DoD Kritiken mot nya Drakar och Demoner ?

Man slår i taket/kör fast i karaktärsutveckling efter en halvlång kampanj.
Ja och nej. Om du har tur med tärningarna kan färdigheterna slå i taket relativt snabbt. Om du istället har otur med tärningarna kan rollpersonen förbättras endast marginellt.
 
Jag håller just nu på att placera ut speldata till äventyret jag skriver på. Det fick mig att tänka på en sak som nog är den enda kritiken jag själv har rörande spelet. Och märk väl att detta är ett spel som jag tycker mycket mycket om. Men jag tycker att färdigheterna är lite för många och att en del av dessa liknar varandra lite för mycket. Jag tycker exempelvis inte att Jakt & Fiske samt Vildmarksvara, eller Bluffa, Köpslå och Övertala borde vara separata färdigheter. Med detta sagt så fick ju spelet innan det släpptes en del kritik för att det var för få färdigheter (en kritik som jag personligen aldrig förstod), så med den kritik jag ger måste jag ju samtidigt ge stort beröm till Fria Ligan för att de var så lyhörda gentemot folk som hade invändningar. Och alla jag pratat med har gillar mängden färdigheter, har inte träffat någon som tycker som jag i denna fråga. Så det handlar om en ytterst personlig preferens :)

Sen saknar jag färdigheten Heraldik, men det tror jag också att jag är ensam i världen om :ROFLMAO:
 
Sen saknar jag färdigheten Heraldik, men det tror jag också att jag är ensam i världen om :ROFLMAO:
Minns att jag satte högt, i förhållande till möjligt startvärde, där på en riddare jag spelade i flera år för Expert...tyckte det kändes passande för dennes bakgrund...MEN jag tror att jag aldrig gjorde ett enda tärningsslag för den...någonsin
 
  • Man slår i taket/kör fast i karaktärsutveckling efter en halvlång kampanj. Jag vet inte om det avser att man generellt inte längre kan utvecklas mekaniskt eller om det är att man inte längre har något intressant att välja på inom sin nisch.
Jag misstänker att ens inställning till "karaktärsutveckling" har mycket med om man ser detta som ett problem.

Det är ju ett komplext ämne med många olika approacher (Typ så många som det finns personer =D).

Men jag tänker direkt på den typ av spelare som jobbar med "builds". Dvs de som när de exempelvis spelar Dungeons and Dragons har hela karkatären färdigplanerad från lvl 1 till lvl 20, och hela tiden säger saker som "om tre levels kommer den här karaktären vara så jäkla brutal". Då finns det heller inget utrymme för att komma på nya unika förmågor och idéer allt eftersom spelets gång eftersom allt är färdigplanerat från start.

Och mitt intryck är att många av de personerna som är besatta av builds är personer som inte får spela så mycket, så att sitta och hitta på ultimata builds är deras rollspelssubstitut. Dessa slår mig också som den typ av personer som tillbringar mest tid på internet med att detaljanalysera sönder allt och tenderar att klaga rätt mycket på "hypotetiska" problem.

Och jag tror det är ofrånkomligt när man get sig in på den internationella marknaden att massor av folk (många mer än om man bara hållt sig inom svergie/europa) kommer att använda DnD som måttstock när de bedömmer ett nytt spel.
 
Jag misstänker att ens inställning till "karaktärsutveckling" har mycket med om man ser detta som ett problem.

Det är ju ett komplext ämne med många olika approacher (Typ så många som det finns personer =D).

Men jag tänker direkt på den typ av spelare som jobbar med "builds". Dvs de som när de exempelvis spelar Dungeons and Dragons har hela karkatären färdigplanerad från lvl 1 till lvl 20, och hela tiden säger saker som "om tre levels kommer den här karaktären vara så jäkla brutal". Då finns det heller inget utrymme för att komma på nya unika förmågor och idéer allt eftersom spelets gång eftersom allt är färdigplanerat från start.

Och mitt intryck är att många av de personerna som är besatta av builds är personer som inte får spela så mycket, så att sitta och hitta på ultimata builds är deras rollspelssubstitut. Dessa slår mig också som den typ av personer som tillbringar mest tid på internet med att detaljanalysera sönder allt och tenderar att klaga rätt mycket på "hypotetiska" problem.

Och jag tror det är ofrånkomligt när man get sig in på den internationella marknaden att massor av folk (många mer än om man bara hållt sig inom svergie/europa) kommer att använda DnD som måttstock när de bedömmer ett nytt spel.
Det här är min erfarenhet(spoäng) av att spela med folk som kommer från AD&D-bakgrund också; att det coola konceptet fokuserar på just "builds" och förväntningar på uppgraderingar för att vara värt att spela; snarare än story first/skapa en rolig historia tillsammans, där man kan bjuda på sin ibland tragikomiska rollpersons misslyckanden och prövningar (vilket verkar mer naturligt för "oss" med (primärt) BRP/DoD/WFRP-bakgrund). OBS anekdotiskt med statistisk osäkerhet ;) - det finns såklart andra tagningar på detta!
 
Det här är min erfarenhet(spoäng) av att spela med folk som kommer från AD&D-bakgrund också; att det coola konceptet fokuserar på just "builds" och förväntningar på uppgraderingar för att vara värt att spela; snarare än story first/skapa en rolig historia tillsammans, där man kan bjuda på sin ibland tragikomiska rollpersons misslyckanden och prövningar (vilket verkar mer naturligt för "oss" med (primärt) BRP/DoD/WFRP-bakgrund). OBS anekdotiskt med statistisk osäkerhet ;) - det finns såklart andra tagningar på detta!
Det är så DoD-23 är byggt, så det är knappast konstigt. Det är mycket mer gamist än tidigare DoD.
 
Det här är min erfarenhet(spoäng) av att spela med folk som kommer från AD&D-bakgrund också; att det coola konceptet fokuserar på just "builds" och förväntningar på uppgraderingar för att vara värt att spela; snarare än story first/skapa en rolig historia tillsammans, där man kan bjuda på sin ibland tragikomiska rollpersons misslyckanden och prövningar (vilket verkar mer naturligt för "oss" med (primärt) BRP/DoD/WFRP-bakgrund). OBS anekdotiskt med statistisk osäkerhet ;) - det finns såklart andra tagningar på detta!
Det är även jag stött på hos vissa personer som är helt nya till rollspel. Men jag tror de har fått de idéerna från diverse dataspel Främst kanske strategispel där ju en stor del av spelet är att just grinda och köpa förbättringar.
 
Jag håller just nu på att placera ut speldata till äventyret jag skriver på. Det fick mig att tänka på en sak som nog är den enda kritiken jag själv har rörande spelet. Och märk väl att detta är ett spel som jag tycker mycket mycket om. Men jag tycker att färdigheterna är lite för många och att en del av dessa liknar varandra lite för mycket. Jag tycker exempelvis inte att Jakt & Fiske samt Vildmarksvara, eller Bluffa, Köpslå och Övertala borde vara separata färdigheter. Med detta sagt så fick ju spelet innan det släpptes en del kritik för att det var för få färdigheter (en kritik som jag personligen aldrig förstod), så med den kritik jag ger måste jag ju samtidigt ge stort beröm till Fria Ligan för att de var så lyhörda gentemot folk som hade invändningar. Och alla jag pratat med har gillar mängden färdigheter, har inte träffat någon som tycker som jag i denna fråga. Så det handlar om en ytterst personlig preferens :)

Sen saknar jag färdigheten Heraldik, men det tror jag också att jag är ensam i världen om :ROFLMAO:
Jag tillhör de som kritiserade färdighetslistan som för kort, jag upplever att variationen begränsas och att "alla" karaktärer blir snarlika, lite vaniljglass över det och jag vill ha rocky road. Med det sagt håller jag med dig om Jakt & fiske och Vildmarksvana som lika gärna kunnat buntas ihop - man har ju valt att bunta ihop alla hantverk till just Hantverk. Samtligt blir det en balansgång, mängder med färdigheter ökar ju risken för att det tar stopp om ingen spelare råkat skaffa FV i Läsa Margosiska. Vet inte om det hjälpte dig att förstå kritiken.

för övrigt är jag helt med dig gällande heraldik
 
I en annan tråd kommentarer @Rickard att i DoD ska man endast ska slå om det är farligt/utmanade vilket fick mig att tänka på ett problem jag har med spelet. Samtidigt som detta gäller så vill spelarna rulla tärningarna så ofta som möjligt då de får xp på 1 och 20 så då har man två regler som står lite mot varandra.
Vill man undvika att spelarna vill så för att rulla för att tolka varje konstig text de hittar ska man nog plocka bort den vägen till xp.
 
I en annan tråd kommentarer @Rickard att i DoD ska man endast ska slå om det är farligt/utmanade vilket fick mig att tänka på ett problem jag har med spelet. Samtidigt som detta gäller så vill spelarna rulla tärningarna så ofta som möjligt då de får xp på 1 och 20 så då har man två regler som står lite mot varandra.
Vill man undvika att spelarna vill så för att rulla för att tolka varje konstig text de hittar ska man nog plocka bort den vägen till xp.
Ja, det är en lite tråkig bieffekt i många BRP-inspirerade eller rena BRP-rollspel, att det lätt blir att spelarna jagar förbättringsslag, antingen genom att slå ofta, eller försöka använda färdigheter även när de inte riktigt passar in. Jag ser samma tendenser i till exempel Call of Cthulhu.
 
Ja, det är en lite tråkig bieffekt i många BRP-inspirerade eller rena BRP-rollspel, att det lätt blir att spelarna jagar förbättringsslag, antingen genom att slå ofta, eller försöka använda färdigheter även när de inte riktigt passar in. Jag ser samma tendenser i till exempel Call of Cthulhu.
Har man en bred färdighetslista och bara en bock per äventyr har jag inget emot det - att spelarna letar efter vis att använda udda färdigheter på är mest positivt.

Men DoD har inte en bred färdighetslista.
 
Men det är just därför reglerna ser ut som de gör i DoD. Huvuddelen av förbättringsslagen får man inte av att slå för färdigheterna, utan av frågorna som SL ställer efter spelmötet (sid 29 i Regelboken). Eftersom bara drak- och demonslag ger extra färbättringskryss, och chansen att slå dessa är så liten, är det ganska poänglöst för spelare att försöka jaga onödiga tärningsslag - effekten av det är väldigt begränsad.
 
Men det är just därför reglerna ser ut som de gör i DoD. Huvuddelen av förbättringsslagen får man inte av att slå för färdigheterna, utan av frågorna som SL ställer efter spelmötet (sid 29 i Regelboken). Eftersom bara drak- och demonslag ger extra färbättringskryss, och chansen att slå dessa är så liten, är det ganska poänglöst för spelare att försöka jaga onödiga tärningsslag - effekten av det är väldigt begränsad.
Ja, det stämmer att det är liten chans att höja på det sättet men en liten chans är större än ingen chans.
Jag köper helt tankesättet att man blir bättre av stora med- och motgångar men det är två tankesätt som står emot svarande när man samtidigt vill hålla nere tärningsrullandet. Det ger ändå spelarna motivation till att rulla.
Detta är absurt ingen jättegrej eller något som pajar spelet men om jag fick välja mellan de två tankesätten skulle jag behålla slå sällan och försöka hitta något nytt sätt att få en xp per omgång.
 
Ja, det stämmer att det är liten chans att höja på det sättet men en liten chans är större än ingen chans.
Jag köper helt tankesättet att man blir bättre av stora med- och motgångar men det är två tankesätt som står emot svarande när man samtidigt vill hålla nere tärningsrullandet. Det ger ändå spelarna motivation till att rulla.
Detta är absurt ingen jättegrej eller något som pajar spelet men om jag fick välja mellan de två tankesätten skulle jag behålla slå sällan och försöka hitta något nytt sätt att få en xp per omgång.
Om man absolut inte vill ge förbättringskryss för drak- och demonslag kan man förstås skippa det och kanske dela ut ett extra fritt förttringskryss per spelmöte som kompensation. Det vore ett väldigt litet ingrepp i reglerna.
 
Jag gillar _tanken_ bakom erfarenhet från färdighetsslag. Och faktum är att i vissa grupper funkar det skitbra. Ja, även i de grupperna, som jag har erfarenhet av, försöker folk ibland kanske klämma in extra färdighetsslag de annars inte hade gjort huvudsakligen i hopp om XP. Men de gör det återhållsamt, förnuftigt och kreativt. Det har ofta lett till roligt spel.

Och det gör så klart att de där drak- och demonslagen känns lite extra speciella, när de annars många spel kan kännas lite "jaja, skitsamma".

Men absolut har många spelgrupper haft minst en spelare som besatt jagar XP varje tillfälle de kan, och ofta slår tärningsslag i samma stund som de säger vad de gör utan att vänta på input från SL. Och surar när de nu råkar slå ett drakslag men SL säger att tärningsslaget inte gills för det aldrig borde ha slagits.

I slutändan som Tomas säger; det är ett väldigt litet ingrepp att plocka bort det om det inte funkar för ens egna grupp.

Och OM man plockar bort det och helt enkelt strunar i att kompensera så har man ju också saktat ned progression lite, vilket löser ett annat klagomål ett par lyft =D
 
Jag står i valet och kvalet om jag ska sälja hela boxen eller inte. Det känns lite småbarsnligt att göra sig av med ett helt fint rollspel som är uppskattat av så många och som har omarbetats till en riktigt fin spelupplevelse "enbart" för att det estetiska uttrycket inte tilltalar mig. Detta kan kanske grunda sig i att jag har ett litet fokus på de första utgåvorna av Drakar och Demoner i min rollspelssamling.

Nils Gulliksson ÄR för min del Drakar och Demoner vilket gör att det som inte illustreras av honom och har Drakar och Demoner-loggan på sig inte känns riktigt korrekt. Allt detta säger ju mer om mig än vad det gör om rollspelen.
 
Last edited:
Jag har bara läst nyaste DoD, inte spelat det. Fick lite underligt intryck när jag läste det. Kände ungefär så här: "Bra grejer! Men inget för mig...".

Vad gäller hela "barnslig" grejen så är det väl något i själva utformningen/tonen som gör att det känns lite "mjukare" eller "fluffigare". Svårt att sätta definiera vad, men jag kan på något sätt förstå att man tycker det verkar lite mer barnsligt än föregångarna. Dock inget jag reagerade negativt på. Jag håller på med så mycket barnsliga grejer så det gör inget.

Jag har svårt att säga exakt vad det var som inte kändes rätt för mig. Den inspirerade bara inte just mig.

Men, det var en hel del kul tankar och min spontana reaktion var att många nog kommer att gilla det.

Kul att läsa andras erfarenheter och åsikter!
 
Jag står i valet och kvalet om jag ska sälja hela boxen eller inte. Det känns lite småbarsnligt att göra sig av med ett helt fint rollspel som är uppskattat av så många och som har omarbetats till en riktigt fin spelupplevelse "enbart" för att det estetiska uttrycket inte tilltalar mig. Detta kan kanske grunda sig i att jag har ett litet fokus på de första utgåvorna av Drakar och Demoner i min rollspelssamling.

Nils Gulliksson ÄR för min del Drakar och Demoner vilket gör att det som inte illustreras av honom och har Drakar och Demoner-loggan på sig inte känns riktigt korrekt. Allt detta säger ju mer om mig än vad det gör om rollspelen.
Det är inte alls barnsligt. Estetik är viktigt, och dessutom subjektivt så man behöver inte motivera varför man inte gillar hur något ser ut.
 
Back
Top