Göra dvärgar mer varierade och spännande, men fortfarande kännas som dvärgar

Rymdhamster

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
13,131
Location
Ludvika
Swedish Chef said:
Jag håller med om att dvärgar ofta blir standardiserad i rollspel på grund av nisch protection och av tradition. Den spännande frågan för min del är hur kan man göra dvärgar mer varierade och spännande och fortfarande få dem att känns som dvärgar.
Click to expand...

Det här var en spännande fråga från flera månader sedan i en tråd som handlade om något annat.

För mig personligen skulle rätt väg att gå vara lite roliga förmågor som lyfter fram deras dvärgighet, utan att för den delens skull nicha dem mot en speciell typ av rollperson. Jag tycker också det behöver vara förmågor som inte är kopplade till någon specifik kultur, utan mer till inneboende förmågor.

Eftersom vi kommer in på regler där blir det ju lite svårt att diskutera utan att ha bestämt ett specifikt regelverk, men jag får väl försöka hålla det generiskt så gott jag kan =D

Men exempelvis tycker jag dvärgar överlag är starkare och "tuffare" än människor, men jag skulle inte vilja ge dem en ren bonus på relaterade grundegenskaper för det tycker jag nichar dem åt att spela krigare. Istället hade jag bara get dem en bonus på bärförmåga och kroppspoäng (eller vad motsvarande värden heter i respektive rollspel). För bärförmåga och kroppspoäng är generellt sett användbara för alla rollpersoner oavsett om de är krigare, magiker eller tjuvar.

Jag hade också tagit inspiration från gamm-dnds förmåga att de kan känna om korridorer sluttar, men utökat den till att dvärgar kan känna av alla avvikelser i sten. Dvs om de är i en grotta eller i en stenbyggnad kan de känna om det finns saker som hemliga dörrar och rum. De vet inte nödvändigtvis hur de tar sig in där, men de kan känna att det är något lurt med den där väggen. Att rummet de är i är mindre än det borde vara. Och allt annat som kan komma från att de har en slags intuitiv släktskap till sten och berg, så som att de känner av rasrisker, hur djupa klyftor är, åt vilket håll utgången borde vara. Dvs, det är inte en förmåga de har för att de är bra byggare, däremot är de kanske ofta bra byggare för att de har den här förmågan.
 
Man kan ju mixa in någon populärkulturell företeelse (Hör jag någon tipsa om Wraeththu?) och sedan göra dem så dvärgiga som man bara kan i övrigt så kommer det nog att kännas fräscht!
 
Jag korspostar eftersom detta passar bättre här:

---

Jag skrev en kort artikel i Sverox nummer 30 där jag testade att utforska detta. Kan väl erkänna att jag inte gick på djupet, men det kanske kan vara kul att få lite andra vinklar. Sidan 6 och framåt.

Fantastiska illustrationer av Patrik Norrman.

https://download.alexandria.dk/files/issue/126/Sverox30.pdf
 
Kanske lite utanför frågeställningen men jag tycker Trudvang lyckades med det, tror det beror på att de skapade en helt ny känsla över spelet. Dvs det var inte bara en vanlig värld med justerade dvärgar utan en helt annan känsla vilket gör att man lättare köper förändringen.
 
En annan ingång: jag kan tycka att fler spel, som vill hålla på dvärgigheten, borde lägga krut på att bygga ut deras hederskodex. Det är en ganska återkommande trop, och jag har inget emot den, men det är sällan tydligt vad den betyder i praktiken. Och sen kanske koppla upprätthållandet av den till något slags meta-poäng i spelet (dvärgiska eller generella) som sen kan aktivera dvärgarna förmågor etc.
 
Lite yrken helt anpassade för dvärgar tror jag skulle kunna vara till god hjälp.
 
Rymdhamster said:
För mig personligen skulle rätt väg att gå vara lite roliga förmågor som lyfter fram deras dvärgighet, utan att för den delens skull nicha dem mot en speciell typ av rollperson.
Click to expand...
D&D4 kände jag lyckades med sina förmågor. Det var första gången någon kändes som en dvärg, annat än när någon gestaltade dvärgen bra.
 
Finns det dvärgkvinnor? Rent logiskt borde det göra det, men jag har alltid haft lite svårt att föreställa mig dem. Förmodligen för att de förekommer så sällan i fiktionen. Jag antar att dvärgstereotypen är maskulint präglad. Är dvärgkvinnorna hemmafruar eller är de precis som dvärgmännen fast utan (?) skägg?

Det är möjligt att de här frågorna är fåniga, men för mig är de betydelsefulla för att dvärgar ska bli mer begripliga som koncept.
 
Oscar Silferstjerna said:
Finns det dvärgkvinnor? Rent logiskt borde det göra det, men jag har alltid haft lite svårt att föreställa mig dem. Förmodligen för att de förekommer så sällan i fiktionen. Jag antar att dvärgstereotypen är maskulint präglad. Är dvärgkvinnorna hemmafruar eller är de precis som dvärgmännen fast utan (?) skägg?

Det är möjligt att de här frågorna är fåniga, men för mig är de betydelsefulla för att dvärgar ska bli mer begripliga som koncept.
Click to expand...
Den stereotypiska dvärgiskheten är ju i hög grad en hypermaskulinitet, centrerad kring fysisk styrka, konservativa värderingar, hög alkoholkonsumtion, militärisk disciplin, riklig ansiktsbehåring och liknande. Jag tror också det är en anledning till att dvärgar kan väcka så mycket känslor, både positiva och negativa. För vissa är dessa egenskaper oerhört tilltalande, och också gärna något man framhåller som kontrast till alver (spinkiga, blomluktande, modeintresserade...). För andra är de associerade med en typ av livshållning som väcker vämjelse.
 
Det uppenbara viset är att gå pre-Tolkien, och ha dvärgar som suspekta och omoraliska typer. Vapenfabrikörer som säljer till alla utan fördomar, och är hämndlystna inte på det coola Warhammer- och Tolkienviset, utan småsint (pun intended).

(Dvärgarna i Glorantha är bra men tyvärr ospelbara, de små teknofascisterna (en av de ideologiska vattendelarna hos dvärgarna är om de andra raserna har en plats som slavar i den nya världen de hoppas bygga, eller om de bara ska utrotas, och ett av kätterierna är tanken att individer kan ha värden och rättigheter).)
 
Oscar Silferstjerna said:
Finns det dvärgkvinnor? Rent logiskt borde det göra det, men jag har alltid haft lite svårt att föreställa mig dem. Förmodligen för att de förekommer så sällan i fiktionen. Jag antar att dvärgstereotypen är maskulint präglad. Är dvärgkvinnorna hemmafruar eller är de precis som dvärgmännen fast utan (?) skägg?

Det är möjligt att de här frågorna är fåniga, men för mig är de betydelsefulla för att dvärgar ska bli mer begripliga som koncept.
Click to expand...
Jag vill minnas att dataspelet Dragon Age hade några intressanta dvärgkvinnor, som jag själv inspirerats av i Svärdets sång. Exempelvis Branka och Hespith:
 
Svarte Faraonen said:
Den stereotypiska dvärgiskheten är ju i hög grad en hypermaskulinitet, centrerad kring fysisk styrka, konservativa värderingar, hög alkoholkonsumtion, militärisk disciplin, riklig ansiktsbehåring och liknande. Jag tror också det är en anledning till att dvärgar kan väcka så mycket känslor, både positiva och negativa. För vissa är dessa egenskaper oerhört tilltalande, och också gärna något man framhåller som kontrast till alver (spinkiga, blomluktande, modeintresserade...). För andra är de associerade med en typ av livshållning som väcker vämjelse.
Click to expand...
Jo, men hur är dvärgkvinnorna? Hur kan de göras konceptuellt intressanta?
 
guldfink said:
Det här är nog en impopulär åsikt här, men jag gillade Disa i Maktens ringar. Det fanns en del scener där hennes stensång kändes dvärgisk, mäktig och annorlunda.
Click to expand...

Jag tycker också att det var en helt okej lösning, men kanske inte den enda möjliga som kan funka.
 
Det känns som att det finns en form av nyare dvärgar i verk som Dragon Age, The Witcher och Symbaroum, där de är intriganta (i alla fall inom aristokratin) och mindre moraliska, och har färre av stereotyperna med öldrickande skottar. Här känns det som att man avmytologiserar dem litet.

Eller så kan man gå åt det motsatta hållet, och göra dem mer kopplade till sten och metall. Kanske tillverkar de nya dvärgar som hantverk och gjuter in livsanden i dem, hellre än att fortplanta sig könsligt, eller så ”växer dvärgar upp som svampar ur marken och håller inte på med sådant”, för att citera en Sinkadusinsändare.
 
Last edited:
Kvinnor och män, det är vad andra folkslag talar om.

Vi talar om de som skapar och gjuter det utan liv, och de som skapar och gjuter det fyllt av liv. De senare försvaras och får viktiga positioner i vårt samhälle då det är de som möjliggör vårt folkslags fortlevnad. Välsignade med kraften att fylla mineraler med liv - eller som människor kallar dessa skapelser - dvärgar. Den föregående gruppen smider verktygen som behövs för att utvidga vårt rike - med målet att bryta himlarna för att åter skåda det väsen som välsignade de utvalda bland oss med gåvan att skapa liv ur det som är dött.

Eller något, jag har ingen aning om hur man gör dvärgar intressantare - eller lyfter fram deras särdrag.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top