När adapteringen blev bättre

Det är ju precis det här jag tycker är viktigt dock. Om filmerna hade varit en babblig berättarröst som gör boken rakt av hade det inte varit lika bra film. Men jag gillar ju böckerna också, på sina egna meriter.
Jag vet inte jag. Jag läste böckerna med en klassisk berättarröst á la Philip Marlowe. Jag hade gärna haft en lika närvarande berättare som i de gamla noir-filmerna. Det är nästan ett genrebyte att inte ha med det tänker jag.
 
Här kommer ännu en blasphemy. The Shannara Chronicles är ingen jättebra serie, men den är bättre än böckerna den baseras på, Shannaras svärd och Shannaras alvstenar, som är bland det sämsta jag läst i fantasyväg.
 
Den nakna lunchen. Filmen må följa boken rätt kasst, men den funkar bättre.

Mörkrets hjärta är en bra bok, men Apocalypse Now är ju den bästa filmen i hela världen.
That's fighting words! Filmen är bra, men boken är bäst.
 
Jag kan förstå att uppfattningarna kan svinga åt båda hållen när det gäller Mörkrets hjärta och Starship troopers. Det är ju exempel på när film och bok gjorts till helt olika saker.

Apocalypse now visar hur de vansinniga miljöerna bryter ner människor som annars hade varit välfungerande. Mörkrets hjärta visar att det mörka finns inuti människan och vi tar det med oss när vi byter miljö.

Starship troopers (filmen) gör humor av framtidsdystopin. Boken, som jag läste många år efter att jag såg filmen för första gången, menar allvar. Jag väntade på att det skulle komma någon sorts problematisering men icke - i skrivande stund* verkade Heinlein tro att segregering, polisstat, kroppsstraff med mera skulle resultera i ett samhälle som fungerar alldeles utmärkt.


* Vilket delvis kan ursäktas med att det var skitlänge sen
 
Jag väntade på att det skulle komma någon sorts problematisering men icke - i skrivande stund* verkade Heinlein tro att segregering, polisstat, kroppsstraff med mera skulle resultera i ett samhälle som fungerar alldeles utmärkt.
Det jag tycker är intressant med den är att den också visar en förlorande sida, med massor av battlefield promotions och “everyone fights”-nonsens som en fungerande framgångsrik armé inte skulle behöva.

Filmens satir är mer träffsäker, men Heinleins bok ur Ricos perspektiv känns ju som berättad av någon som fallit offer för hjärntvätt och som rättfärdigar saker på ganska instabil grund.

Sen är power armor-skildringarna riktigt feta!
 
Här kommer ännu en blasphemy. The Shannara Chronicles är ingen jättebra serie, men den är bättre än böckerna den baseras på, Shannaras svärd och Shannaras alvstenar, som är bland det sämsta jag läst i fantasyväg.
Jag håller med dig till 💯 procent. I min ungdom köpte jag Sword of Shannara i den naiva förhoppningen att baksidans hype var korrekt. Lång näsa fick jag. Sånt skräp. TV-serien är i alla fall medioker.
 
Här kommer ännu en blasphemy. The Shannara Chronicles är ingen jättebra serie, men den är bättre än böckerna den baseras på, Shannaras svärd och Shannaras alvstenar, som är bland det sämsta jag läst i fantasyväg.
Har 7 Shannara-böcker här hemma sedan gammalt. Shannars ättlingar är nog den enda jag tyckte var bra. Vete tusan hur det blev 7, jag läste dem, föräldrarna köpte dem och ingen av oss hade väl superkoll på fantasyutbud.
 
Som den musikalnörd jag är, måste jag säga att musikalfilmen Hair är otroligt mycket bättre än de tre(!) olika uppsättningar jag sett live. Alla de förändringar i handling och struktur som gjordes mellan scenversion till filmversion skapade en tajtare story och mer intressanta karaktärer.

Å andra sidan, den svartvita filmen Little Shop of Horrors var ju ganska medioker enligt mig och skulle nog ha glömts om det inte hade gjorts en musikal baserat på den.
 
Last edited:
Starship troopers (filmen) gör humor av framtidsdystopin. Boken, som jag läste många år efter att jag såg filmen för första gången, menar allvar. Jag väntade på att det skulle komma någon sorts problematisering men icke - i skrivande stund* verkade Heinlein tro att segregering, polisstat, kroppsstraff med mera skulle resultera i ett samhälle som fungerar alldeles utmärkt.


* Vilket delvis kan ursäktas med att det var skitlänge sen

Jag vet inte riktigt var du får det där med segrering eller polisstat från, för det är inte från Heinleins bok.
 
Så var hamnar då filmen Mörkrets hjärta?
Riktigt bra. Svårt att jämföra med Apocalypse Now. Båda är kanon, men olika. Båda har bra skådespelare som gör ett starkt jobb. AN har ju omtematiserat, men har många ikoniska scener. MH följer boken bra, och har många detaljer man kanske inte märker på första genomtittningen.

Ska man jämföra med andra filmatiseringar, som tex Pirayakvinnorna i Dödens Avocadojungel eller Professor Drövels hemlighet, så står de dock långt ovanför.

En annan bra adaptering som måste nämnas är ju Linda & Valentin, Härskarens Fåglar.
 
Det är ju exempel på när film och bok gjorts till helt olika saker.
Apocalypse now visar hur de vansinniga miljöerna bryter ner människor som annars hade varit välfungerande. Mörkrets hjärta visar att det mörka finns inuti människan och vi tar det med oss när vi byter miljö.

Det tycker jag inte är så självklart. Bok-Kurtz tycks ju varit en hyvens superciviliserad europé i Europa, men blir en megalomanisk galning i Kongo, till exempel. Båda verken tycks ju säga att moral, civilisation, ordning och regelefterlevnad är fernissa som lätt tvättas bort om vi förflyttas till en miljö där det inte finns någon yttre civilisation som håller den på plats. Det finns, menar jag, ett helt glasklart tema i boken om hur ordningen och moralen i Europa mest är ett utanpåverk, och flera referenser till att det som egentligen skiljer t.ex. England och Kongo är historiska tillfälligheter. I båda fallen (Kongo och Vietnam) är det ju "kolonialmakterna" som skapat förutsättningarna för att deras till synes sunda och rättskaffens personer ska brytas ner och balla ur. Både Mörkrets hjärta och Apocalypse Now handlar om vansinniga miljöer och mörkret i (alla) människor.
 
Back
Top