Rickard
Superhero
- Joined
- 15 Oct 2000
- Messages
- 15,853
Ja, du har en bra poäng i detta undantagsfall.
Rickards principer
- Thread starter Rickard
- Start date
Rickard
Superhero
- Joined
- 15 Oct 2000
- Messages
- 15,853
Vi behöver osäkerhet
Vi är lärande och mönsterletande människor och när vi funnit mönstret blir uppgiften tråkigare. Vi behöver dopamin-rushen för att fortsätta och för att låta den fortgå behöver vi osäkerheten. Som speldesigner behöver vi en hel arsenal, eller bara ett sätt att prata om, hur man kan skapa osäkerhet i ett spel. Resultatet av en handling kan exempelvis vara osäker då det finns så många komponenter som spelar roll (emergent komplexitet), det kan vara förväntan i hur andra personer reagerar emotionellt (ex. avslöja intriger), det kan förekomsten av fantastiska element i världen, det kan vara dolda resurser (kort på handen) eller att berättelsen ständigt stegras så att tidigare händelser är inte lika viktiga.
Jag har sammanställt en massiv lista på osäkerheter som man kan använda sig av - både som spelskapare och äventyrsmakare. Att slå tärningar är den absolut vanligaste sättet att skapa osäkerhet, men det går att göra så mycket mer än så och jag har under senare år börjat gå ifrån tärningsslagen, då de är alltför effektiva i att skapa osäkerhet, för att lättare lära mig andra sätt för att skapa osäkerhet i spel.
Vi är lärande och mönsterletande människor och när vi funnit mönstret blir uppgiften tråkigare. Vi behöver dopamin-rushen för att fortsätta och för att låta den fortgå behöver vi osäkerheten. Som speldesigner behöver vi en hel arsenal, eller bara ett sätt att prata om, hur man kan skapa osäkerhet i ett spel. Resultatet av en handling kan exempelvis vara osäker då det finns så många komponenter som spelar roll (emergent komplexitet), det kan vara förväntan i hur andra personer reagerar emotionellt (ex. avslöja intriger), det kan förekomsten av fantastiska element i världen, det kan vara dolda resurser (kort på handen) eller att berättelsen ständigt stegras så att tidigare händelser är inte lika viktiga.
Jag har sammanställt en massiv lista på osäkerheter som man kan använda sig av - både som spelskapare och äventyrsmakare. Att slå tärningar är den absolut vanligaste sättet att skapa osäkerhet, men det går att göra så mycket mer än så och jag har under senare år börjat gå ifrån tärningsslagen, då de är alltför effektiva i att skapa osäkerhet, för att lättare lära mig andra sätt för att skapa osäkerhet i spel.
Last edited:
Rickard
Superhero
- Joined
- 15 Oct 2000
- Messages
- 15,853
Vi behöver delaktighet
Vi behöver ha något sätt att delta, men även att läsa en bok är att delta, eftersom du skapar berättelser i ditt inre (åtminstone om du inte har afantasi). Att sitta och kolla på dumburken engagerar dig på något sätt. Om inte, så byter du tevekanal. Detta är en anledning till varför jag inte har något emot hårt styrda och linjära scenarion - jag ogillade dem förut men har gått tillbaka att gilla dem igen, då jag insett hur jag kan aktivera mina spelare trots att de inte har något att säga till om.
Vi kan ta en promenad i naturen - det kräver delaktighet - men vi kan också sätta hinder för oss genom att hoppa på stenarna över bäcken. Vi kan utmana varandra att göra det snabbare eller ta andra sorter av risker enbart för vårt eget nöjes skull. Nu börjar vi komma in i hur spel fungerar, där vi frivilligt utsätter oss för svårigheter för att ha någonting att lösa. Notera att det behöver inte vara att öppna en låst dörr i spelvärlden (vilket inte aktiverar spelaren) eller klura ut pussel, utan kan vara såpass enkla saker som att skapa en förväntning av vad som komma skall.
Med andra ord behöver vi en del av osäkerheten för att skapa en utmaning för oss. Om det finns en uppenbar lösning är det nämligen ingen utmaning.
Vi behöver ha något sätt att delta, men även att läsa en bok är att delta, eftersom du skapar berättelser i ditt inre (åtminstone om du inte har afantasi). Att sitta och kolla på dumburken engagerar dig på något sätt. Om inte, så byter du tevekanal. Detta är en anledning till varför jag inte har något emot hårt styrda och linjära scenarion - jag ogillade dem förut men har gått tillbaka att gilla dem igen, då jag insett hur jag kan aktivera mina spelare trots att de inte har något att säga till om.
Vi kan ta en promenad i naturen - det kräver delaktighet - men vi kan också sätta hinder för oss genom att hoppa på stenarna över bäcken. Vi kan utmana varandra att göra det snabbare eller ta andra sorter av risker enbart för vårt eget nöjes skull. Nu börjar vi komma in i hur spel fungerar, där vi frivilligt utsätter oss för svårigheter för att ha någonting att lösa. Notera att det behöver inte vara att öppna en låst dörr i spelvärlden (vilket inte aktiverar spelaren) eller klura ut pussel, utan kan vara såpass enkla saker som att skapa en förväntning av vad som komma skall.
Med andra ord behöver vi en del av osäkerheten för att skapa en utmaning för oss. Om det finns en uppenbar lösning är det nämligen ingen utmaning.
Rickard
Superhero
- Joined
- 15 Oct 2000
- Messages
- 15,853
Vi behöver drivkraft
Osäkerheten skapar en nyfikenhet och delaktigheten skapar en utmaning, men det krävs mer för att väcka en persons nyfikenhet än att någonting är okänt. Det krävs ett begynnande intresse. Vi har många olika sätt att njuta av rollspel, kanske få upplopp för vår kreativitet, att hänga med gruppen, att tackla problem i vardagen, att få känna tjusningen av att kötta monster, tänka taktiskt, världsbyggande, etc. Vi behöver någon sorts mål att sträva efter. Spelet kan skapa detta, gruppen kan skapa detta, äventyret kan skapa detta och deltagarens andra intressen utanför hobbyn kan skapa detta.
Det ska inte vara enkelt att uppnå målet; det ska inte vara uppenbart hur vi ska uppnå målet; vi behöver något som sliter oss mellan vår drivkraft och de hinder som ställs inför vårt mål. En (utmanande) konflikt i sig är inte intressant, utan (den osäkra) utgången av konflikten. Det är något som saknas i skalan nedan och det är drivkraften som skapar känslan av utmaning, slitning och nyfikenhet. Lägg också till att vi sällan bara har en enda drivkraft, utan det finns många olika sätt som en enda individ gillar att spela rollspel på.
Osäkerheten skapar en nyfikenhet och delaktigheten skapar en utmaning, men det krävs mer för att väcka en persons nyfikenhet än att någonting är okänt. Det krävs ett begynnande intresse. Vi har många olika sätt att njuta av rollspel, kanske få upplopp för vår kreativitet, att hänga med gruppen, att tackla problem i vardagen, att få känna tjusningen av att kötta monster, tänka taktiskt, världsbyggande, etc. Vi behöver någon sorts mål att sträva efter. Spelet kan skapa detta, gruppen kan skapa detta, äventyret kan skapa detta och deltagarens andra intressen utanför hobbyn kan skapa detta.
Det ska inte vara enkelt att uppnå målet; det ska inte vara uppenbart hur vi ska uppnå målet; vi behöver något som sliter oss mellan vår drivkraft och de hinder som ställs inför vårt mål. En (utmanande) konflikt i sig är inte intressant, utan (den osäkra) utgången av konflikten. Det är något som saknas i skalan nedan och det är drivkraften som skapar känslan av utmaning, slitning och nyfikenhet. Lägg också till att vi sällan bara har en enda drivkraft, utan det finns många olika sätt som en enda individ gillar att spela rollspel på.
Rickard
Superhero
- Joined
- 15 Oct 2000
- Messages
- 15,853
Gör klart dina projekt snabbt
Jag skrev Matiné över tio år och under de tio åren så förändrades jag i vad jag ville ha ut av rollspel, vilket jag kan se i mina regler. Halva spelet är en typ av spel medan den andra halvan är någonting som är mer likt vad den spelstil jag hade när jag släppte spelet. Jag påbörjade This is Pulp för tio år sedan och nu är jag trött på den typen av spel, så jag vet inte om jag någonsin kommer att släppa spelet. När jag väl släpper spel är det spel jag utvecklat (speltestat fram) under ett år innan jag suttit mig ned och skrivit ned dem. Det är kul att utveckla, men det är också kul att släppa spel och därmed kunna släppa tanken på dem. Om du inte har släppt ditt spel inom fem år bör du fundera igenom din makarprocess. Troligen blir spelet bara sämre efter det, då du har förändrats för mycket som person.
Jag skrev Matiné över tio år och under de tio åren så förändrades jag i vad jag ville ha ut av rollspel, vilket jag kan se i mina regler. Halva spelet är en typ av spel medan den andra halvan är någonting som är mer likt vad den spelstil jag hade när jag släppte spelet. Jag påbörjade This is Pulp för tio år sedan och nu är jag trött på den typen av spel, så jag vet inte om jag någonsin kommer att släppa spelet. När jag väl släpper spel är det spel jag utvecklat (speltestat fram) under ett år innan jag suttit mig ned och skrivit ned dem. Det är kul att utveckla, men det är också kul att släppa spel och därmed kunna släppa tanken på dem. Om du inte har släppt ditt spel inom fem år bör du fundera igenom din makarprocess. Troligen blir spelet bara sämre efter det, då du har förändrats för mycket som person.
Rickard
Superhero
- Joined
- 15 Oct 2000
- Messages
- 15,853
Speldesignerns mål bör inte vara samma som spelarens mål
Finns mycket att säga här, så jag tar detta i all korthet.
Exempel 1: Jag ville att min gamla pappa ska ta med sig mobiltelefonen i hans timmespromenader i skogen. Han glömde den hela tiden, så jag installerade Google Fitness på telefonen, där den bland annat talade om hur långt och hur länge han gått. Nu hade han en kul anledning att ta med sig mobiltelefonen, men mitt mål var inte att han skulle ha "kul" utan att han skulle ta med sig mobiltelefonen.
Exempel 2: När jag var fotbollstränare så ville jag att mina 11-åringar skulle värma upp. Jag hade kunnat ge dem kakor (XP) för att röra på sig eller så hade jag kunnat tvinga dem att springa runt planen. Vad jag gjorde var att vi istället lekte tafatt eller dribblade varandra med bollen. De hade kul medan mitt mål - få dem att röra på sig - var ett steg i deras mål att vinna.
Exempel 3: Om jag vill att mina spelare ska läsa saker så sätter jag upp det på en lista av saker de måste välja någonting ur. Målet, för mig som spelskapare, är inte att de väljer något, utan att de läser hela listan.
Finns mycket att säga här, så jag tar detta i all korthet.
- Att lära sig är "kul", men "kul" är individuellt och kräver att personen vill lära sig i första fallet.
- Undersökningar har visat att bara fokusera på ett mål gör att målet i sig blir mindre kul att uppnå. Fokusera istället på stegen till målet.
- Att få belöning för en handling, som inte har med handlingen i sig, kan göra handlingen mindre kul eftersom personen då fokuserar mer på belöningen än på själva handlingen. Undantag är social belöning eller om handlingen i sig är en tävlingen.
Exempel 1: Jag ville att min gamla pappa ska ta med sig mobiltelefonen i hans timmespromenader i skogen. Han glömde den hela tiden, så jag installerade Google Fitness på telefonen, där den bland annat talade om hur långt och hur länge han gått. Nu hade han en kul anledning att ta med sig mobiltelefonen, men mitt mål var inte att han skulle ha "kul" utan att han skulle ta med sig mobiltelefonen.
Exempel 2: När jag var fotbollstränare så ville jag att mina 11-åringar skulle värma upp. Jag hade kunnat ge dem kakor (XP) för att röra på sig eller så hade jag kunnat tvinga dem att springa runt planen. Vad jag gjorde var att vi istället lekte tafatt eller dribblade varandra med bollen. De hade kul medan mitt mål - få dem att röra på sig - var ett steg i deras mål att vinna.
Exempel 3: Om jag vill att mina spelare ska läsa saker så sätter jag upp det på en lista av saker de måste välja någonting ur. Målet, för mig som spelskapare, är inte att de väljer något, utan att de läser hela listan.
Last edited:
Rickard
Superhero
- Joined
- 15 Oct 2000
- Messages
- 15,853
Glömde ge en länk om historier, lärande, procedur vs process och "kul".
Den lärande människan
det finns en grundläggande princip i varför vi skapar historier (minneshantering) Vill du utveckla det? Min gissning hade varit att historieberättande primärt handlar om 1) att helt enkelt förmedla information (när det gäller påhittade berättelser: abstrakt information om principer och...
www.rollspel.nu