Vad är det jag inte fattat med PBtA?

[Feuflux]

Spela det som ett vanligt rollspel. Det är bara presenterat annorlunda med specifika effekter för varje färfärdighet

Det här rådet funkar inte alls för mig. Jag behöver ha olika mindset in i spelpasset om jag ska spelleda brp/gunshoe/y0 eller pbta för maximal upplevelse.

(Beror inte bara på reglerna, men huvudsakligen. Preppfaktorn på andraplats.)

 

[God45]

Det funkar bäst om du har ett bra nog minne att komma ihåg alla movesen ELLER om du har ett så såligt minne att du ändå inte kommer ihåg resolutionsmekaniken (för de är lätta att kolla upp).

 

[Rangertheman]

Jag tycker att PbtA-dragen är väldigt bra på att inspirera till någon form av riktningsförändring. När vi spelade Fantasy World drog berättelsen iväg åt håll som ingen hade tänkt på tidigare, inte ens jag som spelledare.

Men det krävs ett speciellt mindset. Man måste till exempel kunna acceptera att något händer "off screen" , att draget inte bara förändrar den omedelbara omgivning, eller att det som händer inte blir känt för spelarna förrän senare.

Jag tycker att ett bra PbtA-spel inte ska ha för många Basic Moves. Som någon har nämnt tidigare ska merparten av dragen bara triggas när det är något som betyder något för just det spelet. Och då är det inte jättesvårt att hålla reda på dem; en fusklapp med grunddragen och lite koll på allas Playbook Moves.

 

[tinwe]

Det är det verkligen inte om man jämför med friform. Det är (mer) regler och mindre fokus på berättandet.

Kanske att man vill ha en annan sorts berättelse, inte vill spela förberedda äventyr men ha mer stöd än vad friform ger. I mitt fall har jag inte tid att preppa inför spelmöten längre så då kör jag Fantasy World för det passade bättre med improvisation för mig.

Ingen av fördelarna jag har sett är mer narrativt eller enklare än t ex BRP.

Jag uppfattar det inte som att många uppskattar moves och PbtA. Väldigt många som har testat det verkar tycka att det är ointuitivt och besvärligt, och jag tyckte inte heller att det var särskilt smidigt i början, men så hade man ju kört färdighetsfokuserade system i mer är tre decennier också. Nu fungerar det betydligt bättre, jag tycker att det är mycket roligare och hjälper mig när jag improviserar. Men jag har sett spel med tveksamma moves och det tror jag kan avgöra väldigt mycket. Jag tycker inte att Fantasy World är perfekt heller, men det är det bästa jag har hittat så här långt.

Håller med. Narrativt är överlag en väldigt vansklig egenskap att hänga på ett spel.

Tusen tack!
Det var precis den här typen av svar som jag efterfrågade. Det känns mycket ärligare och närmare pudelns kärna.

Jag önskar egentligen inte klanka ned på PBtA utan mer få hjälp att förstå varför det blev så populärt och varför folk svär sig trogna till just det framför andra system.

Har verkligen haft genuint svårt att förstå argumenten många amerikaner slänger ur sig om mer narrativt spel, men om det istället handlar om regeltekniska stöd för improvisation, så faller polletten plötsligt ned bättre. Det rimmar även väl med den kategori av rollspel som använder just den motorn.