DoD Kritiken mot nya Drakar och Demoner ?

För mig känns nya Drakar och Demoner barnsligt, men det hänger nog mest på den grafiska designen av boken och artworken i den. Sen jämför jag det med Fria Ligans Svärdets Sång, där Erik Granström har målat upp en väldigt mörk värld, så det är nog min största anledning till att det känns "barnsligt".

Att det släpptes ungdomsböcker till spelet hjälpte inte den stämpeln för mig. Sen jobbar jag med ungdomar, så det lägger väl på ännu mer.

Reglerna känns tajta, men också lite enkla.

Med det sagt så gillar jag ändå nya Drakar och Demoner :)
 
I de fall jag sett det nämnas att spelet upplevs som barnsligt så har förekomsten av antropomorfa djur (framför allt ankor) framförts som anledning. Den diskussionen har ju dock hängt med sedan Äventyrsspels tid, så det är ju knappast specifikt eller unikt för DoD23. Märk dock väl att även i de diskussionerna har frågeställningen varit "varför tror ni att andra tycker att spelet är barnsligt?" snarare än att Grownup McAdult suttit på Reddit och korstågat mot Dragonbanes förmenta infantilitet.
Min generella inställning till den typen av argumentation är ju dock bara att svara: "Khajiit has wares if you have coin..."
 
Här kommer min kritik mot nya Drakar och Demoner! Vill man kan man ta lätt på den, bland annat då jag egentligen är ganska dåligt insatt och inte läst några av böckerna.

Med det sagt så tycker jag nya Drakar och Demoner verkar vara just, väldigt barnsligt! Känns som ett sånt där spel vuxna ska spela med sina barn för att introducera dem till rollspel medan de fortfarande går i förskoleklass. Jag tror man lätt får de intrycket av bland annat följande skäl:

- Man har satt sig an att återpublicera de äldsta, mer outvecklade äventyren och infantila äventyren.

- Bilderna känns rätt pajiga, med minotaurer med monokler osv. Tycker illustratören är väldigt duktigt men det är kanske ingen slump att jag återfinner hans verk när jag beställer julklappar till yngre syskonbarn i julkalendern.

- Man har (efter påtryckningar via detta forum?) inkluderat kalleankafigurer som en del av spelet. Detta beslut förefaller vara kommersiellt vansinnigt, inte minst när man vill sälja spelet på engelska. Jag har sett amerikanska recensenter (nåja en i varje fall) studsa på detta som ett ganska tveksamt val för en generisk fantasyvärld.

För egen del hade jag vilja sig en uppdaterad version av Drakar och Demoner när det vara som allvarligast och mest utvecklat. Typ Expert/91 reglerna med en vuxenfiering, rationalisering och streamlining av de mest omtyckta och utvecklade äventyren såsom Marsklandet, Den femte konfluxen och Barbia samt moduler såsom Ereb Altor och Krilloan. Gärna med mer allvarsamma illustrationer i stil med de från de gamla böckerna.

Jag känner bara en handfull gamla rollspelare, men ingen av dem tycker denna version av Drakar och Demoner verkar särskilt lockande. Istället känns det som en upprepning av många av de misstag som begicks när Riotminds tog över spelet med en produkt som varken appellerar till ens nostalgi eller ålder.

Möjligtvis kan det fungera ändå, särskilt om det är så att det inte funnits ett lättare fantasy-instegsspel för unga på den engelskspråkiga marknaden. Men i Sverige tror jag inte nya Drakar och Demoner blir den hit det kunde ha blivit.
 
Conan said:
- Man har (efter påtryckningar via detta forum?) inkluderat kalleankafigurer som en del av spelet. Detta beslut förefaller vara kommersiellt vansinnigt, inte minst när man vill sälja spelet på engelska. Jag har sett amerikanska recensenter (nåja en i varje fall) studsa på detta som ett ganska tveksamt val för en generisk fantasyvärld.
Click to expand...
Jag har sett och hört en hel del utländska recensenter som utan att ha den svenska rollspelsbakgrunden i förståelse, snarare tycker att "mallards" är ett tillskott som gör Dragonbane mer unikt. Många har uttryckt glädje över att få pröva på dem.
Denna post skrivet från en person som själv ALDRIG spelat Anka, eller ens velat göra det....och då har jag varit med sen DoD introducerades, (dock utan ankor på den tiden).
EDIT: Kom på att jag ljög.... jag fick spela makander på FREE RPG DAY på alphaspel...
Så rätt svar är: Jag har aldrig slapat en karaktär som ÄR anka
 
Last edited:
Conan said:
Här kommer min kritik mot nya Drakar och Demoner! Vill man kan man ta lätt på den, bland annat då jag egentligen är ganska dåligt insatt och inte läst några av böckerna.

Med det sagt så tycker jag nya Drakar och Demoner verkar vara just, väldigt barnsligt! Känns som ett sånt där spel vuxna ska spela med sina barn för att introducera dem till rollspel medan de fortfarande går i förskoleklass. Jag tror man lätt får de intrycket av bland annat följande skäl:

- Man har satt sig an att återpublicera de äldsta, mer outvecklade äventyren och infantila äventyren.

- Bilderna känns rätt pajiga, med minotaurer med monokler osv. Tycker illustratören är väldigt duktigt men det är kanske ingen slump att jag återfinner hans verk när jag beställer julklappar till yngre syskonbarn i julkalendern.

- Man har (efter påtryckningar via detta forum?) inkluderat kalleankafigurer som en del av spelet. Detta beslut förefaller vara kommersiellt vansinnigt, inte minst när man vill sälja spelet på engelska. Jag har sett amerikanska recensenter (nåja en i varje fall) studsa på detta som ett ganska tveksamt val för en generisk fantasyvärld.

För egen del hade jag vilja sig en uppdaterad version av Drakar och Demoner när det vara som allvarligast och mest utvecklat. Typ Expert/91 reglerna med en vuxenfiering, rationalisering och streamlining av de mest omtyckta och utvecklade äventyren såsom Marsklandet, Den femte konfluxen och Barbia samt moduler såsom Ereb Altor och Krilloan. Gärna med mer allvarsamma illustrationer i stil med de från de gamla böckerna.

Jag känner bara en handfull gamla rollspelare, men ingen av dem tycker denna version av Drakar och Demoner verkar särskilt lockande. Istället känns det som en upprepning av många av de misstag som begicks när Riotminds tog över spelet med en produkt som varken appellerar till ens nostalgi eller ålder.

Möjligtvis kan det fungera ändå, särskilt om det är så att det inte funnits ett lättare fantasy-instegsspel för unga på den engelskspråkiga marknaden. Men i Sverige tror jag inte nya Drakar och Demoner blir den hit det kunde ha blivit.
Click to expand...

Håller till stor del med. Vi spelde det lite ironiskt men det är inte DET Stora Svenska Fantasyspelet som det hade kunnat bli om man tagit det lite mer seriöst. Sen tror jag det säljer bra ändå - för det är fint. Och folk är nostalgiska. Och ligan har bra rykte. Osv etc mm. Men ändå
 
Jag läste nyligen igenom Ärans väg och..jag gillade ju detta när jag var 9 år men det ÄR ju ett äventyr för pre-teens (jag vet, jag VET, en 80-åring kan också uppskatta det. Absolut. Men tonen är inte mot fullt vuxna människor som uppskatar komplexitet och nyanser direkt)
 
Platon said:
Håller till stor del med. Vi spelde det lite ironiskt men det är inte DET Stora Svenska Fantasyspelet som det hade kunnat bli om man tagit det lite mer seriöst. Sen tror jag det säljer bra ändå - för det är fint. Och folk är nostalgiska. Och ligan har bra rykte. Osv etc mm. Men ändå
Click to expand...
Det har sålt som F på engelska och fortsätter att växa, och de är knappast nostalgiska över ett spel de aldrig spelat innan
 
StradhLestat said:
Det har sålt som F på engelska och fortsätter att växa, och de är knappast nostalgiska över ett spel de aldrig spelat innan
Click to expand...
Jämfört med det mer "vuxna" Forbidden Lands/Svärdets sång ser jag mycket mer diskussion och intresse för Dragonbane/Drakar och Demoner på utrikiska diskussionsforum. Vilket givetvis inte avspeglar upplevda kvaliteter, jag till exempel gillar båda spelen, men Dragonbane har fått ett rätt mycket större genomslag internationellt än vad Forbidden Lands har fått.

Ligan har också sagt, vad jag vill minnas, att det är bland deras toppsäljare (Dragonbane/Drakar och Demoner alltså) och att de sålt slut på första svenska tryckningen för länge sedan.
 
Jag roas lätt (ok oerhört) av att föreställa mig hyperseriösa 12-13-åringar som satt och spelade DoD som nån slags SCA-simulator med varenda tilläggsregel, Silmarillion och Sinkadus-diskussion i bakhuvudet när det begav sig, för det skär sig så mycket från hur jag själv direkt tog mig an spelet. Den ton som slogs an var verkligen mirth and mayhem, men aldrig larvigt eller barnsligt, och idag känns inte det nostalgiskt, bara roligare.
 
Jag har lite svårt att förstå vad det var som var så vuxet i de äldre utgåvorna. Jag var ett barn och sedan en ungdom allteftersom de olika versionerna släpptes (från svarta boxen och fram till Chronopia). Vi tyckte definitivt inte att det var ett vuxet spel när vi spelade det utan att det var för oss. Bara för illustrationerna numer är i färg och i en annan stil gör det inte barnsligt.
Nu var det länge sedan jag spelade de gamla versionerna men jag skulle aldrig gå tillbaka till dem. Ping-pong strider och KP i kroppsdelar är verkligen inget jag saknar.
 
Girighet said:
Jag har lite svårt att förstå vad det var som var så vuxet i de äldre utgåvorna.
Click to expand...
Jag tror att det handlar om tonalitet i texten. Även om äldre DoD innehöll saker som ankor, en drake med monokel, en tombola-fälla, demonen Puutsch, och en massa andra såna saker som kan anses "oseriösa" så var texten i reglerna ofta rätt torr och "vetenskaplig" så att säga. Nya DoD har en lite annan, mer lekfull tonalitet i texterna.

T.ex. när jag var med och skrev Monsterboken till nya DoD, så var det en sån sak som Ligan jobbade vidare med när jag lämnat mina texter, att få till just den lekfulla tonaliteten i större utsträckning. Så där kan jag förstå de som känner att det skiljer sig, även om det när man jämför vad som fanns då med vad som finns nu inte är en väsensskild skillnad, i min mening alltså.
 
Exakt som Magnus skriver. Tonaliteten var seriös, i många böcker skrev dom som att det var en superseriös simulationssimulator man spelade. Sedan var det ojämnt, och vissa produkter var seriösare än andra, och mitt i allt dök det upp ankor osv. Men ändå. Det var skillnad i anslag.

Jag (11-12 år) såg ingen humor alls, det var dödsseriöst. Jag tror det är enklare för en 11 åring idag och köra nya DoD och se de lättsamma anslaget
 
Last edited:
Magnus Seter said:
Jag tror att det handlar om tonalitet i texten.
Click to expand...
Så kan det förstås vara. Jag har inte spelat spelen på en evighet och det var ännu längre sedan jag läste i böckerna så det har jag svårt att svara på. Man kunde ju alla regler utantill och fortfarande sitter skadetärningarna för vapnen etsade i hjärnan. Min känsla när jag tänker tillbaka på de gamla produkterna är att de var torrare, man gillade tabeller med information. Är det vuxnare, kanske, men framförallt tråkigare att läsa.
 
Eventuell kritik till trots råder det väl ingen tvekan om att nya Drakar och Demoner är en succé både i Sverige och utomlands? Hade det varit en större succé om det hade en vuxnare ton? Jag säger som en kompis till mig brukar säga: "Här vet inte forskarna."
 
luddwig said:
Eventuell kritik till trots råder det väl ingen tvekan om att nya Drakar och Demoner är en succé både i Sverige och utomlands? Hade det varit en större succé om det hade en vuxnare ton? Jag säger som en kompis till mig brukar säga: "Här vet inte forskarna."
Click to expand...
Jag tror mig veta att om jag hade gjort nya DoD så hade det inte blivit en sån stor succé, för jag hade troget försökt återskapa det gamla, med Elric och svarta lådan och Expert (delar i alla fall) och Monsterboken. Och procenttärningar för färdigheter!

Samma gamla skåpmat som en hel del gillat, men som inte gjort några stora vågor i rollspelsvärlden. :)
 
Platon said:
Jag (11-12 år) såg ingen humor alls
Click to expand...
Det är ju en referensram givetvis.
Själv såg jag högvis med humor i gamla DoD. Konfluxensviten är ju störst av en anledning liksom, och humorn och tramset i de äventyren tror jag är en starkt bidragande faktor där. Och själv skämtar jag fortfarande om Pigis tempel, så här 30 år senare.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top