DoD Kritiken mot nya Drakar och Demoner ?

Vad som är barnsligt och inte barnsligt är självklart upp till var och än, jag skulle säga att det är svårt att hitta ett objektivt mått på det hela. Så om folk uppfattar DoD23 som barnsligt kommer jag inte att argumentera emot deras personliga känsla. Men för mig känns det som att "lekfullt" och "lättsamt" bättre förklarar det som andra benämner som "barnsligt". För mig personligen behöver något lekfullt och lättsamt inte vara barnsligt. Och något som är barnsligt behöver inte vara lekfullt och lättsamt (även om det ofta är det).
 
Just den detaljen hade ju varit klart mycket bättre. Jag vill påstå att T100 är åtminstone fem gånger så mysigt som T20.
Tror att färre "&" spelare hade varit villiga att ens testa Dragonbane om det var t100 och procent, iaf amerikanska sådana. Så rent försäljningsmässigt tror jag att FL gjorde helt rätt val här (sen att det är skitenkelt att konvertera mellan t20 och t100 on the fly spelar ingen roll)..
Många amerikanare föredrar att vålda in en spelvärld och ett spelsätt i ett system det inte passar för snarare än att prova ett nytt system.
 
- Man har satt sig an att återpublicera de äldsta, mer outvecklade äventyren och infantila äventyren.
För egen del hade jag vilja sig en uppdaterad version av Drakar och Demoner [...] och streamlining av de mest omtyckta och utvecklade äventyren såsom Marsklandet
Vad är det som gör Döda Skogen mindre utvecklat än Marsklandet? Tycker äventyren är otroligt snarlika i såväl ton som upplägg och omfång.
 
Meanwhile, på 80-talet med Drakar och demoner. :)

anka-drakar-och-demoner.jpg


(eller Torshem, som hade ett par som kopulerade i en dungeon)
@Brior, Olle Sahlin och jag smög in en hel del gags i 80-talsprodukterna. Några exempel:
  • I Torshem (IIRC) anksläkten Dluring (mitt påhitt, en Kalle Anka-referens: Pontus von Pluring).
  • Briors anksläkt Mogger (jfr huset Fugger).
  • Jakten på den försvunna olifanten i Sinkadus (Olle Sahlins påhitt IIRC).
 
Last edited:
Jag blir förbryllad av de personer i den här tråden som talar om ankor som om det var något nytt som Fria Ligan har hittat på, och inte något som funnits i de flesta versioner av DoD, inklusive det "vuxna" Expert.
Fredrik Malmberg lade in ankorna i DoD från första början, med inspiration från Runequest.
 
Brior, Olle Sahlin och jag smög in en hel del gags i 80-talsprodukterna. Några exempel:
  • I Torshem (IIRC) anksläkten Dluring (mitt påhitt, en Kalle Anka-referens: Pontus von Pluring).
  • Briors anksläkt Mogger (jfr huset Fugger).
  • Jakten på den försvunna olifanten i Sinkadus (Olle Sahlins påhitt IIRC).
Ankornas uråldriga kampsport quack-fu och ankornas gud Wal med sina tre brorsöner är andra ankskämt jag kommer ihåg. Vill även minnas att mycket som skrevs rörande magi och magiskolor kryddades med en viss portion humor :)

Jag tycker att det kan vara intressant att använda humor och gags för att göra det möjligt att ta sig an tyngde ämnen som hade varit för jobbigt annars. Äventyret jag skriver på till DoD23 innehåller en del skämt och lustigheter. Men där finns även rätt tunga ämnen. Och jag tycker att de mer lättsamma och lustiga delarna verkligen varit till hjälp när det handlar om att å andra sidan ta sig an de tyngde delarna. Det hade inte blivit lika bra med bara mörker och elände.
 
Jag begriper inte riktigt vad det är som är "tramsigt" eller "barnsligt" ? Syftar man på reglerna (vad isåfall är det barnsliga där?) Handlar det om äventyren så tillskrivs väl tramsighet/barnslighet äventyrsförfattaren isåfall och då blir det mycket intressant att se hur kommande Svavelvinter-remake kommer bli. Tycker generellt sätt att Svavelvinter (1987) var det äventyr till Drakar och Demoner där spelet tydligast fick en mörkare ton (antastade ankor och gycklare i Arhem, mänskliga experiment i Järntornet, massmord i Kmordahelgedomen etc).

Som jag tidigare påpekat: Jag tycker Ligans DoD är precis det jag behöver utan att snubbla på massa onödiga regler som jag ändå inte känner att jag behöver. Lätta och tydliga regler ger ofta bättre flyt i spelandet än att jag ska: Bläddra för specialskada, Slå en träffområdestabell och Få en stukning i innelåret som har x% att återställas inom y dagar. :)
 
Jag begriper inte riktigt vad det är som är "tramsigt" eller "barnsligt" ?
Många har ju hänvisat till illustrationerna. Men jag personligen tycker inte att det finns något direkt barnsligt i dessa. Här är ett gäng bilder från grundboken, och jag ser inte riktigt vad som skulle vara så barnsligt med dessa:
dod1.jpgdod2.jpgdod3.jpegdod4.jpgdod5.jpg
 
Last edited:
Många har ju hänvisat till illustrationerna. Men jag personligen tycker inte att det finns något direkt barnsligt i dessa. Här är ett gäng bilder från grundboken, och jag ser inte riktigt vad som skulle vara så barnsligt med dessa:
View attachment 25483View attachment 25484View attachment 25485View attachment 25486View attachment 25487
Barnsligt är ett kanske fel ord, eftersom det antyder att det är något man borde slutat med, men bilderna ger mig mer barnboksvibbar än något annat. Om jag såg någon av bilderna på omslaget till en skönlitterär bok skulle jag anta att det var en barnbok. De uppdrag Egerkrans får att göra bokomslag utanför rollspelsvärlden är väl också just barnböcker?

Men historier om att man reser runt och bonkar monster i huvudet och letar efter skatter är väl rätt barnsliga (om vi lägger den nedvärderande innebörden av ordet åt sidan)? Böcker och filmer på samma tema ses ju också som barn/ungdomskultur om man inte lägger till något ytterligare innehåll om relationer, svartsjuka, lojalitet som gör historien vuxen. Jag har inte spelat hela drakkejsarkampanjen men jag har skummat den, och om det var en bok hade den definitivt stått i ungdomshyllan - men det hade också praktiskt taget samtliga Dnd-kampanjer gjort om de getts ut som böcker.

Så jag tycker nog det är mer intressant varför man tycker att andra spel om att gå runt i en fantasyvärld och bonka monster i huvudet inte är barnsliga.
 
DoD-23 är lättviktigt i tonen och utformningen (helt medvetet, förstås) på ett vis som äldre DoD inte var. Det är skoj och gladvåld på ett annat vis. Världsbygget är också av den enkla sorten med värdshus, byar och dungeons snarare än något Ereb Altor.
 
Så jag tycker nog det är mer intressant varför man tycker att andra spel om att gå runt i en fantasyvärld och bonka monster i huvudet inte är barnsliga.
Ja, hela rollspelsgrejen ses ju av många som "barnslig", och att vi själva sedan väljer att dela in den i mer eller mindre "barnslighet" känns lite knasigt. Men så är det nog med mycket populärkultur, filmer, serier, och sånt.
 
Ja, hela rollspelsgrejen ses ju av många som "barnslig", och att vi själva sedan väljer att dela in den i mer eller mindre "barnslighet" känns lite knasigt. Men så är det nog med mycket populärkultur, filmer, serier, och sånt.
Den klassiska "jag är nörd på ett coolt sätt, inte nörd som de andra, för de är töntar"

Har för mig jag sett någon ranking någon gång om vilka nördhobbys som anses "coolare" och vilka som är mer "töntiga"....
Människan har en tendens att alltid vilja sortera in saker i "fack"
 
Barnsligt är ett kanske fel ord, eftersom det antyder att det är något man borde slutat med, men bilderna ger mig mer barnboksvibbar än något annat. Om jag såg någon av bilderna på omslaget till en skönlitterär bok skulle jag anta att det var en barnbok. De uppdrag Egerkrans får att göra bokomslag utanför rollspelsvärlden är väl också just barnböcker?

Men historier om att man reser runt och bonkar monster i huvudet och letar efter skatter är väl rätt barnsliga (om vi lägger den nedvärderande innebörden av ordet åt sidan)? Böcker och filmer på samma tema ses ju också som barn/ungdomskultur om man inte lägger till något ytterligare innehåll om relationer, svartsjuka, lojalitet som gör historien vuxen. Jag har inte spelat hela drakkejsarkampanjen men jag har skummat den, och om det var en bok hade den definitivt stått i ungdomshyllan - men det hade också praktiskt taget samtliga Dnd-kampanjer gjort om de getts ut som böcker.

Så jag tycker nog det är mer intressant varför man tycker att andra spel om att gå runt i en fantasyvärld och bonka monster i huvudet inte är barnsliga.
Jo alltså, barnsligt är ju ett väldigt brett ord som kan betyda många olika saker. När jag tänker på något som är "barnsligt" så tänker jag antingen på något som är specifikt anpassat för barn, eller på någonting som är naivt och omoget. Rörande historier om att man reser runt och bonkar monster i huvudet och letar efter skatter så kan dessa absolut vara barnsliga på så sätt att de antingen är anpassade specifikt för barn eller är historierna som sådana är naiva och omogna. Men för mig så behöver de inte vara det. Det finns ju en massa historiska exempel på berättelser där folk letar skatter och dödar monster som inte är specifikt anpassade för barn. Dels berättelserna om det gyllene skinnet eller sökandet efter den heliga graal. Eller mer nutida historier (Raiders of the lost ark är den första sådan jag spontant kommer på). Visserligen kan barn säkert ta del av dessa historier, men jag skulle inte säga att de är specifikt anpassade för just barn, eller omogna och naiva (där kan man såklart tycka olika).

Menar alltså inte med det jag skrivit ovan att du skulle ha fel i vad du säger, utan ville bara förtydliga hur jag använder ordet barnslig. Och om andra använder det på andra sätt är det självklart helt okej :)

Men om bilderna i DoD23 skulle vara barnsliga så tycker jag åtminstone inte att de är mer barnsliga än många av de bilder som förekommer i de gamla DoD-böckerna. Jag tycker tvärtom att Egerkrans bilder fångar känslan i de gamla illustrationerna väldigt bra, även om stilen är annorlunda.
 
Jag vill för protokollet säga att jag inte har något emot att någon tycker att nya DoD är si eller så, och att si eller så inte tilltalar dem. Så är det med allt, och alla känslor kan inte förklaras med reda siffror och logiska resonemang.

Ibland har man en känsla, och det kan vara fint så. Det finns så mycket annat att spela och tycka om istället.
 
Back
Top