Bra filmer du ogillar

Bombu said:
Det här var en bra tråd.

Jag ogillar jurasic park,
Tycker a beautiful mind var rätt platt,

Och tycker sagan om ringen filmerna var rätt dåliga, de två första alltså, jag har inte sett trean än.

Gladiator är ju starkt överskattad också.
Click to expand...

Hur gillar du inte Jurasic Park?! Förklara dig!
 
Botulf said:
Håller med, förutom ett undantag : From dusk to dawn. Eller jag trodde det tills jag precis kollade upp det och verkar vara ett falskt minne, för Tarantino är listad som co-writer, inte regissör. Så ähh det är typ en Tarantino-film? Annars kan jag inte komma på någonting som Tarantino varit involverad i som jag egentligen gillat.
Click to expand...

From Dusk till Dawn är oerhört mycket av en Robert Rodriguez film skulle jag säga.
 
jag vet inte om jag skulle dra mig så långt som att använda ”ogilla” men jag tycker att merparten av Mel Brooks filmer är rätt ljumna. Och Mel Brooks är nog enligt mig den mest överskattade regissören genom tiderna. Inte för att han på något sätt är dålig, men folk hyllar honom för att göra typ de roligaste filmerna någonsin och det kan jag absolut inte begripa. Skulle kunna nämna hur många regissörer som helst som gör roligare filmer än honom. Hans mest överskattade film som alla andra verkar älska är Det våras för sheriffen. Jag försökte se den för några år sedan och kunde inte ta mig igenom den. Inte för att sprråkbruket är daterat, utan för att den var så sanslöst seg och inte rolig.

Humor är ju subjektivt, men även med det sagt förstår jag inte hur denne man kan hyllas som en av de främsta regissörer inom komedi. Exempelvis skämten i Det våras för rymden. Någon säger ”let’s jam their antenna” och så kastar de sylt på den. Huvudpersonen och skruken tar upp sina laser-ringar och håller dem som om de vore snoppar. Prinsessan får en mörk basröst när hon sjunger. Jag fattar om folk tycker att det är lite småkul men jag begriper inte hur sådana skämt kan komma från någon som klassas som en av väldigt bästa humor-regissörer.
 
Räknas Avatar 2 som en bra film? Oavsett vilket - jag tycker att den var helt fruktansvärd. Dirty Dancing och Titanic brukar väl också räknas som någon sorts blockbuster-klassiker? Hur som helst - helt fruktansvärt fåniga och tråkiga filmer. Jag hade svårt att hålla mig kvar i salongen.

Blir också vansinnigt uttråkad av James Bond-filmer (märkligt nog har jag sett många, men jag minns dem knappt efteråt) och det lilla jag har sett av Star Trek (minns nästan inget där heller).

Däremot gillar jag flera av de filmer som tidigare nämnts i tråden (exempelvis Ingemar Bergmans, Lars von Triers och Roy Anderssons filmer). Det är nästan så att jag vill använda en del listor här som tips på vad jag ska se härnäst.

En annan tanke som tråden väcker är att filmsmak för mig inte är konstant. En del filmer som jag har gillat blir jag besviken på när jag ser om. Särskilt på 90-talet gick jag mycket på bio, men på sistone har jag börjat misstro de preferenser jag hade då. När jag såg om Heat för ett tag sedan - en film jag har sett minst tio gånger - störde jag mig mest på hur fula kläder (och frisyrer) de flesta av karaktärerna har. Dessutom tyckte jag att dialogen stundtals hade blivit helt platt.
 
Last edited:
Franz said:
Jag försökte se den för några år sedan och kunde inte ta mig igenom den. Inte för att sprråkbruket är daterat, utan för att den var så sanslöst seg och inte rolig.
Click to expand...
Filmerna är barn för sin tid, dock. Både humormässigt som tempomässigt. Men om du sett filmerna på 90-talet och inte gillat dom är det väl inget för dig. Väldigt barnslig och dum humor. Den enda smarta med dom är när dom associerar till sex.

Försökte själv se om några av Galenskaparnas saker förra året ... och jösses vad idiotiska dom är. Humor ligger i att folk skriker, rör sig fånigt och säger bisarra saker. Jag älskade dom när jag var tonåring.
 
Rickard said:
Filmerna är barn för sin tid, dock. Både humormässigt som tempomässigt. Men om du sett filmerna på 90-talet och inte gillat dom är det väl inget för dig. Väldigt barnslig och dum humor. Den enda smarta med dom är när dom associerar till sex.
Click to expand...
Jo absolut, filmen var med säkerhet mer rolig när den kom. Men jag tycker att det finns andra komedier från den tiden som fortfarande håller hyfsat, exempelvis Life of Brian och vissa av Rosa Pantern-filmerna.

Nä precis, håller helt med om att en stor aspekt är att det inte är min humor. Men även med det sagt så kan jag inte begripa att hans filmer hyllas att vara bland världens roligaste. Att folk kan tycka de är kul förstår jag absolut (även om jag själv inte gör det) men att så många ser humorn som bland världens roligaste kommer jag aldrig begripa.
 
Rickard said:
Filmerna är barn för sin tid, dock. Både humormässigt som tempomässigt. Men om du sett filmerna på 90-talet och inte gillat dom är det väl inget för dig. Väldigt barnslig och dum humor. Den enda smarta med dom är när dom associerar till sex.

Försökte själv se om några av Galenskaparnas saker förra året ... och jösses vad idiotiska dom är. Humor ligger i att folk skriker, rör sig fånigt och säger bisarra saker. Jag älskade dom när jag var tonåring.
Click to expand...

Helt Apropå har inte heller åldrats väl. Jag förstår att Schyffert & co vände sig mot den sortens (totala brist på) humor.

Humor är ju ofta tidsbundet. Till skillnad från många andra har jag vansinnigt svårt för Tage Danielsson, kanske just för att jag känner att förväntningen är att man ska tycka att han är rolig och tänkvärd.

Jag tycker också att Astrid Lindgren är våldsamt överskattad - och, för att nu hålla mig on topic, precis alla filmatiseringar av hennes böcker. Det finns en ”busig” präktighet i hennes historier som irriterar mig lika mycket som personkulten kring henne (den felfria sagotanten). Jag får lust att skriva en roman där hon är skurken. ”Men Astrid Lindgren är ju en av de stora”, tycker nog många. Det är just det jag inte håller med om.
 
Last edited:
Franz said:
jag vet inte om jag skulle dra mig så långt som att använda ”ogilla” men jag tycker att merparten av Mel Brooks filmer är rätt ljumna. Och Mel Brooks är nog enligt mig den mest överskattade regissören genom tiderna. Inte för att han på något sätt är dålig, men folk hyllar honom för att göra typ de roligaste filmerna någonsin och det kan jag absolut inte begripa.
Click to expand...
Humor bygger ju i grunden på att man måste bli genuint överraskad, så om man tittar på något som varit väldigt inflytelserikt efter att man sett allt som itererat på de teknikerna kommer man inte reagera med att skratta. ”Seinfeld is unfunny” är en trop av en anledning.

Franz said:
Huvudpersonen och skruken tar upp sina laser-ringar och håller dem som om de vore snoppar.
Click to expand...
Och det här, precis som språket i Blazing Saddles eller George Carlins fula ord-monolog eller Gösta Ekman som står och säger ”pitt” bygger ju på att publiken har någon slags genuin ”får man göra såhär”-reaktion. Utan den reaktionen är det väldigt platt.
 
Hägerstrand said:
Humor bygger ju i grunden på att man måste bli genuint överraskad, så om man tittar på något som varit väldigt inflytelserikt efter att man sett allt som itererat på de teknikerna kommer man inte reagera med att skratta. ”Seinfeld is unfunny” är en trop av en anledning.


Och det här, precis som språket i Blazing Saddles eller George Carlins fula ord-monolog eller Gösta Ekman som står och säger ”pitt” bygger ju på att publiken har någon slags genuin ”får man göra såhär”-reaktion. Utan den reaktionen är det väldigt platt.
Click to expand...
I sak tycker jag att du har rätt, överraskningar kan leda till roliga skämt. Men jag anser inte att det gör Mel Brooks filmer bättre, ens när de kom. Som i Spaceballs när skurkarna får order om att ”comb” the planet drar enorma kammar över planeten, den typen av humor var väl rätt gjord redan då anser jag. Säger inte att det är tråkigt, men inget jag skulle klassa som bland det roligaste någonsin. Som sagt, det finns komedier från samma tid som håller mycket bättre. Det är ingen slump att manuset till Brooks’ roligaste film, Young Frankenstein, utvecklades i nära samarbete med Gene Wilder, en person med större komisk talang än Brooks.

Vill bara med risk för att bli missuppfattad understryka att jag inte tycker att Mel Brooks filmer är tråkiga eller dåliga, bara grovt överskattade.
 
Oscar Silferstjerna said:
Jag tycker också att Astrid Lindgren är våldsamt överskattad - och, för att nu hålla mig on topic, precis alla filmatiseringar av hennes böcker. Det finns en ”busig” präktighet i hennes historier som irriterar mig lika mycket som personkulten kring henne (den felfria sagotanten). Jag får lust att skriva en roman där hon är skurken. ”Men Astrid Lindgren är ju en av de stora”, tycker nog många. Det är just det jag inte håller med om.
Click to expand...
Jag håller bitvis med dig. Särskilt Pippi är så mycket tråkigare än jag mindes den från min barndom, nu när vi kört ett varv igen med egna barn.

Men jag vidhåller att Ronja (originalfilmen) fortfarande inte bara håller utan är genuint jättebra. På allvar.

Men Saltkråkan, Pippi, och så vidare kan va. Vad gäller böckerna är Astrid bäst när hon riktar sig till vuxna. Jag skulle gärna se en film av Sunnanäng eller Spelar min Lind som inte viker för avgrundsmörkret i dem.
 
Khan said:
Jag håller bitvis med dig. Särskilt Pippi är så mycket tråkigare än jag mindes den från min barndom, nu när vi kört ett varv igen med egna barn.
Click to expand...
Många av filmerna om Pippi fick dessutom ett rätt ljummet bemötande av kritiker när de kom.
 
Alltså, hela diskussionen om Mel Brooks känns som att den missar att genren han verkar inom är "amerikansk prutt-parodi", det är klart att vuxna människor inte tycker att de här filmerna är så roliga i efterhand.

Tvärt om ska Brooks eventuella storhet mätas i popularitet när det begav sig. Det är liksom skräpkultur och är inte menat att vara något annat. Det är att jämföra äpplen och päron att ställa Brooks mot Monty Python, även om det är humor som överlappar tidsmässigt.

För övrigt peakade den amerikanska prutt-parodin med första Hot Shots!-filmen.

Och: tråden handlar väl om bra filmer man ogillar? Tror inte någon någonsin haft typ Spaceballs på sin lista över "bra filmer".
 
Last edited:
Vimes said:
Och: tråden handlar väl om bra filmer man ogillar? Tror inte någon någonsin haft typ Spaceballs på sin lista över "bra filmer".
Click to expand...
Jag pratar om Brooks filmer generellt, anledningen till att jag nämnt Spaceballs lite mer är för att det är den filmen jag kommer ihåg tillräckligt bra för att kunna lyfta konkreta exempel från. Brooks filmer hamnar ofta på listor över ”världens roligaste” och liknande så jag skulle absolut säga att de klassas som ”bra”. Men jag tror jag sagt allt som jag behöver säga om detta, känner inte att vidare diskussion kommer tillföra jättemycket så jag lämnar diskussionen om Brooks därhän.

Angående andra bra filmer som jag ogillar så blev jag väldigt underväldigad när jag såg Unforgiven.
 
Khan said:
Jag håller bitvis med dig. Särskilt Pippi är så mycket tråkigare än jag mindes den från min barndom, nu när vi kört ett varv igen med egna barn.

Men jag vidhåller att Ronja (originalfilmen) fortfarande inte bara håller utan är genuint jättebra. På allvar.

Men Saltkråkan, Pippi, och så vidare kan va. Vad gäller böckerna är Astrid bäst när hon riktar sig till vuxna. Jag skulle gärna se en film av Sunnanäng eller Spelar min Lind som inte viker för avgrundsmörkret i dem.
Click to expand...

Det kanske är eller blir så att Astrid Lindgrens verk successivt omprövas i takt med att hennes död blir alltmer avlägsen? Hon målar ju ofta upp idyller som passar allt sämre in i den tid vi nu betraktar henne från. Lever man i en dystopisk verklighet blir Bullerbyn märklig och inte så intressant.

När det gäller film och litteratur för barn är det naturligtvis ändå relevant vad barnen, den verkliga målgruppen, tycker i högsta grad relevant. Gillar barn idag Astrid Lindgren-filmerna? Jag har alltså ingen aning och de barn som tidigare fanns i min närhet är nu alla tonåringar eller äldre.
 
Girighet said:
Jag har inte förstått att "alla" tycker att Kill Bill är så fantastisk. Det är en av få filmer som jag inte orkat se klart och jag tycker ändå jag pallar slökolla på det mesta.
Nu var det så länge sedan jag skulle se den att jag inte riktigt kommer ihåg vad mitt problem med den var men jag måste känt att min tid var mer värd än så.
Click to expand...
Det här kan jag förstå.

När jag såg Kill Bill tyckte jag den var kul, alltså jag blev överraskad av alla våldsamma dråpligheter, lite som en skämtfilm.

Men det funkade ju bara för att jag hade förväntat mig en mer "vanlig" film och fick en med väldigt mycket extra.

Och alla behöver ju inte bli överraskade av Kill Bills alla tokigheter, om man vet lite vad Tarantino lägger in i sina filmer. Sen kan man ju bli aktivt offput av allt slaskigt våld i Kill bill.
 
God45 said:
Hur gillar du inte Jurasic Park?! Förklara dig!
Click to expand...
Jurasic park hade så hög svansföring när den kom, sen var den väldigt fascistisk i att man kunde veta vilka som dinosaurierna skulle äta upp och vilka som skulle klara sig.

Är man fet blir man uppäten, är man en söt unge klarar man sig.

Det var min analys när filmen kom och jag har inte ids uppdatera min analys av en gammal fascistrulle. ;)
 
Oscar Silferstjerna said:
Det kanske är eller blir så att Astrid Lindgrens verk successivt omprövas i takt med att hennes död blir alltmer avlägsen? Hon målar ju ofta upp idyller som passar allt sämre in i den tid vi nu betraktar henne från. Lever man i en dystopisk verklighet blir Bullerbyn märklig och inte så intressant.
Click to expand...
Lindgren går ofta rakt in i samtids svärta. Kalle Blomkvist och kamrater måste hantera ett mord, ett mordförsök och en kidnappning, alltså närmast småstadsvåld av Maria Lang-typ. Mio, min Mio och Nils Karlsson Pyssling handlar om död och misär bland 1950-talets underklass. Och så vidare.

Lindgrens tidiga verk är dock väldigt förankrade i sin tid och därför gissar jag att hennes senare tidlösa fantasy, såsom Ronja och Bröderna Lejonhjärta är mer populära idag.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top