Men det är som att inte gilla dans. Vissa människor tycker inte om balett. Det är fine. Lite skumt. Men inte ett moraliskt misslyckande.
 
Anthrox said:
När är de bra då? Jag har inte sett en biljaktsscen någonsin som gett mig något vad jag vet.
Click to expand...
Precis som med fighter så handlar det om problemlösning. Fram och tillbaka, sätta i problem, komma ur problem genom att sätta den andra i problem. Detta fram och tillbaka.

Snygga rörelser är också en grej, en dans, fyllda av manövrar ingen egentligen kan utföra - spektaklet. Någonstans landat i realism; att känna tyngden av det som händer.

Amerikanska filmer är glada för MTV-klippande där det är svårt att se vad som händer, där ett slag landar utan att man har fått känna dess tyngd. Ett fokus på blixtrande bilder framför ögonen på åskådarna. En actionscen måste andas; det måste finnas avbrott men det måste också finnas rum för att ladda upp för någonting större.

Max Max: Fury Road gör jakter bra, enligt mig. Gamla Star Wars. Tintin. Luc Bessons Taxi med Baby Driver som god tvåa.
 
Action, biljakter, fightingscener mm är ju visuell koreografi som genom rörelse (och klippning, kameraarbete och effekter - tre komponenter av rörelse i detta fall) skapar berättande.
Dans, som @God45 påpekade.

Det har ju olika människor olika stort intresse av, och även om man har intresse kan man ju ha intresse för olika saker. Alla som gillar balett gillar inte också modern dans, alla som gillar breakdance gillar inte också konståkning, alla som som gillar lindy hop gillar inte också Cirque de Soleil osv.

Precis som allt annat så kan det göras bra eller dåligt. Görs det dåligt blir det ju antingen frustrerande eller tråkigt, görs det bra kan det ju vara hänförande. Jag som generellt har lätt att bli uttråkad och tappa koncentrationen älskar ju bra action, då de audiovisuella intrycket fångar min uppmärksamhet och det känns väldigt gött. Men görs det dåligt är det ju helt bedrövligt att titta på.

Det är, som allt annat i film, ett konsthantverk.

Några favoriter:






 
God45 said:
Okej, men bra, så är det en åsikt som inte bygger på något verkligt. För det är inte så folk dör i den och även om det hade varit så karaktärerna dog så hade det inte varit fascism.

Och holy shit, det är en film om dinosaurier! Att det inte är grejen du tänker på får mig att vilja ställa följdfrågor om sköldpaddor i öknen.
Click to expand...
Alla har rätt till sin åsikt.

Men jag kommer ihåg att den tjocka gubben dog och ungarna klarade sig. Det var 30 år sen så det kan varit fler saker som hände.
 
Bombu said:
Men jag kommer ihåg att den tjocka gubben dog och ungarna klarade sig. Det var 30 år sen så det kan varit fler saker som hände.
Click to expand...
Tjocka gubben släppte lös dinosaurierna ("Norm!") och ungarna är där för att huvudpersonen ska ändra sin åsikt kring dom (om sin egen medmänsklighet), då han skrämde livet ur en unge i filmens början.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top