Göra dvärgar mer varierade och spännande, men fortfarande kännas som dvärgar

Någon gång gjorde jag ett väldigt ihophafsat "detektiv-fantasy-fast-på-1800-talet" där slog jag ihop dvärgar och hobbitar till ett folk.

Så de kunde vara både fryntliga, lättretliga skäggiga, rakade, och så vidare.

Men de var (nästan) alla korta, bastanta, konservativa och glada i mat och dryck

Just nu spelar jag en del Eon som utspelar sig i jargien, där tänker jag mig dem lite som tyskar i Sverige på 1300-talet. Där de har egna kvarter, språk och seder, men starka organisationer och viktiga för städerna
 
Absolut, men hur gör man det men fortfarande se till att dvärgarna från alla de där olika rikerna fortfarande alla känns som dvärgar?

(Utan att bara säga "umm, de är alla skäggiga, lättstötta, och långsinta?" =D)
Jag tycker i och för sig att det låter som ett bra sätt att låta de olika samhällena ha några gemensamma nämnare. Kanske inte just ”skäggiga, lättstötta och långsinta” 😀 Men varför inte skäggiga, stolta, skattar metaller och hantverk väldigt högt, ett starkt kollektivt tänkande? Kanske utgå från egenskaperna @Magnus Seter skrev i sin artikel 😊
 
De behöver ju inte reproduceras som oss, kanske växer de som svampar eller kristalliseras ur sten.
Jag har alltid tänkt att dvärgar är ett folkslag med markant könsdiformism. Att kvinnorna mer är en typ av bergsnymfer eller andar som lever djupt inne i berget och kan vandra genom sten. Det är det som gör att dvärgarna känner så stark för underjorden och varför de bygger sina underjordiska riken.

Bästa sättet att locka fram en nymf är att erbjuda den vackra ting smidda ur berget, vilket är varför dvärgarna tar hantverket på så stort allvar och kan lägga åratal på ett smycke eller föremål. Det handlar alltså inte om yrkesstolthet utan om artens överlevnad.

En dvärg och nymf som hittat vandra lever bara ihop en kort tid, tills barnet föds. Därefter skiljs de åt och är det ett flickebarn så tar nymfen med sig det ned i berget. Är det en son så lämnas den med sin far. Så har det varit sedan urminnes tider.

Emellanåt så får dock en son följa med nymfen ned i berget, antingen på grund av nöd eller för att kärleken från modern är för stor. Dessa dvärgar återkommer sedan till sina fäders salar efter en tid, då bergsdjupen inte är för dem. Sådana modersburna dvärgar blir ofta stora hantverkare och thuler som känner till stenarna och bergens allra innersta hemligheter.
 
Första frågan att ställa sig är om dvärgarna ska vara spelbara eller inte.

Om de inte ska vara tillgängliga som rollpersoner så är det lätt att göra dem speciella. Men om de ska vara spelbara så blir det en svårare balansgång eftersom för extrema egenskaper gör att det de inte blir roliga för spelaren, de andra spelarna och/eller SL. Själv har jag mer och mer börjat luta åt att rollpersoner börja vara människor eftersom det är lättast/intressantast att uppleva Fantasy genom mänskliga ögon. Men, man kan både äta kakan och ha den kvar om man tillåter att rollpersoner kan t.ex. ha Dvärgablod, dvs det finns en koppling någonstans långt bak i släkten som gör att rollpersonen kan ärva vissa förmågor. Då kan dvärgarna göras väldigt speciella, men man kan ändå spela något som är kopplat till dem.

Sen kan man fundera på vad de står för, dvs vad de har för roll i världen/berättelsen. Är det bara en sub-typ av människa eller har en helt annan nisch? Vad är deras bakgrund i kosmologin? Om vi går till Tolkien eller Nordisk mytologi så har de speciellt ursprung som påverkar deras senare roll i världen. Bakgrunden för gärna problematisera dvärgarnas roll i det stora hela.
 
Ett exempel på hur man kan använda använda Dvärgarnas bakgrund för att göra dem intressantare (?).

I gamla DoDs Monsterbok så stod dvärgarna under kapitlet "Stenfolk". Någon gång så började jag fundera på vad det innebär att vara "stenfolk" och skapade en skapelsemyt kring dvärgarna där de faktiskt skapades av sten/berg.

När man gjort det kan man börja fundera på konsekvenser. Här antar jag att dvärgarna är ett mellanting mellan sten och organiska varelser:
- Sten är hårt och skapas under mycket lång tid. Detta leder till att dvärgarna tål extrema mängder stryk (vanliga vapenattacker kan bara orsaka skråmor), men de har dålig eller ingen förmåga att läka.
- Eftersom deras ursprung är sten och inte djur så kan de eventuellt föröka sig på ett helt annat sätt. Vill man gå mot det riktigt extrema så kan dvärgar inte föröka sig överhuvudtaget, det skapades ett fixt antal och det kommer aldrig att uppstå fler. Eller så är det endast en gud eller dylikt som kan skapa nya dvärgar.
- Sten är tungt. Dvärgars densitet är enorm vilket gör att de inte kan simma (de sjunker som en sten) och de väger för mycket för att rida de flesta riddjur. Det är även osannolikt att de flesta repstegar, stegar eller rangliga möbler kommer att hålla för en dvärg. De är även i princip omöjliga för en annan rollperson (som inte är dvärg) att lyfta (eller gud förbjude kasta in mot orkerna)
- Sten är inte rörligt vilket gör att dvärgar är osedvanligt långsamma och stela.
- De är å andra sidan starka och kan bära absurda mängder.
- Som stenvarelser så vill de ha kontakt med marken. De får panik om de av någon anledning hamnar i luften eller vatten. De har å andra sidan en extrem stabilitet på grund av sin vikt och styrka så det är inte det lättaste att få dem att tappa fotfästet.
- De har inga problem med att vara under marken, tvärtom så älskar de underjordiska miljöer, speciellt i berg.
- Som stenvarelser så är de fenomenala med all sorts stenarbeten (goes without saying) och kanske även smide. De är dock långsamma så de producerar klart mindre än t.ex. människo-hantverkare.
- Sten är stabilt och så är dvärgarna också. Det gäller inte bara fysiskt utan även mentalt. De är orubbliga, lugna, envisa och har ett bra minne. De är dock också konservativa och motsätter sig all sorts förändring. De gillar ordning, struktur och allt de säger är hugget i sten.
- Deras kost måste innehålla höga halter av mineraler/stendamm vilket gör det oätbart för andra varelser. Dessutom väger deras mat så pass mycket att det kan använda som katapult-ammunition.
- Sten tål mycket hetta vilket gör att dvärgarna är mycket tåliga mot all form av hetta/eld. Snabb upphettning med efterföljande nedkylning kan dock orsaka sprickor :)
- De är bra på att känna vibrationer, men har kanske andra sinnen som är sämre än människans.

Sedan kan man så klart också skapa en massa (magiska) förmågor som har med sten att göra, men det är nog lite mer spelberoende.

En intressant konsekvens av att de är så korta och långsamma är att de är rätt värdelösa i de flesta former av strid/krig. De tål dock hur mycket stryk som helst och är envisa som berget så de kan vara bra försvarare.

---

Har dvärgarna däremot uppstått ur maskarna från en jättes kropp eller dylikt så ger det andra konsekvenser.
 
Back
Top