Detta förstår jag inte alls! Det är ju så lätt att omforma sitt spel, hitta på varianter och mixa olika regler, världar och spelstilar. Hur kan en stark idé vålla problem?
(Jag kan ha missförstått liknelsen.)
En del av det är ju den generella likriktningen av kulturen och i synnerhet nördkulturen. Utveckling mår bra av isolering, så att nya former kan frodas och idéer som inte får internationell vikt kan någonstans slå rot. Det ses ju tydligt inom utvecklingsläran, att arter som isolerats utvecklas åt olika håll.
Vissa rollspelsmarknader jag sett känns som att de lider av att de är väldigt influerade av utländska, främst amerikanska, spel, och ofta spelar de bara översättningar av dessa istället för att utveckla sin egen spelkultur.
Detsamma sker när man skriver spel för en större, internationell publik. Man skriver spel för en stor marknad och det blir då mycket liknande spel, som inte talar till de mindre grupperna. Samma fenomen som med stora Hollywoodfilmer som sprids över hela världen och kväver lokala filmkulturer, eftersom alla ser på samma filmer, som kommer utifrån.
Sedan tror jag att ”den långa svansen” finns, med små projekt som frodas i sprickorna, men stora idéer som blir populära har en tendens att spridas överallt. Tänker till exempel på när Apocalypse World blev stort och varenda jävla spel var ett AW-hack. Tror att vi gick miste om en hel del innovationer i den svängen.