Vissa världar är dolda kampanjer

Jag tycker det kan vara svårt att dra en skarp gräns mellan statiskt och dynamiskt. Om jag till exempel spelar Western, är den historiska miljön statisk eller dynamisk? Vissa saker kan ju min rollperson rå på – skjuta ihjäl eller rädda vissa individer, grunda en stad där en sådan inte fanns i vår historia, med mera. Långsiktigt kanske han till och med kan bli president – om det är just en han, det vill säga, för den aspekten av världen känns inte som om den står i rollpersonernas makt att ändra. Man har nog inte heller en chans att låta Sitting Bull grunda ett segrande Lakotarike eller installera Norton I som faktisk kejsare av USA. Vissa saker står i rollpersonernas makt att påverka och andra inte, så var placerar det spelvärlden på en skala av statiskt kontra dynamiskt?
 
Det där är väl mest ”vad är ens möjligt?”

I ett Western-spel kanske det är möjligt för Sydstaterna att vinna inbördeskriget - det går att konstruera en serie händelser som leder till det (om någon undrar, Sydstatsseger vid Antietam och sedan engelsk-fransk intervention).

Men det finns inget vis att göra Norton I till styrande kejsare av USA.

Rollspel är sedan ofta byggda för att en handfull rollpersoner ska kunna avgöra allt.
 
Quadrante said:
Det klassiska ”styrs världen av en serie händelser eller av enskilda individer som gör något vid ’rätt’ tillfälle?”.
Click to expand...
Ja, jag tänker mig att båda går att göra på samma gång, eftersom jag har spellett på det sättet under senaste fyra åren utan att det nämnvärt har ökat mina arbetsuppgifter som spelledare (45 min prep för några spelmöten). Jag skrev en artikel kring detta sätt att kunna kombinera att spelarna är i centrum men det är ändå en värld i rörelse runtomkring (min vidareutveckling av fisktanken efter att ha använt den i tjugo år):

randomless.substack.com

Do Prep Plotlines

Building adventures around NPC plotlines.
randomless.substack.com randomless.substack.com
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top