Mannen som kidnappade Sagan om Ringen (Sveriges Radio)

[God45]

Det är synd att Ohlmark inte översatte The Worm Ouroboros av E.T. Eddison. Den är skriven i samma stil som hans översättning från början.

 

[Vitulv]

Jag tycker 100% att det borde finnas utrymme 2025 för att släppa en bok betitlad "Åke Ohlmarks Sagan om Ringen".

Så här skulle ett rättvisande omslag kunna se ut.

 

[Bifur]

Avsnittet finns att lyssna till via https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2587133

Riktigt bra dokumentär för övrigt. De har grävt fram flera intressanta röster som jag aldrig hört på ämnet förr.

 

[Franz]

Visserligen, men de flesta som läst Ring-trilogin på svenska vet antagligen inte ens om att det finns mer än en översättning, och har aldrig läst någonting om hur bra eller dåliga respektive översättning är.
Det må ha skrivits en hel del om Ohlmarks översättning, men det är nog nästan bara de riktiga nördarna som kommit i kontakt med de skriverierna.

Som sagt, den gamla översättningen går inte ens att köpa i bokhandeln längre. Om någon läst den hände det för 21 år sedan. Har de sedan inte kommit i kontakt med skriverierna är de inte riktiga nördar vilket innebar att det som hände var att de läste en bok för 21 år sedan som var en fri översättning. Jag fattar fortfarande inte varför det är en big deal. Innan vi fick den nyare tristare översättningen förstår jag att det var värt att bråka om men inte längre.

Sen tycker jag att det absolut kan vara roligt att diskutera skillnader i de olika översättningarna, men det enda jag pratar om nu är det som jag och @Rymdhamster pratade om, och som folk sedan svarade på, att folk läste boken i unga år och trodde att det var Tolkiens text.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tycker att Åke Ohlmarks många egenheter är mer intressanta än Tolkiens Midgård. Läste den svenska översättningen för ca 40 år sedan och hade stor behållning av den då (jag fick böckerna på min 12-årsdag) och har först i efterhand förstått att både översättaren och översättningen har många brister. Minns även någon upprörd text (debattinlägg?) i Sinkadus som innehöll ordet ”Ohlmarxism”. Jag antar att det var efter att ha läst det som jag insåg att det fanns någon typ av kontrovers som jag inte riktigt förstod vidden av.

Är även allmänt fascinerad av personer som både ballar ur fullständigt och dessutom ger uttryck för det i böcker eller tidningsartiklar. Det är som att de gör sig själva till fiktiva karaktärer. Om det dessutom görs utan någon som helst självdistans blir den komiska effekten total.

 

[Gurgeh]

Som sagt, den gamla översättningen går inte ens att köpa i bokhandeln längre. Om någon läst den hände det för 21 år sedan. Har de sedan inte kommit i kontakt med skriverierna är de inte riktiga nördar vilket innebar att det som hände var att de läste en bok för 21 år sedan som var en fri översättning. Jag fattar fortfarande inte varför det är en big deal. Innan vi fick den nyare tristare översättningen förstår jag att det var värt att bråka om men inte längre.

De flesta exemplaren av böckerna, som fortfarande står i de flesta svenskars bokhyllor, är ju ändå den gamla översättningen.

 

[Khan]

Såvitt jag vet finns det inte mycket som tyder på att Ohlmarks var nazist i den mån att han var ideologiskt motiverad. Att han var en feg medlöpare är däremot mer säkert. I början av 30-talet uttryckte han sin beundran för att Tyskland var handlingskraftigt och han var bosatt i Tyskland under större delen av tiden då nassarna styrde. I efterhand tog han varje valt tillfälle att kritisera nazityskland och skrev en del väldigt vassa debattartiklar där nazismen kritiserades (använde en av dem i min c-uppsats). Det går dock inte att veta om han tog sådant brinnande avstånd från nazismen för att han verkligen menade det eller för att han ville tvätta sig fri från anklagelser. Personligen tycker jag att han verkar vara en väldigt feg figur, då han aldrig tog ansvar för sina egna handlingar i ämnet.

Som tidigare sagts, detta har dock inget med hans översättning att göra. Som person har jag ingen respekt för honom, och inte bara för att han förmodligen var nasse-medlöpare.

Alltså, man jobbar inte i nassetyskland fram till fem minuter innan Röda Armén rullar in stridsvagnar utan att ha ha rejäl förståelse för vad som pågått innan dess.

Jag påstår att han som bäst var medlöpare. Jag skulle inte bli förvånad om han var mycket mer än så, med tanke på hur vansinnigt positivt han uttalade sig om tyskarna under Hitlers framväxt på trettiotalet. För att inte tala om hans fria fantasier även i andra kategorier än just översättning av Tolkien - hans översättningar av nordiska sagor gör en hel del kul dumheter de med. Bland annat fattar han inte att Sveinn Tjúguskegg är samma tjomme som idag kallas Sven Tveskägg på något ställe och har därmed "upptäckt" en bortglömd fornnordisk kung som ingen annan har koll på.

Ohlmarks var nog mer övertygad om sin egen förträfflighet än så mycket annat.

Blä.

 

[zo0ok]

Och vad det gjorde var att folk trodde att Tolkien var kass när det var översättningen som var det, något som påverkade alla jag pratade med när jag läste böckerna för de var fortfarande översättningarna som fanns då (nu känner jag mig gammal ).

Exakt så. Så var det för mig, jag "trodde inte Tolkien var kass", men jag kände mig lurad när jag väl läste originalet.

Jag fattar fortfarande inte varför det är en big deal. Innan vi fick den nyare tristare översättningen förstår jag att det var värt att bråka om men inte längre.

Big deal? En del människor ägnar sin sin fritid (eller möjligtvis någon litteratur-uppsats, eller pod/radio-program) åt att diskutera, belysa och ondgöra sig över problemen med en kontroversiell översättning av ett verk som fortfarande är relevant. Ohlmarks översättning finns i många svenska hem och antikvariat och/så unga/nya läsare riskerar att plocka upp den, istället för originalversionen eller den nya översättning. Vad dessa människor "tycker är värt" att ägna sin fritid eller tid de studerar litteraturvetenskap åt är väl deras sak? Det finns mycket sämre saker att göra med sin tid än "litteraturkritik".

Jag tycker mer att det är du som bråkar, som så att säga tycker det vore bättre om frågan inte diskuteras, och att de som intresserar sig av den borde intressera sig av något annat.

 

[Franz]

Alltså, man jobbar inte i nassetyskland fram till fem minuter innan Röda Armén rullar in stridsvagnar utan att ha ha rejäl förståelse för vad som pågått innan dess.

Jag påstår att han som bäst var medlöpare. Jag skulle inte bli förvånad om han var mycket mer än så, med tanke på hur vansinnigt positivt han uttalade sig om tyskarna under Hitlers framväxt på trettiotalet. För att inte tala om hans fria fantasier även i andra kategorier än just översättning av Tolkien - hans översättningar av nordiska sagor gör en hel del kul dumheter de med. Bland annat fattar han inte att Sveinn Tjúguskegg är samma tjomme som idag kallas Sven Tveskägg på något ställe och har därmed "upptäckt" en bortglömd fornnordisk kung som ingen annan har koll på.

Ohlmarks var nog mer övertygad om sin egen förträfflighet än så mycket annat.

Blä.

Alltså, jag vill vara supertydlig med att det faktum att jag säger att han förmodligen var en feg medlöpare snarare än en ideologisk driven nazist absolut INTE ska ses som ett försvar gentemot honom. Att vara feg medlöpare kan vara lika skadligt, ibland skadligare, än att vara ideologisk driven.

 

[Hundenilunden82]

Jag tycker att Åke Ohlmarks många egenheter är mer intressanta än Tolkiens Midgård. Läste den svenska översättningen för ca 40 år sedan och hade stor behållning av den då (jag fick böckerna på min 12-årsdag) och har först i efterhand förstått att både översättaren och översättningen har många brister. Minns även någon upprörd text (debattinlägg?) i Sinkadus som innehöll ordet ”Ohlmarxism”. Jag antar att det var efter att ha läst det som jag insåg att det fanns någon typ av kontrovers som jag inte riktigt förstod vidden av.

Är även allmänt fascinerad av personer som både ballar ur fullständigt och dessutom ger uttryck för det i böcker eller tidningsartiklar. Det är som att de gör sig själva till fiktiva karaktärer. Om det dessutom görs utan någon som helst självdistans blir den komiska effekten total.

Det är smått fascinerande hur Tolkien,hans verk och Ohlmarks bastardition av dessa kan beröra och uppröra så många människor

 

[Franz]

Jag tycker mer att det är du som bråkar, som så att säga tycker det vore bättre om frågan inte diskuteras, och att de som intresserar sig av den borde intressera sig av något annat.

Det var väldigt tråkigt att höra, för det är absolut inte min avsikt att bråka. Jag avser diskutera på ett forum om grejer som ligger mig varmt om hjärtat tillsammans med likasinnade. Formulerade jag mig på ett sätt som gjorde dig ledsen ber jag om ursäkt.

Jag menar alltså inte att man inte får diskutera, eller för all del ogilla, Ohlmarks översättning. Det har jag skrivit här innan. Och jag har verkligen inte missunnat någon att skriva en litteraturuppsats om det, översättningen torde ge ett utmärkt underlag för något sådant och jag skulle läsa en sådan uppsats med stor behållning på samma sätt som jag läste den genomgång som @Den stegrande kamelen skrev med stor behållning.

Vad jag PERSONLIGEN (alla behöver alltså inte hålla med) tycker är att översättningen är superintressant att diskutera ur ett litteraturhistoriskt perspektiv och ur ett perspektiv där man diskuterar vad som egentligen gör en bra översättning (jag tycker exempelvis inte att den nya översättningen är särskilt bra trots att den är mer textnära). Jag känner PERSONLIGEN (som sagt, alla behöver inte tycka så) att det inte är lika intressant att diskutera översättningen utifrån perspektivet att det finns en risk att någon hittar Ohlmarks översättning på något antikvariat, läser den som första introduktion till Sagan om Ringen och tror att de läser en texttrogen översättning. Eller att någon läste översättningen för över 21 år sedan, trodde att det var en texttrogen översättning och har under de kommande 21 åren missat att det finns en mer trogen översättning. Det är bara det jag undrar vad the big deal är, inte att diskutera översättningen i sig.

 

[Stämma]

Jag har svårt att föreställa mig hur någon som läst Tolkien i original först skulle kunna gilla Ohlmarks-översättningen. Det är mycket mer att man präglats för att man läste Ohlmarks svulstiga och kackiga översättning först, tror jag, antagligen i unga år.

Jag läste originalet först, Ohlmarks först senare. Föredrar då också den gamla översättningen över den nya, den är helt enkelt roligare läsning.
Idén att en översättning ska vara en mekanisk kopia som tyr sej till originalet som skuggan till skuggkastaren är en vanskapt tanke, född av romantisk genidyrkan. Den omöjliggör att översättningen är något annat än just en blek skugga av den ursprungliga texten. Översättning bör vara en skaparakt, annars är den dömd till att leva ett sekundärt skenliv.

 

[God45]

Jag läste originalet först, Ohlmarks först senare. Föredrar då också den gamla översättningen över den nya, den är helt enkelt roligare läsning.
Idén att en översättning ska vara en mekanisk kopia som tyr sej till originalet som skuggan till skuggkastaren är en vanskapt tanke, född av romantisk genidyrkan. Den omöjliggör att översättningen är något annat än just en blek skugga av den ursprungliga texten. Översättning bör vara en skaparakt, annars är den dömd till att leva ett sekundärt skenliv.

En översättning har ett enda jobb och det är att ligga så nära originalet som möjligt. Allt annat är meglomani från översättaren som tror att de är en konstnär när de inte alls är eller ska sträva att vara något sådant. Det är klart att en översättning är sekundär! Saker ska läsas på originalspråk helst men eftersom ingen av oss kan alla språk måste vi tyvärr ha översättningar. Det gälls inte som att ha läst koranen om man läser en översättning och medan skönlitteratur inte alls är så heligt eller viktigt är det samma princip.

Den enda som älskar översättningar upplever jag är översättare. På samma sätt som de enda som älskar clowner är clowner. När översättarna börjar prata om att de ska ha konstnärlig frihet är det som när arkitekter insisterar på att bygga fula byggnader bara arkitekter tycker om.

 

[Vitulv]

Den enda som älskar översättningar upplever jag är översättare.

Tydligen inte, om man ska tro deltagarna i den här tråden.

 

[Franz]

Podden Flumskolan har gjort en väldigt rolig genomgång av Ohlmarks’ Tolkien och den svarta magin. Rekommenderas varmt!!!

Åke Ohlmarks "Tolkien och den svarta magin"

Flumskolan · Episode

open.spotify.com

 

[Franz]

Den enda som älskar översättningar upplever jag är översättare. På samma sätt som de enda som älskar clowner är clowner. När översättarna börjar prata om att de ska ha konstnärlig frihet är det som när arkitekter insisterar på att bygga fula byggnader bara arkitekter tycker om.

Jag älskar clowner (alltså inte skräck-clowner utan riktiga clowner) och jag gillar ofta byggnader som bara andra arkitekter tycks gilla, så…

 

[Bifur]

Idén att en översättning ska vara en mekanisk kopia som tyr sej till originalet som skuggan till skuggkastaren är en vanskapt tanke, född av romantisk genidyrkan

Men det har väl ingen påstått? Man måste väl kunna tycka att en översättning är undermålig utan att anföra att idealet ska vara något slags robortartat? Men Ohlmarks många fel, diskrepanser och tillägg är väl knappast en målbild som översättare? Att verket sen ska kläs i en språkdräkt som ger anklang för läsaren av översättningen, javisst. Men på den punkten det är ju inte heller så att Ohlmarks fogar in sig någon slags för sin samtid typiskt svensk skrivartradition som skulle motivera stilvalet. Tvärtom är han ju ganska avvikande.

 

[God45]

Tydligen inte, om man ska tro deltagarna i den här tråden.

De menar inte det. De är bara konträrer.

Ja, jag gör den fulaste möjliga läsningen av alla typ alla som skrivit i den här tråden

Eller så är de översättare!

När jag ändå gräver den här graven. Andra yrkesgrupper jag hatar: Busschafförer, bibliotekarier och mattanter.

 

[Genesis]

En översättning har ett enda jobb och det är att ligga så nära originalet som möjligt. Allt annat är meglomani från översättaren som tror att de är en konstnär när de inte alls är eller ska sträva att vara något sådant.

Det här har ju diskuterats förr och ingen kommer att ändra uppfattning, men jag vill ändå lägga till protokollet att jag är våldsamt emot den här uppfattningen. En romanöversättare som inte anser sig vara en konstnär är en dålig romanöversättare.

EDIT: Däremot hatar jag också arkitekter som gör fula moderna byggnader!

 

[Franz]

Angående mer trogen översättning eller översättning som tar sig friheter. Vi kan ju ta ett exempel där vi jämför Ohlmarks med Anderssons översättning. Nu har jag inget av verken framför mig så jag inte ta ut stycken, men vi skulle kunna titta på namn. Ett bra exempel tycker jag är Shelob.

Ohlmarks har översatt till Honmonstret, vilket låter läskigt men inte är särskilt troget originalet. ”Lob” är ju ett ord för ”spindel”.

Andersson har översatt till Lockan. Mer troget då namnet kommer från ”locke” vilket ju är en spindel, med en feminin ändelse som ju är riktigt i och med originalets ”she”.

Problemet med Anderssons översättning är att namnet Lockan inte på något sätt acossierar till något av det ruskiga Tolkien vill få fram med namnet. Lockan får mig snarare att tänka på en liten flicka med lockar.

Så även om jag tycker att båda översättningar är bristfälliga föredrar jag här Ohlmarks friare tolkning.

Detta är alltså inget ”bevis” på att Ohlmarks översättning är bättre överlag (även om jag tycker bättre om den), eller att jag alltid föredrar hans namnöversättningar (det gör jag inte). Det är bara ett exempel på när en friare översättning enligt mig är att föredra.