Hur definierar du high/low fantasy?

[JohanL]

Sen på pucken här, men Erikson är en som gör det.

Jag säger nej. Hans böcker är kanske mer episka, men de skyr inte från gräsliga detaljer som Tolkien aldrig skulle beröra. Registret är inte högre.

 

[Bastich]

Vem Erikson?

Steven Erikson, Malazan böckerna.

 

[Theo]

Absolut, men huvudsakligen i figurspelet väl? Kan som sagt inte påminna mig mycket sådant alls i rollspelet. Men jag har sämre koll på modulerna till 1st ed. av WFRP.

Det har varit med en del i 4E inte minst. I Death on the Reik Companion kan man modda sin flodbåt till om inte en pansrad hjulångare så inte långt ifrån, och ett dvärgbyggt luftskepp (som för all del beskrivs som nybyggt och experimentellt) figurerar prominent i Empire in Ruins.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag hittade en referens till en antologi från 1970 som säger att "low fantasy" är fantasy där det övernaturliga tränger sig på i den verkliga världen, men jag undrar om det inte är lite förlegat nuförtiden när den sortens lågmälda fantasy man avsåg då har sett sina glansdagar passera och vi istället har till exempel urban fantasy där det övernaturliga snarare dominerar.

Det är väl lite det som är upprinnelsen till hela den här diskussionen.

Den klassiska definitionen av High Fantasy var ju "fantastik som utspelar sig i en sekundärvärld".
Low fantasy definierades ju i mångt och mycket som fenomen just utifrån "förekomsten av high fantasy implicerar därför också existensen av low fantasy" och då blev definitionen automatiskt att "low fantasy" är all fantastik som utspelar sig i vår värld.

Det är ju därför det råder sådan begreppsförvirring, eftersom även om det är den klassiska definitonen av Low fantasy så inkluderar ju det i så fall allt från Pinocchio och Harry Potter till Lovecraft och Dresden Files, men det innefattar inte någon "grisodlarfantasy" eller lågmagisk fantasy som utspelar sig i en sekundärvärld. Det är ett klassiskt anti-begrepp, som tar sitt hela avstamp i vad det inte är.

Det är ju därför den här tråden startades, som snarare fokuserar på hur de fantastiska kommer in i berättelsen snarare än att kontrastera de olika subkategorierna mot varandra.

 

[JohanL]

Den klassiska definitionen av High Fantasy var ju "fantastik som utspelar sig i en sekundärvärld".

Det är inte sant. Wikipedia:

'The term "high fantasy" was coined by Lloyd Alexander in a 1971 essay, "High Fantasy and Heroic Romance", which was originally given at the New England Round Table of Children's Librarians in October 1969. In this definition, Alexander was using the framework Northrop Frye set forth in his Anatomy of Criticism, particularly Frye's Theory of Modes; High Fantasy being fantasy in the High Mimetic Mode.'

Den klassiska definitionen är alltså "som Tolkien, typ", för att skilja det från Sword & Sorcery ("som Conan, typ"). Dessa har exakt samma sekundärvärldsstatus.

 

[Gamiel]

High Mimetic Mode

Någon som talar litteraturanalys o kan översätta?

 

[JohanL]

Någon som talar litteraturanalys o kan översätta?

Maximalt förenklat handlar det om ädla personer som gör ädla saker.

Därav att jag hela tiden hävdar att Arthur-sagorna är High Fantasy. Det handlar inte om alternativvärld, nivå av magi eller något sådant, utan om det litterära registret.

 

[Lemur]

High som i högtravande.

 

[Theo]

High som i högtravande.

Eller högstämd, om man vill vara lite mer värderingsneutral.

 

[Samiloth]

Som rubriken säger, vad är det som placerar fantasy i endera kategorin, för dig?

Hur vardagligt det fantastiska och magiska är i världen. Hur ofta man stöter på det. Hur stor inverkan det har på världens funktioner.

Att ha älvor i en skog alla pratar om, men som inte någon egentligen möter förutom en och annan “vidskeplig” person som hävdar det, är low fantasy i min bok, även om de är verkliga. Att ha älvor som grannar har gjort det vardagligt; en fast, empiriskt bevisad, verklighet som världen måste anpassa sig till, så det är high fantasy för mig.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Nu har den här tråden vilat några månader, men jag snubblade över en videoessä på youtube om exakt detta ämne, och eftersom jag fortfarande har semester så såg jag hela.

Videon är nästan två timmar lång, men jag tyckte den var förvånansvärt lätt att titta (eller lyssna) på.
Videoessän bygger på tesen "Low fantasy har ingen definition, det är ett begrepp som inte betyder någonting, som ingen är överens om, och som därför i praktiken är oanvändbart eftersom ingen förstår vad man menar när man använder det".

För att bevisa den tesen utgår videon från fyra vanliga (och internt komplett oförenliga) definitioner av "Low fantasy". Den går igenom historiska diskussioner från fantasy-fanzines på 60-talet, citerar massa olika författare och deras olika synsätt, förklarar varför massa andra begrepp inom fantasy (som "Sword & Sorcery" eller "Epic/High Fantasy") också är vaga och svåra att definiera. Går igenom hur texter som Tolkiens On Fairy-Stories, Farah Mendelsohns The Rhetorics of Fantasy, Lloyd Alexanders High Fantasy and Heroic Romance och John Clute och John Grants The Encyclopedia of Fantasy hanterar sin förståelse av fantasylitteraturen och brottas med olika begrepp.

Det är enormt informativt, väldigt rantigt, bitvis väldigt roligt, och rätt så avslöjande av hur otroligt vaga och åsiktsbaserade mycket av föreslagna definitioner är (att Tolkien inte är Sword & Sorcery längre, men att Conan är det, beror i stort på att någon tyckte att Lord of the Rings är bättre än Conan och att de därför är olika genres).

På vägen lyckas essäisten både få ett frispel på hela Isekai-begreppet och alla som påstår att Narnia hör dit, samt såga fantasy-youtubern Daniel Greene längst fotknölarna (bland annat med ett klipp där Daniel Greene hävdar att Brandon Sandersons Mistborn är ett exempel på magisk realism).

Det är bitvis rätt hetskt, men tillräckligt välargumenterat och researchat för att hela tiden hålla sig på rätt sida av nerd-rage spektrat, det är ofta argt men blir aldrig dumt, plumpt eller antiintellektuellt. Jag rekommenderar den varmt för alla som vill ha någon som helst användbar definition av "low fantasy" som faktiskt går att förstå vad det skulle innebära.

 

[JohanL]

Videoessän bygger på tesen "Low fantasy har ingen definition, det är ett begrepp som inte betyder någonting, som ingen är överens om, och som därför i praktiken är oanvändbart eftersom ingen förstår vad man menar när man använder det".

Exakt vad jag också menar.

Och givetvis är inte Mistborn magisk realism. Det har bara en litet mer modern setting än den mesta fantasy och litet mer SF-inslag. Om något är det motsatsen - magisk realism kännetecknas av finlitterära ambitioner och av att det fantastiska lämnas odefinierat, och det sista Sanderson gör är att ha finlitterära ambitioner eller lämna de fantastiska elementen odefinierade! Det här är banne mig så långt från magisk realism man kan komma!

Däremot har man givit High Fantasy-begreppet en rimlig litterär stilistisk definition.

 

[JohanL]

Notera hur han redan från början tar upp Farah Mendelsohns fantasy-terminologi, som jag pratar om här!

(Jag, och ingen annan på hela forumet...)

 

[JohanL]

Hah, jag fortsätter att posta medan jag lyssnar, och han tycker exakt samma saker som jag hela tiden, inklusive att Lloyd Alexanders High Fantasy-definition är bäst!

På riktigt, stort tack för länken, ska absolut lyssna på mer av honom, det här är både välresearchat och väl resonerat!

 

[JohanL]

Talar illa om Isekai gör han också!

*

Herregud, mannen är min mentala tvilling!

Han: "Immersion är när man kastas in i världen och får simma eller sjunka på egen hand."
Jag: "Som i Malazan Book of the Fallen."
Han, fem sekunder senare: "Som i Malazan Book of the Fallen."

 

[JohanL]

Det här som han får spel över fick min hjärna att smälta - det bokstavligen exakt fel, 180 grader fel med närmast kirurgisk precision, till den grad att man undrar om någon ansträngt sig för att ha en så felaktig definition som det alls är möjligt att ge.