Har du något exempel på ett rollspel som lyckats med sin ansats, enligt dina parametrar?
Är inte det en omöjligt stor fråga.
Det finns gott om rollspel som lyckas bättre, och gott om rollspel som lyckas sämre.
Jag är personligen den typ vars hjärna märker stavfel innan mitt medvetna jag hinner läsa och förstå en text, så jag lägger mycket mera märke till dålig organisation och bristande speltest, än jag uppskattar verkligt god speldesign.
Men det är väl just det som är poängen med din fråga. Att gnälla är lätt, att berömma är inte lika lätt. Jag kan direkt säga att eleganta regellösningar känns vanligare inom brädspelsvärlden - inte konstigt givet den högre konkurrensen. Rollspel är ofta fallet av att man ser inte skogen för alla träden, och även om det säkert finns fans av, låt oss ta ett exempel, Powered by the Apocalypse som påstår den mekanismen är jämbördig med, kanske, Settlers of Catan, känns det inte som en alls lika universell sanning. Alltså att rollspel är generellt fortfarande kvar på en mycket mera ojämn och opolerad nivå. Jag kan hoppas rollspelen är på väg att ha sitt eget "Ameritrash --> Eurogames" moment, där vi äntligen ser en betydligt högre kvalitetsnivå och färre djupa dalar.
Så jag tog en stund och funderade över några element jag verkligen mindes som "wow, här har någon verkligen tänkt till".
Sättet alla karaktärer oavsett hur mycket tur eller otur spelaren har under karaktärsframslagningen konvergerar mot en kompetent hjälte i Pirate Borg känns genomtänkt och insiktsfullt, och direkt ovanligt för att vara D&D.
Jag har nämnt funnel-konceptet (som jag personligen först stötte på i DCC), som på ett väldigt elegant sätt både stödjer storyn och samtidigt klipper av den gordiska "jag vill inte ha fuskbonusar och stödkryckor, jag vill bara ha genuin tur under karaktärsframslagningen" knuten.
Både Symbaroum och Pirate Borg är spelaren-slår-tärningen spel. Kanske för trivialt för att kallas elegant, men hey.
Jag vet jag (precis som alla andra right?) tyckte KULT var extremt coolt, men jag är långt ifrån säker på om det skulle hålla vid en ny genomläsning, så jag tar inte upp några exempel.
Rent organisatoriskt minns jag jag ramlade över en piratkopia av Player's Handbook precis vid släppet för, vad, tolv? år sedan, där någon entusiast hade kraftigt förbättrat WotC bok genom att noggrant hyperlänka alla begrepp. Vilken besvikelse att läsa den officiella PDFen där men inte är en enkelt klick från förklaringen av alla möjliga begrepp.
Taget som enskilda böcker är OSE klara och eleganta. (Tvekar dock ge Necrotic Gnome högt betyg eftersom de gett ut sina regler i alldeles för många iterationer.)
Jag kan säkert tänka ut fler exempel när väl värmeböljan dragit förbi

Jag har suddiga minnen av att jag läste Gemini spelet och var putt över att jag aldrig fick prova på det, men jag minns inte (bortsett från värld och äventyrspotential) vilken spelmekanism som fascinerade mig.
Det finns definitivt många fler exempel där man fått en "ah!" upplevelse när man inser hur smart någon aspekt av ett rollspel egentligen är. Något man kan uppleva direkt vid första genomläsning, eller först inse långt senare efter flera spelmöten av praktiskt spel.