DoD Kritiken mot nya Drakar och Demoner ?

Finns ju en del kritiktrådar redan:

Olle och Geller.

”Tok-Palle är egentligen den ädle riddar Paladin.”

Krugal Svylse är ett annat humor-öventyr, liksom den där skumma dungeoncrawlen som jag inte kommer ihåg vad den heter.
Gripeborgs Hemlighet?
 
Last edited:
Jag undrar om inte ”barnsligare” kommer från att det inte är översållat med pilliga regler. Från folk som mäter kvalitet i antalet sidor med regler.

(Eller folk som bara inte klarar av tanken på antropomorfa ankor).

Enda ”kritiken” jag själv har tror jag är att rollpersoner börjar med ”för mycket utrustning”. Men det är bara en personlig smakfråga från min sida. Och lätt fixat om jag nu vill :)
 
En sak jag tycker är lite komiskt, även om jag samtidigt förstår grunden till argumentet, är att illustrationerna skulle vara av barnbokskaraktär - det är exakt samma bilder som använts för Riots DoD2016. Likaså Monsterboken nyttjar ju till stor del alster från den versionens monsterbok. Jag känner inte någon tänker barnbok om Väsen, trots samma upphovsman?

Kika istället på de illustrationer som kommer med Arkand - betydligt färskare från Egerkrans och Brasgalla. Speciellt Egekrans har ett par riktigt mörka grejer i presspaketet (tänker tex på spindelmadame).
 
Givetvis har jag också "pet peeves" med spelet - och liksom Rymdhamster är en grejen med startutrustningen som är live skev. Utmärkt för snabba oneshots när man ska rulla fram en karaktär, potentiellt helt obalanserat om den används för en kampanj. Riddare som startar med full plåt och stridstränad häst? Nej tack (så det husreglar vi bort med skippa häst och minska alla rustningar i listan ett steg).
 
Jag känner inte någon tänker barnbok om Väsen, trots samma upphovsman?
Inte? Jag tänker absolut barnbok, eftersom jag såg illustrationerna i barnböckerna innan rollspelet existerade.

Sen betyder det inte att jag tänker att rollspelet är för barn, men en del av charmen med väsen är för mig kontrasten mellan att spela som vuxen och utreda varelser som är skrivna för barn. Näcken finns för att man inte vill att barn ska drunkna. Barnboksillustrationerna förstärker den charmen.
 
Inte? Jag tänker absolut barnbok, eftersom jag såg illustrationerna i barnböckerna innan rollspelet existerade.

Sen betyder det inte att jag tänker att rollspelet är för barn, men en del av charmen med väsen är för mig kontrasten mellan att spela som vuxen och utreda varelser som är skrivna för barn. Näcken finns för att man inte vill att barn ska drunkna. Barnboksillustrationerna förstärker den charmen.
Det är korrekt en del av Väsens illustrationer kommer från böcker för de yngre, men det gäller ju främst varelserna (och där tycker jag det bidrar till lite "otherness") - det finns ju en hel del som Johan illustrerade till spelet specifikt som känns lite mer gotiskt et c.
 
Jag tycker definitivt att det framstår som ett spel designat med en yngre målgrupp för ögonen. Vet inte om jag skulle kunna artikulera exakt varför. Allting är liksom behändigt paketerat? Illustrationerna gör sitt till, förstås.

Jag vet inte om det nödvändigtvis utgör en kritik. Barn får väl också spela rollspel. Men det har i alla fall gjort att jag, som identifierar som vuxen, inte känner någon större entusiasm för det (detta efter att ha spellett en kampanj).
 
Men angående att bilderna skulle ge ett barnsligt intryck, tycker ni verkligen att bilderna i Äventyrsspels Drakar och Demoner är så mycket ”vuxnare”? Är inte dessa bilder lika mycket ”barnbok” som Egerkrans’ bilder:
IMG_2232.jpegIMG_2233.jpegIMG_2234.jpeg

EDIT: Av ren tankspriddhet råkade jag ta med en bild från Mutant. My bad, men hoppas att poängen framgår ändå?
 
Men angående att bilderna skulle ge ett barnsligt intryck, tycker ni verkligen att bilderna i Äventyrsspels Drakar och Demoner är så mycket ”vuxnare”? Är inte dessa bilder lika mycket ”barnbok” som Egerkrans’ bilder:
View attachment 25494View attachment 25495View attachment 25496

EDIT: Av ren tankspriddhet råkade jag ta med en bild från Mutant. My bad, men hoppas att poängen framgår ändå?

Det här är ingen kulle jag är beredd att dö på, men: allt måste ju sättas i sin kontext. Fria Ligan har förmodligen en betydligt större handlingsfrihet när det gäller att välja grafisk profil på sina produkter än Ä-spel hade på 80/90-talet, och resultatet kan därför betraktas mer som ett medvetet val.

Med det sagt var väl Ä-spels DoD i stor utsträckning också utvecklad för och marknadsförd till en yngre målgrupp. Om någon säger att nya DoD är barnsligare än sina föregångare, så vet jag därför inte om jag kan hålla med. (Men återigen måste man se saker i sin kontext. Överhuvudtaget är väl designbeslut mer medvetna idag, när det finns ett så stort utbud och så pass utvecklade idéer om design och marknadsföring).
 
Och oavsett detta, finns det ju 3PP med betydligt mer vuxet formspråk och innehåll (Dunkeldäld och Amaranth, Valan och Vidundret, Ereb osv). Jag förstår hur man kan uppleva "spelets val av art gör att jag inte känner mig som målgruppen".
 
Kritik mot DoD23?
Jag växte upp med svarta boken, sedan expert & Gigant. Vi testade DoD91 och Chronopia men tyckte väl att en mellanting mellan Expert och DoD91 var ok.
Jag får lov att säga att jag stormtrivs med DoD23. Jag var sååååå trött på en miljard olika färdigheter som fanns från Expert och framåt. Varenda tillägg (ivanhoe, gigant, sinkadus, magiboken osv) lade bara till ÄNNU mer färdigheter (t.ex. Smyga & smyga osedd.....). Kort sagt inflation av färdigheter.
Magi.... Alla magiker du mötte hade färdighetsnivåer som var omöjliga att nå fram till. Jag satt och räknade fram att fiendes magiker (Tuvinel, Vinhand, Malek Magnus osv) i snitt behövde 2000-->2500 bakgrundspoäng/erfarenhetspoäng för att nå fram till sina färdighetsvärden. En magiker i DoD expert var ju HEEEEEEELT KASS! Först köpa FV i en magiskola a'la 5 bp/st och sedan alla besvärjelser över skolvärde 6 var ju dyra. Kort sagt blev en magiker alltid dålig. Nya DoD23....hehehe här får man äntligen en magiker värd namnet.

Fummeltabellen var också såååå trist. Det här med att man slog sönder sitt vapen (jaha där slog jag sönder mitt magiska svärd som var ända räddningen) eller jaha där sköt jag av mitt öra/finger osv

Sedan det här med träffområden....stöööööön vad trist det var. Om du inte var krigare eller riddare fick du inte använda tunga vapen och om du mötte någon med förstärkt ringbrynja så stod du och högg och högg med kortsvärd och dolk utan att göra någon skada. Striderna drog ju ut i timmar. Nix pix, DoD23 är bättre och snabbare. Tre spelronder och striden är slut.

Det finns alltid de som menar att det gamla var bättre men jag tycker Fria Ligan gjort det bättre. Jag trivs väldigt bra med nuvarande systemet. Min ända ändring är en utökad skräcktabell. I övrigt är jag nöjd och jag hoppas att det INTE kommer EXPERT, varför ändra på ett vinnande koncept.
Det här med massa extra yrken, raser, färdigheter och förmågor (3:e part) har jag strukit. Om man vill ha det så finns ju DnD 5e med en miljard yrken, raser osv. Monsterboken och grundreglerna räcker mer än väl till mig. Magiboken som kommer bli nog bra men jag har informerat min grupp att ingen kan spela mörkrets furste och vara nekromatiker.
 
Det här är ingen kulle jag är beredd att dö på, men: allt måste ju sättas i sin kontext. Fria Ligan har förmodligen en betydligt större handlingsfrihet när det gäller att välja grafisk profil på sina produkter än Ä-spel hade på 80/90-talet, och resultatet kan därför betraktas mer som ett medvetet val.

Med det sagt var väl Ä-spels DoD i stor utsträckning också utvecklad för och marknadsförd till en yngre målgrupp. Om någon säger att nya DoD är barnsligare än sina föregångare, så vet jag därför inte om jag kan hålla med. (Men återigen måste man se saker i sin kontext. Överhuvudtaget är väl designbeslut mer medvetna idag, när det finns ett så stort utbud och så pass utvecklade idéer om design och marknadsföring).
Ja, DoD-23 har en dubbel målgrupp - nybörjare och skäggiga 40-plussare. Det är imponerande att man huvudsakligen lyckats med den balansgången.
 
Men angående att bilderna skulle ge ett barnsligt intryck, tycker ni verkligen att bilderna i Äventyrsspels Drakar och Demoner är så mycket ”vuxnare”? Är inte dessa bilder lika mycket ”barnbok” som Egerkrans’ bilder:
Jag tänker att det blir lättare om jag jämför spel från Ligan.
  • Twilight 2000 känns allvarligt, vuxet, inte innehåll för barn. Blade Runner likaså. Och Alien. Och Symbaroum.
  • Coriolis och Mutant och Walking Dead och Tales from the Loop känns lite mer ungdomskultur. Kan inte säga varför, men det känns så.
  • Nordiska väsen och Drakar och Demoner känns som spel för unga och yngre. Troligen tack vare illustrationerna.
Så om jag ställer DoD och Twilight bredvid varandra är det lätt för mig att peka och säga "det där känns mer som ett spel för vuxna". :) Men isolerat så blir det svårare.
 
Jag tänker att det blir lättare om jag jämför spel från Ligan.
  • Twilight 2000 känns allvarligt, vuxet, inte innehåll för barn. Blade Runner likaså. Och Alien. Och Symbaroum.
  • Coriolis och Mutant och Walking Dead och Tales from the Loop känns lite mer ungdomskultur. Kan inte säga varför, men det känns så.
  • Nordiska väsen och Drakar och Demoner känns som spel för unga och yngre. Troligen tack vare illustrationerna.
Så om jag ställer DoD och Twilight bredvid varandra är det lätt för mig att peka och säga "det där känns mer som ett spel för vuxna". :) Men isolerat så blir det svårare.

Eftersom alla vet att vuxna inte får tycka om serier och tecknat menar du? ;)

Jag fattar samtidigt vad du menar.
 
Jag roas lätt (ok oerhört) av att föreställa mig hyperseriösa 12-13-åringar som satt och spelade DoD som nån slags SCA-simulator med varenda tilläggsregel, Silmarillion och Sinkadus-diskussion i bakhuvudet när det begav sig, för det skär sig så mycket från hur jag själv direkt tog mig an spelet. Den ton som slogs an var verkligen mirth and mayhem, men aldrig larvigt eller barnsligt, och idag känns inte det nostalgiskt, bara roligare.
Haha, har du på något vis spionerat på mig i yngre tonåren? Sådan var jag, och delar av DoD Expert/Gigant var absolut vinklade åt att befrämja sådant. Så på det viset kliar inte FL:s DoD min nostalgiklåda alls. Inte för att det gör från eller till avseende spelets kvalitet.
 
Jag undrar om inte ”barnsligare” kommer från att det inte är översållat med pilliga regler. Från folk som mäter kvalitet i antalet sidor med regler.
I viss mån tror jag att det är just så. Med den inställningen blir också stora delar av rollspelshobbyn barnslig. All OSR. Nästan alla indiespel. Kanske allt som Fria Ligan någonsin gett ut. Och så vidare.
 
Back
Top