När adapteringen blev bättre

Det tycker jag inte är så självklart. Bok-Kurtz tycks ju varit en hyvens superciviliserad europé i Europa, men blir en megalomanisk galning i Kongo, till exempel. Båda verken tycks ju säga att moral, civilisation, ordning och regelefterlevnad är fernissa som lätt tvättas bort om vi förflyttas till en miljö där det inte finns någon yttre civilisation som håller den på plats. Det finns, menar jag, ett helt glasklart tema i boken om hur ordningen och moralen i Europa mest är ett utanpåverk, och flera referenser till att det som egentligen skiljer t.ex. England och Kongo är historiska tillfälligheter. I båda fallen (Kongo och Vietnam) är det ju "kolonialmakterna" som skapat förutsättningarna för att deras till synes sunda och rättskaffens personer ska brytas ner och balla ur. Både Mörkrets hjärta och Apocalypse Now handlar om vansinniga miljöer och mörkret i (alla) människor.
Jag ser det inte så. Jag ser Kongo-Kurtz som den mest civiliserade människan, men inte på ett bra sätt. Han är civilisationen utan mask. Det är det som skrämmer Marlowe, och det som gör att andra talar om honom med sådan skräckblandad förundran.

Men, det är en annan diskussion. Jag diskuterar jättegärna den boken, men då får vi ta det i en egen tråd.
 
Blood Bowl och Gloomhaven funkar bättre som datorspel, eftersom spelen går så oerhört mycket snabbare.

Dessutom, matcher har blivit helt förstörda av illegal procedure-regeln i Blood Bowl. En regel som beror på glömska och inte alls har något med själva strategin att göra.
 
Det finns, menar jag, ett helt glasklart tema i boken om hur ordningen och moralen i Europa mest är ett utanpåverk, och flera referenser till att det som egentligen skiljer t.ex. England och Kongo är historiska tillfälligheter.
Ja, det ligger mycket i detta och också det andra du skrev. Men boken är tydligare med att det inte var det nya landet som formade Kurz. Vi får veta att hans inflytande var enormt och att folk idoliserade honom redan på stationerna långt ner på floden, så att han tagit kontroll över lokalbefolkningen längre upp följer bara samma mönster även om formerna är mer extrema där. Och när vi i slutet av boken möter Kurz fästmö i Europa är hon fortfarande helt i hans makt fast han är död och inte varit hemma på väldigt länge, en kontroll han utövade innan han åkte.
 
Ja, det ligger mycket i detta och också det andra du skrev. Men boken är tydligare med att det inte var det nya landet som formade Kurz. Vi får veta att hans inflytande var enormt och att folk idoliserade honom redan på stationerna långt ner på floden, så att han tagit kontroll över lokalbefolkningen längre upp följer bara samma mönster även om formerna är mer extrema där. Och när vi i slutet av boken möter Kurz fästmö i Europa är hon fortfarande helt i hans makt fast han är död och inte varit hemma på väldigt länge, en kontroll han utövade innan han åkte.

Jo, men man behöver inte tolka Marlowes möten med Kurtz fästmö, släktingar och bekanta i Europa som att Kurtz utövade någon form av mörk kontroll över dem hemma i Europa, utan snarare att han var ett utmärkt exemplar av en civiliserad europé, som en symbol för det välordnade, högstående och kultiverade Europa. Conrad tycks säga att även han korrumperas (som alla andra européer Marlow möter i Kongo) av bristen på kontroll och befinna sig i en miljö där "anything goes" (en talande scen är hur Kurtz rätt skruttiga vapen beskrivs som "Jupiters ljungeldar", eller hur Kurtz har sagt till den ryske handelsmannen att han kan döda vem han vill). Det säger förstås något om att hela det europeiska förment civilisatoriska projektet i Afrika är ruttet - att Europa och Kurtz bär med sig ett mörker till Kongo och Afrika - men jag ser inte hur det skiljer sig från Apocalypse Now? Den amerikanska insatsen i Vietnam beskrivs precis som den belgiska kolonisationen av Kongo som ett hyckleri som döljer inkompetens, gudskomplex och totalt moraliskt sammanbrott. Jag ser inte hur de skulle skilja sig något särskilt tematiskt. Mörkret finns både i människan och miljön (som människan skapat dårå) i båda verken, tänker jag.

Edit: som Troberg skrev. Det är en egen tråd det här. Och vi kan väl konstatera att Mörkrets hjärta är en väldigt rik roman vars tematik man kan vända och vrida på en hel livstid (om man känner för det).
 
Last edited:
Smaken är som baken. Den säsong av den jag såg (tror det var andra) gjorde mig ointresserad att se några fler o frustrerad vid flera tillfällen.
Första säsongen var den svaga (innan serien kom fram till att den var mer intresserad av skurkarna, vilket landade bra). Gillade du inte andra är det nog inte mycket poäng att försöka med mer.
 
Jag har lite svårt att avgöra vilken som är bäst, så det är ju inget glasklart inlägg det här, men filmatiseringen av Persepolis är ju en av världens bästa filmer och ligger nog mig varmare om hjärtat än seriealbumet.
 
Back
Top