Textstycken som informerat ditt rollspelande

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,379
Location
Helsingborg
Map is not your friend
If you haul out a map at the beginning of a fight scene and lay it on the table, you're causing your players to stop focusing on the action scene in their heads and instead directing them to a dead, lifeless piece of paper;​

Feng shui fick mig att öppna ögonen för vad som kan distrahera spelaren från att beskriva men också fick mig att hylla "bilderna i huvudet".
 
Last edited:

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,379
Location
Helsingborg
Fighting Unnamed Characters
When a player attacks an unnamed character, just tell him the number he needs to down the mook: /.../ The player tells you that he either got or missed the numbers, so the mook is either still in the fight or out of it. This means that, instead of doing basic adding and subtracting, you're thinking of a cool way to describe the attack.​

Detta är ännu ett exempel på att få ett bra flyt, istället för att avvara tid för att ställa frågor och bolla med spelledaren. Jag använder detta i allt jag spelleder. Ser ärligt talat inte så mycket poäng med att hålla försvarsvärden hemliga.

En annan grej som gav mig en aha-upplevelse, när jag läste Feng Shui, var skicklighetstabellen. Där symboliserar värde 9 tillhörde någon som är en professionell utövare, men när jag tittade på arketyperna hade de alla 11-14 i sina värden. Här insåg jag att ett system behöver inte simulera verkligheten, utan en genre.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,379
Location
Helsingborg
En viktig del av att skapa nya rollpersoner är att bestämma hur och varför de olika personerna känner varandra. /.../ Prata igenom möjliga förbindelser med de andra spelarna och spelledaren. "Spåna" lite tillsammans och hitta på möjligheter till hur rollpersonerna kan ha träffats.​

Det här var en ögonöppnare för mig som tonåring när jag läste Stjärnornas krig. Tidigare har jag ansett att det var spelledarens roll att pussla ihop hur rollpersonerna hörde samman, gärna med introduktionsscener eller så berättade jag det i formen av en längre scensättning.

Perspektivet
Allting i Stjärnornas krig är enormt. /.../ ...och man spränger aldrig en landfräsare om man kan spränga en planet. Gester /.../ Superlativ /.../ Gör underliga läten​

Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna få till stämningen i Stjärnornas krig. Efter jag läst detta visste jag hur. Var nog första gången som jag stötte på mantran, även om jag inte tänkte på det på det sättet. I efterhand kom jag på att det här är något jag hade kunnat expandera till andra rollspel. "Barf forth apocalypse", "kartan är inte din vän", "bryt rutiner", "de är actionhjältar" etc. Mantran jag än idag använder i olika situationer.
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,607
Location
Malmö
En viktig del av att skapa nya rollpersoner är att bestämma hur och varför de olika personerna känner varandra. /.../ Prata igenom möjliga förbindelser med de andra spelarna och spelledaren. "Spåna" lite tillsammans och hitta på möjligheter till hur rollpersonerna kan ha träffats.​

Det här var en ögonöppnare för mig som tonåring när jag läste Stjärnornas krig. Tidigare har jag ansett att det var spelledarens roll att pussla ihop hur rollpersonerna hörde samman, gärna med introduktionsscener eller så berättade jag det i formen av en längre scensättning.

Perspektivet
Allting i Stjärnornas krig är enormt. /.../ ...och man spränger aldrig en landfräsare om man kan spränga en planet. Gester /.../ Superlativ /.../ Gör underliga läten​

Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna få till stämningen i Stjärnornas krig. Efter jag läst detta visste jag hur. Var nog första gången som jag stötte på mantran, även om jag inte tänkte på det på det sättet. I efterhand kom jag på att det här är något jag hade kunnat expandera till andra rollspel. "Barf forth apocalypse", "kartan är inte din vän", "bryt rutiner", "de är actionhjältar" etc. Mantran jag än idag använder i olika situationer.
Stjärnornas krig var verkligen amazing, för sin tid. Eller ja, för den här tiden också :)
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,379
Location
Helsingborg
Finns så många ögonöppnare för mig i Impro av Keith Johnstone. Svårt att citera, för boken är skriven som en självupplevelse.

När man väl bestämt sig för att ignorera innebörden (förtydling: vad man improviserar) blir det möjligt att förstå precis vad ett berättande förlopp är, eftersom man kan koncentrera sig på strukturen. Min ordbok säger att en historia (story) är en "sekvens av händelser... /.../ Till och med det minsta barn vet att en historia inte bara är en serie händelser. /.../ Problemet med en sådan sekvens är att /.../ den kan ta slut var som helst Man väntar omedvetet på att något nytt ska börja, inte på fri association (förtydling: improvisation) utan på återinförlivande.​

När jag improviserar ihop något, vare sig det är en låt, en scenbeskrivning eller en hel scen, så försöker jag numera återanvända tidigare element så att allting får ett bättre sammanhang. »En get på en äng. Gröna gräset. Blå himmel. Djupa suckar. Från geten, då« (som jag improviserade ihop nu när jag skrev inlägget) får mer djup än om jag bara utelämnat att upprepa geten. Det är därför jag exempelvis planterar saker i början som jag vet kommer att komma i slutet. Jag nämner skurkarna i introduktionsscener, jag lägger ut metaplotten i ett blogginlägg för rollpersonerna att läsa, etc. Det hjälper mig också när jag improviserar, genom att inte ständigt införa nya element, utan försöka tänka hur jag kan återanvända redan introducerade personligheter eller setting.

Monomyten följer återinförlivande också, där berättelsen börjar med "något händer personen som måste ge sig av" och slutar med "personen återvänder, förändrad".

Om jag säger "Hitta på en historia", så blir de flesta människor paralyserade. Om jag säger beskriv en "rutin" (ett händelseförlopp, som stadigt rullar på i en viss riktning, /.../ så är det inga problem. /.../ Många människor försöker hitta på mer intressanta rutiner, vilket inte löser problemet. /.../ För många elever tar fantasin slut i det ögonblick de inser att den rutin de beskriver håller på att fullbordas. De inser att rutinen behöver avbrytas, annars skulle de inte känna sig så fantasilösa. Deras problem är att de inte medvetet har förstått vad som är fel. När de väl har blivit klara över innebörden i att "avbryta rutiner", så kör de inte längre fast i brist på idéer.​

Åh, gud vad jag använder "bryt rutiner" mycket i mitt historieberättande, särskilt när det kommer till miljöbeskrivning. Ta min smått fantastiska get-historia ovan och hur jag ständigt bryter rutiner genom att inte fortsätta beskriva samma företeelser. Istället låter jag åhöraren pussla ihop fragmenten i huvudet, vilket gör dem till aktiva lyssnare istället för passiva. Jag skapar ett engagemang genom att beskriva fragmentariskt. Du kan beskriva hur vardagliga saker som helst, istället för att försöka vara intressant, och ändå bibehålla intresset. "Släng in ninjor" är ett annat sätt att bryta rutiner medan ett tredje kan vara att byta perspektiv i berättandet (från specifik rollperson, från trädet, utifrån en krönikör, etc).

Om jag tar berättelsestrukturen kishotenketsu för att visa hur man kan kombinera "återinförlivelse" och "bryt rutiner":

ki - introduktion
shō - fördjupning
ten - twist (bryt rutiner)
ketsu - sammankoppling: elementen i kisho och ten förs samman (återinförlivande)

Läs nu om get-historien jag improviserade fram. Hade ingen aning, när jag påbörjade inlägget, att jag råkade följa kishotenketsu-strukturen.
 
Last edited:

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
ki - introduktion
shō - fördjupning
ten - twist (bryt rutiner)
ketsu - sammankoppling: elementen i kisho och ten förs samman. Återinförlivande
Det jag gillar mest med "ten" är att den ofta visar något som till synes är totalt orelaterat till Ki och Sho, och Ketsu blir ansvarigt för att föra dem samman. Känns egentligen som det hade varit ett rätt coolt rollspelskoncept med två separata grupper. En som spelar Ki-Sho och en som spelar Ten, och sen tillsammans måste vi föra dem samman och det avrundar spelmötet. :)
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,379
Location
Helsingborg
Lady Blackbird
Also ask questions like​
“Does anything break when you do this crazy maneuver?”​
“The fire probably spreads out of control doesn’t it?”​
/.../​
“Do the two of you end up somewhere quiet together? /.../”​


Ställa frågor var ett koncept jag fick från InSpectres men just att ställa riktade frågor är så kraftfullt verktyg för att ge inspiration till någon som beskriver. Jag använder detta både som spelare och spelledare. Det behöver inte vara relevanta frågor; det behöver inte vara något som den andre måste svara jakande på; jag har haft en spelare som satte ton på scenen genom att beskriva den påträngande solen efter att jag frågat "Regnar det?". Konceptet är att det ska vara enkla ja- eller nej-frågor men som ändå påtränger i en följdbeskrivning.
 
Top