Vissa världar är dolda kampanjer

[Rickard]

Vill man hårdra det så är iofs alla världar kampanjer i det hänseendet (att de är/kan vara dynamiska). Men jag tycker mer det är ett kontrakt mellan spelskaparen och spelledaren: dessa grejer är statiska (från vår sida sett), gör med det vad du vill, medan de här andra grejerna är dynamiska och kommer att vara en del av kampanjen, var försiktig med att ändra för mycket om du vill använda kampanjen rakt upp och ner.

Jag skulle vilja veta mer dina tankar kring detta, gärna med exempel på när du inte tycker det är bra att det är en förklädd kampanj.

Så som du har skrivit så tycker jag om "förklädd kampanj", just för att min premiss som startade konversationen handlar om att om du ska skriva en värld, skriv så att varje element inte är fullständigt förrän det kombineras (av spelledaren/gruppen) för att forma en helhet. Exempel: en magiker i ett torn som saknar en ingrediens och en drake med hunger efter en förlorad skatt. Koppla samman dessa.

Undergångens arvtagare presenterar dels spelvärld och dels en kampanj. Det är inte en förklädd kampanj. Jag trodde själv att det var så jag vill ha spelvärldar, eftersom spelvärlden är där för att skapa spelandet men några år senare har jag insett att jag vill ha en struktur för att skapa prep för spelande (i samberättande har vi strukturer för spelandet direkt) och att element i världen ska skrivas med det i åtanke.

Men det är mina tankar när jag läser vad du skriver, men jag är intresserad av vad jag har förstått rätt från det du skrev.

(Denna tråd är inte för dom som läser rollspelsböcker för att det är kul, utan är skapad från ståndpunkten att få till spelande effektivt.)

 

[JohanL]

Jag skulle dra en distinktion mellan kampanjvärldar som är avsedda att vara status quo, och kampanjvärldar som är till för skakas om av rollpersonerna (och har byggts så för att man ska förändra dem i grunden).

Forgotten Realms och Ereb Altor är det förra, Symbaroum och Orpheus-settingen är det senare.

 

[Rickard]

Jag skulle dra en distinktion mellan kampanjvärldar som är avsedda att vara status quo,

Vad vinner man på att ha världar i status quo? Såvida man inte spelar Simpsons.

 

[JohanL]

Vad vinner man på att ha världar i status quo? Såvida man inte spelar Simpsons.

Gör det himla mycket enklare att publicera till dem?

 

[lijat]

Vad vinner man på att ha världar i status quo? Såvida man inte spelar Simpsons.

Jag föredrar att kunna spela i det lilla, rollpersonerna kanske får den förädiska baronen landsförvisad men inte feudalismen upphävd eller stoppar en invasion från utanför denna värld. Dvs att världen rummer många olika delar och dom förändringar som rollpersonerna kan göra kan ändra saker lokalt men stöper inte om maktbalanser och kultur på en global nivå.

En fråga om skala helt enkelt.

 

[Rickard]

Jag föredrar att kunna spela i det lilla, rollpersonerna kanske får den förädiska baronen landsförvisad men inte feudalismen upphävd eller stoppar en invasion från utanför denna värld.

Fast det du skriver är ju händelser - så varför inte börja med en text som vill ge upphov till händelser? Det är ju det jag är emot när det kommer till statiska världar - det är bara plugg och sedan jobb för att få till spelandet. Om man istället har en procedur för att skapa händelser kan man gå igenom den och ha stoft till spelandet.

 

[Rickard]

Gör det himla mycket enklare att publicera till dem?

Jag skulle säga att det bara är så för att folk skriver statiska världar. Finns inget som säger att det är svårare att skapa till ett rollspel som har ofullständiga världar som måste kombineras för att skapa händelser som knyts an till rollpersonernas närhet. Om folk har svårt att förstå vad jag menar så fanns det förr orakel man slog några gånger på och kombinerade resultaten för att få ett stoft till någonting som kan hända som involverar rollpersonerna på ett eller annat sätt.

 

[lijat]

Fast det du skriver är ju händelser - så varför inte börja med en text som vill ge upphov till händelser? Det är ju det jag är emot när det kommer till statiska världar - det är bara plugg och sedan jobb för att få till spelandet. Om man istället har en procedur för att skapa händelser kan man gå igenom den och ha stoft till spelandet.

Fast det är ju en del av mitt kul, en trevligt skriven värld kan ge mig en trevlig backdropp att skriva mina egna händelser. Om någon redan skrivit händelserna lämnar jag över en del av det roliga till äventyrsförfattaren och får mer pluggande och mindre kul.

 

[DanielSchenström]

En faktor här är väl också reaktionerna på världar med metaplot. Som Forgotten Realms och Vampire the Masquerade där händelser i romaner och äventyr för världen framåt och överskriver tidigare material. Och sen hur man är som person när det gäller att bryta mot världens canon då. Har sett många som föredrar att värden är statisk ur den synpunkten.

 

[lijat]

En faktor här är väl också reaktionerna på världar med metaplot. Som Forgotten Realms och Vampire the Masquerade där händelser i romaner och äventyr för världen framåt och överskriver tidigare material. Och sen hur man är som person när det gäller att bryta mot världens canon då. Har sett många som föredrar att värden är statisk ur den synpunkten.

Ja precis, min personliga preferens är en snapshot och inte metaplot. Gärna utan allt för mycket världsomvälvande hemligheter också, utan en snapshot som snarare beskriver stora områden och kulturer än specifika personer i detalj.

För att citera dungeon world, draw maps leave blanks.
Där detta syftar både till kartor och andra beskrivningar, finns det gott om blanks finns det gott om platser spelgruppen kan fylla i utan att säga emot något redan etablerat.