I söndags när jag åt frukost hände något jättejobbigt.
Till yoghurten tänkte jag äta en knäckemacka med avocado. Först öppnade min sambo en avocado som var riktigt fin, ni vet grön, lagom fast och allmänt smaklig. Sedan skulle jag öppna en avocado. Gissa vad som hände? That's right, brun och rutten. Förstå att ha suttit och laddat inför en avocadomacka å sen bara BAM! ruttenavocado mitt i ansiktet. Sjukt irriterande. Jag slängde den ruttna avocadon och tog en ny. Den var fin (fast inte riktigt lika fin som den min sambo tagit) och jag fixade mig en smarrig avocadoknäckemacka med örtsalt och några droppar citron på. Halvvägs till munnen går känckebrödet av på häften och faller till golvet. Jag skämtar inte. All god avocado som jag VERKLIGEN sett fram emot att få äta ligger på golvet i hundhår och jävelskap. Och vet ni vad det värsta är? Det var sista avocadon vi hade hemma. Verkligen en skitmorgon. Jag kunde blivit Kalle Anka-arg där och då, men tog vreden inåt istället och var sur och vrång hela dagen. Det var inte roligt för någon.
Nu har vi köpt hem ny avocado, men den är inte ätklar ännu. Så det dröjer säkert några dagar tills jag får äta den där avocadomackan.
Livet är orättvist.